-Jalleri-jalleri-juhooo! var det första jag hörde imorse. Hurtigt vrålat samtidigt som Ulf nöp tag i ena ögonlocket och drog det upp mot mitt ögonbryn för att undersöka om jag var vaken.
Vid det laget, ja.
Vad är det som gör att barn dras till sovande mammor med en magnetisk kraft? Särskilt om de sover på dagen och stjäl till sig några väl behövda minuters sömn. Direkt kommer de där och puffar och drar och ska få igång henne igen. Det är inte bara små barn utan även stora.
-Sover du mamma? Mamma, mamma sover du?
Själv har jag instinkten att beskydda alla sovande mammor. Behandlar dem som fridlysta djur som ska lämnas i fred. När min syster somnar ifrån i min soffa på jullovet slår jag vaktande lovar runt den och fräser åt alla barn som kommer i närheten
-Men LÅT henne sova!!!
Instinktivt vet man att det mamman mest behöver är sömn. Och om hela familjen bara kunde sjå sig med att be om hjälp med att smöra mackan, leta fram en försvunnen strumpa eller avgöra om elefanter är tyngre än giraffer. Ja, då skulle de få en mycket snällare, gladare och tålmodigare mamma som belöning.
56 svar
Tänk om barn tyckte det var lika gulligt att se sovande föräldrar som föräldrar tycker det är att se sovande barn!? Kommer aldrig hända men det är jättekul att fantisera om. 😂
Såg tipset att säga till barnen att ”väck mig om en halvtimme så städar vi huset”. Konstigt nog är det ingen som väcker en?!
I vår familj är det tvärtom. Mamman, alltså jag, får vila och sova massor medan pappan tar alla nätter, hämtar alla strumpor, håller koll på alla gosedjur osv. Pga min funktionsnedsättning, fatigue och kroniska smärta är rollerna ombytta och jag inser att det ofta får mig att känna mig som en misslyckad mamma – för baserat på alla ovanstående kommentarer så är jag ett undantag, en avart. Och min man likaså. Våra barn har lärt sig att tassa på tå kring mamman, fastän min treåriga dotter nyligen konstaterade att ”det är orättvist att mamma alltid får sovmorgon”!
Hej Hannah! Du är ingen avart! Jag vet flera som är i en liknande situation som du(inkl. mig själv). Familjer där den ena förälder pga. sjukdom och andra omständigheter inte orkar/kan göra det som ”förväntas” av en förälder. Men försök att inte lägga energi och tankar på att du är en dålig mamma, lägg den energin på sådant som stärker dig istället. Du är unik och den bästa mamman för just dina barn!
Jag har i så många år jämfört mig med andra föräldrar och sett ned på mig själv. Men det har jag slutat med nu och försöker se att mina sjukdomar och erfarenheter inte gör mig till en sämre mamma, utan på flera sätt en bättre mamma.
Jag brukar tänka på att när orken är begränsad är det kvaliteten som räknas istället. Försöka vara så närvarande det går när man väl har möjlighet med barnen. Och ofta behövs det inte så mycket för att det ska betyda massor för barnen. Min 6-åring började gråta vid ett tillfälle av glädje för jag orkade leka tillsammans med hen och hens fordon i 30 minuter. Sådant som är självklart för andra familjer blir en dyrbar skatt och ett fint minne för oss.
Och när min 10-årig har panikångest brukar hen säga efteråt att det är så skönt att jag förstår hur det är och när jag säger att ångesten kommer gå över så VET hen att det är sant eftersom jag själv varit i den situationen. För några år sedan gick vi en promenad tillsammans och jag kände mig värdelös och orkeslös och var väldigt trött. Men mitt barn njöt för fullt av promenaden och sa: ”Jag tycker inte att en mamma behöver orka göra mer än vad du gör faktiskt” Funderar på att göra någon slags tavla av det citatet =)
Tack för alla uppmuntrande ord och tankar och för att du delar med dig av hur det är för dig! Så fint att veta att jag (vi) inte är ensam ❤️ och det låter som en perfekt tavla!! 🤭
Du är den bästa mamman dina barn kan ha. Kram
Tack ❤️
Bästa inlägget!
Efter lunch så behöver jag alltid en stunds vila (pga sjukdom), tillsammans med min 4-åring lägger vi oss på sängen och medans han tittar på film så tar jag en mammalur, dvs halvsover med hörseln påslagen å svarar lite hummande på barnets frågor. Men så plötsligt får jag alltid en rejäl knuff ”MAMMA, nu låter du som en gris igen! Jag hör inte tv:n!”
Hälsningar den snarkande morsan
En av mina kompisar berättade för mig, att hon bara sover på maganen nu när hon har barn….
Min snart-treåring igår när han hittade mig liggande på sängen, med slutna ögon: hur gåre mamma äru död eller?
Ha ha ha!
Skrattar gott 😄 Hade en skock barnbarn hemma över påskhelgen och la mig på soffan i tio minuter när de lekte så lugnt och rart. Somnade och vaknade med ett ryck av att någon flåsade mig i ansiktet… ”Ingen faja fajmoj, ja skulle baja sänna om du lukta dö ellej nått”!
Vad har jag för makabra ungar???
😂❤️
Bästa ju att sova på dagen. Sover nästan alltid som bäst då.
Tack klara tack det är ju faktiskt så
Peppe Öhman, som bloggar på Motherhood, har berättat om sin devis: ”Lagd mamma ligger”. Dvs efter att hon lagt sig för kvällen får familjen vända sig någon annanstans med sina små problem. Eftersom jag är så kvällstrött ska jag också börja med det när barnen är lite äldre. Löser inte problemet med de små eftermiddagslurarna dock… där kan man väl inte direkt skylla på att man lagt sig för natten.
Satt precis och tänkte just det ”lagd mamma ligger!” – jag använder det även dagtid. 🙂 ”Fråga pappa!” är också en stående motkommentar när jag hör ”maaaammaaaaaaa”. Men nu är mina barn 12 och 15 år, och har faktiskt lite förståelse för att jag bara är människa med mänskliga behov också, och inte superhjälte. Det var ju skillnad när de var 2 och 5.
Den där känner jag igen! Tror att jag var konstant anemisk under småbarnsåren, men vem går och kollar järnvärdet när man ”bara” är trött? Rekommenderar det dock till er som går omkring i dimman – att få upp mina järnvärden har gjort att livet i klimakteriet ter sig synnerligen ljust.
Och passa på att vila! Testa även NSDR (googla Andrew Huberman NSDR), extra återhämtande vila.
Min mamma lärde mig att värna om min sömn, så det har jag alltid gjort. Jag har alltid varit trött också haha. Från start har jag och maken försökt dela så rättvist vi kan på sovandet och fredat den som sover så barnen är vana. Inte ens när vi är i stugan och bara har ett skynke till sovrummet kommer dom in och jag har nog aldrig varit med om att bli väckt när jag slumrat till på soffan. Blir helt bestört när jag hör om mammor som aldrig får en sovmorgon för att barnen inte kan låta dom vara. Helt förskräckligt.
Ja til alt dette! Tenker samtidig at samfunnet heller ikke lar mamma sove, verken i direkte eller overført betydning. Jeg er den eneste småbarnsmoren på min avdeling, og mine kollegaer er SÅ flinke til å foreslå at møter begynner litt senere på morgenen og slutter litt tidligere på ettermiddagen, at kanskje ikke alle møter er like viktige i småbarnsårene og at dager hvor man har syke barn er hellige. Det er eneste gang jeg har opplevd, og det betyr søren meg alt: )
Haha, så roligt och fint du beskriver det! Har också stor respekt för folk som sover. Sover någon så måste den fredas ♥️
Ps: kan du inte dedikera ett inlägg åt Ulfs olika bravader? Skrattar varje gång du skriver om honom och hans upptåg 😆
Lä dä!
Befallande ord från ett-och ett halvt-åringen när man lagt sig på soffan för att bara vila lite lite.
Betydande att han ville läsa bok.
” Väck aldrig den kvinna som sover ” , som det gamla ordspråket lyder☝️
Från juratiden.
Sitter med tårar i ögonen och en klump i halsen. Barnen har ätit sin frukost och sitter framför tv:n, pratar lågmält med varandra för en gång skull. Det borde vara en drömmorgon, men den här posten slog som en smocka rakt i magen. Känner mig som en väldigt ensam mamma. Matchomannen som bara är så djurisk. Snäll, påhittig men liksom… ingen förståelse. Känner ändå, när jag läste detta, att jag kanske inte är ensam. Dricker lite kaffe och försöker morska upp mig.
Jag får heller aldrig visa mig ”svag” hemma. Går jag och vilar får jag gliring om att en vuxen människa inte lägger sig mitt på dagen. Att min sambo somnar i soffan – ja det är tydligen annat eftersom det inte är ett aktivt val. Känner så ofta att jag MÅSTE orka. Men egentligen orkar jag inte.
Vad är det för jävla fasoner. Spontan reaktion. Gris. Och inte den söta djuriska varianten.
Svara då att en vuxen människa gör som hen vill.
Haha, blev utsatt för detta av en bekants barn! Sov över på soffan och vaknar med en förnimmelse av att jag inte är ensam… mycket riktigt – slår upp ögonen och stirrar rakt in i ett par barnaögon. Undrar hur svårt det måste ha varit för ungen att inte börja peta på mig, haha! För att inte tala om hur länge hen kan ha stått där och stirrat?
Sånt här gör att jag känner panik inför att skaffa barn. Att aldrig nånsin få vara ifred igen, utan alltid behöva finnas till för någon annans skull. Men jag klamrar mig fast vid hoppet om att det kommer finnas lösningar! Jag ser framför mig hur jag tyst tyst öppnar sovrumsfönstret och släpper ner en repstege. Sen tar jag på mig träningskläder och förkunnar högt och tydligt att jag ska ut och springa. Hejdå barn och make, jag är tillbaka om en timme! Jag går ut genom dörren, smyger bort till baksidan och klättrar uppför stegen och in genom sovrumsfönstret. Och så får jag min ostörda eftermiddagslur.
Det är svårt. Jag har haft extremt behov av att vara ensam tidigare. Så kom lillkillen och vi blev sambo på heltid samtidigt. Egentiden är obefintlig, om jag inte verkligen tar den. Det jag märkt är att behovet ändå har minskat och att stunderna jag får är hundra gånger mer värda. Men min starkaste rekommendation är att prata om detta innan barnet kommer, så att förväntningarna är gemensamma. Det finns alltid lösningar, och repstegen är heller ingen dum ide 🙂
Ja fy. Men alltså, tycker att man bör försöka lära även barn att ha respekt och visa hänsyn för sina föräldrar liksom för alla andra människor. Blir mörkrädd av föräldrar som inte reagerar alls när deras barn rutinmässigt kommer in på toaletten, klämmer på deras kroppsdelar (inklusive intima) som om de vore leksaker. Liksom har inte föräldrar rätt till sin integritet? Jag är inte pryd, försöker till och med få mina bonusbarn att vara lite mer avslappnade till tex nakenhet inom familjen (alltså inte att man går runt naken men att det inte är hela världen att råka visa lite hud) – men tycker det är osunt när barn agerar som om föräldrarna och deras kroppar är deras privata egendom. Och ja, såklart ska de respektera om någon sover!!
jo, jag förstår hur du tänker. Men jag har också kommit till insikt om att (små) barn aldrig själva har sin kropp i fred, man drar på dem kläder o strumpor i tid och otid, man kollar i blöjan, man smörjer in dem med diverse krämer, tvingar på mössor o vantar osv osv. Man gör det ju för deras skull men det blir inte heller så konstigt att de klämmer och nyper tillbaka. Det kan nog inte finnas så många gränser mellan barn och deras vuxna.
Akkurat! I min barnehage forsøkte jeg lære alle ansatte at man i det minste SIER FRA til barnet når man skal/må innenfor deres intimsone, typ « nå må jeg sjekke bleien din», ikke bare dra til seg ungen og brette ned buksen, ofte i full offentlighet.
Eller hur! Helt sjukt hur vissa bara drar runt i barn, kollar deras blöjor utan att förvarna, eller rent allmänt inte beter sig som att barnen inte är egna individer med integritet. Jag behandlar inte ens min hund så, och han blir lika förorättad om ingen pratar med honom innan de börjar göra saker med honom.
Det borde vara en självklarhet att inte dra runt i eller ta i en annan individ utan att förvarna. Inte så att man ger ett val, det menar jag inte, men att de ska slippa att saker bara händer dem.
Nog försöker man lära barnen det, men barn är mer eller mindre mottagliga för sådant. Tvååringen här hemma är t ex extremt noga med att allt ska vara EXAKT som de vill men föräldrar får inte säga ifrån, då ska det låtsasgråtas eller krånglas. Så småningom kommer hem att lära sig men det tar tid, och jag tror att alla föräldrar försöker.
Och låt henne kissa i fred! Här hemma verkar det finnas en sensor på toaringen som känner av min rumpa… 3-2-1 och sen är vi plötsligt tre stycken där inne och trängs. Varför?!?
Min dotters kissblåsa är helt uppenbart kopplad till min skitnödighet. Sätter jag mig för att skita i lugn och ro så dröjer det alltid typ 8 sekunder innan man hör vrålet om att hon är kissnödig. Man kan fan få hemorrojder för mindre.
😂😂😂
Haha ja vad är frågan om?! Pappan sitter på toa i godan ro, men så fort det är min tur står det plötsligt två ungar och blänger på mig. ”Har mammor kalsonger?” ”Jag är hungrig” ”Vilken stor rumpa du har mamma”….
Gaaah!
Exakt så minns att min mamma aaaaaaldrig fick vara ifred på toa inte ens när vi 4 barn inte var små längre. Mamma mamma mammma maaaaammmma. Ett jävla tjat var d fr morgon t kväll. Allt skulle hon svara på eller hjälpa till med. Jag har bara ett barn o numer får jag oftast vara ifred på toa åtminstone. Sonen fyller snart 8 år… Han var med mig nästan jämt i badrummet tills han fyllde 5 kanske, jag brukade ge honom en bok e leksak el spela ngn låt på Spotify ibland. Om jag inte låste dörren vilket ledde till totalt gråtskrik fram till 3-årsåldern, kände bara att den striden orkade jag inte alltid ta, det blev ju en del strider ända så att säga då vi båda är mkt viljestarka, känslostyrda och pratglada. Men ligga o vila/läsa i sängen det är mkt mkt svårt att få igenom, aldrig ska det väl pratas, lekas, brottas, läsas sagor o Bamse mm som då. Har jag feber el är magsjuk el har mensvärk from hell du kan jag bli lämnad ”ifred” men det är svårt. Han kan bli sååå sällskapssjuk just då jag lägger mig men innan har han inte velat rita/spela brädspel/bygga lego/läsa/pyssel överhuvudtaget
”Vilken mjuk rumpa du har” fick jag senast av 4-åringen som en komplimang. Jo tack… 😅
Men bästa komplimangen ju! 🍑😂
Tack för en fin blogg med hög igenkänningsfaktor. 🌹
Haha! Så sant.
Haha, ja! Akkurat sånn er det! Og har man endelig lyktes å sovne om kvelden, så er det ens mann som bare må fortelle et eller annet som ikke er viktig før tidligst i morgen 😅
Amen!
Haha!Ja de är helt galet…precis dom orden används här hemma!Magnetfält😂Man har en aura runt sig som drar till sig barnas känsel..
O sömnen är såå viktigt!Jag är som Skalman med mat o sov klockan..(skulle funnits en på riktigt bara🙈)
Dom blir ju äldre o rätt som de är sitter man där o undrar vart fasiken tog dom åren vägen❤️Men ja trött blir man..😴
Ha en toppendag!🐥🐰🥰Kram
Älskar Skalman! -” skynda är det fulaste ordet jag vet” 😂😊
Jag tror att det ibland är så att det skapar en oro när mamma sover. I synnerhet om det är på tider när mamma brukar vara vaken. Nåt är liksom inte som det ska. Så har jag märkt att det varit i vår familj. Så då gäller helt enkelt att pränta in det som en vana att det är helt självklart att mamma kan ligga och sova fast det inte är natt. Och somna framför tv:n, i hängmattan, i bilen och ja när och hur som helst precis som alla andra😍
Det stämmer nog verkligen, jag kan själv känna mig ganska stressad om min sambo sover när jag har något jag behöver diskutera eller fråga, jag är ju van vid att han är tillgänglig. Och mammor vet ju svaret på alla livets frågor, så klart det blir oroligt när hon stänger av 🙂
Mycket klokt!
Får genast en mental bild av en sovande mamma i en kökssoffa som bredvid sig lagt en färdigbredd macka, en ensam strumpa samt en liten illustration med en elefant och en giraff på varsin sida i en sån där jämviktsvåg och elefanten är tydligt tyngst.
Vilken fantastisk bild ändå! Som direkt ur en bilderbok.
haha ja!