I veckans avsnitt av Wollin & Clara förfasar sig Malin över Gift vid första ögonkastets återförening och så diskuterar vi arbetfördelningen i hemmet. Och så delar jag med mig av en lista på Dr Phils bästa citat som vägleder mig genom livet!
Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.
10 svar
Kan känna en viss avundsjuka på er som trivs med att ha andra i närheten. Jag har försökt mig på vuxenlivet och det värsta som finns är att bada i andras energier. Den öppna planlösningen borde förövrigt dö, så att man slipper grejen med att alla energier flödar fritt mellan de stora, öppna och ljusa ytorna.
Den norrländska betoningen på ordet brännboll, är en ångermanländsk betoning. Så det stämmer att det är Norrländskt, men tillhör Västernorrland.
Ah, tack!
Blev så drabbad när ni pratade om att vara mamma och varför det kan ta så mycket energi att vara med sina barn även fast man älskar sönder dom. Satte verkligen ord på sådant som jag känt sedan jag fick mitt första barn, men inte riktigt kunnat placera känslomässigt utan mest haft dåligt samvete över. Klokt!!
Så fint skrivet!
Men varför denna ”livmodersfeminism” i detta avsnitt? Jag känner inte igen mig alls i det i mitt eget liv. Ena barnet är närmast mig och det andra sin pappa. Jag pushar dem mer och har mer ”hälsosam distans” än pappan. Det som ni gör när ni säger sådär att ni cementerar en norm, som kanske gäller i er familj, men inte allas. En norm som tyvärr är begränsande för pappors kontakt med sina barn.
”Hälsosam distans” till sin egen unge…”pusha” sin unge??? Var ”pushar” du dina ungar? Cementera normer? Vems normer? Sådana som inte är dina tydligen?
Normer som begränsars pappors kontakt med sina barn??? Ett mycket litet barn är närmare sin moder av naturen, modern väntar, föder och ammar det lilla barnet (i min kultur ammar vi oftast mellan 3-6 år), alla däggdjursungar ammas/diar sin moder. Pappans uppgifter är andra än mammans. Båda lika viktiga. En unge kommer undan för undan utveckla sin relation till sin pappa om pappan finns där för ungen och mamman. En trygghet för dem båda under den tid då det lilla barnet och modern står varandra nära på ett sätt som är heligt, unikt och lägger en grund för ungens hela framtid. Att få ha ett starkt, djupt band till sin moder (eller i tragiska omständigheter då modern inte finns en som står i mors ställe) i början av livet är oersättligt för hur människan kommer att klara sig i livet. Detta utesluter ingalunda pappa, syskon och andra människor. De behövs för allt möjligt runt detta lilla barn och mamman. Lika viktigt, lika nödvändigt men annorlunda. Men moderns är det mycket lilla barnets allt på jorden och det är något heligt och vackert. Steg för steg vidgas sedan barnets värld och detta behöver ingalunda pushas på eller framtvingas i namn av att bryta normer eller kallas sig jämställd. Jämställda är de människor som även när deras uppgifter i livet ser olika ut inser att varje uppgift är lika nödvändig men att somliga uppgifter är mina och andra är tex min makes. Detta utesluter inte allas lika värde, rösträtt för oss alla eller något annat. Det ger oss friheten att få vara vad vi av naturen är i förhållande till åtminstone så grundläggande saker som reproduktionen och de små barnen. Att leva i samklang med naturen är en gåva man kanske skall våga ta vara på.
Jag vet att man inte får vare sig tycka eller tänka såhär i dagens Sverige men kvinnor har livmoder, kvinnor väntar, föder och ammar sin avkomma så ser naturen ut för mängder av varelser och det är sannerligen inget att vara vare sig rädd för eller försöka förändra. Att ta gemensamt föräldraansvar innehåller mer och djupare saker än att byta varannan blöja.
Detta med hur man tolkar vad som är ”naturligt” är så oerhört starkt kulturellt betingat. Säger mer om vem som har fått makten att tolka naturen än något annat.
Jag känner inte alls igen mig i din beskrivning av vad som är naturligt. Är det fel på mig då? Fel på mitt moderskap? Eller har folk som du kanske bestämt att mitt sätt att vara något skevt som orsakats av ”samhället” isf ditt sätt att vara som orsakats av ”naturen”?
Om man ser rent vetenskapligt på tycks det ju inte vara så att modern är oersättlig så som du beskriver, urans barare att det handlar i. Vilka som spenderar mycket tid nära barnet.
Vi pratar utifrån våra erfarenheter och liv, och då blir det väldigt yxat, på gott och på ont.
Skönt att ni har det på ett annat sätt, kan vara bra för andra att läsa.
Tack för svar! Kul att man kan höra varannat avsnitt gratis. Jag skrattade gott med er i många andra delar av avsnittet också.