Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar väldigt mycket om mitt raser över män. Över hur manliga läkare inte skriver upp sig på fikalistan i landstinget, medan undersköterskorna bakar till hela personalstyrkan. Hur tanterna noga torkar av gymmaskinerna medan gubbarna svettas och går vidare. Och en hel del om min egen stress över att inte lyckas svara på forskningens viktiga frågeformulär i tid. Och därmed förstöra för hela vetenskapen
Varför är kvinnor så samvetsgranna, när män inte är det? Eller är det just därför som de kan slippa undan?
Det handlar om Katy Perrys rymdfärd, en landslagsspelare som eventuellt är mitt gamla strul och lite om Milly från Love is Blind offerturné genom medierna.
Avsnittet finns bara för prenumeranter bakom väggen hos underproduktion.se. 39 kronor i månaden, ingen uppsägningstid.
”Mina bäst spenderade 39 kronor i månaden” som vår prenumerant Alexandra konstaterade!
9 svar
Kan ”trösta” med att de är ett raskt utdöende släkte… (Och inte något att döma läkar-kåren utifrån)
Håller med om diskussionen angående läkare på sjukhus. Det värsta jag har hört var när en kollega rondade tillsammans men en äldre manlig överläkare. När de klev in till en av patienten så stod TV:n på. Läkaren tog då tevekontrollen, räckte den till min kollega och sa ”Då kan syster stänga av TV:n” 🤯
Har inte lyssnat på avsnittet men ska! 😁 Tänkte bara inflika snabbt angående läkare. Är själv (kvinnlig) läkare. Vi är uppskrivna på listan att hålla ordning i köket men jag har ärligt talat hoppat det. Vi är den personalstyrka på min arbetsplats men minst personal och kanske (?) högst belastning. Flera av mina kollegor fikar sällan och vi jobbar ofta delar av lunchrasten. Flera läkarkollegor har slutat och jag överväger det om saker inte blir bättre. Så att jag skulle lägga extra tid på köket när jag jobbar känns ärligt talat inte vettigt, då skulle jag behöva jobba över mer än jag redan gör. Eller så skulle jag inte hinna ta en kopp kaffe ibland utan bara städa i köket när jag är där. Vill inte verka snofsig men tänker man ska använda resurserna på vettigt sätt. Dock tar jag aldrig av tårtor eller annat utan att fråga 😅.
Tycker ärligt talat detta är just lite snofsigt som du säger. De flesta arbetsplatser är väldigt slimmade och alla oavsett yrkesroll jobbar otroligt mycket och hinner inte med allt. Att vara med och fixa fika gör alla utöver sina arbetsuppgifter trots de har mycket att göra och med mindre lön än vad du har. Just för att vara delaktig i en trevlig arbetsplats. Har lite svårt att tro att undersköterskor och sjuksköterskor på ditt jobb sitter och rullar tummarna
En reflektion från en annan kvinnlig läkare (på en klinik som för övrigt är galet underbemannad med läkare men med alla andra yrkeskategorier lyckligtvis i hyfsad balans): När man i sin yrkesroll lägger skrämmande många timmar på meningslös administration och en miljon onödiga klick i dysfunktionella journalsystem och därför redan tappar fruktansvärt mycket tid från det man egentligen vill hålla på med och är utbildad för (dvs träffa patienter) hade jag typ exploderat om det också hade lagts på mig att på min arbetstid (som aldrig räcker till till mina läkar-arbetsuppgifter) eller mina korta raster också typ städa fikarummen. Tycker det är rimligt att de som jobbar med städ (dvs. städpersonal eller undersköterskor) också städar personalrum – hinns det inte med är det ett tecken på underbemanning hos dem, inte på att läkarna borde börja ta på sig städning. Att bidra med fika eller att bidra till fikakassor känns som en helt annan grej dock, något som mer hör till allmänt hyfs. Något jag faktiskt tycker ÄR lite snofsigt är att läkare på så många kliniker typ håller sig rätt mycket på sin egen kant och pratar mycket mer med varandra än med typ all annan personal på kliniken. Det bidrar inte till bred sammanhållning och trevnad direkt.
Ja jag vet inte. Om jag skulle hjälpa till i köket skulle jag inte hinna dricka kaffe så då skulle jag nog sluta gå till fikarummet. Eller bara ta mitt kaffe till datorn för man hinner många gånger inte ta en fikarast. Vet inte om det är bättre. Eller att alltid jobba över mest. Det ser nog olika ut på olika arbetsplatser, jag vet bara att just där så är det på detta vis. Kvinnan i mig säger att alla ska ta samma ansvar i köket, men när jag tänker logiskt på det så känns det orimligt. Mina kollegor i andra arbetsgrupper sitter såklart inte och rullar tummarna, de har massa arbetsmiljöproblem de med. Fattat man vill alla ska vara jämlikar, men ska verkligen gruppen med minst personal ta sådant ansvar? Vad tänker ni andra?
Intressant avsnitt! Som läkare vill jag säga till vårt försvar att vi ofta ”hör till” 3-4 olika fikarum på olika mottagningar och att det hade varit orimligt att vara med och ordna fika/städa kök på alla ställen i tillägg till alla andra arbetsuppgifter man har (som ofta hopar sig och man får jobba över). Men swishar såklart alltid för fika och ställer in kopp i diskmaskinen osv oavsett var jag är!
Kände igen mej i så många punkter! 😂Men allra främst, huvudet på spiken över liknelsen med höger personers ideologi över hur de kan/ska eller bör se familjeliv. Så det kommer jag att låna. Tack och ha en fin Valborg och första maj!
Jag som jobbat som sekreterare i vården i nästan tio år kan intyga att det här stämmer. Jag har, på alla olika ställen jag jobbat på, ALDRIG sett en man (läkare) bidra till någon form av gemensamt fika eller ta ansvar för att hålla snyggt i köket. Det är faktiskt helt sjukt. Men nog tar dom för sig av fikat om det finns, utan att fråga och utan att betala (ibland får man swisha en liten summa för att få ta frukostgrejer som någon annan har köpt åt hela avdelningen). En överläkare i ortopedi som utan vidare skar sig en enorm bit tårta från kylen och tog med sig in på sitt rum, utan att kolla vems tårtan var eller om man fick ta. En överläkare i lungmedicin som tog för sig av en av sjuksköterskornas avokado hon tänkt ha till lunch, och blev dessutom påkommen och bara skrattade??? Varpå sjuksköterskan typ ”nämen Aaalex!” som om hon pratade till ett barn. Jag spyr fan på det!! Mest av allt blir jag tyvärr vansinnig på hur övrig personal bara låter dem hållas. På en arbetsplats avsade jag mig att fixa fredagsfika eftersom jag inte orkade med det ansvaret i livet just då, och blev tillsagd på skarpen att då kunde jag inte räkna med att få vara med på fikat heller. Det är väl fair på sätt och vis, men hade chefen verkligen sagt så om jag vore en annan profession?