När man bloggat länge är det ju kul att kolla tillbaka 10 år och se på stilen man hade just då. Vad som ändrat sig och vad som är samma. I år har jag dock bloggat i 20 år så nu funderar jag på att kanske göra två inlägg? Ett där jag kikar på stilen 2006 och ett där jag kikar på 2016? Vad tror ni? Bilderna från 2006 är dock av så dålig kvalité att jag inte är säker på hur kul läsning det blir. Men skulle kunna göra ett försök. Tyck gärna till.
Nu djupdyker vi i det eländiga året 2016. För ja, det var verkligen eländigt. På senhösten 2015 hade jag blivit utmattad och den här tiden var det riktigt svårt.
Något jag noterar är hur få bilder det överhuvudtaget finns från den här perioden. Minns att jag helt enkelt inte ville figurerar på bild och absolut inte se in i kameran. Här har jag ändå tagit en bild, i en snygg page och en klänning från Jumperfabriken som jag älskade. Otroligt chic och skön.
Åkte till Anna i januari och försökte arbeta därifrån men mest var jag helt apatisk och hade ångest. Tycker det syns i hela mitt uttryck.
Ingen klädglädje existerade heller. Märks i både poser och outfits. Minns att jag kämpade till tusen för att få till några bilder under den här tiden, så att det inte skulle märkas hur dåligt jag mådde. Ändå kom kommentarer om hur tråkig bloggen hade blivit. Det är så svårt att leverera inspiration när man själv är på botten.
Lilla mamman, jag vill bara stryka henne över kinden. Här har jag i alla fall tagit på mig en underbar blå, loppad klänning som jag använde mycket på den här tiden.
Och kalas till Bertils femårsfirande skulle ju ordnas alldeles oavsett. Minns vilken prövning det var. Här har jag på mig min fina vintageklänning med puffärm. Kommer knappt i den längre, för sedan dess har jag fått så mycket muskler som fyller ut. Här var jag bara smal och svag.
Erica kom och hälsade på. Hon hade också blivit utmattad och vi satt och pratade och försökte hjälpa varandra. Lite senare den här våren sa Erica upp sig från Sveriges radio för att istället börja arbeta som min bloggredaktör och starta vår gemensamma pod En Underbar Pod. Bästa karriärbeslut jag tagit. Det var när Erica kom in med sin utifrånblick på mig och hjälpte mig att tweaka och justera min blogg som den verkligen växte i storlek.
Sörjer för övrigt att den här klänningen är för liten på mig. Den var fantastisk! Finns dock kvar i källaren. Kanske vill någon av mina systerdöttrar ärva den en dag?
Den här jumpsuiten från COS nötte jag flitigt på under våren. Så snygg med knyt i midjan. Tror den finns kvar i någon låda i källaren. Borde kanske kolla?
Annars använde jag denna omlottklänning ofta. Camilla Thulin för Ellos. Älskade den här!
Senare den här våren satte jag extensions i håret och fick världens svall. Kände mig så fin! Här i en underbar klänning jag fick av Malin Wollin som tack för att jag hade hjälpt henne förhandla upp sitt krönikearvode på Aftonbladet. Vi hade precis lärt känna varandra efter vår resa till Kenya med Unicef.
Härligt att ha en massa hår. Jobbigt att sköta om det bara. Och ännu jobbigare när uppdrag granskning granskade Hairtalk och avslöjade att deras fair trade-märkning inte var äkta. Men här var jag fortfarande lycklig ovetande om det.
Skulle säga att min stil var försiktigt och tråkig under den här tiden. Min mentala trötthet yttrade sig på det viset att jag inte kunde addera en enda accessoar eller smycke eller någonting kul. Jag som alltid lekt med kläder hade ingen leklust kvar.
En av årets mest använda klänningar var en billig sladdrig sak från Indiska, men som jag köpt på loppis i Borås. Skön som en pyjamas.
Bar min egen design från Jumperfabriken som jag fortfarande ofta bär.
På midsommar bar jag denna Jumperfabrikenklänning som är ett prov och som aldrig kom i produktion men som vi använde som inspiration till den prickiga. Älskade den här färgställningen.
Höll det enkelt med en vid trikåkjol, korallröda ballerinaskor och loppad singoallatop.
Här ungefär samma kombination.
En sak jag tänker på är hur jag knappt använde smink heller? Lockade på min höjd håret. Men inget på läpparna eller ögonen, inget experimenterande med skuggor och pennor och färger. Kreativiteten var verkligen noll. För mig som älskar sånt här är det ett tydligt tecken på hur dåligt jag mådde.
En gång hoppade jag i den här vintagedrömmen som jag burit många somrar tidigare. Men annars var det mycket att gå hemma i mjukisbyxor och ha ångest.
Eller fiskevecka i arbetskläder Flanellskjorta och arbetsbyxor.
Kan inte låta bli att bli extremt sugen på långt hår när jag ser det här.
Och flanellskjorta är ju fantastiskt. Särskilt ihop med snusnäsduk. Älskar arbetskläder!
Den här Jumperfabrikenklänningen är samma som den grå i början av inlägget. Ännu finare i blått nästan? Men det känns som att det inte finns så mycket att kommentera om kläderna? Det var ju liksom ingenting. Fattades massa beståndsdelar.
Här var jag ute och tjavade runt i trädgården i gummistövlar, en gammal Indiskaklänning, favoritkappan från Monki, en blå mössa med pärlor jag fått av min faster och en grå kofta.
Den här loppade klänningen blev dock en favorit. Har den fortfarande ibland! Skulle dock kombinera den med helt andra skor idag.
Reafynd från Åhlens med ful resår i midjan men skönt schvung i kjolen. Bar den kanske tre gånger totalt innan jag skänkte den vidare?
Men ääääälskade denna trikåklänning från Camilla Thulin. Hon vet verkligen hur man gör kläder som smickrar kroppen!
Levde vidare i denna Lindexdröm jag burit sedan Bertil var bebis och som jag fortfarande tar fram varje sommar.
På hösten började jag fungera lite bättre och kunna jobba lite mer. Här var jag och pratade för Expressens talangprogram (typ?) om min blogg och karriär och så fick de ställa frågor till mig om mina strategier och mitt tänk. Kände mig väldigt hedrad! Även denna klänning är från Camilla Thulin. Vansinnigt smickrande för tuttarna!
Ett av det årets bästa köp var absolut den röda ullkappan från COS som jag fortfarande använder mycket vintertid. Älskar ytterkläder med starka färger så att man inte försvinner helt i vinterns vitgrå.
Här bakade jag pepparkakor med Ada och Bertil iklädd min bästa julkofta från Jumperfabriken. Som synes på mitt kroppsspråk var jag inte så intresserad av att egentligen synas på bild. Men nu i efterhand tycker jag att jag var fin!
Jumperfabriken och Camilla Thulin var verkligen årets mesta klädmärken. Som dessa sammetsbyxor från Thulin som finns i min ägo ännu 10 år senare.
Tröjan har en stor urringning/hål i ryggen och jag köpte den sista året på gymnasiet. Bar den till svarta stuprörsjeans på den tiden.
Och använder ibland fortfarande. Nu var det i och för sig länge sedan. Kanske ska rota fram den från källaren?
Vinterns sista outfit blir den här med fantastiskt hårsvall och en omlottklänning i trikå av okänt märke.
Nej roligare än så här blir inte stilåret 2016. Tyvärr. Bottennapp i en modebloggares arkiv. Men desto gladare känner jag mig idag över att allting känns annorlunda och klädglädjen sprutar. Minns också en av Ericas första tillsägerser till mig som redaktör.
-Du måste titta i kameran och möta blick igen! Man vill få möta din blick!
Idag är den typen av bilder ingen bristvara direkt. Känner noll behov av att gömma mig.
Här är en blick in i garderoben från 2011
Här är en återblick från 2013 stil
30 svar
Jag förstår vad du menar med kroppsspråket och blicken, det kan jag se på mina egna bilder, men andra ser det inte som inte vet hur det kändes.
Jag tycker mer om den här typen av mode än den med mycket smink och bling så det tror jag inte du behöver bekymra dig för ur publikhänseende. Sen att du själv tycker det är tråkigt och minns att det var för att du mådde så dåligt är ju något annat och nog så viktigt.
Jag hade en precis likadan omlottklänning från Camilla Thulin i samarbete med Ellos. Tyckte den var jättefin, men så rev jag upp den på något och trodde inte den skulle gå att laga snyggt. Idag hade jag absolut lagat den själv även om det inte blev perfekt, kan faktiskt sakna den omlottklänningen än idag 10 år senare. Färgerna och mönstret var så snyggt och jag hade ett par korallröda sandaletter till… Det var på den tiden jag fortfarande köpte nya kläder, idag handlar jag nästan bara secondhand.
Många män använder både hudvård och smink, och rakvatten eller skägg produkter med om man nu ska vara sån så att män inte tar hand om sitt yttre är en myt. För övrigt tror jag definitivt smink skulle förekomma på en öde ö, människor har använt olika typer av smink sen urminnes tider, det är ett kreativt uttryck bland flera andra. Bara för att du väljer bort smink så betyder det inte att andra inte är fria i sina val eller slavar under normer. Vill du ha respekt för ditt sätt, acceptera då andras utan gnäll.
Finns ett foto av mig där jag sitter precis som du och lutar hakan i handen….vilka minnen det väckte trots att det är mer än 30 år sedan jag nådde bottnet utan att ens förstå vad jag felade.
God fortsättning på det nya året!
Jag tycker att det avskalade är jättesnyggt men tror att så som du klär dig nu är mer du😊
Fint inlägg ändå!
Måste fråga om tapeten på bilderna från rummet med det vitmålade golvet. Vad heter den och varifrån kommer den? Otroligt vacker!
Så tråkigt att du mådde dåligt! För en som inte vet känslan bakom bilderna tycker jag att du var sagolikt vacker! Pagen med lugg är den absolut finaste frisyren du har haft tycker jag. Dom milda fina och lite avskalade kläderna, så vackert!
Jag tycker också att allt är väldigt fint! Sen är det så lätt att läsa in en massa i bilder när man har bakgrundshistorien. Med den ser jag förstås också någon som inte mår helt bra – trötthet, sorg och en blick som viker undan. Men hade jag sett bilderna utan den vetskapen hade jag bara tänkt att det handlade om en annan estetik med ett mer eftertänksamt och allvarligt uttryck och en mer avskalad och naturlig stil. Det är ju många som leker med den.
Sen var det också en intressant motpol till Elsa Billgren som ofta pratar om att hennes nuvarande osminkade och mer ”färglösa” stil är ett tecken på att hon nu mår bra, och att hennes mer färgsprakande retrostil med mycket smink var en mask att gömma sig bakom. Vi är alla olika.
Jamen snälla, ge oss lite korniga bilder från 2006 med helt off färgbalans! Nostalgi ju! ❤️
2015-2017 var jag också utbränd och din blogg var en så extremt viktig inspirationskälla i mitt liv. Inte bara det som handlade om din egen utmattning utan det som handlade om vardagen.
Den fick mig att orka lite mer.
Så även om det finns de som tyckte bloggen var tråkig då så finns det andra som aldrig har uppskattat den så mycket som under precis den perioden.
Det har hänt mycket på tio år på så många sätt. Det är som en annan Clara idag jämfört med 2016. Gillar särskilt den där gula ”provklänningen”. Ett mönster som jag verkligen gillar.
Alltså du är fin i håret nu men tycker du med lugg och långt hår att det verkligen klär dej. Sedan tycker jag klänningarna du har på dej är så fina. Och fint att våga visa sig skör. Livet är ju både kul och kämpigt. 😊
Clara, nu har jag med intresse kollat igenom det första året, 2016. Ska bli jätteroligt att se de andra åren. Jag syr en kasse för hand av en stormönstrad panelgardin från Erikshjälpen. Långsidorna är redan fållade, så det är enkelt. Nu ska jag ta en sypaus och titta på dina kläder. Roligt!
Har aldrig fått så mycket beröm för en klänning som när jag lånade en Camilla Thulin till ett bröllop. Den kvinnan kan!
Jag förstår att kläder och smink är något roligt för dig. Jag önskar dock att alla kvinnor kollektivt skulle sluta lägga så mycket värdering i utseende. Jag har ibland sagt att det bästa vore om allt smink bara försvann. Sen förstår jag att ni som har en kreativ ådra ser smink på något annat sätt. Men för flertalet handlar ju smink, kläder och alla skönhetsoperationer, botox osv om en sak, att vara snygg/sexig/vacker. Jag fyller också 40 år i år och jag kan liksom se tillbaka på mig själv och verkligen se hur mycket jag har brytt mig om att vara snygg samtidigt som jag själv inte alls såg mig så. Jag var en sån som lätt kunde gå utan smink också. Jag hade lätt att få killar, fin kropp osv men nu när jag har själv två döttrar så känner jag bara, tänk om jag liksom sluppit bära den där ”viktigt att vara snygg”. Vi är alla en del av patriarkatet och vi lär oss tidigt, det är ju så det är. Men ja, drömmer om en värld där vi kvinnor bara fick vara!! Utan att behöva tänka på magen, vilken vinkel vi är snyggast i på foto, att vi ser trötta ut osminkade (för det är vi intalade om), raka allt på kroppen osv osv. Listan kan göras lång. Låt oss vara! Embrace att vara ”ful”, gå ut utan titta oss i spegeln och bara sköna kläder osv. Och sen IBLAND självklart få göra ”sig fin” som det så fint heter men mest skulle vi alla kollektivt bara VARA och LEVA, EXISTERA!
Med flera döttrar så blir det extra viktigt att förmedla att de är fantastiska och fina precis som de är. Hur ska jag med trovärdighet göra det om jag knappt vågar visa mig utan smink? Jag sminkar mig mycket sällan nu för tiden. Det naturliga är vackert och det är bara de som alltid går i smink som kallas trötta när de är osminkade då det blir en sån kontrast. Jag kallas inte trött för detta är ju så som jag ser ut. Det finns INGA fördelar med att spackla på sig som tonårstjej och jag vill inte bidra till det. Kläder är en helt annan sak. Där man man vara kreativ osv men det förändrar inte ens utseende så som smink gör.
Håller med dig. Fick av en slump syn på Pamela Anderson without makeup – ett Youtube-klipp och det var verkligen häpnadsväckande. Helt plötsligt såg man en riktig människa! Kolla in det!
Tyvärr är det ju också så att det mesta smink innehåller minst sagt tvivelaktiga ämnen. Huden mår bäst av att bli lämnad ifred.
Med det sagt, ska jag genast nyansera genom att berätta att jag vid sällsynta tillfällen, typ några gånger om året, tycker det är kul att ”göra mig fin” (finare haha) med lite mascara och färg på läpparna. Dock alltid hundra procent naturligt, ekologiskt och aldrig täcka hela ansiktet med smink.
Men man väljer ju själv. Jag blir piggare och känner mej fin med smink. Vet massa kvinnor som bara är. Ditt liv dina val.
Seriöst? Konstigt att inga män känner sig piggare med smink….Det handlar ju om normer o förväntningar. ideal som bankas in från alla håll. Det är ett ”val” ja men hur fritt är det valet. Hur många skulle sminka sig på en öde ö liksom?
Vad menar du.? Är det någon som tvingat dej hur du ska se ut? Smink säljs i miljoner och har används sen tidernas begynnelse. Och jag ser mycket fräschare ut med det. Sedan finns det massa män som gör botox m m men det skippar jag.
Många män använder både hudvård och smink, och rakvatten eller skägg produkter med om man nu ska vara sån så att män inte tar hand om sitt yttre är en myt. För övrigt tror jag definitivt smink skulle förekomma på en öde ö, människor har använt olika typer av smink sen urminnes tider, det är ett kreativt uttryck bland flera andra. Bara för att du väljer bort smink så betyder det inte att andra inte är fria i sina val eller slavar under normer. Vill du ha respekt för ditt sätt, acceptera då andras utan gnäll.
Nåt jag aldrig glömmer är vad Hillary Clinton sade efter valkampanjen för tio år sen. Här i ”Elle”:
“I’ve never gotten used to how much effort it takes just to be a woman in the public eye,” Clinton wrote. ”I once calculated how many hours I spent having my hair and makeup done during the campaign. It came to about 600 hours, or 25 days. I was so shocked, I checked the math twice.”
While Clinton tried to make time in the makeup chair productive by taking calls and preparing for meetings, she regretted the hours lost—hours her male counterparts could use to do other things. (A recent study showed that women spend 355 hours, or two weeks a year on their appearance.)
Alla gör som de vill på ett individplan, men det är viktigt att inse att vi alla är slavar under normerna och ganska ofria i våra val. Och att spelreglerna för män och kvinnor är grundläggande olika, vilket gör att mäns användande rakvatten och skäggprodukter knappast är jämförbart med den tid och de pengar kvinnor lägger på hudvård och smink.
Ska man diskutera det här ämnet på ett vettigt och givande vis krävs en lite djupare analys, och att skärskåda de normer som styr oss är knappast gnäll.
Förstår vad du menar men för mig ÄR det en kreativ process att sminka mig och skapa med kläder. Det kliar i fingrarna på morgonen efter att få sätta igång och ”måla”. Precis som jag ÄLSKAR att duka vackert, pynta om hemma eller flytta om porslin. Är man inte intresserad av sånt förstår jag att man uppfattar att det handlar om yta. Men för mig som är intresserad handlar det ju om djup. Om att skapa och vara kreativ och göra någonting konstnärligt med händerna. Har ett omättligt behov av att få göra det.
Det är väl mest folk som har kontorsjobb som kan vara rejält sminkade. Ja kanske kassa o kundservice. Jobbar man i vård o annat där man hugger i o svettas är det inte så bra. O tänk på trovärdighet inom polis kriminalvård socialtjänst. I en del jobb vill man vara nertonad för det funkar bäst rent yrkesmässigt. Förutom det så stjäl det av ens dyrbara jordiska tid att tillbringa oceaner av tid framför spegel och betala tusenlappar för produkter som i bästa fall är ofarliga men alltid onödiga o ja icke helt perfekt för miljö. Jag säger som Agnes Wold säger om hälsokost, lägg pengarna på en bra pensionsförsäkring..Det kan ge långvarig glädje
De korallfärgade skorna… ÅH! Så snygga. Till allt ju typ!
Ja, man ser att du mår sådär❤️🩹
Med mina två pojkar med typ samma åldersspann mådde jag p*** ofta. En bottennotering var när jag kräktes (!) av ångest bakom bilen efter en åttatimmars resa med bil och färja. Nu är de tonåringar och jag kan ta hand om mig själv på ett annat sätt. Men jag kan sörja hur jag behövde må och hur lite förståelse jag fick.
Åh! Så sorgligt och hemskt. Förstår att det var en bottennotering. Skönt att du har det bättre idag. Känner också stor lättnade över hur mycket mer tid jag har att ta hand om och vårda mig själv.
Även om det syns att du inte mådde helt bra så tycker jag faktiskt att dina outfits o sminkningar var finare då än nu. Men det beror säkert på att jag inte är så modig när det gäller kläder.
Jag tycker allt är fantastiskt fint! Hår och kläder! Vilken förebild.
Tack snälla =)