Jag fick ett DM frÄn Hanna som Àr gravid och som kÀnner sig nervös eftersom hon Àr först i kompiskretsen att bli mamma och dessutom en ung sÄdan. Hur ska hon tÀnka? Hur ska hon vÄga?

Jag fick barn nÀr jag var 24 och det Àr visserligen inte sÀrskilt ungt rent biologiskt, men i dagens samhÀlle rÀknas det nog som ungt. Och jag Àlskar att jag fick barn tidigt! TÀnk att nÀr jag fyller 42 har jag redan en artonÄring hemma? Hur coolt Àr inte det!

För mig har det ocksÄ varit himla hjÀlpsamt för mitt psykiska mÄende att fÄ barn. Jag tyckte Àrligt talat att det var rÀtt svÄrt att bli vuxen, sköta mina rutiner, hÄlla styrsel pÄ dygnet och fÄ saker gjorda. SÀrskilt med ett sÄ fritt och konstigt jobb som jag har haft. För mig var barn nÄgonting som skÀnkte stabilitet, normalitet, en rytm och en rutin jag sÄ vÀl behövde. Dessutom tvingade det mig ut ur min egen skalle. DÀr jag har alldeles för lÀtt att isolera mig och bli passiviserad av alla konstiga tankar.

Att vara en ung mamma har sÄklart sina nackdelar. NÄgra saker som ofta hÄlls fram Àr den sÀmre ekonomin, att mycket i ens liv fortfarande Àr sÄ flytande. Att man inte fÄtt leka fÀrdigt, Àr rastlös och kanske inte riktigt mogen ansvaret som följer med barn. Allt det dÀr kan jag instÀmma i. Men mognaden kommer ju snabbt med det ökade ansvaret. Och fördelen med att vara ung Àr ju att man Àr piggare, sannolikt mer flexibel mentalt och att man inte haft ett lÄngt, bekvÀmt vuxenliv som man kan jÀmföra det jobbiga smÄbarnslivet med. Man kÀnner inte till sÄ mycket annat och pÄ det sÀttet tror jag att anpassningen till att bli förÀlder kanske gÄr lÀttare?

Men jag skulle ljuga om jag inte tillstod att jag ibland kĂ€nt mig pĂ„ efterkĂ€lken gentemot jĂ€mnĂ„riga utan barn. Alla dinkisar som bara blir snyggare, som fortsatt trĂ€na, gĂ„ pĂ„ ansiktsbehandlingar, köpa dyra klĂ€der och göra bostadskarriĂ€r. Och jag som istĂ€llet blivit utammad, trött, lös i hullet, tappat hĂ„ret och Ă„ldrats tio Ă„r i förtid av dĂ„lig nattsömn. Det Ă€r klart att sĂ„nt kan kĂ€nnas. Å andra sidan planerar jag att vara mitt frĂ€schaste jag vid fyrtio – och dĂ„ har ju mĂ„nga av mina vĂ€nner precis intrĂ€tt i smĂ„barnsĂ„ren. SĂ„ i slutĂ€ndan gĂ„r det nog pĂ„ ett ut för oss allihopa.

Skulle jag ge ett rĂ„d till en ung mamma sĂ„ Ă€r det att hitta andra unga mammor att umgĂ„s med. Eller Ă„tminstone en annan. Jag Ă€r SÅ tacksam att min bĂ€sta vĂ€n och min syster fick barn ungefĂ€r samtidigt som mig. För det gjorde att jag fick dela upplevelsen med nĂ„gon. För i övrigt har jag verkligen hĂ„llit barnpratet till ett minimun med mina tjejkompisar. Har typ aldrig tagit med mig barnen nĂ€r vi ska ses, inte pratat mycket om dem med barnlösa kompisar och rent generellt gjort mitt moderskap till en vĂ€ldigt liten del av min identitet i det sociala umgĂ€nget. Jag har inte velat vara en sĂ„dan dĂ€r hopplöst ointressant mamma som bara bryr sig om bebisen. Men samtidigt har man ju ett behov av att fĂ„ vara just den dĂ€r mamman ibland. Som tur Ă€r har jag haft den hĂ€r plattformen dĂ€r jag verkligen fĂ„tt skriva av mig om moderskap, graviditet, barnuppfostran och allt sĂ„nt som rört sig i huvudet under de senaste Ă„ren.

Att ha fĂ„tt barn tidigt har skyndat pĂ„ mitt mognande och kanske Ă€r det dĂ€rför jag arbetat och umgĂ„tts med sĂ„ mĂ„nga som varit Ă€ldre Ă€n mig? Erica, Annakarin, Susanne, Malin….listan bara fortsĂ€tter. Hade jag inte fĂ„tt barn sĂ„ tidigt hade jag nog kanske varit lite för barnslig?

Nu med tre barn kan jag ibland haja till och bli imponerad av mig sjÀlv. Att jag skapat alla tre, tar ansvar för dem i min vardag. Skickar till skolan, följer till optikern, gÄr pÄ kvartsamtal. Och att jag har lyckats med detta i elva Ärs tid? Vilken jÀdra bedrift! Att fÄ barn har inte varit ett karriÀrshinder utan det som gjort karriÀren möjlig. För genom moderskapet har jag fÄtt en helt annan sjÀlvdisciplin, blivit bÀttre pÄ att planera, bÀttre pÄ att arbeta nÀr luckor vÀl ges. Jag har blivit blödig till tusen och samtidigt vÀldigt mycket tuffare. Och sÄ har jag ju fÄtt umgÄs med de tre personer jag Àlskar mest i hela vÀrlden under sÄ hÀr mÄnga Ärs tid. Vilken livskvalitet!

Slutligen vill jag bara pÄminna om att vare sig man Àr en ung mamma, gammal mamma eller ingen mamma alls. SÄ kan livet bli bra pÄ mÄnga olika sÀtt. Det finns inte en rÀtt vÀg att ta, dÀr alla andra Àr fel. TvÀrtom Àr du redan pÄ den rÀtta vÀgen. Din egen unika. Och Àven om det kÀnns lÀskigt och stundtals obegripligt att man ska klara av utmaningarna som kommer i ens vÀg. SÄ gör man det ÀndÄ. Man klarar det och klarar det och klarar det igen.

Det kommer gÄ jÀttebra att bli mamma Hanna! Grattis till dig!