Jag vet flera föräldrar med god ekonomi som sparar sina barns hela barnbidrag. Jag läste till exempel att Blondinbella kommer spara hela bidraget till sin son. Himla härligt att ha den möjligheten! Men sedan rekommenderar hon andra att försöka spara mer till sina barn, ifall de en dag kanske behöver köpa exempelvis en bostadsrätt ”Kan du dra in på godis varje vecka? Tidningsmagasin? Kaffe? Klokare matinköp? En annan sak är också om ditt barn fyller år. Istället för en massa presenter och julklappar på julafton från mormor och hela släkten, önska insättning av en slant på ditt barns konto istället!”
Och här någonstans blir det fel för mig: när folk med god ekonomi ska förfäkta sparande som en dygd för sämre bemedlade människor. När folk i fina bostadsrätter som går på spa flera gånger i månaden tipsar andra om att sluta köpa tidningen eller godis. För dessa välmenta råd till sämre bemedlade förutsätter ju för det första att de har pengar över att köpa tidningar för. Och det har ju långt ifrån alla! Om jag fick ge ett råd (helt okvalificerat men ändå) är mitt råd till föräldrar med oerhört knappa resurser som endast med nöd och näppe har en hundralapp över ibland är: Lägg den pengen på barnens nöjen! Låt barnen gå på bio eller gå och fika. Låt barnen uppleva saker! Vad kommer de minnas av sin barndom? Den gånger de fick gå på kafé, teater, eller på djurparken? Eller varje gång de inte fick uppleva någonting därför att mamma och pappa sparar pengar till din bostadsrätt som du kommer vilja köpa om femton år. Och för familjer med små ekonomiska resurser skulle jag säga att det är vanvett att be släktingar sätta in pengar till barnet istället för att ge presenter på dess födelsedag! Kanske är det just den där presenten från mormor som gör att ett barn kan få känna sig lite rik ibland!? Kan få äga en cykel eller ett par skidor eller en mobiltelefon. Något som är för dyrt för föräldrarna att köpa.
231 svar
Tack. Jag behöver inte läsa bloggtexter för att ha dåligt samvete över att mina barn inte har samma ekonomiska utrymme som sina kompisar – det dåliga samvetet gör sig liksom ständigt påmint ändå. Då är det fint att någon gång ibland bli påmind om att ungar som leker i skogen med begagnade ytterkläder också är rika, om inte annat på skogsdoft i näsan och svamp på tallriken. Bostadsrätten, det får bli ett senare problem.
Så bra! Det är sådan press idag på att spara stora summor till barnen. Visst är det jättefint om det finns så man kan hjälpa till med körkort eller lite möbler till första boendet men tanken hos många verkar snarare vara att det ska räcka till en bostadsrätt.
Sedan är jag oändligt tacksam att mina föräldrar kunde och ville spara en bra slant till mig. I slutet av gymnasiet fick jag en svår sjukdom som gjort att jag aldrig kommer kunna arbeta utan lever på ersättning från FK. Utan de pengar mina föräldrar sparat hade mitt liv sett helt annorlunda ut. Jag hade inte kunnat bo där jag gör och inte haft något som helst utrymme för att lyxa till det ibland.
Tack ❤️🙏
Tack för de orden! Har känt att jag inte har råd med ridlektioner till min dotter men jag sparar ju faktiskt 300:- varje månad till henne. Kanske ska omprioritera. De där ridlektionerna är nog mer bärt för henne än att hon får pengar om en massa år.
Jag läste det här inlägget för första gången nu. Jag håller väl med till viss del. Jag är uppvuxen i ett hem där vi aldrig hade särskilt mycket pengar men jag hade ändå en rik barndom. Men det handlar ju inte bara om att spara utan också att lära sina barn värdet av att spara för framtiden. Jag förstod det först i 20årsåldern när jag träffade en kille som var väldigt intresserad av aktier. Och först några år efter det förstod jag vidden av att ha ett stort kapital. Det önskar jag att mina föräldrar förklarat för mig tidigare och det saknar jag verkligen nu.
Jag tycker detta är så svårt…jag håller med om att upplevelser är viktiga när man är barn. Men jag är också rädd om pengar och ser vilket värde de har. Mitt uppvaknande kom när jag var 22 år och såg på en film som handlade om fattiga människor i Sverige. Hur de slet men aldrig fick ihop det, levde från lön till lön. Jag blev väldigt chockad då och tittade på mitt egna bankkonto. Jag hade prioriterat upplevelser före sparande i flera år och kände mig plötsligt rädd. Vad händer om något skulle hända mig? Jag förstod då att jag inte kan slösa pengar som jag har gjort tidigare, jag måste börja värdesätta den. Då började jag på allvar att spara och investera. Idag (30 år) har jag bostadslån och allt det där, men försöker tänk ekonomiskt i allt jag gör. Jag ser upp till min mormors generation som är väldigt duktiga på att spara och ta hand om sina ägosaker, inte köpa saker i onödan. Men samtidigt vill jag uppleva. Och jag vill att mina (framtida) barn ska uppleva världen. Jag tror att man verkligen måste hitta en balans mellan att spendera pengar och spara dem. Vi har oftast väldigt goda möjligheter att spara pengar i Sverige men låter lönen till stor del gå åt massor med onödig konsumtion år ut och år in….
Så klokt och fint. Man är bara barn en gång! Det påminner mig om när man diskuterar att det är kvinnor som tar ut mest föräldraledighet och mest vab. Alltid från vinkeln att det är kvinnorna som förlorar på det. Är det inte lika mycket männen som förlorar tid med sina barn?
Som alltid bra poäng.
Kommer fortfarande ihåg första gången vi kunde åka till havet två timmar bort för att mina föräldrar valde en heldag i Varberg — med medtagen matsäck — istället för att spara för framtida behov (som alltid var många).
Det jag lärde mig är att ekonomiska bekymmer ej går att spara bort. De går att arbeta bort, om man har tur. Ett sparkapital är bara ett skyddsnät, man måste ändå antingen ner på marken eller upp igen om man faller.
Minnen jag har med mig är av de där speciella dagarna. Dagarna med glass i stadsparken (vilken lyx!). När det blev nybakat till frukost som köpts på bageri. Tulpaner på bordet till mamma. Pappa köpte ofta blommor till mamma, och det var en kärleksförklaring värd vartenda öre. För blommorna berättade att just idag hade vi lite pengar över, tillräckligt för något onödigt alldeles nödvändigt.
Innan man förstår värdet i att kunna unna sig en tulpanbukett, eller glass någon gång på sommaren som inte är Icas billigaste, eller en ny bok tycker jag inte man bör få ge spartips till någon.
Tack för att du sätter ord på det viktiga.
Mkt bra skrivet Clara! Jag kan bidra med ngt jag funderat över på samma ämne.
Mina barn är skilsmässobarn. Vi är en sk ”pusselfamilj” och umgås således mycket med andra ”pusselfamiljer”. Ngt jag ofta får höra av föräldrar som har sina barn varannan vecka är att de passar på att ”unna sig” de veckor/helger då de inte har sina barn hos sig – ex går ut på restaurang och äter när barnen inte är hemma, köper hem en fin köttbit och lagar finmiddag när barnen inte är hemma, åker iväg och gör ngn rolig utflykt när barnen inte är hemma..
Många skilsmässobarn verkar tyvärr bli dessa ”varannan-vecka-föräldrars” andrahandsprioritering för man värnar om sin vuxna ”egentid” och lägger pengar på denna och har vardag och hemmaliv med barnen då de är hemma.. här känner jag samma sak som det du skrev om: låt dina barns nöjen få kosta! Låt dem få uppleva saker. Låt även barnen få ta del av finmiddagen och ta med dem upp på berget för att umgås med andra familjer och grilla lunch – de behöver variation och stimulans i sina liv och kommer minnas dessa upplevelser när de är vuxna.. Och från första början skaffade vi fhvis barn för att vi ville ha barn, inte för att vi ville vara egoistiska med vår egentid (även om det är ok att unna sig ngt ibland). Det är lätt att som varannan-vecka-förälder bli bekväm och göra utsvävningar när man är ensam för att det är ”lättare” än att göra sammasak tillsammans med sina barn.
Det fanns inte en krona sparad till mig när jag var flygfärdig. Körkort och studier betalade jag själv. Däremot har föräldrarna stöttat upp när det har varit kris och nöd, vilket jag är väldigt tacksam för. Jag är så nöjd med min barndom och har aldrig saknat något. Jag håller alldeles med dig Clara. Att få lite guldkant på vardagen när man är liten kan verkligen vara så mycket mera värt än att få körkortet. Hur konstigt det än må låta för dem som fick sitt körkort betalt. Jag är så glad för allt det stora i det lilla som mina föräldrar gjorde för oss barn, med sina pengar.
Jag håller så mycket med om det! Och sen ere ju så att alla har olika inställning till sparande. Vissa går igång på det som tusan, andra (som en annan) ser det mer som en bonus, om det blir kvar efter att man först haft det roligt och bra i nuet liksom. Men det kanske för att jag kommer från en familj där vi har let både (relativt) gott och mycket, mycket fattigt. Så pengarna för mig är sådant som kommer och går. Men minnen består <3
Detta inlägg borde få komma upp till ytan igen! Så bra skrivet. Kan bli så provocerad över folk som kan spara hela barnbidraget och ännu en slant därtill till den där bostadsrätten. Har man råd att spara det, varför ska man då ens få ett bidrag?
Jag tänkte precis samma sak! Eller en ny krönika på samma tema. På lunchen häromdagen gav en kollega ”goda råd” till en annan kollega som försynt undrade hur andra barnfamiljer har råd att åka på semester varje år: ”Ja, det är inte så svårt, man får ju prioritera, vi åker ju både på vintern och sommaren och ibland på våren men avstår till exempel från att renovera och så köper jag inte så mycket kläder till mig själv utan satsar på kvalitet som håller, min vinterjacka har jag haft i tre år nu” (bor i nybyggt hus, höginkomsttagare, städhjälp, två bilar etc). Ibland är folk så analyslösa och har så svårt att se bortom sin egen verklighet att jag blir helt matt.
Hittade till det här inlägget i spalten.
Så angeläget och bra även 2020.
Jag tycker se mig att det ofta är dels ekonomiskt, dels sportsligt kapital som i många fall priorernas och hyllas. Iofs beror det väl på vart man bor också.
När det är som du skriver, i min mening i alla fall, socialt, kulturellt och även bildnings/utbildningsmässigt som man på ett annat sätt blir en självständig medborgare med bra förutsättningar både att bli en harmoniskt person men också kunna, om man vill, få andra framgångar.
För mig känns tävlingsidrottandet (kanske för att jag själv gjort det som liten) inte alls självklart i en social bemärkelse bortsett från att det snabbt kan bli väldigt dyrt. Jag vill hellre låta dem uppleva många olika sporter etc, som upplevelser och visst blir man bättre ju mer man håller på, men tävlandet är inte det viktiga.
Glädjen till musik, sport och annat kan lätt tappas bort när man börjar fokusera på tävlandet.
Så ja hellre en fika, upplevelse tillsammans oavsett ekonomiska resurser. Om man har möjlighet är det på ett sätt enkelt att spara pengar eller fonder etc. Det kräver med tid och ork att göra något tillsammans, men ger också hundra gånger mer tillbaka.
Wow. Tack!
Well said!
Får tårar i ögonen när jag läser dina kloka funderingar. Barnen är små så väldigt kort tid så jag håller helt med dig Clara. Gör vad ni kan, efter förmåga för att ge barnen härliga minnen. De allra härligaste är dessutom gratis. En dag i naturen med lite matsäck eller matlagning tillsamans på ett stormkök är bara ett exempel vad man kan göra även med tunn plånbok. Heja Clara! Du är så klok!
det kanske redan sagts här men Bourdieu kan vi läsa vidare kring om vi är intresserade av kapitalen Clara nämner ovan.
Lika aktuellt nu som då! Lever på socialbidragsnormen, ensam med två barn och köpte faktiskt mig själv en tidning idag (händer 2-3 ggr/året). Tyckte att jag förtjänade det och någonstans är en glad mamma en bra mamma. Något av deg viktigaste som jag har fått med mig från min barndom är min mammas förmåga att få livet att gå ihop, spendera pengarna på rätt man, rutiner med tvätt och städ, o.s.v. Tack vare det har jag själv varit rustad att fixa livet med två barn och lite pengar!
Du är så underbart klok Clara!
Tack.
Det ena utesluter väl inte det andra! 100 spänn i månaden är mer än ingenting och 100 spänn i en fond kan ge lite klirr i kassan om 18 år. Man kan ju köpa en glass till sin unge trots att man sätter in 50-100 kr i månaden. Sparande ger trygghet så är det och det är en fin känsla för föräldern.
Åh vad jag hade behövt detta inlägg för 9 år sedan. När jag var föräledig och sambon arbetslös.
Detta kampanjande av just ”spara hela barnbidaget och mer” och samma folk på barnkalas för barn i föräldragruppen, gav typ kläder från me&i för de var ju så slitstarka. Och själv var man luspank, gav ett skitbilligt pussel och hoppades på att inte bli genomskådad på nåt konstigt sätt. Som att allt annat än att KUNNA spara eller att ha ett överflöd var norm.
Nu är ju situationen en annan och jag inte har samma panik över ekonomi som då. Men då var det ju exakt så snålt tilltaget och det ständiga dåliga samvetet över att inte vara tillräcklig. Önskar ingen detta.
Åh vad det värmer i hjärtat att detta hörs. Alltså ÅH. För sådär tänker vi. Och min familj har väldigt lite ekonomiskt kapital. Men jädrar vad vi är rika på annat. ??? Tack!
Det bästa och klokaste jag läst på länge!
Bra Clara!
Hade jag haft Facebook hade jag tryckt på gillaknappen! Otroligt bra inlägg.
Jag blir så trött på att andra ska tycka och tänka kring vad som är mest vettigt för en förälder att göra. Var och en bestämmer väl själv hur och vad de vill göra med sina pengar, oavsett om man har bra ekonomi eller mindre bra. Det handlar väl om vad man tror på som människa och vad man som förälder tror på är det bästa för sitt barn. Nedlåtande inlägg och kommentarer om andras val och sätt att leva på är så lågt. Det finns väl ingenting som säger att ALLA barn som har det mindre bra ekonomiskt skulle bli lyckligare av att få en bok, en tidning, en cykel löpande under sin barndom än att få pengar på ett sparkonto för att använda vid vuxen ålder.
Att tycka olika är intressant på många sätt men att försöka få det till att ens egen åsikt är den rätta gör mig sjukt irriterad!
Vad skönt att du skriver det! Jag förfasades över samma sak vid köksbordet häromdagen, bristen på klassperspektiv, men kan varken uttrycka mig så i skrift, än mindre vet jag var jag skulle publicera det. Och det behövs ju nte, när dufinns och uttrycker dig så väl.
Jag har följt dig länge Clara, och kan bara säga att din blogg blir bara bättre och bättre! Så underbart med någon som kan få en att tänka på saker man inte gjort förut. Det är du och Genusfotografen som får mig att känna så. Ni säger saker som jag själv inte tänkt på men känns så uppenbart när jag läser det. TACK! Ska verkligen ta till mig dessa råd!
Det är ren glädje att läsa att det finns så kloka människor som du Clara! Tack för att du skriver dina tankar så att man får läsa kloka tankar emellanåt och inte bara de som försöker förstå hur människor har det och komma med tips!
Håller helt med! Mina föräldrar har aldrig haft sparkonton för mig eller mina systrar. Både mamma och pappa var undersköterskor så lönen var inte allt för stor, dessutom gick både mina mor- och farföräldrar bort innan jag ens fick träffa dem. Men jag är oerhört tacksam för att de gjorde allt vad de kunde för att vi skulle få spela fotboll, innebandy och allt möjligt annat vi kunde hitta på på fritiden. Och ett av mina allra bästa minnen är när pappa slutade tidigt en dag, hämtade oss på dagis och drog iväg oss till badhuset! Jag var så himla lycklig den dagen! Glad att pappa inte stannade kvar på jobbet för dom extra hundralapparna som vi kanske egentligen behövde!
Så klart är det ju inget fel i att spara till sina barn, men att ge sina barn av sin tid är mycket viktigare.
Jag håller delvis med dig, men det beror också lite på vilket ålder du syftar på. Har familjen ont om pengar så är det självklart att barnet ska få presenter i födelsedagspresent och julklapp! Det jag tycker känns lite fel är när jag sett mina släktingar, med stor släkt och många vänner, få barn och alla vill ge fräckare presenter än den andra. Innan barnen ens är två år. Då tycker jag att det är bättre att sätta in pengar på ett bankkonto om man inte kan underlätta vardagen med presenter som kläder eller blöjor mm. När barnet blir lite äldre så spelar det stor roll vad kompisarna har, och då blir det svårare. Men jag tycker absolut inte att man ska nedvärdera vikten av att spara. Att jag har något att stå på när jag flyttar hemifrån, för att min morfar satte in pengar när jag var liten, det betyder så otroligt mycket för mig nu.
Riktigt bra skrivet! Om man har gott om pengar kan man ju spara undan åt barnen, men jag tror ändå att det är bättre att lära barnen att spara pengar själv isåfall. Hur mycket kommer ens barn lära sig om ekonomi om de själv inte får hantera pengar, utan får allt serverat på silverfat och för att toppa det (om man tjänar väldigt mycket pengar) en bil och kanske en bostad när de fyller 18/20? Vad lär man sig av det, blir man ekonomisk eller bortskämd?
Och självklart är det mycket mer värt att en gång fått gå på bio med föräldrarna istället för att ha en slant på ett bankkonto!
Min kompis mamma sa en gång att hon tycker det är så dumt att det är när en är ung som en ska spara pengar, då det egentligen är då de behövs.
Jag anser att man ska börja spara pengar den dagen du får din första veckopeng. Jag sparade halva min veckopeng ända fram tills jag fick månadspeng, och det har lärt mig att hantera pengar, och jag behöver inte vänta flera månader om det är något som jag verkligen vill ha eller behöver. Att man som barn får lära sig att spara tror jag är väldigt viktigt för att kunna hantera pengar som ung, men självklart så kan man inte spara när man har låg lön och inte har några pengar att spara. Men man får ta de chanser man har.
Lite intressant läsning som till viss del berör ämnet: http://petrakrantzlindgren.se/2014/02/18/om-vi-lar-barnen-att-de-duger-som-de-ar-slutar-de-anstranga-sig-och-kampa-eller/
http://www.amamma2.wordpress.com
ja hemska råd. jag håller helt med. skitenkelt va rik och sedan beröva de stackars kidsen det lilla som kan ge guldkant. nej lägg pengarna på presenter och nöjen NU!!!!
Alltså. Du är så jävla klok! AMEN!
Vettigt och viktigt inlägg – tack!
Jag var tvungen att veva i luften med näven för att jag tycker att det var så bra skrivet! HEJA CLARA då är så himla bra och inteligent (och dessutom snygg i den prickiga klänningen)!
Mycket bra skrivet Clara!
Åh vad bra och fint skrivet!!
Jag läser både din och Blondinbellas blogg, och tycker att båda är bra! Men jag blir så besviken på detta! Varför måste du alltid dra ner på Bella?? Du har gjort det flera gånger, och jag antar att du inte tycker speciellt mycket om henne och att ni är väldigt olika. Men kan det inte vara ok att vara olika?? Det är inget fel med att vara ”stureplanspingla” (som du själv har kallat det) och det är inget fel med att vara ”lantis” (som du själv också har kallat det), man är olika, och alla har inte förmånen att bo på landet och leva det livet du gör.
Det känns som att du letar fel på Bella och det gör mig så besviken! Hon menade väl givetvis att OM man har möjligheten så är det bra att spara till sina barn, och det tycker jag är väldigt klokt. Varför måste du förvränga det hon försöker att säga?
Jag har inte mycket pengar och kan inte spara så mycket, men jag kan spara det JAG kan utan att försaka julklappar och presenter (för det tror jag verkligen inte att hon menade att man skulle göra).
Tycker bara att det är så synd att du måste vara på henne hela tiden, hon skriver aldrig om dig. Man kan ju säga vad man tycker utan att lämna ut namn….eller hur? 🙁
Precis så tror jag också att Blondinbella menade – att majoriteten av befolkningen nog faktiskt har något de kan dra ner på, men att om man inte har det så är det naturligtvis inget skuldbeläggande i det. Jag såg det mer som tips som man kan tänka på, om det nu är så att man funderar på om man kan dra ner på något någonstans. Och kan man inte det så kan man inte det, och det är inget fel med det. Men Blondinbellas inlägg kanske kan få NÅGON att tänka till lite, och då är det väl alldeles lysande. Och inte minst bra för miljön med lite mindre konsumtion.
Amen Annie.
Jag fick ett tips om det här inlägget via mejl (har själv läst den här bloggen regelbundet men slutade när den flyttade till Amelia).
Det här kallas mobbning. Och som Linnea skriver, det är ju heller inte första gången det händer.
För mig är det enkelt: bara en människa med mycket låg självkänsla har ett behov av att ofta referera till/klaga på en annan persons åsikter. Den med god självkänsla framför helt enkelt sina egna åsikter och så är det bra med det.
Det värsta är nästan hur folk kan sitta här och utropa ”Bra!”, ”Fantastiskt!”, ”Vad klok du är!” och så vidare – och helt missa vad det här inlägget egentligen är. För vad spelar åsikterna för roll när det primära är att bloggaren bär sig mycket illa åt. Det är nämligen att bete sig mycket illa att diskutera en frånvarande person (i det här fallet Blondinbella). Bara den med antingen en total brist på uppfostran eller uppenbara empatiproblem gör så.
Det roliga är ju att den som så att säga ”tjänar” på det här i längden blir ju Blondinbella. Det brukar i alla fall ofta sluta så. ”What goes around comes around” säger man i engelskspråkiga länder. Sanna och kloka ord.
Precis! Precis så tänker jag!
Finns det en länk till Blondinbellas inlägg?
Mycket bra skrivet och tänkt.
Vi har den förmånen att kunna spara lite grann till vår son varje månad, men vi har dragit ner på en del av våra onödiga utgifter, såsom att mannen åt lunch ute på jobbet.
Vi har också haft det privilegiet att kunna låta bli att ta ut föräldradagar så länge det var möjligt för att kunna vara hemma längre med vårt barn, vilket jag också tycker är bättre än att lägga tusenlappar på sparande till honom om 20 år. Om jag då har möjlighet att hjälpa honom ekonomiskt, så gör vi kanske det, men jag ser hellre tillbaka och minns alla dessa år vi har haft hemma tillsammans, där jag lärt känna honom och haft tid att själv uppfostra honom.
Att ge honom våran tid känns så mycket viktigare än att han ska ha massor av pengar på kontot.
Helt rätt! Jag instämmer. Mycket bra formulerat!
Kram Christina
http://www.blog.christinakarlsson.se
Jag började nästan gråta när jag läste det här inlägget! Vad rätt du har! Jag har ständigt dåligt samvete att vi inte sparar till våra barn, men just nu kan vi verkligen inte. Jag fick inga pengar av mina föräldrar när jag blev vuxen och jag har ju klarat mig galant i alla fall. Och som du sa, vi fick åka på flera resor inom Sverige och uppleva saker. Saker som jag kommer ihåg än idag. TAck för att du skriver detta, socialt och kulturellt kapital som är minst lika viktigt som pengakapital!
Bra skrivet! Om man har möjlighet så är ett sparande jättebra, men vad barnet får uppleva här och nu är också viktigt. ”Man behöver inte köpa barns upplevelser” skriver en person, men JO. Tyvärr är det väldigt ofta så. Det mesta kostar. Vi gör mycket gratis. Går till lekparker, går och klappar på djuren de här inte långt härifrån under sommaren, är ute i skogen och bygger kojor o.s.v. Men den där cykeln barnet drömmer om. När kompisarna går på simhallen. När det är kalas och ska vara present. Det är inte gratis. Vi försöker spara och är det något kvar av barnbidraget när nästa barnbidrag kommer, då går det rakt in på vårt barns sparkonto. Men ibland är det inget kvar. När det behövts ny overall eller nya skor t.ex. Det är så det är och det känns, som du skriver, lite konstigt när de som har väldigt gott ställt ska ge ”råd” till andra.
Klok som en bok, är du igen och igen!
En av min sons bästa minnen hittills i sitt snart nioåriga liv är när han för tre år sedan fick äta glass middag. Vi struntade i middag och istället fick man äta sig mätt på glass. I min sons fall blev det drygt två glassar. Han frågar ofta när vi skall göra om denna händelse. I sommar gör vi det igen har vi bestämt. En gång om året i fortsättningen 😉 Och så minns han, med mycket glädje, min och hans tältäventyr i Eskilstuna. En billig liten minisemester bara med mamman. Sånt skall man ge ungarna att spara i livsbanken! Inte de pengar man inte har över.
Barnbidrag ska vara behovsprovat, liksom andra bidrag (exv bostadsbidrag). Om man kan spara hela bidraget behover man det inte, och ska da inte heller ha nagot! Det ar inte meningen att svenska staten och skattebetalare ska supporta detta. Helt fel!
Håller med, vansinne! Mycket annat är ju anpassat efter inkomst. Tex bostadsbidrag och andra bidrag, borde även gälla barnbidraget. Vi betalar även mer för förskola och fritids om vi tjänar mer, och så ska det vara tycker jag. Vi betalar även mer skatt om vi tjänar mer etc…
Jag förstår hur ni menar, men jag uppfattar det som att anledningen till att barnbidraget är för alla är just för att inte de bättre bemedlade ska yrka på att avskaffa det bidraget, för att de – om de inte automatiskt får det själva – ska tvingas betala för de som behöver det. I de bästa av världar hade man ju önskat att bättre bemedlade såg värdet i att dela med sig lite extra genom skatten, men risken är nog ganska stor – framförallt i ekonomismens tidevarv – att det inte skulle bli så.
Det här är en spännande diskussion. Jag vill tillägga att det faktiskt är så att om man själv som förälder eller någon annan sparar pengar i barnets namn är det så att dessa pengar ibland MÅSTE användas av föräldrarna. Om föräldrarna söker försörjningsstöd och barnet är under 18 år och har pengar sparade i sitt namn räknas dessa pengar som familjens kapital. Det betyder att man t.ex. i många fall inte kan få försörjningsstöd om mormor och morfar har sparat mycket pengar till barnet. Det brukar finnas en gräns (6000 kr i den kommun jag känner till men det kan vara olika i olika kommuner) där man inte kräver att föräldrarna först tar barnets sparade pengar innan man kan få försörjningsstöd. Ju mer pengar man sparar i barnets namn ju mer kan man också vara ”tvungen” att ta från detta sparkonto i svåra tider. Det tror jag är något som många inte vet.
Jag tycker diskussionen som Underbara Clara tar upp med hänvisning till Blondinbellas inlägg är jätteviktig. Det är SÅ olika villkor som finns i Sverige – mer olika än vad vi faktiskt tänker på. Ibland känner vi inte ens till saker o ting som hör till den ”andras” värld. I någons värld är bostadsrätt SÅ viktigt och i en annans värld är giftfri mat och tid med barnen LIKA viktigt. Därför tycker jag att diskussionen behövs både med utgång från Blondinbella och Underbara Clara. Vi behöver förstå varandras perspektiv för att vi ska vidga vår egen världsbild.
Du är en riktig idealist du, Clara. Jag vet inte var du eller Blondinbella bor (läser sällan bloggare då jag inte behöver råd från människor med för mycket tid över. Fick länken på Fb av en annan idealist) men jag gissar utifrån hennes tips att hon bor i Stockholm och hon verkar vara en realist. Om du är förälder i dagens 08- eller 031-land (som jag är) är det jävligt smart att spara till dina ungar, t.ex. till en bostadsrätt. Då tycker jag att barnbidraget är en bra slant att spara (vi sparar halva och har ”vanliga” löner). Dina barn kan ju få en rik barndom som du köper med pengar och sedan när det är dags att flytta, kan ju de alltid bli bostadslösa eller på kvar hos dig tills de sparat ihop till en handpenning. Hyresrätt är ju bara att glömma för en ung vuxen i Sthlm eller Gbg. Du vet väl att du inte behöver köpa bra minnen till dina barn? Det kan vi ge dem utan pengar också.
Håller nog med dig mer än själva inlägget. Tyvärr så räcker sällan sparade pengar till en bostadsrätt i Gbg eller Sthlm, men jag är i ”flytta-hemifrån-åldern” och kan säga att det är riktigt skönt att ha något att stå på. Jag måste i alla fall inte börja från början.
Sååå bra skrivet. Jag håller med dig till hundra procent!!!!!
Eller varför läsa tidningar som bara förmedlar den förhärskande kulturen. Kapitalismen och ekonomismen genomsyrar allt i vårt samhälle och tidningar är en del av indoktrineringsapparaten. Bli inte en förlorare i detta samhälle med orättvisa regler och lagar. Riv alla murar och börja på nytt!
Haha ja, det är verkligen sjukt med dessa ”tips” på att spara man får ibland. Som att alla köper en latte varje dag…
Jag har lagt undan 50 kr av barnbidraget i ett halvår. Men tog ut det nu för att gå på babysim. Kändes bra, känns ännu bättre nu 😉
Tack för ett fint inlägg!
Jag har sagt det förut och nu säger jag det igen, du är väldigt klok människa med sunda åsikter enligt mig!
Vilket bra inlägg. Så sant!
http://hannafialotta.blogg.se
Så himla bra skrivet…igen!
Jag tycker att barnbidragen borde inkomstprövas eftersom de endast förstärker skillnaderna mellan fattiga och rika. De barn vars föräldrar kunnat spara hela barnbidraget går ut i livet med ett rejält kapital till skillnad mot barnen vars föräldrar behövt barnbidraget till att handla mat och kläder för. Varför törs ingen ta tag i detta???
http://www.hyrestanten.blogspot.se/
Det kostar tyvärr mer att behovspröva barnbidraget än det man sparar in…
Fy fasiken vad bra sagt!!!
Jag kommenterar aldrig på bloggar men nu var jag bara tvungen att göra det för första gången.
Jag håller med dig Clara, absolut. Dock tänkte jag på vad en vän sa till mig idag; ”Jag vet inte vad jag ska göra med barnen, det känns inte längre som att de uppskattar det vi gör, de tar det för självklart att få gå på bio, åka till buslandet eller liknande varje helg. I somras var vi på djurparken många gånger och de har åkt utomlands minst en gång varje år sedan de föddes.” Min vän sparar inte pengar till barnen, vilket jag kan tycka att hon skulle kunna göra. Att göra för mycket hela tiden så att barnen inte uppskattar någonting är ju inte heller bra. Det handlar såklart om prioriteringar…
Jag har barn i släkten som har allt de vill ha. De önskar sig inget i present, för de har allt eller kan köpa det de vill ha. Det har varit så sen de var under 10 år. Visst ska man skapa minnen och ge saker till sina barn, men det får vara med motta. Tycker riktigt synd om såna barn som inte har något att längta efter.
(Nu var det inte vad själva texten handlade om, men tyckte det var viktigt att ta upp ändå)
Bra blogginlägg av Clara och håller med dig Beyonce. Vi är varken särskilt rika eller fattiga, men vissa runtom oss upplever en massa med sina barn, resor, bio, lekland, restaurang, konserter… så ofta att barnen tar det för självklart och önskar mer och mer. Dessa har det såklart rätt bra ställt. Det är en balansgång. Jag vill inte hamna där med våra barn och är därmed lite ”snål” med både prylar och upplevelser av dessa slag. Däremot vill jag ha mer av ”enkla” upplevelser med vår familj; familjedagar i skogen, laga mat och baka, gå på stan, bibblan, fiska, bada, åka skridskor, åka båt. Många idag verkar tänka att man behöver köpa de allra största upplevelserna, vilket är lite synd. Kanske inte exakt vad blogginlägget handlade om, men ändå 🙂
Brukar inte kommentera här så ofta och håller långt ifrån ofta med om vad du skriver, men OJ vad rätt du har i detta! Jag själv som vuxen vill hellre, som du skriver ha fått gå på bio, äta glass, kanske få lite pengar att åka och shoppa med en kompis eller så, än att få allt insatt på ett sparkonto.
Jag har fått klara mig själv med mina egna pengar när jag blivit vuxen, och jag har absolut inte lidit.
Tycker ärligt synd om människor som tror att allt i livet går ut på att ha mycket pengar. Tänk så mycket annat de missar.
Självklart är inte pengar allt, men du behöver trots allt pengar för att överleva. Men saker som att gå på picknick i skogen och gå på bio ibland, såna grejer är också viktiga. Men man får väl försöka att hitta en balans, hitta billiga saker som ger minnen men samtidigt börja spara lite så att det blir lättare för barnet efter barndomen.
Så himla bra och viktigt! Och till syvende och sist är det det kulturella och sociala kapitalet som spelar roll. Tack Bourdieu för vårt vidgade klassbegrepp.
Barnbidraget har en gång beslutats ges till alla barn för att inte ’göra skillnad’ på barnen oavsett föräldrarnas ekonomiska situation. Men jag tycker allt att man kan se över det beslutet. Det pratas väldigt mycket om bidrag och bidragsberoende/bidragsfuskare bland de som har det bättre ekonomiskt ställt. Så om vi börjar med att inte betala ut bidrag till de familjer som inte är i behov av bidrag för att kunna ge sina barn det nödvändiga.
Det har visat sig att det kostar mer att inte ge till vissa familjer än att ge. Då det måste lugga mycket arbete om besluten DESSUTOM kan det bli en klassfråg. ”Varför får kalle bidrag? Är dom fattiga?” . Nej tack. Barnbidrag till ALLA barn. Sen är det upp till föräldrarna om de kan/vill sätta undan dem.
Huruvida föräldrarna får bidrag eller inte är naturligtvis ingenting som rör barnen eller någon annan än föräldrarna. Precis som bostadsbidrag skulle det vara behovsprövat. Det är så som det ser ut idag, när de mer ekonomiskt gynnade inte behöver använda bidraget men håvar in det ändå direkt på sparkontona, som man bibehåller ett klassamhälle. Tänk, merarbetet du påstår det skulle leda till skulle ju dessutom bli arbetstillfällen.
Om familjen har det så gott ställt att man kan sätta in hela barnbidraget på sparkonto, då tror jag att de barnen skulle ha det ganska gott ekonomiskt ändå. Självklart så drar det fortfarande pengar från staten, men som sagt så skulle administrationen antagligen kosta mer än vad de indragna bidragen skulle ge. Och jag tror inte att det skulle göra nån större skillnad mellan klasserna i samhället.
Och – en sak till som man måste ta med i ett sådant resonemang; Ska man då ta hänsyn till vart i landet barnet lever? Ska en person som lever och arbetar i Stockholm, Göteborg, Lund eller något annat ställe med ofta mycket dyra andrahandshyror, extremt dyra egna bostäder om man kan skrapa ihop till det, osv, och som därför kanske ändå inte har så mycket kvar i slutet av månaden, få mindre i bidrag än någon som bor på ett ställe där det är billigare att bo, bara för att personen på den billigare orten har en lägre grundinkomst? Svårt att lösa på ett bra och rättvist sätt för barnen tror jag.
Men man VET ju inte om barnen har det så gott ställt eller inte. De kanske inte har en krona att spara utöver barnbidraget. Ska deras barn då bli utan? Och om de kan spara hälften – ska de då bli av med hälften? Hur blir det om en av dem blir sjukskriven en månad, eller säsongsarbetar? Ska man dela upp det månad för månad?
Bostadsbidraget är ju ett extremt svårreglerat bidrag som ofta får konstiga konsekvenser eftersom det beräknas på förra årets inkomst. Har en person en okej inkomst ett år, får man inget bostadsbidrag året därpå. Blir man då arbetslös det året kan det bli svårt med hyran, och man kan då beviljas bidrag ÅRET DÄRPÅ. Men har man då fått jobb det året, då blir man återbetalningsskyldig året därpå igen. Och då kanske man står utan jobb – vilket är en verklighet som exempelvis många kulturarbetare eller projektanställda lever i. Så ett inkomstbaserat bidrag är inte så enkelt eller självklart som det låter.
Håller verkligen med clara! Jag läser bellas blogg ibland och kommer ihåg att jag höjde på ögonbrynen då jag läste det inlägget. Mina föräldrar har inte sparat ett öre till varken mig eller mina syskon, vi är åtta barn, men ärligt talat har jag klarat mig utmärkt ändå. Vi har istället kunnat göra såna saker som äta ute,åka på utflykter och resa till Danmark och jag är så himla glad att vi har gjort det istället för att spara pengar. Har nu när jag blivit vuxen kunnat tjäna ihop mina egna pengar och sätta in på sparkonto som i framtiden kanske blir kontantinsats till husköp.Men för tillfället bor jag i hyresrätt och är rätt nöjd med det.
GILLAR!!!
Helt rätt, bra skrivet!
Så rätt och så bra! Tack!
Jag är uppväxt i en familj med väldigt tajt ekonomi. Mina föräldrar har aldrig unnat sig något för sig själva. Inga tidningar inga kaffe ute osv… de har alltid prioriterat familjen. De har hjälpt oss om de kunnat ekonomiskt men har aldrig haft möjlighet att hjälpa till med nåt så stort som bostadsrätt . Och håller med dig Clara! Har så många fantastiska minnen från min uppväxt. Har lärt mig att jobba och tjäna egna pengar. Men även lärt mig att pengar inte är allt. Mitt mål är att kunna leva billigt och jobba mindre.
Håller med Elin. Varför ska staten betala ut pengar till föräldrar som har råd att spara det?
Fast. Staten är ju vi. Alla vi skattebetalare, som betalar in skatt så att alla kan få del av välfärden, oavsett hur mycket man bidrar med för egen del. Börjar man dra in på bidragen till de som faktiskt bidrar mest i kronor och ören till staten tror jag man får svårt att motivera en hög statlig inkomstskatt ovanpå det. Hellre då kanske ett extra bidrag till de som har det väldigt, väldigt knapert. Men majoriteten av alla i Sverige har det ju faktiskt inte så illa ställt att man måste vända på varenda krona – även om det är tragiskt att det finns en del som fortfarande behöver det.
Det är ju också svårt att uttala sig om de som kan spara barnbidraget – en del kanske får det att gå ihop precis, exakt utan bidraget, men har inte en krona över till sparande utan det. Ska de då inte få ett bidrag, trots att det innebär att barnen blir utan sparande?
Det som gör mig mest arg är att barnbidraget som ju är pengar som vi alla hjälpts åt att samla ihop går till någons bostadsrättsköp när denne någon är vuxen! Barnbidraget skall ju gynna barnet när barnet är ett BARN. Det borde finnas ett tak gällande hur mycket föräldrar kan tjäna och fortfarande få pengar ur vår gemensamma börs.
Det tycker jag är helt befängt. Tänk på hur mycket skatt Bella betalar jämfört med många andra, alla ska ha samma rättigheter oavsett om de verkligen har råd och har bidragit till skattemedlen eller inte. Du skulle ju lika gärna kunna säga att de som inte betalar skatt inte ska få barnbidrag. Barnbidrag är alla barns rättighet och kan vissa spara det så bra för dem! Sjukt missunnsam du är.
Clara, om du tycker att Blondinbella har så dåliga åsikter undrar jag varför du läser vad hon skriver?
Jag gillar din blogg och tycker du verkar ha sunda åsikter om det mesta, men det är 3:e eller 4:e gången som du kritiserar Blondinbellas åsikter i din blogg på kort tid.
Känns ”osportsligt” och jag hade verkligen högre tankar om dig än att kritisera en annan ung och framgångsrik ”kollega” på det här sättet.
Får en bloggare aldrig kritisera en annan bloggare för att de är kollegor?
Förmodligen läser Clara Bellas blogg just för att Clara anser att Bella sprider osunda åsikter. Då tycker jag att det är bra mycket klokare att ge mogna och nyanserade resonemang(som detta inlägg) för att sprida ett annat synsätt inom samma ämne.
Hur utvecklande och tankeväckande skulle det vara att bara läsa sådant man gillar?
Jag håller med. Reagerat på detta länge nu… Känns som att Clara alltid är negativ mot Isabella och har varit i flera inlägg tyvärr. BB skriver aldrig nått om Underbaraclara, vilket känns trevligare.
Kanske borde BB tänka om och inspireras av Clara?
Att kanske inte hetsa mot sådant hon inte har belägg för till exempel, därför är det bra speciellt för unga läsare att en duktig skribent belyser att det BB skriver kanske inte alltid är det enda kloka resonemanget.
Men vad ger det för signaler att hacka på samma person hela tiden?… Jag håller inte alltid med BB även om jag gillar henne. Men skriver inte inlägg mot henne för det. Alla är berättigade tills sin egna åsikt. Bara det inte är diskriminerande osv.
Man är väl berättigad till sin åsikt även om man får mothugg av folk som tycker annorlunda? BB:s åsikt är redan publicerad och läst av tusentals, tror inte hon kommer plocka bort sina inlägg ens om hon skulle komma på att Clara har en poäng. Anledningen att Clara argumenterar mot BB är antagligen att de två befinner sig långt ifrån varandra ideologiskt men att de i övrigt har rätt mycket gemensamt (unga tjejer med familj och företag och stor blogg osv).
Hur kan det vara osportsligt att kritisera en annan debattör? Då skulle ju varje krönikör och paneldeltagare i Sverige vara osportslig. Och jag förstår inte alls varför jag inte skulle kunna kritisera just Blondinbella? En person med otroligt många läsare som sprider väldigt många konstiga åsikter om alltifrån homosexualitet, till feminism och barnuppfostran. Hon om någon behöver väl ifrågasättas?!
Tack för ett fantastiskt inlägg! Jag och min sambo är studerande OCH extrajobbar men vi har sällan en hundralapp att lägga undan till vår dotter varje månad. Vi springer sällan och köper tidningar eller kaffe på pressbyrån. Tills barnbidraget kommer på torsdag har jag 47 kr på kontot. Så kan det se ut för en småbarnsförälder! Det är tur att min lilla tjej har generösa mor- och farföräldrar, men också att kärlek är gratis.
Jag tror att Blondinbella skriver utifrån sin verklighet, hur man ska göra om det är viktigt att barnet får ett eget boende i nån av våra större städer. Man får komma ihåg att Bella är väldigt ung och lever i en viss del av samhället. Inte den delen där man flyttar till en mindre studieort med ok boendesituation, typ Luleå, eller där man bor i kollektiv och där man har minst lika kul som de som renoverar på sina bostadsrätter och hoppas på att bubblan inte ska spricka. Jag hade själv en grundplåt till bostad hemifrån och det var fint, men mina kompisar som bodde i andra hand eller kollektiv upplevde faktiskt mycket mer och var mer lättrörliga både i relationer och i världen.
Jag håller med Blondinbella till stor del. Att inte köpa tidningar, kaffe som man kan ha på spårvagnen och cigaretter etc. tycker jag är bra om man hellre prioriterar sitt barns sparkonto. Att barnet har lite pengar till körkort och bostadsrätt är guldvärt, vi vet inte hur det ser ut i framtiden! Sedan, visst, alla har inte ens råd med kaffe på spårvagnen, då är det så, och det är helt ok… Men för majoriteten finns det alltid någonting man kan dra ner på…
Jag är fattig student men köper ändå kaffe ute, ca 4 koppar i veckan. Om en kopp kostar 15 kr, kan jag alltså spara ca 3120 kr per år. Om man har barn kan det gå till deras sparkonto. Det har ingenting med de kulturella erfarenheterna för barnet att göra! Att vara vardagssmart och brygga kaffe hemma istället är sånt man kan göra för att spara in några kronor.
Jag ska spara hela mitt framtida barns barnbidrag (redan pratat om detta med fästmannen), det kommer säker att vara skitjobbigt vissa stunder då jag har tagit mycket studielån och kommer att jobba som lärare (= låg lön), men jag vill att mitt barn ska ha möjlighet att resa eller skaffa körkort/köpa bostadsrätt när den blir 18 år.
Och det tror jag att alla vill. Blondinbella skriver om majoriteten, inte om minoriteten. Om man skriver till en miljon läsare försöker man nå så många som möjligt istället för en minioritet grupp.
För mitt sparkapital köpte jag möbler och reste till Paris (kulturell upplevelse, precis som du skriver om!). Och det var fantastiskt kul! 🙂
Åh vilken FANTASTISK text! Ja! Kan även tycka att det gäller i vuxenlivet, sprandet ses som den största dygden. Flest pengar på banken vinner. Vad hände med att leva? Självklart är inte en buffert dåligt.
Och jag kan alltid bli lite irriterad på sådana resonemang som Löwengrip har, och även stora delar av min bekantskapskrets. Man MÅSTE spara flera hundratusen till sina barn för så ser bostadsmaknaden ut. Jaa, men det är ju systemfel. Apropå pengar till framtida bostadsrätter passar jag på att göra lite smygreklam för http://www.flerhem.nu, där man kan skicka brev till politiker om att fler hyresrätter behövs.
Det känns lite som att du medvetet missförstår Isabella Löwengrip. Hon uttrycker på inget sätt att man ska missunna sitt barn något med syfte att spara ihop några slantar åt dem längre. Hennes poäng är väl endast att det kan vara värt att försöka spara det lilla man kan utifrån sina egna förutsättningar och priorotera detta. Det tror jag att även minde bemedlade kan hålla med om.
Sedan känns det märkligt att du, som menar dig stå för en medveten och miljömässigt hållbar livsstil, ändå inte kan ställa upp på att det i många fall är bättre att spara en peng till barnet än köpa en massa skräp. Isabella menar självklart inte att barn ska sitta utan paket på födelsedagen, men att 5 eller 10 paket till en liten plutt kanske inte spelar så stor roll. Jag tyckte tvärt om att det var befriande att Bella, som har en bra inkomst, ändå förespråkar en medvetenhet vad gäller konsumtion och går emot tänket att ”mest är bäst”.
Fast ge dig, kallar du skidor, cykel el mobiltelefon (kanske barnets enda undes hennes uppväxt) för skräp? Känns som att du medvetet missförstår UC. Hon förespråkar vikten av minneskapital, dvs. allt det roliga barnen kommer att minnas från sin barndom, samt kulturellt kapital, dvs. alla kunskaper barnen får tack vare böcker, tidningar, resor o d som ju i längden öppnar för många fler själsliga möjligheter än möjligheten att förvärva en dyr bostadsrätt på Söder.
Med skräp menas allt sådant som mina och många andra barn får i högar av släktingar och vänner; plastiga billiga leksaker, pennor, små billiga smycken, tidningar, ännu mer lego, ännu mer dockor, ännu mer osv osv. Hellre då pengar på deras konto, alla gånger.
Fast, om dina barn nu får ”skräp” – så har ni antagligen råd med cykeln, de lite roligare jympa-skorna, längdskidorna själva? Och då behövs inte det ekonomiska bidraget till de grejerna som UC pratar om. Alltså är det en HELT annan diskussion du för.
I så fall är det ju UC som för en annan diskussion än Bella. Men då ska man ju heller inte hänga ut henne och hävda att hon hon menar saker som hon aldrig sagt. Självklart tyckerinte Bella att det superfattiga barnet ska nekas de där enda paret långskidor som det tjatas om. Det är ju absurt att UC får det att framstå så. Bella menar bara att en vanlig Svensson-familj ofta har möjlighet att spara in på små strunt-utgifter och istället prioritera barnens sparande. Vem kan säga emot det?! Jag fattar inte.
Nu har jag inte läst BBs inlägg, vad hon skrivit eller inte vet jag inte. Men jag vet att spara till barnen när man är ensamstående småbarnsmamma som har csn-lån och arbetat extra därutöver inte är lätt. Jag vet även att man inte har råd att ge barnen ’skräpet’ och de där längdskidorna får man ägna många månader att skramla ihop. Därför blir de där julklapparna/presenterna från morföräldrar väldigt viktiga, viktigare än att stoppa in pengarna på ett konto som ska ligga och gotta till sig till 18års dagen….det kan vara skillnaden för barnen att få känna gemenskapen eller att vara utanför!
Lillevi. Blondinbella vänder sig till majoriteten, inte minoriteten. Majoriteten i Sverige har det faktiskt bra.
Jag är student och har inte mycket pengar alls och 7000 kr i hyra varje månad. Det tar på pengakontot!
Visst, jag har inga barn än… Men jag kommer naturligtvis priotera att mitt barn (om jag plötsligt blir gravid i detta skedet av mitt liv) får en säker framtid där hon/han kan ha möjlighet att ta körkort eller köpa bostadsrätt, hellre än att köpa en latte varje dag. Det är det som BB pratar om… Nu har du ju inte läst hennes inlägg, men det var det som jag förstod var det hon ville få fram. 🙂 Och det är ju bara hälsosamt och gynnande!
Det är stor konsumtion idag… ett barn behöver absolut inte 10-15 presenter för att vara lycklig! Det kan räcka med EN present… Sedan kan, om man har det tufft med pengar, resten av pengarna gå till barnets sparkonto. Då har barnet möjlighet att bli självständig snabbare, den har möjlighet att flytta om den vill när den är 18 år. Barnet kan resa eller ta körkort… Det är väl bara positivt?
Du lever upp till ditt namn mer och mer för var dag som går. Du är ett geni! Tack för det.
Å så bra skrivet! Du är verkligen underbar! 🙂 Kram!
Bra och tänkvärt! Har själv funderat en del på detta ämne då jag själv fick barn för ett tag sedan. Jag har alltid tänk att det är bra att spara pengar till sina barn, vilket jag också gör med en för oss ”hållbar” summa varje månad. Pengar till sparkonto – och pengar till nöje. Mina föräldrar har sparat pengar till mig och min syster, vilket vi är tacksamma för idag, har räckt till körkort och möbler till första egna bostaden (hyresrätt). Vi hade inte dåligt ställt på något vis när vi var små – ej heller gått om pengar då mamma bara jobbade halvtid för att vara hemma mer med oss.
Det jag minns mest och bäst från när jag var liten är saker vi gjorde tillsammans som egentligen inte kostar så mycket. En spännande tur i skogen, meta i ån, åka pulka och så vidare.
Med mitt barn idag, kan jag ibland nästan önska att hon fick lite pengar insatt på kontot istället för alla presenter. På knappt fem månader har hon fått mer saker än vad en så liten person har nytta eller nöje av… och jag har en känsla av att det kommer fortsätta så…
Jag tror faktiskt inte att Blondinbella menar att man ska snåla in på varenda litet korvöre för att spara till sina barn – utan att man faktiskt kan strunta i den femtioelfte julklappen och istället sätta undan lite pengar, för väldigt många konsumerar faktiskt mer än vad som är nödvändigt. Och givetvis finns det många som knappt har pengar till mat och då funkar det inte att spara.
Som sagt tänkvärt!
Och så sant som det är sagt: När man blir mamma föds samtidigt ett ständigt dåligt samvete.
Like a boss!
Bra skrivet! Jag är uppvuxen i en familj med oerhört tajt budget och har inte fått några pengar som vuxen, men jag sörjer inte ett dugg att mina föräldrar inte kunnat putta in några stora resurser i form av sparpengar utan är grymt glad att mina föräldrar gjorde allt de kunde när vi var små för att vi ändå skulle få åka på semestrar (husvagn och fricamping), åka skidor (de jobbade som pistvärdar tre helger/ år för att vi skulle få gratis liftkort), ha cyklar osv osv osv.
Tack snälla Clara för ditt medmänskliga och varma inlägg i den här debatten.
Lustigt (eller inte) att Moderaterna har en stor annons ovanför det här inlägget. Har frågat förrut, vem eller vad bestämmer vilka annonser som visas?
Det är Amelia som bestämmer. Jag har inget inflytande över annonserna men tycker att det är rätt så kul att Moderaterna mao finansierar blogginlägg som detta 😉
Ja det har du ju förstås rätt i! Bra tänkt 🙂 och inlägg med. Skulle för övrigt älska mer inlägg och spaningar om sex timmars arbetsdag,
Faktiskt enormt kul!! För övrigt ett av dina finaste inlägg, amen på allt!
Tack Anna =)
Jag håller med. Om man inte har pengar så får man göra det bästa för stunden, förgylla den. Barnet får jobba ihop till en lägenhet senare. Och självklart ska rika föräldrar spara till sina barn eller investera i lägenhet som barnet senare kan hyra men man ska leva efter sina förutsättningar 🙂
Sååå bra skrivet Clara!!
Kram Madame Edith
http://madame-edith.blogspot.se
Väldigt bra skrivet. Men det är ett svårt ämne. Jag önskar verkligen att mina föräldrar sparat undan lite pengar till mig (främst till körkort då), det hade underlättat så mycket just nu. Vi hade inte råd med upplevelser, semestrar eller någonting sådant när jag var liten heller. Jag kunde inte hålla på med någon sport, eller någon annan aktivitet som kostade pengar. Visst minns jag de fina presenterna jag fått, och jag har kvar många av dem, men jag är också en samlare utan dess like, som har svårt att göra mig av med materiella ting (speciellt från mitt förflutna). Men ja, att unna sitt barn upplevelser är nog något av det viktigaste man kan göra.
När jag var barn pluggade min mamma och pappa jobbade på ett bygge. Vi ärvde mycket grejer från mina äldra kusiner och så handlade mamma hellre på rea och loppisar. Jag minns min barndom som rik på upplevelser. Vi var i skogen varje helg på utflykt. Och så sparade vi ihop till bil och tältsemestern varje år. Vi hade ingen bil och bodde i lägenhet. Jag har sett nästan hela Europa. Varit på museum, teater, konserter.
Jag har själv lärt mig detta tänket och vet om hur värt det är att spara ihop till roliga saker. Mamma fixade alltid biobiljetter till förpremiärer eller bibliotekets visningar. Vi lagade all mat från grunden och redan som små fick vi en dag att ansvara för. Dessutom har mina föräldrar varit väldigt kreativa och vi har gjort mycket saker tillsammans som inte kostat något.
Jag är väldigt tacksam för min bandom och skulle aldrig byta bort den mot en torftigare med ett fetare bankkonto. För just som barn är det mesta ett äventyr. Att få vara i skogen eller resa med tåget till grannstaden. Eller åka med grannarna till ishallen. Gå på simskola eller vad det än må vara. Bygga en egen drake och flyga med kompisar. Min barndom var rik och lycklig.
Klokt skrivet! Och jag tänker även att så länge man sparar i familjen (till hus, renoveringar, resor eller vad det nu kan vara) så är ju det också ett sparande till barnen. Det viktigaste är att vi i familjen har det bra, det är ju en investering till barnen. Att som förälder spara till ett nytt boende tex innebär ju att barnen kanske får växa upp med trädgård. Detta förutsätter ju såklart att man har möjlighet att spara 🙂
Så sant.
Vi har valt att spara en del av barnbidraget till barnen. Anledningen är att vi inte vet hur vår ekonomiska situation ser ut den dagen barnen ska ta körkort, något som jag tycker är väldigt viktigt att försöka ge barnen. Just nu finns utrymme att spara en del så att det kan finnas pengar till barnen så att de i alla fall kan få ett körkort.
Förhoppningsvis så har vi det ekonomiska utrymmet även då att ge barnen körkort, och då får de möjlighet att använda sina sparpengar till något annat. Men vad de använder sina sparpengar till kommer jag inte att lägga mig i (även om jag säkert kommer att få behärska mig när den dagen kommer). Om de vill ha det som handpenning till en egen bostad så får de göra det, om de vill resa upp pengarna så fine eller om de vill köpa prylar.
Vi, eller rättare sagt 6-åringen, önskar sig ibland pengar för att kunna spara ihop dem till lite dyrare saker som hen vill ha. När veckopengen är 20 kr så kan det vara svårt att få ihop pengar till ett dyrare tv-spel inom rimlig tid.
JA!! Applåder!
Jag växte upp med mamma, pappa och två bröder. Mina föräldrar kämpade hårt med det egna företaget och fick vända på slantarna för att det skulle gå runt.
Så vad minns jag från min barndom? Ja, jag minns att jag ibland fick en tidning eller bok. Att vi hyrde film ibland på helgerna. Fisketurer med pappa. Äta lunch ute efter tandläkarbesök med mamma. Allt sånt där smått som betyder så otroligt mycket! Jag fick inte några pengar med mig när jag flyttade hemifrån. Men det behövdes inte heller för jag hade även fått lära mig hur man lever sparsamt utan att det går till överdrift.
Är uppväxt med en mamma som gick hemma medan vi var små. I stället för utlandsresor fick jag vara med när hon bakade vårt bröd och lagade all mat från grunden för att spara pengar- när jag flyttade hemifrån kunde jag laga mat, baka och hålla en budget. I stället för att jag fick pengar till en bostadsrätt (tillägg: alla bor inte på sådana orter så att man måste köpa en bostadsrätt för att kunna få en bostad) så kunde vi köpa en glass på stranden. Skulle min mamma struntat i att unna sig lite godis eller en tidning under alla de år hon hade hemmavarande barn för att vi skulle ha pengar till en bostadsrätt så hade hon inte haft mycket till liv under 25 år.
Min far la pengar på sitt intresse- jakt. Ja, det kostar med ammunition, jakträtt, skytteträning, nya bössor. Men jag har fått vara med honom i skogen (ger mer än om han hade betalt min ansiktsbehandling, även om de är väldigt sköna), jag har fått se var kött kommer ifrån (brukade även köpa en halv gris)
Jag skrev ganska nyligen ett inlägg om just kapital! Jag tar mig friheten att länka det här: (pga det var så himla bra och förklarande) http://ladydahmer.nu/mojligheterna-ar-storre-for-de-som-har-ett-mer-kapital-an-de-som-har-mindre/
Vissa grupper t.ex arbetarklassen, invandrare (och i viss mån kvinnor) har helt enkelt sämre socialt och kulturellt kapital än exempelvis högutbildade eller medel- och överklassen. (att dessa grupper även har sämre ekonomiskt kapital goes without saying). Nej, även om man är född med stort kapital så innebär inte det att man mår bra eller är lyckad, men världen är mycket mer tillgänglig och möjligheterna större för de som har ett större kapital än de som har mindre. Jag tycker det är anmärkningsvärt att väldigt få verkar ta det här i beräkning när man talar om exempelvis föräldraskap eller karriär, utbildning osv. Det liberala tankesättet ”alla kan om de vill” verkar vara en genomgående åsikt hos många och det gör mig frustrerad.
Så tänker jag å! Jag ser hellre till att min Tiger har en go uppväxt med mycket tid med sina föräldrar än en slant på banken när hen blir vuxen. Jag brukar tänka vad är det vi kommer minnas när vi är gamla? Är det pengarna på kontot eller tiden tillsammans? Och ska en spara pengar till ongen är ju JAK-banken ett fint alternativ!
Sen kan en ju önska pengar i present för att ha råd med dyrare inköp när det behövs. Det kanske behövs en cykel så småningom men inte just nu, eller en kanske kan få lyxen att gå på stan och köpa nya kläder tillsammans eller vad det nu kan vara. Pengar men inte för sparandets skull 🙂
Chip!
/Anna
Så bra skrivet!
Önskar alla föräldrar fick läsa detta, både för att tänka till en extra gång och kanske lätta på dåligt samvete över att man inte har råd att spara.
Vi har det så pass bra ställt så vi sparar en liten peng till vår son varje månad och kommer göra detsamma till den lille som bakas i magen just nu.
Det hinner ändå bli en bra summa innan de blir vuxna.
Han får mycket saker nu får vi älskar att ge honom, men det vi ser till att han blir mest bortskämd med är vår kärlek och vår tid.
Jag tycker inte man måste spara till sina barn. Så länge man lär dem att man kan komma vart man vill om man bara försöker så kommer det gå alldeles utmärkt för dem.
Clara, du är så himlans klok 🙂
Så bra! Tack för detta inlägg!
Hej! Kloka ord från dig! Jag tycker att det borde diskuteras mer gällande en behovsanpassning av barnbidraget. Om man har råd att spara hela barnbidraget så är man uppenbarligen inte i ekonomiskt behov av det utan då borde det istället vara så att ensamstående eller låginkomsttagare få mer i barnbidrag.
Alla ska ha rätt till barnbidrag! Både de som betalar mycket i skatt och de som inte betalar någonting. Bella betalar sannolikt rätt extrema summor skatt varje månad och att hon får rätt till en tusenlapp i barbidrag är bara rätt samtidigt som hon bidrar till att folk utan jobb också kan få barbidrag. Det är en rättighet alla ska ha. Sånt jävla förakt mot folk som har råd! Jag spar 300kr i månaden till mitt barn, ska de ta bort 300 då från mitt barnbidrag eller?
Problemet är att det kommer kosta mer än vad samhället tjänar på det. Det blir ett rätt avancerat krångel… Säg att de som har en månadslön på under 20 000 får barnbidrag, då kommer ju jag t ex tacka nej till en löneförhöjning som hamnar på 20 400, eller ett bostadsbidrag på 175 kronor… Vem ska kontrollera alla inkomster, vad händer om man en månad får väldigt lite pengar…
Jag håller med Sigrid. Klart det skulle kosta pengar att ändra reglerna för barnbidrag så att det blir inkomstbaserat, men i längden kanske samhället tjänar på det – fler arbetstillfällen och säkerligen mycket färre utbetalade bidrag? Och angående vem som ska kontrollera inkomsterna så ligger väl Försäkringskassan nära till hands:) Bostadsbidrag är ju t.ex. inkomstbaserat – varför skulle då inte barnbidrag kunna vara det? Det bästa vore väl om bidraget räknades ut som en procentuell del av inkomsten – de som har minst inkomst får mest, de som har högre inkomst får lite mindre… Alltså inte någon fast beloppsgräns av typen ”bara de som tjänar under 20 000 får bidrag”.
Men WORD!
Blir också så glad och tacksam över ditt inlägg! Du är en sann inspiratör för småbarnsföräldrar, tack och lov att det finns bloggar som din!
Du är så klok och fin Clara, den bästa förebild som finns.
Tack för dina kloka ord. Tyvärr är de inte en självklarhet att tycka som du, och jag blir mörkrädd när jag läser andra stora bloggares syn på politik, människovärde, pengar och vad som är viktigt i livet. Tack för inspiration i ord, bilder gällande både sätt att leva, tänka och inreda. Du är en stor inspiration och jag önskar att jag en dag kan bli som du! 🙂
Vilket bra inlägg! Många barn kanske får alldeles för många presenter i julklappar t.ex. Och visst skulle väl många kunna köpa litet mindre presenter till barnbarnen och lägga en slant i barnens sparkonto istället. Mina föräldrar sparade till mina barn, men gav även presenter och de sparpengarna har våra barn varit mycket tacksamma för, de har hjälpt till när de pluggat i många år och haft det knapert. Nu när barnen är vuxna och vi pratar om deras upplevelser som barn så är de glada att vi kunde resa och uppleva saker tillsammans, ta ridlektioner, åka skidor mm. Jag tror att det viktiga är att ha tid till barnen och ta en promenad i skogen och ta med litet fika och njut och skratta med dem. Lär barnen om naturen och djurlivet det är gratis. Apropå att spara till en bostadsrätt, alla bor inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö med alla bostadsproblem utan i småstäder där det fortfarande möjligt att hyra en lägenhet till att börja med och under tiden spara själv till en egen bostad som inte kostar lika mycket som i storstäderna.
Nu finns förresten en sajt – flerhem.nu – där man kan skicka brev till politiker för att öka bostadsbyggandet.
Att man måste köpa en bostadsrätt till sina barn är ju dessutom en politisk fråga. Om vi hade en bostadspolitik där det faktiskt byggdes hyresrätter till vettiga priser skulle problemet vara löst. Spara-retoriken är också ett sätt att lägga ansvaret på individen istället för att hitta gemensamma politiska lösningar.
Grymt bra skrivet! Kram
Du är så förståndig Clara!
Tack för den kommentaren,tror det är många som blev ledsna när dom läste hennes blogg. kram Lena
När inkomsterna uteblir från ex. a-kassa, månad efter månad. Och det extremt dåliga samvetet över att alla sparkonton (inkl. barnens) är tömda, just av den anledningen. Då rullar lätt tårarna efter att man läst ditt inlägg. Tack.
Ja! Precis så! Vi kommer inte kunna ge våra barn en bostadsrätt när de blir myndiga, men vi ger dem förhoppningsvis annat. En godisask och en tidning på lördag, ett par skidor att öva sina färdigheter på och tid tillsammans med familjen istället för två heltidsarbetande föräldrar.
Clara du är så bra!!!! Well put!
Det som är värst är att vi idag ofta bara fokuserar på att rusta barnen för vuxenlivet. Vuxen är norm. Som om inte barnåren är fullvärdiga år.
Pierre Bourdieu är fransk antropolog, filosof och sociolog som skrivit om de ”kapital” som nämns i texten. För ”kapital” handlar som nämnt i texten och alla kloka och intressanta svar om att det finns andra ”kapital”. Sök upp Pierre Bourdieus texter vill jag uppmana till alla som engagerat sig i debatten här och som ännu inte är kända med hans verk!
Jag håller med dig, Klara.
Jag och min bror växte upp med en ensamstående mamma som aldrig hade några pengar. Hon kämpade och kämpade och valde att spara de små slantar hon någon gång fick över till oss barn. Hon köpte ALDRIG något till sig själv, vilket jag önskar att hon hade gjort.
Jag är idag en välbetald jurist och min sambo (som har exakt samma bakgrund som jag själv) driver ett framgångsrikt företag. Vi är inte miljonärer men vi har det jäkligt bra på alla sätt. Vi behöver inte barnbidraget, därför investerar vi det i andras barn vars mammor har det som våra hade det. Vi skänker våra två barns bidrag till organisationer vi tror på, som hjälper ekonomiskt utsatta personer. På så sätt hoppas vi att pengarna kommer till nytta där de behövs, så att dessa barn kan få åka på semester i vart fall någon gång under sin barndom men också så att deras föräldrar ska kunna unna sig något någon gång, eller ”bara” slippa ligga vakna om nätterna som våra mammor gjorde och hade ångest för att de inte hade råd att köpa nya skor till barnen. Jag mådde så otroligt dåligt av att se hur min mamma slet och oroade sig när jag var liten, den ekonomiska stressen sätter sig på hela livet, hela familjen.
Vi skyltar inte med vårt beslut, eller tycker att alla ska göra som vi och vi berättar inte om det för våra barn (i varje fall inte i detalj) för vi vill inte att andra barn ska känna sig som vi gjorde när vi var små och jämförde oss med våra förmögna kompisar. Vi avser inte att vara förmögna filantroper, vi vill bara att så många föräldrar och barn som möjligt ska få slippa ekonomisk stress och ångest, det förstör så mycket. Vissa vänner som vet om vårt beslut har ifrågasatt det och tycker att vi borde spara bidraget till våra barn, till t.ex. en bostadsrätt. Tanken är på något sätt lite äcklig, tycker vi, när så många har så lite. Vi har råd att spara till våra barn ändå, inte lika mycket, men tillräckligt. Vi önskar så klart att staten tog hand om det här på ett bättre sätt och erbjöd bättre levnadsvillkor för de som har det tufft men vi kan inte gå och vänta på det! Vi vill göra något NU och eftersom vi kan avvara dessa pengar gör vi det med glädje och hoppas att de underlättar för någon, någonstans.
Kraft och mod till alla er som kämpar, ni är beundransvärda!
Ytterligare ett perspektiv! Så inspirerande och klokt!
Om jag var er vän skulle jag vara sjukt stolt och inspirerad! Era barn kommer troligen förutom allt materiellt och kulturellt även ha goda hjärtan.
Jag håller verkligen med dig i detta.
Tack tack tack för att du skrev om det här! Jag och min sambo snålar med studentbudget här hemma och varje krona vägs en-två-tre gånger. Att lägga till barn i den ekvationen skulle bli oerhört tajt!
Min man och jag fick barn som studenter. Jag jobbade extra innan hon föddes och min man jobbade lite extra efter. Då hade vi så vi klarade oss. Verkligen inte mycket mer men kunde ändå ha en bil. När hon var ett år tog min man sin examen och vi köpte hus på landet då vi inte hade råd att köpa i den större staden. Då fortsatte jag att plugga. Så vi hade barn, bil, hus på mitt studiemedel och hans inkomst + extraarbete de första åren. Det var tight, men det gick. Vi grillade korv i skogen som nöje med dottern. Nu har vi betydligt mycket mer pengar, fritidsboende, två bilar och utlandsresor. Men fortfarande uppskattar både dottern och jag att grilla korv i skogen eller grilla marshmallows i kaminen. Det är ofta de små sakerna man uppskattar och minns. Nu är tiden istället ett problem, inte pengarna… /mamma till en tonårsdotter född under studenttiden
Att göra saker tillsammans är i min mening överordnat ett rejält sparkapital. Sedan kan jag tycka det är bra att spara en del till barnen om man har möjlighet men framför allt är det viktigt att lära barnen att själva spara, att det inte bara är att köpa det man behagar omedelbart. Det är något jag tror de har nytta av hela livet.
Åh så bra skrivet! Jag håller med dig fullständigt. Mina föräldrar hade det ganska knapert när jag och min syster var små, och de har inte haft möjlighet att spara till bostadsrätt eller liknande till oss. Däremot har de gett oss världens bästa barndom – följt med på otaliga fotbollsträningar, tagit med oss på utflykter och helt enkelt sett till att vi har umgåtts tillsammans som familj. Det värdesätter jag tusen gånger högre än pengar på sparkontot. Min barndom och mina föräldrars peppning är också anledningen till att jag valde att utbilda mig till mitt drömyrke och nu står jag med en examen och jobb, och möjligheten att själv arbeta hårt och spara pengar för att kunna köpa mitt eget boende. När jag väl köper den där bostadsrätten eller villan för egna pengar tror jag att jag kommer känna en stor stolthet över mig själv – en stolthet som jag inte hade känt om jag hade blivit curlad och fått boendet betalt av någon annan.
Känner precis som dig Amanda! Har precis köpt den där bostadsrätten med egen peng å det är så kul!
Säger bara en sak: WORD!!!!!!!!
Tack Clara. Jag håller med dig till 100 % punkt slut.
Så himla bra skrivit! Under min uppväxt la mina föräldrar alla sina extra pengar på semestrar under somrarna vilket jag är oerhört glad över!! Varje sommar bilade vi runt i Europa vilket har gjort att jag har underbara minnen och har fått sett massor av kultur från andra länder. Det är värt så otroligt mycket mer än ifall de hade sparat de pengarna till oss på en h ög
TACK för ett jättebra och viktigt inlägg!
Jag är glad att mina föräldrar kunde ge mig tillräckligt med pengar för att kunna ta körkort. Allt annat har jag klarat på egen hand, men just den biten tror jag hade varit svår utan mina föräldrars hjälp. Så finns det möjlighet för föräldrar att spara till det tycker jag helt klart det är en bra investering! Men att spara till en bostadsrätt till sina barn känns väldigt överdrivet. Upplevelser är jättebra och dem kan man inte få för mycket av. Så självklart ska man satsa på dem. Mycket hellre en upplevelse än en massa materiella saker som ändå glöms bort.
Som alltid, klockrent. Heja Clara!
Ja, jag tycker att detta skulle vara inkomstbeprövat, behöver man inte använda barnbidraget så skulle man ej heller ha rätt att få dem.. ge hellre lite mer till de som behöver, än till de som redan har en massa pengar… de barnen har redan guldskedar i munnen…
Jag förstår din tanke, men barnbidraget är ju till för barnet och då tycker jag att alla barn ska ha rätt till det, även om hen råkar ha ”rika” föräldrar.
Jag är själv inte ”rik” och ska få barn snart och barnbidraget kommer vara till stor hjälp till vårt barn, men jag vill inte ta det ifrån andra barn som lever i en familj med gott ställt. Det är ju inte barnets fel om föräldrarna har mycket pengar tänker jag.
Barnbidraget är inte alls till för barnet! Det är ett bidrag som FÖRÄLDRARNA får för att kunna hantera de ökade utgifterna som blir när man får ett barn i familjen. Därför får man också större bidrag ju fler barn man har.
Däremot håller jag med dig E om att alla bör få det oavsett inkomst. Man skall inte missunna de som har det bättre ställt. Det gnälls så mycket om att pengar är orättvist fördelat osv. Jag är glad att vi inte har mer än vi behöver för att klara oss. Tror att det finns både fördelar och nackdelar med att ha mycket pengar. Tror detssutom att det är bra att inte alla ha lika. Däremot önskar man ju att alla hade tillräckligt för att leva i en dräglig tillvaro.
Möjligen skulle man kunna tänka sig ett extra bidrag för föräldrar med mycket låg inkomst. Men det finns ju också bra grejor som kommer dem till del, som tex bostadsbidrag.
ja men pengar som går till hjälp för att kunna ha råd med det barnet behöver. Jag skulle aldrig lägga barnbidraget på kläder till mig eller nåt. Dom pengarna kommer gå till det barnet behöver och till matkassan – så jag ser det som ett ekonomiskt stöd till barnet men som föräldrarna har hand om. Det är så jag menar när jag skriver att det är till för barnet.
Du skriver ofta bra inlägg men detta måste nog vara det bästa någonsin. Jag hatar när människor ska skuldbelägga föräldrar för att de inte har råd att spara till sina barn. Visst är pengar bra att ha men det finns massa delar i ett föräldraskap som är betydligt värdefullare än pengar på kontot.
Jag gick ut i vuxenlivet med ett rejält sparkonto. Arvet efter min pappa som dog när jag var sex år. Jag hade så mycket hellre haft ett tomt konto och mina båda föräldrar i livet.
Bra skrivet!
Klockrent och så väl formulerat!
AMEN!
Så himla bra skrivet, och så otroligt viktigt!
Jag håller med dig helt, vilket bra inlägg!
Dessutom så vill jag inte vara med och skapa ett samhälle där barn behöver ett stort ekonomiskt kapital för att klara övergången till vuxenlivet. Jag vill att en ska kunna bo, studera och arbeta ändå oavsett hur bra ekonomi ens föräldrar haft. Att inte lägga över förutsättningar för välfärden på individerna, utan att det är något vi ska kunna fortsätta att skapa tillsammans.
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Bra skrivet!!
Under min uppväxt arbetade endast min pappa, mamma var hemma och bakade, lagade mat, skötte huset och var väldigt engagerad i föreningsliv. Vi hade det vi behövde, inte mer än så. När jag flyttade hemifrån som 17-åring hade jag lite gamla möbler, inte några pengar. Men den trygghet och enkla uppfostran jag fick (fick lära mig rätt och fel) har gett mig en inre styrka och trygghet som inte kan mätas i kapital. Kapitalet skapade jag själv, kan idag räkna mig som miljonär med eget intjänat och förvaltat kapital. Det tackar jag mina föräldrar för! Pengar kan man alltid ordna själv som vuxen om man nu vill det men att ge tid och engagemang är det enda som är värt något. När jag minns min barndom är det känsla av värme och trygghet och det har gjort mig till den jag är idag.
Fantastiskt bra skrivet !!!
Så bra skrivet att en fattig studentmamma nästan börjar gråta!
Håller helt med dig Clara! Sen kan jag också känna att man som förälder förväntas gå i någon slags ekonomisk exil så fort man fått barn. Skall jag inte få unna mig själv NÅGONTING under 20 år för att mina barn skall kunna köpa lägenhet när de blir vuxna? Nu är jag priviligerad nog att kunna spara och göra trevligheter, men jag tycker nog att familjer skall kunna få lägga sina pengar på det de tycker är bäst. Det kanske handlar om en sliten mamma som behöver nya kläder eller en hårklippning eller att barnet får den där fina dyra tårtan i form av favoritleksaken på födelsedagen. Kan man spara för framtiden är det naturligtvis viktigt att göra det. Men det finns ingenting som är viktigare än att se till att leva livet här och nu.
Jättebra inlägg, tack för det 🙂 Det jag minns starkast från min barndom är alla dagar i pulkabacken med min mamma och när vi gick på trolljakt i skogen, pengarna fanns inte men vilken fantasi! Det värmer mig bra mycket mer att tänka på än om jag fått massor av saker/ fått massor av pengar insatta men inte mammas tid och kärlek. Visst finns det säkert de som klarar all of the above samtidigt men isåfall är det ju verkligen toppen för de barnen som får det =)
Jag blir så jäkla glad när jag läser sånt här. En oas mitt i alla ”det är bara att dra in på några chipspåsar”. Jättebra skrivet!
Åh så bra skrivet! Mina föräldrar har aldrig haft speciellt mycket pengar men de har släpat med mig på teatrar, konserter, museer och musikfestivaler för att jag ska bli kulturellt bildad och det är jag så glad och tacksam för idag. De var också föräldralediga länge båda två trots att de egentligen inte hade råd att inte jobba, men de tyckte det var värt det för de ville inte missa min uppväxt. Jag fick världens bästa barndom och minnen för livet. Pengar är inte allt! Alltför många föräldrar sliter ihjäl sig på jobbet och är ständigt frånvarande under uppväxten, bara för att kunna spara pengar som barnen ska få i framtiden (eller för att kunna köpa den senaste mobilen eller surfplattan till sig själva). Sådana prioriteringar tror jag varken barnen eller föräldrarna mår bra av.
Precis så! Har också funderat mycket kring det här och tänkt precis i samma banor som du. Jag fick uppmaning av min bror att det vore önskvärt med en insättning på mitt syskonbarns konto och det reagerade jag på och meddelade att det kommer jag inte att göra. Jag vill ge henne en present när hon fyller år som jag själv valt ut efter vad jag tror att hon uppskattar och tycker om och den dag hon är lite större kunna bjuda henne på en bio, gå och fika eller liknande.
Fantastiskt bra skrivet Clara! Håller med fullständigt. Funderar också på hur många av oss som klarat oss alldeles ypperligt fast vi inte hade besparingar med oss när vi flög ur boet! Jag är glad att vi åkte till Skara Sommarland en gång när jag var liten 🙂
Det här inlägget är faktiskt bland de klokaste du någonsin skrivit!
Jag går ännu längre och säger jobba hellre deltid om livet är för snurrigt och skippa sparandet till barnen. Jag ser hellre att man har en bra uppväxt och en rik barndom på upplevelser och saker man gör tillsammans än att ha en miljon på kontot ( som inte så få 18 åringar bränt på resor och party). Jag är en av dem som kan spara men inte ens gör det, vilket inte betyder att jag inte hjälper mina stora barn ändå på olika vis. När de flyttat hemifrån har vi åkt och handlat möbler ( mycket second hand) som jag överasskat dem med. Jag står för körkortet och på liknande vis ger jag dem när jag kan och de behöver.
Det går hysteri i bland i detta sparande åt barnen!
Bra skrivet
Dessutom är det väldigt lärorikt att barn får ta ansvar för pengar. Jag fick mitt visakort när jag var 12 år och har skött min ekonomi sedan dess. Om jag vill gå på en danskurs för 2700 så kör vi en delbetalning och jag betalar av den kursen. Jag köper mitt sl-kort själv, mat och dryck ute på stan själv. Trots att jag står för alla mina kostnader så har jag ändå mer pengar på banken än många ungdomar runt mig som precis fått visakort och inte förstår att det är slöseri att köpa upp saker för hela csn/barnbidraget varje månad och dessutom får resor, mat, kläder, teknik osv betalda för sig.
Ett bra exempel är när jag tappade min mobil förra veckan. Glaset gick sönder och det kommer kosta mig 500kr att laga det. Då måste jag fundera ut hur jag ska betala det så att pengarna räcker månaden ut. En vanlig ”ungdom” idag går som regel bara till mamma och pappa och får det betalt för sig.
Tack Clara för att du satte ord på mina tankar! Applåder!!
Jag vet många som måste använda barnbidraget till att överleva varje månad. Som köper kläder och leksaker på secondhand. Att kunna ev låta sina barn få följa med på någon aktivitet är den ”lyx” de unnar sig. Har ni råd att spara barnbidraget borde ni inte ha något bidrag! Höj barnbidraget till de som behöver det och ta bort det för de som har en årsinkomst över 500 000. De behöver inget bidrag!!
Håller med dig Mirada!!
Bidraget är till för alla, fattig som rik och sks så förbli!
Jag tycker att barnbidraget ska inkomstprövas. Varför ge till dem som redan har? De pengarna kunde gå till skolan istället.
Själv uppvuxet i ett fattigt (och med det menar jag fattigt, inte ”vi hade bara råd att åka utomlands en gång om året”) så vet jag vad som gav en guldkant på livet: musiken. Vi spelade och sjöng tillsammans. Så jag håller med Clara: ett kulturellt kapital är guld värt.
För övrigt: är vi så segregerade att många av oss medelklassare inte har en aning om hur fattiga (barn-)familjer har det. Eller blundar vi?
Oerhört bra och klokt skrivet. Du är en sann förebild.
Clara, så fint skrivet! Tack för det!
Jag håller lite mer er båda. Mina föräldrar har alltid haft en liten inkomst och ”snålat” en hel del, men ändå lyckats lägga undan till körkort och ett startkapital till en lägenhet. Jag upplever ändå en ”rik” barndom, där man inte la pengar på restaurang, bio och likn ofta alls, däremot kanske något museum ibland eller bara grilla korv i skogen. Det kändes ofta ”fattigt” eftersom vi varken hade bil eller färg-tv, eller video som ”alla andra”. Dock har det lärt mig att vara sparsam, att tänka på vad pengarna går till, men ändå kunna starta upp mitt vuxna liv på ett bra sätt. Utan den ”snåla” barndomen hade jag inte drivit eget företag idag, det är jag säker på. Jag fick börja jobba ihop mina egna pengar väldigt tidigt och spara ihop till mina egna Levi´s jeans om jag tyckte det var viktigt…
Jag håller med om att många inte KAN välja bort tidningar och annat för att spara – det kan man bara förutsätta med Bellas ekonomi. Däremot att prioritera pengar på barnens konto istället för presenter och konsumtion tycker jag kan vara ett jättebra alternativ istället för att köpa saker ”bara för att” som många gör!
Det handlar inte om att köpa saker ”bara för att”, de som du pratar om som gör så är inte fattiga, det måste du ju förstå. Vi som inte har några pengar köper ingenting ”bara för att”. Vi har knappt pengar till det som måste köpas in, och får kanske hoppa över att köpa saker som är självklara för andra som deodorant för att det klarar man sig utan.
Det ena utesluter väl inte det andra? Presenten från mormor kanske blir både en peng på kontot och ett paket att öppna? Förstår inte varför du måste gå in så nästan hatiskt mot vissa åsikter? Dessutom har väl dagens barn ett överflöd av leksaker och prylar? Visst, de älskar att öppna paket men många gånger är den där grejen glömd nästa dag… Det viktiga, skulle jag säga, är att FIRA barnet. På deras
Håller med Christine här.
Visst är det bra med den ordentliga, lite dyrare presenten från t.ex. mormor men varje gång vi går på barnkalas blir det alltid att barnet får någon onödig skitsak som jag vet blir liggande i en låda inom 24 timmar bland allt annat. Hade hellre satt in de pengarna, inte nödvändigtvis till en bostadsrätt men kanske till en cykel, körkort eller något annat vettigt.
Sen är väl problemet från början med de här diskussionerna att någon är korkad nog att läsa vad Blondinbella skriver.
D-man out!
Jag säger som till personen ovan, de som ni pratar om är inte fattiga människor, vi som inte har några pengar har verkligen inget överflöd av någonting överhuvudtaget. Du verkar verkligen leva i en privilegierad värld där folk har råd att både ge presenter och pengar, men bara för att du har det så betyder inte att andra gör det. Fattiga människor har knappt till ett av alternativen. Mitt kommande barns farmor slår redan in saker som hon har plockat från sina egna hyllor för att hon inte har råd att till varken att köpa något eller ge ens en krona.
Varför kräva av din farmor att ge presenter då? Tala om för henne att ställa tillbaka sakerna på hyllan och istället skriva/få hjälp att skriva sitt livs historia. Be henne minnas hur hon växte upp, hur vardagen var, hur de firade jul etc. Så vansinnigt mycket mer värt.
Visst har man inga pengar så är det svårt att välja peng eller present, men finns det något till övers så kan det ju vara en tanke att spara lite för framtiden. Lever man så snålt vet man kanske hur skönt det vore med ett litet sparkapital?
Vilken fantastisk idé. Ett kapitel per födelsedag/jul skulle ha varit något jag älskade att få från min mormor/farmor där de berättade om sina liv.
Tror du verkligen att vi KRÄVER presenter av en fattig gammal människa? Det är stackars gamla farmor som inte vill komma till ett kalas tomhänt och för att lösa det ger av sina egna foton, av sina egna saker, oavsett vad vi säger. Jag vet inte var din farmor pratar med sina barnbarn om, men den vi har berättar saker om sin barndom hela tiden, inte bara på födelsedagar. Och jag säger det igen, om man är fattig har man inte minsta möjlighet att spara, man får hoppa över saker som andra tar för givet och köper utan att tänka. Vi har ALDRIG råd att köpa chips, godis eller tidningar, vad tänker du då att vi ska spara pengar från? Lägg av och ge ”goda” råd när du inte har minsta aning om någon annans ekonomiska förutsättningar.
Alla har inte mor o farföräldrar som finns i deras liv eller kan ge en peng. Har själv världens finaste föräldrar som ställer upp o stöttar i vått o torrt, men som pensionerade kulturarbetare är deras pension inte mycket att leva på så att be dem om en peng på kontot skulle jag aldrig göra! Och det är klart att de vill kunna ge en present då våra barn fyller år, ser då hellre att de lägger en liten summa på det istället.
hatiskt? det var väl inte hatiskt, Clara ville bara ge en mer nyanserad bild av verkligheten. Många barn idag har ett överflöd av leksaker ja, men många barn lever även under existensminimum med föräldrar som måste ställa sig i kö för extra matkassar från kyrkorna för att få vardagen att gå ihop, så ser den bistra verkligheten ut och i de fallen tror jag inte att man ska eller kan prioritera ett månadssparande till sina barn.
Vad jag menar är att Clara mer och mer börjar tolka andras åsikter till det extrema. Jag får känslan av att det kapitalstarka personer yttrar generellt tolkas till det sämre hos henne. Känner inte att hon har en neutral utgångspunkt och det tröttar mig.
Men alltså…finns det något neutralitetskrav på privatpersoner som jag missat? Clara är inte statstjänsteman eller nyhetsjournalist och hon får tycka och skriva vad hon vill. Och att ”tolka andras åsikter till det extrema” är i det här fallet helt enkelt att visa på vad Blondinbellas åsikter betyder i längden om vi låter hennes ideologi styra vårt samhälle. Själv blir jag sjukt provocerad när Blondinbella yttrar sig om pengar/sparande, för det perspektiv hon har är så oerhört främmande för min verklighet att det nästan verkar som en parodi.
I övrigt: Heja Clara!
Så himla bra skrivet Clara! Håller med dig helt oxh hållet! Jag har inga barn ännu men när det förhoppningsvis är dags så vill jag också jobba mindre, visst pengarna kommer minska då men jag tror att tiden är viktigare än den nyaste ipaden i längden för barnen.
Jag älskar din blogg och speciellt de inläggen där du skriver sådant här! Mitt sug att flytta tillbaka till landet har blivit ännu större sen jag började läsa din blogg!
Håller helt med. Så bra skrivet! Jag har möjlighet att spara hela barnbidraget till barnen, men väljer att ”bara” spara halva. Resten använder jag på upplevelse till barnen. Jag hade själv en buffert när jag blev 18 men de betydde inte så mycket. Mer betydde alla minnen från alla husvagnssemester över hela Sverige som mamma och pappa kämpade hårt för att ha råd med trots bara en lön.
Tack för ditt viktiga inlägg! Är i en situation nu där jag som föräldraledig o min sambo som nystartad egenföretagare inte har möjlighet att lägga undan pengar till barnen just nu. Det dåliga samvetet för detta gnager men ser det samtidigt som så att vi prioriterar tid med varandra och att få möjligheten att syssla med det man vill framför sparande just nu, att kunna göra detta gör att vi känner oss väldigt priviligierade! Tänker på alla som inte har möjlighet att göra några sådana val o som kämpar för att få vardagen att gå ihop, människor som lever under sådana förutsättningar som blondinbella lever i en helt annan verklighet!
Bra skrivet Clara! Mycket bra!
/Sandra – Stolpås Gård
http://www.stolpasgard.blogspot.se
Jag älskar detta inlägg! Dels för att jag kokar av Blondinbellas syn på pengar, men också för att dina kloka ord är allt det jag känner angående hennes ekonomitips. Ett rikt liv är så mycket bättre än ett rikt bankkonto. Tack för detta!
Nja. Jag tycker att ni har rätt båda två. Jag tänker mig att ekonomisk nöd faktiskt lär barn att värdesätta om det finns en liten buffert. Att det kan skapa ett visst lugn. Vänner har berättat för mig hur det är att verkligen inte ha några möjligheter alls att få ekonomisk hjälp för att INGEN i släkten har pengar när det krisar. Den nöden får man verkligen inte förväxla med åren som fattig student tex. Jag tror också att välmenande släktingar skänker bort förfärligt mycket strunt och att en slant ibland kan vara bättre. För att kanske få ihop till en större upplevelse.
Om jag hade Blondinbellas värderingar skulle jag nog förresten se till att spara pengar till den ”rätta skolgången”. Socialt kapital ger nog mest avkastning.
Att investera i kulturellt och socialt kapital är alltid ett säkert kort med bra avkastning. Hur bostadsmarknaden ser ut om 20 år kan vi däremot bara sia om. Det är ju inte heller hela världen om man inte kan gå direkt från föräldrahemmet till en bostadsrätt. Att hyra en sunkig etta i andrahand, bo i studentkorridor eller som inneboende hos någon som tar för tok för mycket betalt för 5 Kvm kan nog också vara utvecklande och lärorikt. Har man gett sina barn en barndom rik på upplevelser med socialt och kulturellt kapital så tror jag att man kan vara lugn och lita på att de fixar saker och ting…utan 250 papp på kontot.
Håller helt med dig! Absolut, ibland kan jag önska att vissa föräldrar som röker/snusar eller dricker för mycket alkohol skulle kunna lägga ner den dåliga ovanan, och lägga pengarna på barnen istället genom att antingen månadsspara eller ge dem roliga upplevelser, men livet är ju inte så svart och vitt. Precis som du skriver så man ska verkligen inte förutsätta att alla barn får ”en massa presenter och julklappar på julafton” och jag håller med om att det blir lite fel när en person med en uppenbarligen mycket god ekonomi ska ge dessa välmenta råd till allmänheten. Ungefär som att ”oavsett din ekonomiska situation finns det alltid något just Du kan spara in på” Blir lite fel då helt enkelt. Det finns ensamstående föräldrar som vänder på varje krona för att få livet att gå ihop och som knappt har råd med ordentlig mat till barnen. Att skuldbelägga dessa människor gör bara att deras börda blir ännu tyngre..
Stort tack Clara för att du formulerar detta som precis var min tanke när jag läste Blondinbellas inlägg om sparande… Det gav en dålig känsla i munnen när någon (som egentligen inte är i behov av barnbidrag i den mening det är tänkt…) raljerar hur de ska ge sina barn en bra start på vuxenlivet genom att ha sparat barnbidraget genom åren… Ge barnen roliga minnen och en bra självkänsla genom att ge dem av er tid som mamma eller pappa! Tack Clara!
Tack så mycket, älskade Clara!
Din text gav mig lite hopp såhär i nattångesten.
Kram.
Jag vet att mina föräldrar levde så billigt som möjligt när jag var liten för att kunna ge mig ett sparkonto med pengar på när jag fyllde 18. Jag tänker att det bästa är väll att kunna balansera, för det känns väldigt skönt att kunna komma ut och ha lite pengar att röra sig med. Jag kommer kunna gå på konstskola utan att behöva ta studielån tillexempel. Men jag får absolut inte lika mycket som mina vänner. Däremot har vi också gjort saker i familjen. Rest. Varit kulturella. Jag har fått uppleva mycket tack vare dem. Det är jag också tacksam till. Så jag
Ifall ni var ute och reste och grejade är din uppväxt kanske inte den Clara syftar till. Den är snarare privilegierad oavsett hur mkt mindre du får än dina vänner.
Men det kanske är så att de Blondinbella syftar på inte heller är samma målgrupp som de Clara syftar på? Jag tänker att det ena kanske inte utesluter det andra – Blondinbellas råd kan vara bra för de som kanske har så de klarar sig och lite mer, men som ändå inte får pengarna att räcka till, kanske på grund av ”fel” prioriteringar i sin vardag, och de kanske har god hjälp av den typen av råd. Samtidigt behöver man som mindre bemedlad inte alls känna att man inte ska unna sina barn det man själv eller släkten förmår på födelsedagar och andra högtidsdagar. Om man försöker se den ursprungliga det från olika perspektiv, så är det ju helt klart så att Majas text ovan visar att det kan vara nog så goda och bra råd som Blondinbella ger. Och inte alls menat som en von Oben-förmaning till de som sliter för att få det att gå ihop utan att KUNNA skära i några marginaler. Så tänker jag.
Du är så bra på att vända på perspektiven, inte för att jag alltid håller med dig men denna gång tycker jag att du slår huvudet på spiken. Är själv kluven till detta, å ena sidan kan man ju vara avundsjuk på de som aldrig behövt låna till studier/bostad/bil/långresa, å andra sidan kan jag tycka att det är bra att behöva arbeta ihop till det själv. Men så himla klokt, att de barn som lever i familjer med knappa resurser, faktiskt ska få känna sig ”rika” och bortskämda ibland. Och att upplevelser under barndomen är guld värda. Helt rätt!
Tacksam för din kloka blogg och över just detta inlägg. Mina föräldrar och vår lilla släkt gjorde valen att spara de små slantar som blev över till att göra barndomen rikare på goda minnen. Hade inte velat ha det annorlunda.. barndomen är viktig.. Att investera i den så gott man kan är det bästa man kan göra.
Låter betydligt klokare! Blondinbella har så många konstiga uttalanden nu så jag har väldigt svårt att ta henne på allvar.
Otroligt bra skrivet. Du är så smart och jordnära.
Tack Clara! Jag frågade en gång mina vuxna söner om de saknat mycket under barndomen (jag var ensam med tre söner och jobbade deltid på sjukhus). Det fanns aldrig gott om pengar. De svarade att de fått mycket annat i stället för prylar! Det lever jag på nu!
Så bra skrivet!
JA
Så klokt och bra skrivet! Tack!
Så fruktansvärt klokt Clara! Tack för att du formulerar detta och för att du sprider budskapet!
så klokt skrivet! mitt första barn är bara 3.5 mån, men jag försöker snarare än att spara barnbidraget till just honom, spara pengar till oss. en resa eller nåt annat skoj/större. alltid skönt och lyxigt att ha lite sparade pengar.
Instämmer till fullo!
Mycket bra skrivet!!