Gå en kort promenad i den blå timmen. Utan att lyssna på något eller prata med någon. Bara fokus på stegen och hur det knarrar, eller kanske plaskar under fötterna. Hur andhämtningen höjs och sänks och hur kylan biter i kinderna.
Hur känns det i benen när du går? Hur doftar det? Hur låter det? Bullrar trafiken eller hörs det försiktig fågelkvitter?
7 svar
Åh detta var precis vad jag behövde idag efter att ha haft besök av magsjukan ett par dagar. Första promenaden togs på skakiga ben men oh så härligt det var. Att lyssna till ljudet av knarrande steg av vinterstövlar, några bilar i bakgrunden men också fågelkvitter och tjoande barn i pulkabacken. Luften är frisk och klar med en lätt doft av pannkakor när jag går förbi grannhuset.
Vill bara säga Stort Till denna underbara julkalender. Precis som din och Erikas ljudkalender från er podd som jag lyssnar på även detta år.
Vad fint att höra =) hoppas du får må bättre nu. Krya på dig och tack för dina fina ord!
Älskar din kalender, precis vad vi människor behöver mer av❤️
Tänk att du sprider så mycket värme och klokhet genom vårt avlånga land.
En liten sak bara. Är meditationslärare o har märkt att många gör nybörjarfelet att tänka på tex hur kylan biter istället för att verkligen känna efter precis hur det känns och hur det förändras.
Glad 3:e advent!
Blå timmen. Den vackraste stunden på dagen. Moder jord är enastående.
Du verkar bo i paradiset!
Hej Clara, jag har ett förslag/önskar ett inlägg. Hur ser du – som brukar har sunda värderingar- på temat att hur mycket man umgås med familjen och vad som är rimliga gränser, och hur sätter man dem.
Jag har ett barn och har tur att alla mor- och farföräldrar finns kvar. Relationerna är bra. Men speciellt mina föräldrar skulle helst vilja umgås med oss och barnbarnet jättemycket, vill att vi hälsar på på juldagen och blir mycket ledsna när de får ett nej. De bor en bit bort och är avundsjuka på farföraldrarna som bor närmare.
Det gör mig ledsen eftersom jag älskar de, men jag vill också kunna umgås med min lilla familj på julen. Jag känner att julen , som jag brukade älskar, bara ger mig ångest nuförtiden och att det bara blir besvikna miner hur jag än försöker kompromissa.
Förlåt om jag uttrycker mig lite oklart, är inte svensk, men hoppas du fattar.
Kram, Stina
De är vad du din man & ditt barn vill som är det viktiga! Vad vill ni?
Kan ni turas om att vara hos dina föräldrar & barnets farföräldrar på ett rimligt vis? (de är inte rimligt att stressa ihjäl sig för att alla andra ska bli nöjda – utom en själv som sitter i ett hörn & gråter av utmattning). Kram & lycka till 🧡