En av de viktigaste sakerna när man lever i en familj – det är att förstå att alla är delaktiga i flocken. Känslan för kollektivet är enligt mig helt avgörande för om familjelivet blir trivsamt eller ej. En familj där alla går för sig och följer sin egen agenda blir inte mycket till en familj. Men att svetsa ihop en flock kräver inte bara kärlek och omtanke – utan också förväntningar. Aktiviteter där alla tas i bruk och gärna också för lite jobbiga saker. Det är därför det är så bra när barn har uppgifter att utföra hemma. Då får de nämligen känna sig som en omistlig del av flocken.

Säga vad man vill om Anna Wahlgren, men det här tycker jag är en av de bästa grejer hon skriver om i Stora Barnboken. Att barn – nästan hur små den än är – kan tas i bruk på olika sätt. Röra i bunken, plocka rentvätten ur tvättmaskinen och plocka ihop saker när det är dags att städa. De kan vara med på i stort sett alla hushållsaktiviteter och det kommer sannolikt inte underlätta ett dugg. Men de får i alla fall vara delaktiga och är oftast väldigt nöjda. Och ju äldre de blir desto mer kommer de faktiskt kunna göra riktig nytta.

Anledningen till att man som förälder inte ger barnen så många sysslor är sällan snällhet – utan bekvämlighet. Det vet ju alla föräldrar att det är mycket enklare att göra allting själv. Då går det snabbt, det blir rätt och man slipper tjatet och gnället. Men det blir ingen progression. Så när ska jag någonsin kunna få hjälp av mina barn om jag aldrig lärt dem någonting?

Jag har minnen av många olika sysslor jag utförde som barn. Hur mamma visade mig hur man tar lös hela toasitsen och skurar den i badkaret. Hur pappa gav mig i uppdrag att rulla ihop husets alla mattor och slänga ut vid städning, och gå med fuktad trasa och dammtorka överallt. Och jag brukade stryka handdukar på löpande band och leka att jag var Drottning Silvias betjänt. Och nu försöker jag överföra samma tänk på mina barn, fast de har fler sysslor än vad jag hade.

Mina pojkar förväntas fylla och tömma diskmaskinen, gå med hunden, hugga upp ved, ta in ved, göra upp eld, gå ut med soporna, städa och dammsuga sina egna rum, byta sängkläder, bära upp och lägga in sin egen rentvätt, hjälpa sina bröder samt vara allmänt hjälpsamma hemma. För att det är så man är en familj! Och eftersom jag har tre söner känner jag extra stort ansvar för att uppfostra dem till jämställda, kompetenta män. Det fina är att när de har gjort sina sysslor så får jag också en extra anledning att uppmuntra dem och visa kärlek. Säga tack för att du är så hjälpsam. Jag är så stolt över dig. Och vilken känsla är härligare än den? Både för föräldrar och barn!