
Jag kan brottas med känslor av otillräcklighet i föräldraskapet. Att jag inte orkar det jag borde orka. Inte är så närvarande som jag vill vara. Speciellt efter denna tunga vinter. Men jag tänker också. Kvällar som igår när jag knäppte denna gryniga bild med mobilen. Hur fantastiskt bra mina barn har det. Hur tryggt de ligger i sina sängar. Regnet som smattrar mot plåttaket. Lugnet som råder i huset. När alla mår bra och är i balans.
Jag stod i köket och bakade och lyssnade på Northanger Abbey av Jane Austen. Jakob satt i en fåtölj och läste ur någon av alla sina yogaböcker. Fullkomlig frid rådde.
Och jag är inte otillräcklig. Jag är mer än tillräcklig. I själva verket är det helt otroligt att mina barn får så mycket kärlek, trygghet och närhet. Att vi kan ge det till dem. Är så otroligt tacksam för det vi har.












37 svar
Börjar gråta lite. Det var så fint. Tar det till mig nu när jag sitter här och läser din blogg och barnen har somnat i sina sängar. Idag var en gnällig dag, men ibland vet jag inte vem som gnäller mest ; jag eller barnen.
Sådana känslor slår man in i rosa sidenpapper till en regnig dag (eller så skriver man helt enkelt ner dem). Var tacksam över att du reflekterade över det.
Jag tror att vi många gånger sätter alldeles för stora krav på oss själva i vårt föräldraskap. Jag tänker på hur andra lever i andra kulturer, eller bara i Sverige (låt oss vara ärliga hur vet vi hur andra med andra förutsättningar lever?).
Föräldrar (i par eller själva eller med andra vuxna) som kan ge sina barn kärlek. Det tror jag kommer man långt med.
Vilken härlig text <3 Tog till mig den. Behövde den. Hamnar lätt i känslor av otillräcklighet. Särskilt i kombon "eget företag & 2-åring". Jag jobbar lite extra nu och hoppas kunna anställa i höst, göra mig mer fri och hänga med min älskade onge.. Men för att avsluta så som du gör; hon är trygg, älskad och har många runt sig som ger henne uppmärksamhet. Och jag är alldeles fullt tillräckligt. Rätt bra till och med.
De där tankarna brottas jag också med hela tiden. Men så går det att vända bort det dåliga samvetet. Det är bra.
I love it!!! Thats positive thinking girl 😀 Kom ihåg, more is more <3 <3 <3 Eller more leads to more <3 <3 <3
Tack för de orden!
låter som en så himla skön insikt att slås av <3 ta vara på den!
Känner igen mig så i känslan. Jag försöker jobba efter mantrat ” Jag är bra, jag är fullt tillräckligt och jag gör mitt allra bästa ” i båda rollen som mamma och som människa, mer kan en inte göra.
Vilken fin utsikt ni har, härligt med öppna landskap! 😀 Tränar du också yoga?
”Good enough” är verkligen ett bra begrepp vad gäller föräldraskap!
Alltså att det räcker med att vara ”good enough”. Och ärligt talat, skulle man alltid göra allt 100% perfekt så skulle man ju vara en sjukt jobbig förebild för sina barn… 🙂
Det var någon som sa någon gång att: ”Man behöver inte räcka till. Det räcker att man finns till. Allt utöver det är bonus.”. Det tycker jag var fint att höra och tänka på de dagar man inte känner sig tillräcklig.
Tack Clara för en fin text. <3 Jag har funnit så mycket tröst och stöd i dina texter denna vinter och vår. Jag har också haft en utmattnimgsdepression till följd av att mina barns pappa har ett tungt missbruk. Jag kunde aldrig ge mina barn trygghet och den uppmärksamhet som de förtjänade, när vi levde tillsammans. Jag såg att de inte fick tillräckligt och det var fruktansvärt, men jag kunde inte göra mer… Sen två månader tillbaka lever vi inte längre tillsammans, jag och min man och jag kan verkligen se skillnaden. Mina barn har det bra, de har rutiner, inget bråk om nätterna och jag har tid att leka och prata och mysa och bara finnas dagarna i ända, även fast jag är trött och hemmet är stökigt. Jag kan verkligen se hur långt det räcker för barnen <3
Majja <3
Ann, all styrka till dig! Vill du prata kan du gärna slänga iväg ett mejl till mig, jonna.jarlemark@gmail. Håller mina tummar för dig. Kram!
Känner igen mig i det du skriver. Försöker ta mig ur en liknande situation. Vad fint att höra att det börjar ordna upp sig och att du nu kan vara den person du vill vara för dig själv och dina barn. Kram!
<3
Försöker sparka mig själv i baken när de tankarna kommer, för oj vad mina ungar har det bra!! Blir det inte ”folk” av dem så kommer det inte vara mitt fel!
Tror att det där är tankar och känslor som drabbar de flesta. Kanske än mer efter/under en utmattning (som jag själv är i nu). Men precis som du säger får man tänka på allt det där andra man lyckas ge dem..som är allt lätt att ta för givet. Kram
Visst är det otroligt jobbigt med föräldrasamvetet som gnager ibland. Min känsla är att det är få pappor som känner på samma sätt. Hur vi än försöker så hår det inte att räcka till alla gånger speciellt när man har fler än ett barn. Men att göra sitt bästa och kommer man långt med. Det är också viktigt att lära barnen hur verkligheten ser ut och att de ibland måste komma i andra hand och ibland måste dela fokus med sina syskon. Men likt förbaskat gör det ont när man inte räcker till!
Helt rätt tänkt. Vi har alla olika förutsättningar, men jag vill tro att barn som har ett hem och kärlek, dom har det ganska bra. Efter att ha träffat dig, om än väldigt kort, så får jag en känsla av att du är exakt det du säger, mer än tillräcklig!
KRAM och trevlig helg, fina du
Åh, jag känner igen mig också. Jag kan också få det dåliga samvetet ibland. Tre barn som man ska räcka till för på alla sätt och vis, även om man själv mår dåligt eller har det tufft på olika sätt. Jag har ofta känt mig otillräcklig. Med de förändringar jag gjort i mitt liv (bytt yrkesbana och börjat plugga igen) så har jag funnit en mycket bättre balans än när jag jobbade heltid som socialsekreterare. Och än när jag var gravid och hade ont sex månader i sträck. Det är skönt att kunna ändra en del till det bättre, men otillräcklig är jag ju ändå ibland. Det räcker ju med att den lilla inte kan sova och den äldsta kanske inte får hela sin nattningsritual. Eller att vi måste jobba en skolavslutning. Då är det skönt att påminna sig om hur bra barnen ändå har det och vad mycket vi har lyckan att kunna ge dem som inte alla har. Trygghet, kärlek, naturen, andra människor, närvaron, tak över huvudet, roliga saker och aldrig en dag av hunger. De och vi har verkligen dragit en vinstlott här i livet.
Åh, den bilden. Jag längtar efter ett hem.
Jag kommer ihåg den känslan. Hade den själv i så många år, alla mina boenden kändes som busshållplatser och jag kom aldrig riktigt fram. Inte då.
Men plötsligt är jag framme, har nu hittat hem. Bygger ett hem.
Önskar dig detsamma, en dag är du förhoppningsvis där – hemma!
Personligen slår aldrig det dåliga samvetet in. Hon går inte på förskola och vi gör roliga saker ihop varje dag. Vi har inget hus som tar en massa tid och jag behöver bara jobba halvtid än så länge så jag är med andra ord alltid där. Jag sitter inte med telefonen när hon är vaken och leker hellre med henne än att slipa lister i ett kök eller rensa rabatter. För mig är det vad som funkat och skulle inte klara av att inte prioritera henne framför allt annat.
Bra att du aldrig har dåligt samvete, men å andra sidan, det hade inte funnits någon anledning till dåligt samvete även om barnet gick på förskola, om man har hus, eller inte far på aktiviteter varje dag. Eller tycker du det?
/Elin
Det låter som du lyckats göra bra prioriteringar, de prioriteringarna kommer du troligtvis aldrig ångra! Kanske kan du inspirera andra att göra samma sak? Downshifting att sluta jaga och faktiskt ta vara på det som verkligen är viktigt! Tror din dotter mår så mycket bättre av en harmonisk mamma som tar sig tid än hon skulle ha hjort om du jobbade dig till utbrändhet för att synas karriärsmässigt ochbpackat råd med stort hus mm
Wow, bra för dig.
Otroligt viktig påminnelse! Tacksamhet kan vara så otroligt enkelt, det gäller bara att komma ihåg och se det:
– Tacksamhet gör att du njuter mer av det som är bra i ditt liv samt gör att du kan maximera njutningen och meningsfullheten i händelsen. Du uppmärksammar den mer och blir glad både när den sker och efteråt när du är tacksam över att den inträffade.
– Tacksamhet gör dig snäll. Studier visar att människor som uttrycker tacksamhet och är medvetna om andras hjälpsamhet är mer benägna att själva vara hjälpsamma mot andra i sin omgivning. Hjälpsamhet föder hjälpsamhet.
– Tacksamhet gör dig mindre materialistisk och att du uppskattar det du redan har i större utsträckning, därmed blir du mindre fixerad vid att skaffa nya prylar. Detta gör även att du fokuserar mindre på vad andra har och känner mindre avundsjuka.
– Tacksamhet boostar relationer och gör att du påminns om värdet av familj, vänner och kollegor. Genom att tacksamhet har en positiv inverkan på ditt liv och gör dig mer positiv utåt gentemot andra, har tacksamma personer lättare för att skapa nya vänner och kontakter.
http://minimalisterna.se/hur-tacksam-ar-du/
http://minimalisterna.se/dags-att-sprida-lite-gladje/
Sant!!! <3
Härlig påminnelse till dig själv, Clara. Du är bra nog. Jag känner sån glädje när jag läser din blogg, oavsett hur du känner det har du förmågan att dela positiva ord, en bra poäng och vackra bilder, även de med mobilen 😉
Tack för att du är den du är, bli aldrig någon annan utan utvecklas och stärk dig av det du tror på och vik inte en tum.
Du, Clara är bra nog, och tillräcklig. För ingen annan är som du ❤️ Kram Maria
Sant. Vilken fin indirekt påminnelse om att det finns många andra som borde unna sig de tankebanorna också <3
Sådär brukar jag tänka också, vad bra vi har det egentligen. Vårt barn har föräldrar som älskar honom och varandra. Ett tryggt hem, det han behöver och mat för att bli mätt. Så fint och så väldigt tillräckligt men ibland slår det dåliga samvetet till för det en inte hinner eller orkar. Känner igen mig i det du skriver!
Så veldig, veldig fint! Og viktig! God helg, Clara! Det er alltid en fryd å lese bloggen din 🙂
Fint att du kunde hitta det bra och härliga i just den stunden och i er tillvaro. Jag förstår känslan av otillräcklighet. Är själv sjukskriven för utmattningssyndrom sedan sex månader och det är tungt att behöva säga nej så ofta till barnen, för att orken inte räcker till. Att behöva gå undan och vila då och då. Men barn tänker inte som oss vuxna. Det som grämer mig mest är att min 11-åring förstår så mycket, men ändå inte förstår. Vi pratar mycket om utmattningen, att vilan är ok, att det kommer bli bättre, att jag finns där även om jag har huvudvärk eller är trött. Barnet oroar sig ibland ändå och det skär lite i mig. De ska inte behöva känna den oron för mig. Antar att jag gått från superhjälte till vanlig dödlig i 11-åringens ögon och det kommer ju ändå förr eller senare <3 Det blir bättre och mycket är redan väldigt bra! Vi gör ju vårt bästa. Ta hand om dig! 🙂
Så viktigt att se allt vi faktiskt har. Istället för att se det vi tycker oss sakna. Se, uppskatta och njuta av allt som faktiskt fungerar.
Utan att känna dig personligen är jag övertygad om att era barn har det riktigt, riktigt bra! Dessutom är ni ju två föräldrar. Det underlättar de där dagarna, eller perioderna, då den ene kanske inte är på topp. Dessutom tror jag att vi också i de stunderna lär våra barn något. Lär dem om vad det innebär att vara människa. Där allt inte alltid är på topp, men gott nog.
Jag fastnar ofta i dåligt samvete-träsket. Men sen kravlar jag mig upp och räknar upp allt jag har att vara tacksam över. Det är nyttigt. För det finns så mycket som är lätt att ta för givet. Senaste tiden har jag tänkt extra mycket på hur himla tacksam jag är över den rena luft som vi har och som mina barn kan andas. Tänk hur många som knappt kan vara utomhus där de bor.
Denna texten fick mig att tänka både en och 2 gånger 🙂 För du har ju så rätt <3 Något att tänka på lite oftare, för det där dåliga samvetet är rätt jobbigt att brottas med faktiskt. Njut av fredag 🙂