Alltså jag har en sådan klädkris! Om man nu får kalla något för ett kris när det är så ytligt? Men jag vet liksom inte vilken stil jag har längre. Efter varje graviditet har jag känt mig smått förvirrad och osäker på min smak. I vanliga fall vet jag exakt vad jag gillar men nu plötsligt tvekar jag och velar hit och dit. Vad ska jag egentligen ha på mig? Vad ska jag ha för frisyr? För skor? Vilka slags väska gillar jag? Ingenting känns längre som ”jag”
Visst är det ytliga frågeställningar men ändå frustrerande på något vis. När man inte riktigt vet vem man är längre. Förra gången löste jag det med att gå en hel dag på stan med min syster (som är stylist) och som fick hjälpa mig att komma fram till vad jag skulle ha på mig hädanefter. Tror det får bli något liknande snart igen!
36 svar
Hej, god insikt, för du ser verkligen ut som en prääktig, svettluktande-sy-junte-tant, om det är syftet så har du lyckts! Lycka Till.
Jag förstår inte vad du skriver.
Skämtar du?
Känner igen mig
Så heldig du er som har en søster som er stylist, det høres ut som en herlig plan å bruke dagen med henne for å finne tilbake til en stil 🙂
Hej! Jag hade för ett par år sedan en kris då jag inte visste vad jag ville göra i livet. Har alltid pluggat och gjort de jag vill, haft en riktning och en bild av vem jag är. Men så efter en utbildning tog det stop – jag visste inte alls vad jag ville längre. De var en främmande känsla, något jag aldrig upplevt innan, och en rädsla över att ha tappat ’det’ som förankrade mig i livet och i mig själv kom över mig. I mina tankar sökte jag ofta efter vad jag bäst skulle göra näst och försökte lösa vad jag såg som ett problem. En dag pratade jag om det med en vän. Vännen sa lungt att jag kanske uppnåt de jag ville och nu var i en förändringsfas. När jag fick höra det kändes de självklart och bra. Jag kunde uppskatta den nya men främmande känslan på ett nytt sätt. Jag visste kanske inte vad jag ville men jag var helt rätt på min egen väg ändå. Jag var i en ny fas och jag var friare på något sätt. De här är ju annorlunda än det du berättar på flera sätt, fast kanske är de så att det finns en trygghet i att veta vad man vill och vem man är och när den rubbas kan man bli rädd. Fast just de faserna är så viktiga och kan vara så värde fulla. De är då vi verkligen växter. Då vi utvecklas och kan vara nära oss själva utan att vara på väg. Tänker att det är okej ibland att inte veta, eller de är mer än okej, de är viktigt. De här har hjälpt mig mycket att våga släppa taget om saker och därför ville jag dela några av dessa tankar här på dit kommentarsfält. Ha de fint alla därute! Vänliga Hälsningar Patricia
Apropå Afrika och klädstil
http://www.svtplay.se/video/7726886/made-in-africa/made-in-africa-avsnitt-5
Jag vet vad du gillar. Du bär ofta blommiga klänningar, härliga kjolar, koftor, tänk jumperfabriken, Maria Westerlind eller loppis fynd. Tänk mycket färg och där kan du konsten att matcha som ingen annan har tänkt på. Du har väldigt sällan piketröja och jeans. Men jeans och skjorta har jag sett dig i, snyggt. När det gäller hår är det svårare du har nämligen haft allt som går och du passar i nästan allt. Långt hår är ju roligt så du kan göra lite grymma håruppsättningar. Kram och lycka till!
Fast hon kanske har tröttnat och är sugen på något nytt, en uppdatering? 🙂 Människan ändrar sig hela tiden.
Utan just någon anledning som graviditet kan jag känna igen mig. Jag har också svårt numera och det känns helt konstigt. Från att haft en relativt lång önskelista, där det bara saknades kapital eller att plagget faktiskt inte fanns att köpa så jag fick leta på loppisar eller sy upp (har en kompis som är grym sömmerska tack och lov) så står jag här med en garderob som innehåller lite av de ena och lite av de andra utan att jag egentligen känner att någonting är jag. Det är som att kläderna inte längre spelar så stor roll, vilket är både skönt och förvirrande. Det tråkiga är nog att jag inte längre får den där kicken av att gå runt en outfit som jag känner mig strålande i. Utan att det har med självförtroende att göra. Det är nog mer att jag inte känner att kläderna gör så mycket skillnad längre utan jag har definierat mig själv utan att det krävs en outfit. Som sagt skönt, men lite tråkigt. Jag väntar med spänning hur det går för dig. Hoppas på finfin inspiration!
Hööög igenkänning…!!
Varje gång jag varit gravid har jag fått sån… Alltså obekväm-i-min-kropp och framför allt med alla kläder (tycker ingenting sitter fint å trots att jag tycker ANDRA gravida är bland d vackraste som finns känner jag mig som en enorm valross typ (fast jag ”bara” får en liten mage så helt i mitt huvud dessutom…)) och andra kan bara: meeeen hallå det är ju bara en kort period hur farligt kan det vara?
Jaaa hur farligt kan det vara?! Det är ändå en jäkligt lång tid (helst om man får flera barn!) som man är gravid och sen även har kvar en del av gravidkroppen även efter bebis – inte SÅ kul gå runt å känna sej superful dag in och dag ut… Och sen när man ska hitta kläder att kunna amma i en lång period efter det.. Inte heller de läckraste kläderna direkt.
Längtar såååå att va klar med allt och bara få bli mig Själv Klädmässigt, hur ytligt och futtigt det än är,.
Oj haha nej det är hon inte vad jag vet men menade bara att såna ”futtiga” och ytliga saker är väldigt stora för individen, särskilt om de pågår under längre tid (ex som en graviditet och ev amningsperiod, eller för all del att hitta sin nya identitet som förälder och vem man är/stil man har efter)
Men Clara är väl inte gravid?
Jag har fått hjälp av Eva och Sophie på rebornlifestyle.com som gör stilcoachning online utifrån en sorts personlighetstest tror jag man kan kalla det. När man gjort testet finns det sedan 4 stilrum att välja mellan eller kombinera: business, casual, feminine eller dramatisk. Spännande att göra testet bara för personlig utveckling/för att tänka till lite om sig själv om inte annat:)
Ett bra tips jag fick var att packa för en resa på två veckor där man ska ha möjlighet att både göra vardagliga och festliga saker. Sedan tar man bort alla kläder man inte packade ned och börjar använda sin två veckors garderob. Varje vecka får man ta upp 3 plagg som man inte packade ned första gången om man vill, annars låter man bli de icke nedpackade. Efter någon månad eller två har man hittat de kläder man inte använder och de man använder. Av de som packades ned första gången kan man om man vill märka dem med tex en tejpbit som man tar bort första gången man använder dem så man inte missar något plagg som bara legat där. Det funkade bra för mig att göra så i alla fall.
jag blir likadan vid årstidsbyte. jag kan verkligen gå ner mig över detta! TROTS att världen krisar på andra sätt överallt (som folk nedan påpekat……..), så kan det faktskt krisa rejält i ens egen garderob samtidigt.
Lyllos dig som har en sån syrra! Det borde du göra ett inlägg om sen, när ni gick på stan och du fick massa bra idéer 🙂
Kan du inte bara göra tvärt om och välja ut vad du INTE gillar? Kanske visar det sig då vad som blir kvar. Sen kan du ju göra samma sak med med du gillar typ på pinterest. Efter ett tag kanske en stil utkristalliserar sig? Eller gör samma sak med färger i ett målarprogram eller photoshop och gör en karta med färger du gillar. Då blir det i alla fall lite lättare att välja 🙂
Lycka till!
Vilken himla smart ide =) TACK
Precis vad jag också tänkte! När man sett fattigdom och elände brukar man åtminstone ett tag framöver vara väldigt tacksam över mat och kläder och kanske inte bry sig så mycket om VAD man äter eller klär på sig…..
Jag gjorde en liknande grej för några år sedan, med resultatet att jag inspirerades till att fundera på många små saker som kan verka futtiga men som är så viktiga för mig. Så jag tycker inte alls det är konstigt. Garderob är en praktisk sak som blir extra tydlig på resa om den inte kommer naturligt. Jag tänker även att för att jag ska kunna hjälpa andra så underlättar det om jag mår bra och kan ta hand om mig själv i första hand. Min erfarenhet är att jag har så mycket gemensamt med människor, fattiga som rika och att bara genom att ha orken att prata med dem och lyssna på vad de behöver så kan jag verkligen hjälpa och göra skillnad. Då är självkännedom bra för att veta vad som är deras önskan och vad som är mitt dåliga samvete för en orättvis värld. För mig är det en praktiskt sak mer än en önskan att se ut på ett visst sätt. Så jag kan se en klar potentiell koppling till Claras resa, även om den givetvis inte alls måste finnas.
Eller så klarar man av att hålla både en och två och tre tankar i huvudet samtidigt.
Jag kan blir arg på innehållet i min garderob och vara tacksam för allt jag har. Samtidigt.
Inte det första inlägg jag väntade, efter en resa till Kenya… Blev faktiskt förvånad. Trodde att alla intryck därifrån skulle ligga högst upp. Hur kommer det sig att ”stil och kläder” ligger så högt? Eller har det just med resan att göra på något sätt?!?
Jeg skulle gissa på at det tar lite tid å sortere tanker og inntrykk fra en slik reise. Virker ikke det logisk?
Den typen av kris känner jag inte igen….Å andra sidan kanske det skulle vara något bra? Jag har gillat samma saker i princip sedan 17 åå…..
Jag har också haft samma stil sedan jag var 15. Önskar ibland att jag varierade mig lite mer men den sitter som berget.
Amen! har haft en stilkris typ hela mitt liv och speciellt nu när min kropp är hela annorlunda sedan efter gravidideten. Sedan är jag dessutom chef och mamma så jag känner inte att jag riktigt vet var jag har mig själv ens!
Jag upplevde precis samma efter min graviditet. Jag hade också haft en lång sjukdomstid där ork inte fanns. Plötsligt hade det gått flera år, jag hade gått upp 25kg under graviditeten och långsamt ner igen. Kläder? Stil? Smak? Kläder som mamma? I min butik? Jag hade ingen aning! Jag börjar landa igen men jag låter det ta tid.
Kram
När man tänker efter har du verkligen haft många stilar! Och speciellt många frisyrer. Jag tycker du passar fint i din naturliga hårfärg eller åt det kalla blonda. Men visst är det så att man tröttnar! Jag brukar dock inte ändra håret så mycket men jag tycker en ny vårjacka och kanske ett par skor gör mycket för stilen så man känner sig lite ny. Dom har man ju på sig varje dag så det känns som bra investeringar 🙂
Inte så konstigt, du har mognat och vuxit ju. Själv har jag slängt ut nästan allt från garderoben, köpt nytt och klippt av håret – men det är bara toppen på isberget. Den verkliga förändringen finns under ytan
Det kan vara en förtäckt ålderskris…
Av någon anledning fick den här kommentaren mig att skratta högt. Den lät så mystisk och menande.
Alltså, detta med ålder. Kan folk (och det är ju kvinnor mest, som vanligt) inte bara få ha på sig vad de vill, utan att man ska haka upp sig på åren? Så trött på detta att efter 30 ska man inte si, efter 40 ska man inte så.
Däremot är det väl bara naturligt att man går igenom olika faser och förändras och kanske vill ändra sin stil, eller finjustera den efter ett tag. Jag är själv i nån sån fas. Har samma grundstil men drar lite åt ett annat håll. Och ja, det är mycket möjligt att det är en förtäckt ålderskris 🙂
Jag känner samma.. Har gått ner enormt i vikt o kan nu ”välja” vad jag vill ha på mig ist för bara det som ”passar” (även om det finns otroligt mkt mer tjockiskläder nuförtiden). Vet inte vad jag gillar eller passar i :/ Har inte direkt något intresse för ”stil” men det är jobbigt att känna sig vilse o inte riktigt ”sig själv” i det man har..
Ibland omvärderar man lite och behöver hitta tillbaka eller hitta något nytt. Det brukar ge sig så småningom, allt klär en skönhet;-)
Åh jag har precis haft samma problem i många många år. Har ingen aning om vad jag tycker om, vad jag är bekväm i, om jag ska ha kort eller långt hår osv. Skulle behöva en syster som är stylist. Eller en vän. Eller råd att betala en. Kram
Låter som det jag pysslat med de senaste 5 åren. Efter min Stroke så, ja jag vet inte, jag blev så omskakad att jag inte visste vem jag var längre. Jag kände efter från tårna och alla intryck och tankar gjorde mig förvirrad. Som tur är har det lagt sig och jag känner mig trygg i min nuvarande stil, men ibland återgår jag till det där förvirrade stadiet. Vad fint att du har din syster som ska styra upp det hela, du får visa oss sen vad du kom fram till! <3 Lycka till fina du!
Jag går igenom om exakt precis samma sak just nu och jag måste säga att jag sympatiserar med dig! Det ÄR ändå viktigt att känna sig bekväm i möten med andra människor och det gör man inte när man känner sig stilförvirrad. För mig har det varit väldigt tvära kast mellan stilarna – från att gå från hiphopare till att bara ha klänning till att nu bara ha jeans och skjortor med fräsiga prints. Men nu känner jag mig vilsen igen, så det kanske blir ett nytt stilbyte? Hoppas inte, för det är då rakt av inte gratis att hålla på att vara så ombytlig 🙂
Toppen att du har syrran i alla fall! Ta all hjälp du kan få säger jag bara 😉
Känner precis lika! Fast för mig handlade det snarare om att gå från tonåring – äldre tonåring – 20 åring – lite mer vuxen…. gaaah! Så svårt och ingenting känns jag längre. Börjar liiite smått hitta mig igen men inte alls lätt!
Lycka till och härligt med en syster som kan hjälpa till! <3