I lördags hade vi matlagsfest. Eller Allhelgonamiddag. Eller försenat Halloweenfirande om man frågar barnen. Matlaget har blivit inställt fem veckor i rad eftersom vi och våra barn ständigt varit sjuka. Så vi var väldigt taggade på att äntligen ses (nästan) allihopa!

Barnen hade fått ansiktsmålning. Tur att mina gossar inte har så höga krav för mina skills är inte så stora på den här fronten.

Elle var en skräck-clown, Folke ett skelett och Bertil något slags monster. Det läskigaste jag vet är att sminka barnens ögonlock så att de ser öppna ut när de blundar. Se Folke!

Jag är ju inget stor Halloweenfan men barnen älskar det och då vill jag såklart att de ska få fira. Men det ordentliga firandet hade vi gjort bort hos Jakobs mormor några dagar tidigare. Tänk att vara 80+ och hoppa på sådana saker som Halloween? Stå och steka prinskorvar så att de ser ut som fingrar och baka en kolsvart tårta med godisögon på. Hoppas jag är likadan när jag blir lika gammal som Elsa. Lika nyfiken på nya saker, lika beredd att göra roligheter för mina barnbarnsbarn och lika mycket energi.

Nå. Tillbaka till festen.

Minns inte sist vi hade fest. Sådär att man har fördrink och snacks och står och hänger någonstans?

Helt klart festligt!

Essa och Senja hade roligt tillsammans de med. De fick rasa av sig själva på gården.

Jag hade dagen innan kalaset ställt iordning hela matrummet på en och samma kväll. Extra kul att få ordna fest då.

En bild att rama in. Jag kallar den ”Trött småbarnsfar”.

Vartenda ljus i huset var tänt. Och ljuskronan hängde snett som vanligt.

Jag gjord en kreolsk gryta som min syster tipsat om och den var toppengod. Dukade med lite pumpor och granris och sånt fint.

Sen åt vi

Och åt lite till…Ulf med draksvansen uppdragen på stolen.

Stina hade babytjänst

Och barnen hade discolampa och dansstopp på övervåningen. Efter maten fick de gå ut på godisjakt med ficklampa i kolmörkret. Jag hade gömt godiset nere i skogen och de fick leta ett bra tag innan de hittade det. Lagom spännande aktivitet.

Man har så mycket att prata om när man är van att ses varje vecka men det plötsligt gått en hel månad sedan sist.

Till efterrätt hade jag gjort en riktig klassiker – Charlotte Russe. Den blev lite skev och ful men smakade väldigt gott. En typisk dessert man ser i gamla handkolorerade kokböcker. Kände mig som en fru från 1934 som bjöd på disponentmiddag eller så. Ska göra den här snart igen men jobba lite på tekniken!

Sedan fortsatte kalasandet till midnatt, vilket är sent för tant. Det var en himla lyckad kväll och jag firade lite extra att vi i och med Allhelgonas passerade nu går in i Novent när man kan smyga igång julfixandet. Håll utkik här närmaste dagarna vettja. För nu börjar jag.