Jag läste ett så intressant inlägg hos Minimalisterna som handlade om tid.
”Tid är inte en resurs som blir mer värd ju mer du har av den. Tiden får sitt värde av hur många andra människor i din omgivning som också har tillgång till den och hur väl deras andelar är samordnade med din. Det kan liknas vid konton på sociala medier – det spelar igen roll hur många sociala medier-konton du skapar, om inte andra också har det och de på något sätt är sammanlänkade med ditt. Att ha oändligt mycket ledig tid är inte särskilt värdefullt om du måste uppleva den på egen hand. För att friheten och den lediga tiden ska bli värdefull, behöver den vara synkroniserad med andras frihet och lediga tid.”
Det här är något jag tänkt mycket på i mitt eget liv – men aldrig riktigt satt ord på förut. En gång i tiden var min flexibla tid det bästa jag visste. Innan barnen, när det bara var jag och Jakob. Jag älskade att jobba natt, att vara ledig mitt i veckan och ta igen det på en helg. Jag värdesatte min fria flexibla tid högt och efter alla år i skolsystemets schemalagda värld kändes det som obeskrivlig lyx att få bestämma själv. Men redan då grämde det mig att Jakob så sällan kunde dela tiden med mig eftersom han hade ett helt vanliga jobb med en helt vanlig mängd (o)flexibilitet. Vad ska jag ha mina långa somrar till om inte Jakob är med? Vem ska jag hälsa på när jag är ledig – om alla andra arbetar?
En sak jag uppskattade med pandemin var att många vänner plötsligt fick mer flexibilitet. Fler än jag började arbeta hemifrån och kunde ta en skogspromenad en torsdagsförmiddag. Det gjorde min egen flexibilitet så mycket mer värdefull. Att ha en liknande grad av flexibilitet underlättar ju i en vänskapsrelation. Min bästa vän jobbar inom vården och har således närmast noll flexibilitet. Vi kan ”bara” höras kvällstid och helger så när hon har varit mammaledig eller sjukskriven har det varit en oväntad bonus för vänskapen. Plötsligt har vi kunnat höras och ses sådär som vi aldrig annars kan.
När barnen kom – och sedan skolplikten – försvann mycket flexibilitet. Nu fick vi rätta oss i ledet. Det var en stor omställning för mig, som inte gick särskilt bra. I backspegeln kan jag se att det drev på min utmattning. Jag började nämligen arbeta duktigt när man skulle – men slutade inte arbeta när man inte skulle. Plötsligt jobbade jag både på vanlig kontorstid och på kvällar och helger. En stor del i att tillfriskna har varit att förstå hur min tid ska disponeras för att jag både ska hinna arbeta och vila. Och att jag kanske inte ska använda min flexibilitet fullt ut.
Jag har fortfarande ett lika fritt jobb men föredrar nu att arbeta på vanliga kontorstider. Jag väljer också att vara ledig på höstlovet istället för någon random höstvecka. Det är ju det enda sättet att kunna dela min lediga tid med de jag älskar. Men dessutom är det svårt att vara ledig när andra arbetar. När andra förväntar sig att man kollar mail, svarar i telefon och levererar som vanligt. En lyxig känsla av att lura systemet kan såklart komma när man ibland tar en ledig eftermiddag. Men riktigt djup ledighetskänsla kommer av att vara ledig när andra är lediga. För då åker jag snålskjuts på samhällets fredagskänsla, sommarlovsyra, jullovsfrid…
Min fria tid är som mest värdefull när mina närstående också har fri tid. Och just nu har jag tre barn som är fast i ett skolsystem med en befintlig struktur. Jag behöver inte hur mycket flexibilitet, tid och frihet som helst – utan bara i en mängd som matchar barnens. Och framförallt behöver jag vakta på hur jag använder den. Så att jag inte flexar bort mig själv.
47 svar
Och som lärare säger jag tack och adjö när det talas om att ”brainstorma” och ”blanka papper”. Det är knappast idéer som saknas i skolan, utan resurser och förutsättningar att göra vårt jobb. Många av de elever som uppskattade distansundervisningen gjorde det för att vi inte haft råd att ge dem det de behöver och har rätt till på skolan. Distans är inte en lösning på det problemet. Det är väldigt få elever som faktiskt gynnas kunskapsmässigt av distans, i någon form, men väldigt många som tror det. Man kanske behöver en lugnare tillvaro och det borde skolan kunna ge, men då måste den få kosta pengar. Tyvärr vill inte svenska folket ha en fungerande skola tillräckligt mycket för att se till att få det. Man vill gärna prata om hur det borde vara och vad Skolverket borde göra, men att lyssna in och ta reda på vad som faktiskt fungerar är inte så intressant. Bättre då att prata ”flexibilitet” och ”nytänk”. Det låter fräscht och spännande.
Det känns som att jag trampat på ömma tår och att fokus hamnat på att märka ord. Men för mig är inte flexibilitet och nytänk fräscht och spännande och ja det är mycket som fungerar väl i skolan men faktum kvarstår, många elever mår väldigt dåligt. Precis som jag skrev så passar inte hybrid/distans för alla. Men jag är fullt och fast övertygad om att varje barn är unikt och att alla inte passar i samma form.
Skriver under på allt och vill tillägga, tror att det oflexibla skolsystemet är en av anledningarna till varför så många ungdomar mår dåligt…
Ser det själv på mina tonåringar som går i högstadiet. När dagarna börjar vid åtta tiden och slutar vid 15-16 (plus restid) försvinner den största delen av deras liv in i en påtvingad struktur som de inte själv valt. (Dessutom vet de att detta ska pågå i måååånga år utan chans till förändring) Vilken vuxen skulle inte bli sjuk av det? Vår äldsta mådde mycket bättre när det var distansundervisning eller hybrid (två dagar i skolan, tre på distans hemifrån) och plötsligt blev skolan positiv, rolig och skolarbetet gick som på räls. Självklart passar inte distans/hybrid för alla ungdomar men precis som vi vuxna passar vi inte på alla jobb eller med samma arbetstider.
Mitt tips till Skolverkets nästa kick off, sluta lappa och laga på ett hus där grunden sen länge rasat. Börja istället att brainstorma utifrån ett blankt papper!
Jag kan inte låta bli att tänka på min man som jobbar som busschaufför. Han jobbar ofta 06.45-19.25 men är ledig ca kl 10.30-15 och är då ensam hemma. De veckorna träffar han vår son ca 15 min per dag, på riktigt. Ibland jobbar han 04.30-09 och hämtar då på fritids kl 14 eftersom han behöver sova ikapp. Det stressar honom mycket att behöva gå upp kl 03.30 de dagarna. För mig är det tråkigt att vi inte alltid kan ses så mkt på kvällarna, för han måste sova osv. Aja, man vänjer sig…
Jag arbetade som lärare i många år, men driver nu eget. Min bästa tid är den när jag slipper andra. Storhandla utan köer, träna på ett tomt gym och prova kläder i ekande butiker. Att uträtta ärenden på en tisdag är guld värt och då jobbar jag gladeligen en lördag istället.
Det är en tänkvärd tanke, att fri tid är mer värdefull när man kan dela den med andra.
Jag tänker dock att det beror på dels vem man är som person och dels på vad man har för jobb. Jag värdesätter den fria tid jag får ha helt för mig själv högt. Det beror på att med ett arbete som kräver social interaktion stor del av tiden och en med familj med man och tre barn blir den tid jag kan få för mig själv värdefull för mig. Det beror också på hur jag är som person. Jag tycker om att umgås med andra men vilar och samlar energi i ensamhet. Jag tänker att alla behöver kontrasterna, arbetar man mycket ensam behöver man socialisera på sin fritid och tvärt om. Hur balansen mellan ensamhet och samvaro med andra ser ut för att man ska må bra beror på hur man är som person.
Fast jag tror att man mest tycker att msn inte behöver flexibilitet om man har ett något så när flexibelt jobb. Jag måste ge 8 veckors varning för att i princip nysa (eller för en halvdag ledigt t ex). Att aldrig kunna gå på samling på skolan / gå till posten / komma lite senare för att man tränat utan att planera det 8 veckor i förväg och ta semester det är väldigt påfrestande. Jag önskar mig en dag när jag kan jobba hemma och ha lyxen att tömma tvättmaskinen mitt på dagen… Glöm inte oss!
Det tror jag också! Det är hemskt när det saknas flexibilitet ❤️ precis som du beskriver var det för min mamma som jobbade inom vården. Det övertygade mig om att aldrig göra samma sak just eftersom det var så tungt
För mig som jobbar som sjuksköterska är den dåliga lönen ett extra stort problem för det känns som att man offrar ganska mycket men får inte så mycket för det. Alltså att behöva jobba på juldagarna och inte vara hemma med sin familj. Det finns inget år man kan känna att man tar julledigt, inte ens tre dagar i rad. Det är så tight med schemat att man nästan måste jobba mer under denna period. Tar man inte julafton så får man ta nyårsafton, eller tvärtom.
Hade vi fått en bra lön hade det känts som en större morot, att gå dit när ”ingen annan jobbar”.
Sen säger folk ibland ”ja men byt jobb då!”. Då undrar jag om personen har tänkt på vem som ska stå där när du väl behöver vård 24/12 Kl 19. Vem ska ta hand om dej eller din anhörig när du är som mest sårbar och sjuk?
Alla kan inte välja bort de jobb med obekväma arbetstider för då finns det ingen kvar.
Just vårdpersonal busschaufförer, butiksanställda etc visar hur sårbar man blir av att inte vara ledig när andra är det. Det är skamligt att de som har så viktiga jobb att de måste jobba när andra är lediga oftast har de lägsta lönerna och sämsta anställningsvillkoren
Starkt skrivet! Tack för ditt vittnesmål! Mer uppskattning och framförallt HÖGRE LÖN och bättre arbetsvillkor till sjuksköterskor och bussförare, mfl.
Skäms så mycket för att vi som samhälle inte betalar vårdpersonal bättre lön.
Åh vad jag håller med! Har ibland hört människor som är jobbar 80% och valt måndag som sin lediga dag säga ”åh så skönt att vara ledig på måndag när alla andra arbetar”. Själv kan jag inte tänka mig något värre. Söndag eftermiddag är ju tråkig som den är, alla börjar fokusera på arbetsveckan framför dem, så då dras man med i den trista ”söndagskänslan” (har alltid upplevt söndagar som grå och trista), sen blir ju måndagen som en söndag igen! Väljer man däremot en fredag som ledig dag kan man glida på helgkänslan med alla andra ända från torsdag, då de flesta är pepp inför helgen redan på torsdagen och kanske följer med ut på en middag med ett glas vin eller två. Sen är alla villiga att gå på långlunch med en på fredag och sen sluta tidigt och fira helg.
Har kort sagt aldrig trivts med att vara ledig när andra människor inte är det, men det beror ju såklart på hur man är som människa, utåtriktad vs inåtriktad, hämtar kraft med andra vs hämtar kraft ensam, beror ju såklart på yrkesval med, jobbar du mycket med människor och kanske hög ljudnivå har man kanske ett större behov av ensamhet och lugn för att varva ned.
Jag är ledig vissa måndagar och njuuuter av det. Hela söndagen innan är jag helt lyrisk över att veta att jag får vara helt själv hela nästa dag och göra EXAKT vad jag vill och känner för. Skulle absolut inte vilja ha något inbokat den måndagen, vare sig det är luncha med en kompis eller nåt annat.
Men jag behöver verkligen dessa dagar i ensamhet, jag har ett stort behov av att få vara själv och det är det som gör att jag sedan orkar med familjelivet igen.
Jag brukar t.ex. läsa, yoga (hemma), gå skogspromenader osv. Så härligt!!
Håller med till viss del men absolut inte fullt ut. Är väl helt beroende på en massa olika faktorer. Tycker ”minimalisterna” formulerar det på ett märkligt sätt som att de sitter på svaret om alla människors upplevelser om tid och rum.
Du har så klart helt rätt. Och det är bara snorrika och makthavare som tjänar på att vanligt folk aldrig har ledigt tillsamnans.
Japp och det är därför det suger att vara förtidspensionär. Man är inte pensionär/ledig utan ensam utan vare sig livsuppgift,sammanhang med vänner eller mening. Att ha ett ”jobb” som består i att vara sjuk och inte kunna och klara det suger och ger ingen ledighet utan bara ensamhet och utanförskap
Just så, Ibga. Jag försöker inte förstå. Jag vet hur det är. Folk tror att man jämt går omkring och känner sig ledig. Men för mycket fri tid kan också göra att man blir stressad.
Jag förstår det ❤️ det låter tufft
Både ja och nej. Har både jobbat väldigt mycket men flexibelt och strikt 8 h men totalt oflexibelt. Det jag insåg var hur svårt det var att få ihop livet när man visserligen ”bara” jobbade 8 h om dagen men då inte hade flexibiliteten att springa nåt enstaka ärende, gå och klippa sig eller jobba hemifrån och fixa med tvätten. Flexibiliteten frigjorde tid på kvällar och helger fast jag jobbade fler timmar i veckan. Men ja – den tiden jag ville frigöra var som du säger tid när mina nära och kära var lediga!
Oj håller inte alls med, känns som ett tankesätt i Luthers andelag. Du är bara så värd som hur mycket du kan vara till för andra.. och ALL tid måste ha ett värde och utnyttjas på allra bästa (effektiva sätt). Blir ni inte trötta av detta eviga måttstockande?
Jag älskar min egen tid, jobbar för mig själv och skapar definitivt mervärde för andra också under mina solo perioder.
Jag tolkade nog inlägget på ett helt annat sätt. Jag har en man som oftast jobbar då alla andra är lediga, och är ledig då alla andra jobbar. Detta gör att vårt sociala liv lider väldigt mycket, då det är mer eller mindre omöjligt att träffa andra, finns kanske 1-3 dagar per månad som kan fungera. Och då flera i bekantskapskretsen också jobbar skift, är det ett evigt pusslande. Ibland försöker vi hitta passande datum för middag i 4-5 månader utan att lyckas. Som introvert värdesätter jag enormt egentid, men jag vill gärna ha möjligheten att träffa andra också ibland. Konstiga arbetstider kan isolera en förvånansvärt mycket, speciellt om arbetstiderna delas ut med kort förvarning.
Kan man inte bjuda in till middag ändå? De som kan komma får komma liksom,även om inte allas partners kan vara med eller dyka upp ”i tid”?
Visst kan man bjuda in till middag om det är fler familjer som brukar träffas. Om det är flera vuxna gör det kanske inte så mycket om nån uteblir. Men parmiddagar blir nog inte samma om inte alla fyra är med, tycker jag. Men tack för en tankeställare. Vi har börjat öka lite på träffar under veckan, för att ingen av oss vill vara så länge utan att träffas. Hellre ses lite trötta en kortare stund än inte alls ❤️
Olivia, detta skulle jag ha kunnat skriva. Exakt så känner jag med ❤️
Jag älskar också min egen tid. Men det är så trist när man är ledig och vill träffa någon men alla andra bara är stressade och upptagna. Alternativt att man behöver jobba när alla andra är lediga
Det är ju en väldig lyx att kunna välja sin arbetstid, så som en egenföretagare kan. Och kunna välja att arbeta kontorstider alltså. Andra har ju inte det valet, och måste arbeta på obekväma tider, kvällar, helger, storhelger och högtider. Då får man helt enkelt acceptera läget, även om det inte alltid går ihop alla gånger 🤷♀️
De flesta egenföretagare kan dock inte välja sina arbetstider. Och många av dem arbetar i slutändan MER än de flesta fast anställda med reglerad arbetstid. Så särskilt lyxigt är inte för de flesta. Men jag erkänner villigt att jag tillhör den lyckliga skaran som kunnat välja och varit väldigt lycklig över det – men i slutändan flexat ihjäl mig och upptäckt att vanliga ”tråkiga” kontorstider också har en fördel. Oväntat många till och med 😅
Det är en av de sämsta sakerna med att jobba i vården – att behöva jobba varannan helg. Saknar att enklare kunna träffa familj och vänner, men jobbar ofta när de kan.
Det låter ju som rena lyxen att få vara ledig så mycket som varannan helg, var tredje helg ledig är verkligheten här på andra sidan potten om du jobbar i vården.
Svensken planerar för mycket. Ta det här med att hälsa på någon. Det ska helst bokas i flera veckor innan. Här på Island bankar du på dörren när som helst utan någon som helst förvarning. Att ringa innan är fortfarande ganska ovanligt.
Det händer ofta att middagsgästerna trillar in lite på måfå. Det händer ganska ofta att jag får åka till affären och handla mera eftersom gästerna helt plötsligt blev fler än vad jag kanske väntat mig. Men vad gör det? Det är ju bara trevligt med gäster!
När jag var i Sverige i somrar så tyckte jag att vi skulle hälsa på – men fick till svar att ”vi kan ju inte åka dit nu sådär hursomhelst” Jag svarade, jamen jag är ju här nu? Jag är inte här nästa vecka? Nej det går inte är något jag hör ganska ofta.
Mamma blir alltid nervös när hon är här och häslar på. Det är som att hon tappar kontrollen på någotvis.
Varför måste det hela tiden vara kontrollerat? Varför inte go with the flow? Vart är sponaniteten? Vi lever nu. Vi gör det här nu. I morgon kanske det inte går?
Stan vs landet tycker jag är stor skillnad, men barn kan alltid komma spontant.
Härligt med spontana besök 🙂
Här är det lite så fortfarande men var ännu vanligare på 80- och 90-talet.
Jag bor på landet men även här minskar det beteendet gradvis i takt med generationsskiftet i hus och gårdar runt omkring.
Såå intressant att höra! Tycker det låter härligt, skulle gärna ha mer spontanbesök 😍
Haha, gud vad olika man är – men roligt och härligt att läsa erat upplägg! Jag fick rysningar och för mig skulle det vara en mardröm om det ofta spontanbultades på min dörr – älskar att umgås med mina vänner men värnar om min egen tid i mitt eget hem. Men som sagt, kul att läsa hur olika man är.
Så härligt det låter, håller med dig
Håller med om det där med att åka snålskjuts på andras jullovsfrid mm! En dem tycker ju att de nationella helgdagarna borde slopas och varje person få samma antal lediga dagar men kunna disponera dem när hen vill, t ex för religiösa högtider som inte är kristna etc. Jag fattar att det skulle vara en poäng på ett sätt, men har tänkt just att det skulle vara så tråkigt att inte få känna de kollektiva förväntningarna och peppen inför och under storhelger!
Verkligen! Hade ett superlyxigt schema på jobbet under en period där jag jobbade 80% men fick betalt för 100%. Till slut kändes det ändå inte värt något eftersom schemat innebar en hel del helgjobb, och med tanke på att min man arbetar måndag–fredag var vi typ aldrig lediga tillsammans.
Nja man är olika där tror jag. Är såklart ledig när barnen är lediga i den mån jag kan. Men att vara ledig både från o jobb o barn o kunna göra precis vad jag vill är mitt bästa. Är extremt självständig o har inga problem m att göra saker själv utan tycker det är skönt
Enig! Jag tycker det är lustigt att de (Minimalisterna) formulerar sig i texten som att denna åsikt vore ett faktum. För mig det är precis tvärtom. Min mest värdefulla lediga tid är när jag får chans att vara helt själv vilket är en lyx och bristvara i mitt liv. Underbart och stort är det.
Men det är väl en enorm skillnad på att vara ledig ibland och att vara fri jämt som Clara.
Instämmer! Jag behöver egentid för att komma i synk med mig själv, ofta om jag haft en stressig period där jag inte hunnit något mer än det jag måste på jobb och hemma. Måste sakta ner, vänta in mitt eget jag och mina behov så jag kommer i balans. Utan den tiden har jag inte energi nog för andra, så min egentid är den viktigaste för mig.
Tänker samma! Att ta sovmorgon en tisdag, att gå en två timmar lång lunchpromenad i skogen med hunden en vanlig onsdag, eller varför inte gå hem tidigt från jobbet en torsdag och lägga sig i badkaret?
+1 på den!!
Plus 1🌸
+1 till!
Håller med. Är väldig mån om min egen tid. Den tiden är värd mer än all annan tid för mig.
Har förvisso inte barn men jag värdesätter min egen tid med mig själv framför tid med andra ändå. Andra som jag förvisso älskar högt och tycker om att vara med men för mig har tid ett högt värde utan andra. Jag behöver inte heller synkad semester med min sambo för att trivas faktiskt. Tycker snarare att det varit bra och vilsamt att den ene av oss jobbar, även om jag varit den som jobbat.