Jag blev förvirrad när Bertil förra året pratade om ”Jesuskonferensen”. Det tog ett tag för mig att förstå att han i själva verket menade julkrubban. Det finns många rara felhörningar i kyrkliga sammanhang och de kommer fram extra mycket kring jul och högtider. När Folke var fyra ville han så gärna åka med i luciatåget och var besviken när det aldrig dök upp på förskolan utan man fick gå själv. Han som klätt ut sig till tärning och allt!

Här är några av alla gulliga felhörningar och missuppfattningar som strömmade in när jag bloggade om det sist:

Min lillebror och jag trodde att det hette agentstjärnan. Vi såg någon agentfilm på 60-talet.

I våras frågade en fyraåring mig “när ska vi äta den där Kristins himmelsfärs?”

Min son ville som fyraåring gärna vara ”Staffan Stallegren” i luciatåget.

Jag trodde texten i När juldagsmorgon glimmar lydde och ”Gud i natten stimmar”, istället för ”Gud i nattens timmar”. Detta pga min farbror som brukade huta åt oss kusiner med orden ”stimma inte!”

För något år sedan julbakade vi på förskolan där jag jobbar. Jag säger lussebullar och min kollega säger lussekatter. Det naturliga blev att barnen sa “kattbullar” och det är så väldigt rart!

– Kan man heta Kvist i efternamn?
– Ja, man kan heta Gren, Bergqvist osv…
– För Jesus heter ju det.
– Jesus?
– Ja, Jesus Kvist.

Min sexåring hade precis en liten teater här hemma om Jesus födelse och död.. ”Jag vill inte bli korsad på färset! ”

“Vad heter den där Jesuskvist i förnamn egentligen? sa en älskling i min familj

De sjöng ” det porlar i min själ” i kyrkan och jag tyckte att det passade bra att sjunga på pottan eftersom jag trodde att de sjöng ”det porlar i min stjärt”

Jag trodde psalmen gick ”Här ligger jorden” när jag var liten. Som en platsbeskrivning.

Min lillasyster sjöng högt och tydligt “få lysa in med hopp och strid, i varje hem och hus” på ett luciaframträdande för sisådär 20 år sedan. Det retar vi henne för fortfarande, givetvis.

Min son undrade:

Vem är getost?

-Hur menar du? Det är en slags ost?

-Nej nej, getost på korset menar jag!

 När min mamma var liten undrade hon vem hon var och varför man sjöng om “Hosianna Davidson”

När vi sjöng psalmen Måne och sol med texten ”Jesus, Guds son levde och dog” undrade min dotter ”Vem är gutt?!

“Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån op! Han kommer, han med färjan…”

På min dotters första söndagsskola frågades någon: ”Vet ni vem Lukas var?” Min tös räckte upp handen och sa med stolt röst ”Emils häst!

En gång fick min kompis lillasyster följa med henne till Kyrkans barntimmar, som det hette på sjuttiotalet.Där blev hon lite upprörd över att kyrkofröken påstod att Jesus som var starkast i världen.Hon visste ju själv att det var Pippi Långstrump. Efter visst dividerande konstaterade lillasystern att “-Då får väl du tro på Jesus, så tror jag på Pippi Långstrump.”

Min systerson trodde att hans pappa hade känt Jesus eller åtminstone träffat honom. Pappa var ju så gammal…

”Trygga räkan” istället för ”tryggare kan ingen vara”. Funderade aldrig över varför, accepterade det helt enkelt.

Jag trodde visan gick ”lusse lelle, lusse lelle älvan äter före jul” istället för ”elva nätter före jul”… kommer ihåg att jag undrade varför älvan bara åt då

 “Mamma, när ska vi göra såna där fikon med ananas?” Hon menade att vi skulle sticka nejlikor i apelsiner till jul…

”Sov du lilla video-ugn!”

“Det är sant… Santa Klas har sagt det!”

Jag ville äta ”Smygande Petrus” till lunch. Alltså Flygande Jakob.

Min svägerskas son sjöng inte ”Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna” utan ”Staffan var en stalledräng, med katt och mus och hjärna”