Vi har haft så fina dagar här nere! Barnen bara leker och har roligt nonstop.

Systerdotter kittad för att gå ut och samla magiska örter i skogen.

Många sällskapsspel har spelats

Och midsommarmat har ätits ikappp, för att ta igen det vi gick miste om på campingen.

Det är mycket skönt att bara ligga ute i trädgården och läsa Bamse och Kalle Anka. Bertil läser högt för Uffe.

Och jag ligger bredvid och läser Villette av Charlotte Brontë som är sååå så bra!

Så fin sjöutsikt från Annas tädgård. Minns när jag var med på visning av huset för många år sedan. Direkt jag kom in i trädgården sa jag bara

-Kööööp!

För det var ingen tvekan om att sådär lummigt och härligt måste man ju bo.

Man går bara skogsstigen ned från huset

Och förbi några granngårdar

För att komma till den lilla badplatsen

Med de fina husen runtikring.

Jag går mestadels med scarf, för att skydda min röda hårfärg från blekning.

Långa bad och musselletning på botten.

Sent kvällsfika efter kallt nakendopp under ansenlig mängd flams och trams.

Och jag har fortsatt läsa ur barnens högläsningsbok. Bad om tips på min instagram och fick så många bra förslag. Lovar att sammanställa allt i en lista!

Annas man har tagit storbarnen att klättra också. Han är ju själv ett proffs, så de är i trygga händer! Så vågliga barn som testade nya väggar och höjder de aldrig prövat förr.

En dag åkte vi till Tämta för att bada (eller Kenta som Uffe tror att det heter). Det brukar vi försöka göra när jag är nere. Långgrunt och underbart varmt. Folke badade vid ett tillfälle under 2 1/2 timmar i sträck. Han kom aldrig upp! Anna låg och flöt på en sup och badvaktade medan jag fick somna på en filt i skuggan, med min bok. Precis det jag alltid längtar efter att få göra.

Det är roligt att resa och få en inblick i en femårings hjärna. När vi var på Ven fick han syn på ett gult hus och hojtade att han kunde se vår sommarstuga! Han var alltså helt övertygad om att vi passerade vår sommarstuga, trots att den ligger 160 mil därifrån. Precis vid polcirkeln. Inte konstigt att världen ter sig lite snurrig för honom ibland!

En riktigt het kväll bestämde vi oss för att sova i trädkojan som Anna byggt. Jag och alla barnen trängde ihop oss.

Fast först skulle barnen gå på mördarsnigel-jakt. Vi har ju inte mördarsniglar hemma så att leta rätt på dem och klippa itu är ett exotiskt och mag-ilande nöje!

Barnen fick dra fram madrasser, täcken och kuddar till kojan. Och så kröp vi upp.

Man ligger högt uppe i en ek med utsikt åt alla håll. Vi spände dock upp en presenning eftersom det vankades regn under morgonen.

Klockan närmade sig midnatt när vi äntligen kom isäng. Jag läste ut Juliane och jag och vi mysryste under våra täcken.

Det var ett evigt bökande, knuffande och kittlande när fem barn skulle komma till ro bredvid varandra.

Och mitt i natten vaknade jag av det mest blodisande skrik jag någonsin har hört – det lät som om en bebis och en katt var i slagsmål. Jag försökte se vad som skedde i skogen nedanför mig men sannolikt var det en grävling och typ en räv som slogs? Det skakade i träden och buskarna så det måste ha varit någonting ganska stort. Dröjde länge innan jag kunde somna om igen.

Men igår hoppade vi på nattåget. Drog ner rullgardinen i Skövde och drog upp den imorse utanför Sundsvall. Så lyckliga över att se Norrland swisha förbi. Finns inget som går upp mot det!

Vi har haft en helt underbar start på semestern och konstaterade att vi gjort så mycket roligt dessa tio dagar – åkt färja, campat, cykelsemestrat, varit på museum och Astrid Lindgrens värld. Fiskat krabbor och fångat maneter. Sett fasaner, ulliga svanungar och uttrar. Badat på fem olika badplatser, klättrat, lekt och sovit i trädkoja. Mer kan man väl inte begära av ett sommarlov – och ändå har det precis börjat!