Jag börjar känna mig som en repig LP-skiva när jag inleder den här måndagen med att konstatera att jag är sjuk. Igen. Magsjuk. Lillen var krasslig förra veckan men vi var övertygad om att vi klarat oss. Men så igår började jag känna mig lite dålig och nu mår jag riktigt pyton.

När det känns tröstlöst med alla förkylningar och magsjukor fantiserar jag om hur frisk jag ska vara när barnen är stora. Hur jag ska njuta av obrutna träningsperioder och god lång nattsömn. Innan jag fick barn var jag nästan aldrig sjuk. Jobbade hemifrån och satt sällan och trängdes i lokaltrafik. Minns att jag till och med kunde längta efter en förkylning och en anledning att dega framför teven i flera dagar. Men senaste åren känns det som att jag och barnen varit sjuka hälften av tiden mellan oktober och april.

Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om, fota och visa. Men ingen ork eller arbetslust. Istället får ni detta urtråkiga gnälliga inlägg om sjukdom, sjukdom, sjukdom.

Säger hejdå och hoppas må bättre imorgon.