Är det inte konstigt hur vardagsföremål oftast är de fulaste sakerna vi äger? Hur det vi omger oss med och använder varje dag är det minst vackra? Det vi sällan använder – det är däremot ofta fint. Våra vackraste kläder är garderobsvärmare och de härliga mönstrade tallrikarna står undanställda i vitrinskåpet. Istället dukar vi med tråkigt, slamrigt vadragsporslin. Jag tycker att det är så synd! Varför kan vi inte njuta mer i vardagen? Det är ju ändå vardag som livet till störst del består av! Själv bär jag gärna mina fina vintageklänningar till vardags och dukar ofta med silverbestick och den fina ärvda servisen en vanlig måndag. Helt enkelt för att livet är för kort för att gå och missunna sig det vackra!

En sådan där vardagspryl som vi alltid har stående framme hos oss är sopskyffeln. Har man hund, småbarn och dessutom en massa ved som skräpar ner – då behöver den stå tillgänglig så att den går att använda. Vi har haft ett blått sopset i plast som inte bara varit fruktansvärt fult utan också trasigt så att det ständigt rasat omkull eller tappat skaftet. I flera år har jag sneglat på ett vackert handgjort sopset ifrån Iris Hantverk, utan att ha kommit mig för att köpa. Tills nu. För nu står sopskyffeln i oljad bok med borst av tagel framme och pryder sin plats här hemma.

I slutet av 1800-talet startades det lilla borstbinderiet Iris Hantverk i Stockholm – där synskadade tillverkade borstar. Detta borstbinderi finns kvar än i dag och använder sig av samma gamla hantverkstradition som då –  och gör fortfarande sina borstar för hand i naturmaterial!

Och jag kan inte förklara det riktigt –  men den där borsten gör mig glad. För att den fyller en viktig funktion och är bättre än den jag hade innan så klart. Men också för att den gör vardagens bestyr en liten smula vackrare.