Igår steg vi upp extra tidigt och gjorde oss iordning. Storbarnens luciatåg skulle nämligen gå av stapeln i byns bönehus.

Ute visade termometern -23 grader.

Det är vackert när det är kallt.

En speciell sorts färg på himlen som bara syns den tiden på året.

Jag skjutsade iväg barnen till skolan och sedan hämtade jag Ulf och åkte till bönhuset.

Vårt fina lilla bönhus på andra sidan byn.

Det har ju varit några år utan luciatåg i bönhuset på grund av pandemin. Det kändes därför extra fint att få möjligheten igen. Pirriga barn med lockat hår, stjärngossar vars gummiband stramade under hakan och förväntansfulla föräldrar och småsyskon.

Jag säger ju det. Rent ockult vacker himmel den här tiden på året!

Bertil läste en vers och tände ljus

Och så sjöng de så fint tillsammans. Så glad att vi fick komma och titta – det här är en jultradition jag inte vill vara utan. Räknade snabbt ut att eftersom Ulf bara är tre år kommer jag ha åtminstone nio år till på mig med skolans luciatåg – innan alla mina barn gått ut skolan här i byn.

Jag var glad men Ulf var retig och hade fastnat i den trevliga räcka ut tungan-posen.

Hade min norska ullkofta jag fått av min faster Inger. Värmer bra i ett kyligt bönehus.

På kullen mitt i byn har vi en väldigt trevlig tradition – nämligen att en tomte med släde ställs upp i juletid. Han är absolut skräckinjagande där han står. Nedfrusen och till synes fly förbannad på de bilar som kör för fort.

Skulle inte bli någon jul utan honom!

Utsikten på hemvägen. Lika fin vinter som sommar.

Jag skyndade mig hem för att mata fåren. De bor ju ute i ett vindskydd hela vinter och det klarar de fint med sina tjocka pälsar och sitt golv av halm. Men kalla dagar får man ge dem extra mycket foder.

Sedan körde jag in till grannsamhället för diverse ärenden.

Vindeln kanske har en av landets vackraste kyrkor.

Och Vindelälven är något alldeles särskilt.

Det riktigt ångar från vattnet kalla dagar.

När jag gjort mina ärenden åkte jag hem igen. Jobbade undan på datorn och ringde några samtal och eldade.

Min saffranslängd med choklad och apelsin hade blivit torr så jag skar den i bitar och förvandlade till lyxiga skorpor istället. Fint när man jobbar hemma och kan ringa och långprata med en kollega samtidigt som man gör skorpor.

Jakob hämtade barnen tidigt

För vi skulle få besök. Min pappa och min faster Inger och hennes man Ulf skulle komma förbi.

Jag tände varje ljus i huset och kokade glögg.

Hem kom fredagströtta barn som genast bytte om till pyjamas.

Sedan kom gästerna. Lill-Ulf och Stor-Ulf bredvid varandra på kortsidan.

Jag hade vispat grädde och kokat hjortronsylt och gräddat rullrån att bjuda på. Det tänker jag ta som efterrätt på julafton också – orkar inte göra mandelmusslor i år.

När gästerna åkt hem tog vi fredagsmys i soffan framför Pinocchio – stop motion versionen som finns på Netflix just nu. Riktigt riktigt bra! Om än ganska läskig för barn.

Och det var den fredagen det!