I veckan gick jag och Erica ut för att fira. Fira ännu ett fint arbetsår ihop. Erica har nu jobbat i sju år som min bloggredaktör – men egentligen har jobbat ihop på olika sätt ända sedan 2009. Vi tog en selfie i fasaden.

Varma sommarkvällar älskar jag Umeå. Älvspromenaden med allt som händer där. Det unga paret som håller handen, skateboardåkaren som långsamt rullar fram. Ettåringen som tultar vid sina föräldrar, tonårsgängen som drar runt och pappan och sonen som fiskar metallskrot med en stark magnet. Och alla äldre som klätt sig i finskjorta och strosar runt för att titta på folk. Och tänk att när jag växte upp så var den här ytan mest parkeringar och undanskymd park. Nu är älven närvarande och levande!

Men vi firade inte bara att arbetsåret är slut – utan också att boken strax går till tryck. Erica som varit min redaktör och mitt bollplank och min hejarklack. Bästa man kan tänka sig! Ibland ryser jag när jag tänker på vad som hänt om jag tackat nej till den där första intervjun som Erica gjorde med mig. Om vi aldrig lärt känna varandra och hade börjat arbeta ihop. Så mycket av det bästa jag gjort har jag ju gjort med Erica!

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att höra Sommar i P1 med Hooja, som hon har producerat. Ska spara det och lyssna på med pojkarna på hemvägen från Borås.

Vi hoppade runt mellan olika barer och restauranger. Pratade sju stugor fulla.

Gillar Ericas stil. Alltid eyeliner och stort hår. Här också i blommig byxdress, fotsida kimono med broderier samt ett par stora clips i öronen.

Själv bar jag fynd från förra sommaren. Knytblus i linne och en kort rosa jeanskjol.

Pose med drink.

Som snabbt urartade

På grund av olämpliga kommentarer från Erica.

Vid midnatt skildes vi åt och jag körde hem till Tvärålund igen. Glad över en kväll ihop med en riktigt fin kollega och vän.