Det ringde i telefonen i eftermiddags, när jag låg på verandan och läste. Jag svarade och hörde en glad och uppspelt röst på andra sidan.
-Hej mamma det är Hokka, vill ni komma till Ada och äta? Vi har handlat och gjort hamburgare och grillen är klar nu och det är jättegott och maten är klar nu, om ni vill ha alltså, och vi har marshmallows också mamma om ni kommer nu, visst kommer ni?
Såklart vi kommer efter en sån peppad invit!
Barnen hade alltså cyklat och handlat till en hamburgermiddag.
Släpat fram utemöbler ur vedboden och (fått hjälp med) att starta grillen.
Eldfat på framtinad gräsmatta
Och premiärstuds på studsmatta.
Bara att slå sig ner och njuta. Fy fabian vad fint det är med storbarn!
Men kolla in snöhögarna som är kvar här. Till veckan ska det dock bli varmt och soligt så då hoppas vi att mycket smälter bort.
Alla ville njuta av solen
Och maten
Albin försökte fånga fina motiv med sin gamla kamera.
Medan jag fångade ungar som klättrade i träd
Gungade
Och hade sandaler på fötterna…
…när de lekte Knutgubbe.
En tiptop söndagsmiddag och avslutning på ett långt och härlig påsklov!
17 svar
Det här inlägget fick mig att bli alldeles rörd! Finare middag kan man nästan inte få en inbjudan till. <3
Samma här, Maria! Bor själv i ett sk utsatt område utanför Stockholm, och har allt det som folk här i kommentarsfältet verkar avundas Clara med bylivet. Vänner och familj nära, naturreservat och bad runt knuten och kolonilott på cykelavstånd. Det är därför jag älskar att bo i min förort, det är på många sätt som att bo i en mindre stad, samtidigt som det är 20 min till city med kollektivtrafik. Har nyss fått barn också och ser fram emot sonen kommer kunna gå själv till förskola och affär i centrum pga trafikseparerad arkitektur. (Som är så utskälld nuförtiden – som att stadsplaneringen av miljonprogramsförorter i sig skulle leda till fattigdom och sociala problem.)
Blir alldeles gråtig, vad fint. Life goals.
Knutgubbe?
Jag är så fascinerad av det liv du och de dina lever. Att det på riktigt finns små byar med barnfamiljer och barn i samma åldrar och umgås på så enkla och vettiga sätt, som ger barnen förutsättningar, att bli kloka vuxna. Naturligtvis förstår jag att allt inte bara är rosenrött, men, det är som helt olika tider och liv, när man ser hur vardagslivet i städerna med skjutningar och dödsfall av unga människor pågår samtidigt som det levs helt andra och hållbara liv, som hos er. Önskar av hela mitt hjärta att ert sätt att bry er och leva kunde spridas till resten av oss. Helt enkelt att empati och gemenskap blev viktigare än mammon.
Hej, jag bor i ett av de områden jag föreställer mig att du tänker på när du skriver om skjutningar etc. Jag blir så ledsen, för jag slås ofta av hur vårt liv här påminner så mycket om Claras liv när det gäller vad hon delar med sig av om sina barns liv. Jag har barn som är bara något äldre än Claras och i vår förort utanför stor stad, i skogen, finns inte mycket bilvägar så barnen går själva till skolan (eller vi följer yngsta genom skogen) och kompisar, de leker mycket utomhus och då och då blir det mer eller mindre spontant friluftsliv med kompisfamiljer, mat hemma hos varandra, spontana grillträffar etc. Mina barn kan öppna dörren och gå några meter från vår trädgård och plocka bär och svamp. Det finns förutom närhet till fritidsaktiviteter möjlighet att odla tillsammans i liten skala (typ gemensam kolonilott i strl.) Vi har dock egen radhusträdgård och dessutom gemensam trädgård/odling i samfälligheten. Det finns parklek och mötesplatser och så fort man går ut träffar man någon man känner. Det gör mig ledsen att folk verkligen tror att vi lever i parallella samhällen när vi har så mycket gemensamt.
Samma här, Maria! Bor själv i ett sk utsatt område utanför Stockholm, och har allt det som folk här i kommentarsfältet verkar avundas Clara med bylivet. Vänner och familj nära, naturreservat och bad runt knuten och kolonilott på cykelavstånd. Det är därför jag älskar att bo i min förort, det är på många sätt som att bo i en mindre stad, samtidigt som det är 20 min till city med kollektivtrafik. Har nyss fått barn också och ser fram emot sonen kommer kunna gå själv till förskola och affär i centrum pga trafikseparerad arkitektur. (Som är så utskälld nuförtiden – som att stadsplaneringen av miljonprogramsförorter i sig skulle leda till fattigdom och sociala problem.)
Underbart, det finns sådana förutsättningar för livskvalitet i förorten. Mina barn är i högstadiet, mellanstadiet och lågstadiet och det finns förutom ett nätverk av kompisar med familjer också ett fortfarande jämförelsevis starkt föreningsliv som verkligen ger barnen så mycket tycker jag, inte bara inom idrott utan också kultur, scouter etc. Sedan finns det av naturliga skäl mycket större acceptans för olikheter, så många olika kulturella och socioekonomiska bakgrunder gör att de flesta är medvetna och införstådda med att tex kompisens familj inte gör allt likadant som ens egen familj.
Och ja, att vara inne i stan, i vårt fall Göteborg, på 15 minuter med kollektivtrafik är också mycket värt. Med alla museer och annat. Har en känsla av att skulle jag behöva ta bil eller planera en resa skulle jag inte alls komma iväg på så mycket sådant med barnen.
Så fint! Gissar att det smakade extra gott sen också 😊 Åh knutgubbe, hade glömt! Den lekte vi ofta hemma i Linköping på 90-talet.
Hokka, alltså!❤️
Det där med att bara ha stora barn ser jag fram emot vissa stunder, när man bara vill få sitta still en stund! Men allt har sin tid och som tur är så är 2 av mina 3 barn stora nog att emellanåt hjälps till med lillan på 1,5. Så mysigt att se hur hon kämpar med att hänga efter sina syskon 😍
Åh! Knutgubbe 😍den leken hade jag glömt. Lekte vi ofta i Hassela där jag växte upp i början på 1970-talet 🙃🇸🇪☀️
Min mamma växte också upp i Hassela 😀 hon är född 1962… Ska fråga henne om hon vet vad knutgubbe är för något
Upplys mig, vad är knutgubbe för lek?
Det ser ut som att skotern är ett sjunkande skepp i havet Vinter, och barnen hoppar på en studsmatte-ö. Härligt också att den ena har varm jacka och den andra är barfota 🙂
Så himla fint initiativ av dem! Jeg tenker at de har fått med seg så mye bra «lærdom» (i mangel på et bedre ord, kanskje «forbilder» er mer beskrivende?) i måten dere omgås andre, matlaget osv. For en drøm å kunne ha det sånn med venner, kunne omgås så naturlig og være så rause med hverandre. Så herlig når det spres videre, og ungene også steller til så hyggelig for alle.
Vilken underbar inbjudan. Så gulligt och fint!