Jag sitter i fåtöljen där jag alltid sitter när jag ska amma. Regnet skvalar utanför och himlen lyses upp av blixtar. En middagssoppa står på spisen och i rummet bredvid hörs Bertils späda röst som förhör farfar på allt om vattenbufflar. Vad äter dom? Var bor dom? Varför då farfar? Melker har somnat på soffans ryggstöd och Jakob sitter i köket och läser något, jag vet inte vad.
Men i min famn ligger du och ammar, suckar och småpratar mellan tuggorna. Äntligen är du här och tre är fyra. Det är så rofyllt alltsammans. En stund av helhet och allt jag någonsin kunnat önska mig har jag här.
29 svar
Ofta ar det de sma stunderna i livet som ar de vackraste. Att fa leva det karleksfulla livet, sa meningsfullt och sa fint. 🙂
Nu nar det snart ar Pask kanner jag ocksa precis sa, som att allt fallit pa plats, antligen forstar jag meningen med livet. En fin kansla. 🙂
❤️
Så fantastiskt skrivet. Man blir hel av barn. Själv har jag 4 som fullkomnar mig så fullständigt.
Tack för en fin blogg!
Vacker och rörande text! Som även fick mig att fundera lite 😀 http://mobil.mimmas.devote.se/blogs/29849673/vem-ammar.htm
Det är sâ fint att läsa dig att jag blir alldeles yr och vill hamna här i din by i mitt nästa liv. I detta livet är det för sent. Jag är färdig för avgâng.
Vad underbart fin skrivet. Jag vet precis hur det känns. Jag har ammat tre barn och ammar trean fortfarande. Livet som det ska vara.
Fint.
Kärlek
Annette
Vilken underbar text! Jag blir djupt rörd och även jag fylls av tacksamhet till livet självt.
Så lugnt och fridfullt det låter! Men du, barnet diar och mamman ammar!
Underbara Clara, du är så vacker! Inifrån och ut! <3
Det bästa i livet! Fint fångat och nedskrivet!
Vad fint skrivet och vad mysigt det låter 😀
Så himla fint.
Så mysigt…
Så vackert skrivet!
Vad ljuvligt skrivet ♥
måste vara en helt underbar känsla att känna så. Känna ro liksom!
Det märks ofta att du är en högkänslig person, dina texter går då rakt in i min högkänsliga kropp och sinne. Visst är det en gåva!
Åååååå vilket fint skåp!!!
Så fint! Precis så känns det verkligen ibland.
Oj, så fint. Fällde en tår och allt :’)
Längtar ännu mera efter barn <3
Vad fint! Det var ju så det var mer förr och fortfarande är i vissa kulturer, att man umgås, lever tillsammans och har mer tillgång/hjälp av varandra, delar erfarenhet/kunskap i olika sammanhang; barn, föräldrar, fara/mor-föräldrar, släktingar. Det skapar trygghet, lugn och styrka!
Känner likadana stunder varje dag. Min äldsta son har ont i öronen då jag tjatar om hur mycket jag tycker om honom och hans lillebror. Hade inte ens vågat önska mig ett såhär fint liv.
Så fint och fridfullt. Tur att livet är så ibland!
Vackert skrivet! Förstår precis.
Det här är ett av mina favoritinlägg i din blogg hittills, och då har jag ändå hängt med ett bra tag 🙂
Så fint, poetiskt och verkligt på samma gång, och det fångar livets viktigaste.
Kram!
Njut . Bara njut.
Så otroligt vackert!