Som förĂ€lder vill man ju gĂ€rna att ens barn ska ha en hĂ€rlig glupande aptit och inte peta i maten. Det Ă€r inte sĂ„ himla lĂ€tt alltid. Men jag har sammanstĂ€llt alla mina bĂ€sta tips för att fĂ„ smĂ„barn att Ă€ta. Eftersom texter om barn och barnuppfostran riskerar att göra andra förĂ€ldrar upprörda – vill jag bara sĂ€ga att jag sĂ„klart inte sitter inne pĂ„ nĂ„gon slags sanning. Inget behöver vara fel eller rĂ€tt – jag berĂ€ttar bara vad som funkar hemma hos oss.

– Barn vill precis som vuxna ha makt över sin tillvaro. De har dock mycket lite makt förutom i situationer som handlar om pottan, lĂ€ggdags och mat. HĂ€r fĂ„r barnen verkligen makt över oss förĂ€ldrar, dĂ„ det Ă€r situationer som de mĂ€rker Ă€r viktiga för oss. Barn som kĂ€nner att förĂ€ldrarna Ă€r vĂ€ldigt fixerade vid Ă€tandet identifierar snabbt detta som ett maktmedel (och man kan ju inte direkt klandra dem). SĂ„ mitt första knep Ă€r att aldrig visa att det Ă€r viktigt att de Ă€ter – eller hur mycket de Ă€ter. Jag kanske knyter nĂ€ven under bordet i frustration men min röst sĂ€ger “Jaha, men Ă€t bara det du har lust med! Du bestĂ€mmer helt sjĂ€lv.”

– Blanda inte ihop ingredienserna för mycket. VĂ„ra barn har föredragit att fĂ„ ingredienserna var för sig. Oliver, gurka, tomat, Ă€rtor, potatismos i varsin egen hög istĂ€llet för allting hopblandat i en svĂ„rdefinierbar gryta eller sallad

– LĂ„t barnen komma lite lagom hungriga till matbordet, för hungern Ă€r bĂ€sta kryddan. Alternativt att man passar pĂ„ att ge dem grönsaker innan middagen  – typ morotsstavar, tomathalvor eller vitkĂ„lsbitar att gnaga pĂ„ medan man sjĂ€lv lagar mat. DĂ„ fĂ„r de i sig sallad och grönt (med hungern som krydda) och nĂ€r vĂ€l maten stĂ€lls pĂ„ bordet sĂ„ slipper man truga mer pĂ„ den fronten.

– Jag undviker att anvĂ€nda tallrik och lĂ„ter barnen Ă€ta sjĂ€lva. Har du nĂ„gonsin blivit matad som vuxen vet du kanske hur obehagligt det Ă€r att fĂ„ mat intryckt i munnen – och att den alltid blir serverad antingen för lĂ„ngsamt eller för snabbt. För de allra minsta brukar jag lĂ€gga maten direkt pĂ„ bordsskivan och sĂ„ fĂ„r de plocka med hĂ€nderna. VĂ„ra barn har börjat Ă€ta riktig mat tidigt genom denna teknik. Jag inser att stĂ€dfanatiker fĂ„r panik – men att lĂ€gga en klick potatismos direkt pĂ„ bordet och strössla över nĂ„gra gröna Ă€rtor stimulerar verkligen barnet att Ă€ta, plocka och undersöka. MĂ€rkligt nog blir det mindre kladd Ă€n om vi anvĂ€nder en tallrik (som dessutom snabbt blir en populĂ€r frisbee). SjĂ€lvklart Ă€r det skitirriterande med maten som hamnar pĂ„ golvet, hĂ„ret och barnstolen. Men jag försöker hĂ„lla masken. NĂ„gon kanske invĂ€nder att barnen fĂ„r dĂ„ligt bordskick av detta? Men jag tror att det kan vara tvĂ€rtom. Hur ska man kunna lĂ€ra sig att Ă€ta sjĂ€lv om man alltid blir matad?

– LĂ„t barnet plocka och smaka frĂ„n din tallrik om hen verkar intresserad. Precis som nĂ€r man sjĂ€lv gĂ„r pĂ„ restaurang verkar ju ofta bordsgrannens mĂ„ltid lĂ€ckrare.

– Sitt tillsammans vid mĂ„ltiderna. Barnen ska inte behöva Ă€ta ensamma. Även om man sjĂ€lv Ă€ter senare kan man ju sitta ner och vara delaktig. Det ger matro. Vi tĂ€nder oftast ljus och slĂ€cker ner nĂ€r vi Ă€ter middag – vilket jag mĂ€rker har effekt. Det förstĂ€rker ocksĂ„ kĂ€nslan av att mĂ„ltiden Ă€r en speciell stund nĂ€r man Ă€gnar sig Ă„t Ă€tande  – och ingenting annat roligt hĂ€nder. Men blir det stökigt och röjigt vid matbordet kan det ju vara idĂ© att lĂ„ta smĂ„barnen Ă€ta först och sedan Ă€ta efter dem. Ingen tycker om att bli avbruten i mĂ„ltiden. Allra minst uttröttade förĂ€ldrar.

– FörutsĂ€tt inte att barnen ska ogilla allt nytt. Jag blivit ofta förvĂ„nad över vilka matrĂ€tter de kan fatta tycke för –  nĂ€r jag bara stĂ€llt fram grejerna och lĂ„tit dem förse sig sjĂ€lva. Bjuder jag pĂ„ nĂ„got nytt försöker jag göra det med samma sjĂ€lvklara min som nĂ€r jag stĂ€ller fram makaroner och korv.

– Jag tycker att det Ă€r toppen att ta barnen i bruk innan mĂ„ltiden till exempel för att duka – och samtidigt peppa och bekrĂ€fta hur bra det Ă€r att de hjĂ€lper flocken. Att vara nyttig och behövd gör det mycket roligare att komma till matbordet. (Obs – funkar skitdĂ„ligt pĂ„ tonĂ„ringar.)

– Jag försöker lĂ„ta barnen servera sig sjĂ€lva i den mĂ„n det Ă€r möjligt. Till exempel trycka ut ketchupen sjĂ€lv. Första gĂ„ngerna blev hela tallriken ett enda blodbad – men sedan  upptĂ€ckte treĂ„ringen att det faktiskt inte var gott att fĂ„ hur mycket ketchup som helst som han tidigare tjatat om.

– Ska man servera barnen samma mat som de vuxna fĂ„r? Det Ă€r vĂ€l en smaksak. Men ibland brukar jag grunda med mat jag vet att de tycker om och sedan fĂ„r de pilla och smaka lite av vĂ„r mat utan krav pĂ„ att de ska Ă€ta av den. Ett bra sĂ€tt att bekanta sig med nya smaker utan press.

– Min erfarenhet Ă€r att lite större ungar hellre Ă€ter sĂ„dant de varit med och lagat eller odlat. Det Ă€r lite spĂ€nnande att Ă€ta tomaterna man sjĂ€lv vattnat i vĂ€xthuset eller sĂ„sen man sjĂ€lv kryddat.

– Om barnen Ă€r hĂ€ngiga och inte har sĂ„ stor aptit adderar jag en skvĂ€tt grĂ€dde i mjölken och en rejĂ€l klick smör i pastan för att ge lite mer kalorier per tugga.

– Undvik att kommentera mat som blivit kvarlĂ€mnad pĂ„ tallriken, truga eller bli upprörd över att barnet inte Ă€ter.

– Ibland tĂ€nker jag att min Ă€ldsta son Ă€r en reptil! Ena dagen Ă€ter han hur mycket som helst – för att sedan knappt titta Ă„t mat pĂ„ en hel vecka. Men inga friska barn svĂ€ljer ju ihjĂ€l i Sverige sĂ„ jag försöker komma ihĂ„g det och slĂ€ppa frustrationen.

Har ni fler fiffiga tips för hur man fÄr barnen att Àta? Dela gÀrna med er sÄ kan vi hjÀlpa varandra!