I veckans poddavsnitt undrar Malin om norra Sverige verkligen är lika hårt och kargt som det verkar i Händelser vid vatten? Samt hur det är att upptäcka att det faktiskt är rätt najs att vara gift med en tystlåten karlakarl som kan backa med kåpsläp. Och att det manligaste som finns är att sakna ett finger, eller två. Och ja – Leif & Billy är egentligen bara en helt sann dokumentär.
8 svar
Får erkänna att jag blir lite provocerad av ditt inlägg. Som om hela landsbygden/alla människor vore lika? Min pappa var mycket jämställd & tyckte inte att de fanns kvinogöra /karlgöra utan bara arbete! Han lärde oss döttrar sånt vi behövde kunna ; steka strömming, byta däck & kolla olja på bilen, kunna byta en stickpropp, köra traktor, baka sockerkaka osv. Han var född – 1935 i en pytteliten by på Västerbottens landsbygd. Diakonen i min församling & hans man är supertrevliga & accepterade. Mitt barn är ickebinär. Så flytta till landsbygden om de är de du vill? Såklart finns dåliga sidor också, precis som de finns dåliga sidor av att bo i stan.
Älskar eran podd, ni är så roliga! Men störde mig på att du inte kunde uttala hooja rätt.😅 använder det ordet varje dag o det uttalas med o inte å🧐 ett norrbottniskt uttryck för något jobbigt/irriterande. Vet att du refererar till gruppen hooja från gällivare men tror nog dom också uttalar det så😊
Haha, du har helt rätt! Ska tänka på det. Mina barn skulle skämmas över mig
Roligt avsnitt! Försökte kväva mitt garv på jobbet när ni pratade om saknade lemmar, haha
När du Clara pratar om livet på landet vill jag bara skriva under på allt det positiva! Jag har flyttat från Stockholm till en liten norsk by med 2500 invånare och det är underbart att vara social här. Alla känner barnen och barnen är trygga med många olika vuxna. ”It takes a village” för många saker. Nästan alla bidrar till nånting i byn för att hålla alla utbud och aktiviteter levande.
Ja, det finns oerhört många fördelar men såklart en del nackdelar med att bo på landsbygden också. De tristaste nackdelarna tycker jag är att det oftast känns som man reser några decennier bakåt vad gäller jämlikhet. Jämlikhet/kvinnosyn/människosyn lämnar tyvärr ofta en del i övrigt att önska på landsbygden/i småorter. Könsrollerna är i regel mer cementerade och kvinnan tar i regel större del av ansvaret för de gemensamma barnen. Jag är uppväxt på landet, men hade flyttat till en akademisk stad när mina barn föddes. Nu måste jag erkänna att jag förfasas jag när jag ”kommer tillbaka” (eller till någon annan plats på landsbygden eller på annat vis får en inblick i familjelivet i mindre orter) Jag undrar hur Clara skulle uppleva det om hon i vuxen ålder fick uppleva båda? För mig är jäkligt knepigt att byta ner mig på de punkterna så det bär emot mig att lämna stadslivet även om det finns så mycket jag inte gillar med att bo i en större stad. Det här är ett dilemma jag delar med många av mina vänner. Nu vet jag att Clara är med i en frikyrka (sekt?) och där tänker jag att man slipper inskränkthet vad gäller rasism/främlingsfientlighet och det måste vara underbart, men att könsrollerna är mer gammaldags och det gör sig ju tydligt påmint i föräldraskapet. Synen på homosexualitet brukar ju också vara ofräsch inom sekter/frikyrkor på landet. Jag har vänner som pr med infrikyrkor och där finns oftast en stor gemenskap som jag tror att nutidsmänniskan ofta saknar och skulle må bra av. Jag tycker det är så svårt att veta hur man ska göra. Det vore så fint att skona barnen från en uppväxt i en stad.😰
Jag har inte upplevt nåt av detta mer där vi bor nu i jämförelse med stan. Men innan jag flyttade hit och vi bara brukade hälsa på (min mans släkt) hade jag lite av det intrycket. Men när jag blev en del av livet här och såg mer förstod jag att jag hade haft fel.
Jag tycker du ska pröva om det är det du vill 😊
Får erkänna att jag blir lite provocerad av ditt inlägg. Som om hela landsbygden/alla människor vore lika? Min pappa var mycket jämställd & tyckte inte att de fanns kvinogöra /karlgöra utan bara arbete! Han lärde oss döttrar sånt vi behövde kunna ; steka strömming, byta däck & kolla olja på bilen, kunna byta en stickpropp, köra traktor, baka sockerkaka osv. Han var född – 1935 i en pytteliten by på Västerbottens landsbygd. Diakonen i min församling & hans man är supertrevliga & accepterade. Mitt barn är ickebinär. Så flytta till landsbygden om de är de du vill?