När jag hämtat barnen från Gammor efter pappaveckan var det så härligt att ha alla samlade i bilen. Åka tillsammans i tre timmar och bara prata. Ingen hade skärm för alla hade saknat varandra och ville berätta vad som hänt sedan sist. Bertil spelade Aphex Twin för oss, Folke ville visa någon märklig musiker-musik med svåra trummor och saxofonsolon. Vi lyssnade på Doktor Kosmos Mina Barn och jag spelade en gammal Povel Ramel-goding för dem som de hade glömt bort. Nämligen Är det nån som har en våning till mig? Måste höras!

Stugpeppen var enormt hög och när vi svängde in på gårdsplanen och kusinerna och moster stod och väntade formligen flög de i famnen på varandra. Och snart anslöt alla stugkompisar som de har och som drar runt som ett gäng.

Rädda mig!

De hade fixat kvällsfika och bakat kärleksmums och vi slukade allting.

På sommaren känns vår stuga som en ungdomsgård och jag älskar varje sekund av det.

Jag svidade direkt om till mormors raffiga gamla morgonrock.

Och kusinerna återberättade allt vad de gjort i väntan på att mina barn skulle anlända till stugan.

Det var inte lite, det.

Bertils snaggade huvud är en len hundpäls.

Som ska klappas.

Rädda mig!

Efter fikat drog vi ner för ett kvällsdopp.

Solen hängde lågt på himlen.

Barnen var modiga och åkte ut med supen

Dök och plaskade.

Och Essa skällde upprört för att försöka samla ihop dem.

Och Juni hjälpte till.

Imponerande luftbjörnar i håret efter badet.

Sedan skyndade vi oss hem, lite frusna.

Gjorde eld i vedspisen

Och så kröp lillen ner i min famn och somnade. Och jag kände mig så lycklig över tanken på två obrutna veckor med mina söner.

Det bästa med sommarstugan är att barnen knappt har skärm här alls. Istället är de ute och drar runt. De har plockat fram synten, trummorna och melodican och spelar tillsammans.

Uffe och hans kompis har samlat insekter, gått på upptäcksfärd och cyklat runt längs byavägen.

Lykke har agilityträning med Essa och tar henne på långa promenader.

Och däremellan har de pysselstunder när de ritar, gör collage och spelar spel.

Vardagsrumsbordet är en buffé med pysselmaterial som aldrig ställs bort.

Men värst av alla är ändå min syrra, som handarbetar konstant och har ett projekt liggande i varje vrå.

Älskar hyllan i köket som sammanfattar vad stuglivet är. Nässpray, ett trasigt lås, en kompass, handtaget till ett kylskåp, gamla batterier, en ficklampa, ett munnskydd, myggmedel och bilnyckeln. En chagasvamp på tork och den stora bjällran som används för att locka hem barnen.

Och älskar bilden av vår enkla lunch. Makaroner och Fabrikörens Basturökta Falukorv, som vi alltid köper när vi är här uppe. Lite ärter med smör och salt. Inget krångel.

Barnens farmor Annika tipsade mig om en smart sak när man är många barn och det saknas diskmaskin: spola upp diskbaljan innan middagen. Sedan får varje barn diska sitt eget porslin och skölja och ställa på tork direkt de ätit upp. Det blir betydligt smidigare än att försöka ha någon slags diskjour med olika barn som tar all disk. Deras egen disk känns dessutom mindre äcklig än andras, vilket underlättar för barnen att göra den.

Andra härliga saker med stora barn: de vänder båten och drar ut och fiskar på egen hand. Då kan mamman sitta i solstolen och jäsa.

Men jag föredrar faktiskt filt. Att somna raklång på magen i solen. Lykke hade lässtund bredvid mig.

Och till eftermiddagsfika blev det kärlekmums

Barnen och deras kompisar håller på med ett roligt sommarlovsprojekt, nämligen att knyta nylonrep mellan några träd och fläta en koja. Där uppe har de också fäst en hängmatta så att man kan ligga och gunga.

Där hänger de allihopa och lyssnar på musik och pratar.

Medan vi hänger tvätt för glatta livet. Kommer aldrig ikapp.

Mathållningen i stugan är enkel. Falukorv i ugn, currygryta för många, fläskpannkaka och hjortronsylt.

Som intages utomhus under björken.

En dag bakade Juni och Clemens makrons.

Och Uffe och Lykke kokade 5-minuterskola.

Vår lillpiga diskade duktigt allting efteråt.

Mer agilityträning med Essa som är för smart. Hon tittar på barnen och tycks fundera på om hon ska nedlåta sig till att hoppa över så fåniga hinder? Hon som utan problem hoppar upp på köksbänken och äter från spisen. Men eftersom hon är en border collie säger hon aldrig emot utan gör vad hon blir tillsagd, med plågad min.

En stillsam kväll tog Anna och jag med oss Essa och gick ner till båten. På våra nya fina spänger som Marcus byggt.

Essa hoppar i ochur båten med självklarhet och sitter förståndigt i fören och låter öronen fladdra i vinden.

Det är ett riktigt fint hjortronår. Ska plocka mer de närmsta dagarna tänker jag mig.

Essa går runt och äter bär direkt från buskarna. Både blåbär och hjortron.

Vi var bara ute i en knapp timme men fick ändå ihop några liter. Bären är stora så det räntar snabbt på.

Inte var det så myggigt heller, trots att det var vindstilla.

Bra rump-träning är det också, att tjofsa runt på myren.

Så gick vi tillbaka till båten igen och rodde hem.

Ah. Rätt sida sjön.

Vi la bären på en plåt för att kunna rensa.

Och sedan unnade jag mig en skål gräddmjölk med hjortron och lite socker som belöning.

Så svidade jag om, packade vi en fikakorg och traskade över till grannarna för att se på fotboll.

Vissa gjorde hoppsasteg istället.

Tack solen för glow i hår och hud.

Och när Uffe började bli sömnig, strax innan halvlek, fick han rida hem på min rygg. Och så la vi oss skavfötters i soffan och läste oss till sömns.

Och det var senaste dagarna i bilder det!