Den här förkylningen är en lurig variant och jag har blivit sämre under de senaste dagarna istället för bättre. Jag hoppas så mycket att familjen ska vara lite friskare nästa år när Uffe slutat på förskolan och kanske inte drar hem lika mycket basilusker. Fast just nu är det faktiskt den stackars tonåringen som drar hem det mesta åt oss.
Idag skiner solen från knallblå himmel. Det ska bli sjutton grader efter lunch men vindarna kändes kalla när jag cyklade med Uffe till förskolan imorse. Jag skulle behöva vara på topp för att klara av den arbetstopp som nu kommer inför semestern, men istället nöter jag på i plågsamt långsamt tempo. Nästa torsdag går Folke och Bertil på sommarlov och sedan är det ytterligare en vecka innan Uffe, jag och Jakob ansluter.
Jag kan inte låta bli att känna att maj varit lite snöplig i år. Så fruktansvärt kallt och dåligt väder. Jag har hukat mentalt och försökt tänka bort det, men mitt i hukandet slog det plötsligt över till juni. Och då blev jag lite ledsen.
Förra maj – som istället var onormalt varm – tänkte jag tacksamt att jag redan hade fått en hel sommarmånad innan sommaren ens hade börjat. Nu känns det istället som att jag gått miste om en hel vårmånad. Usch.
Ska i alla fall arbeta från hammocken idag och hoppas att jag kan få lite färg på benen och lite sol i sinnet.
67 svar
Det är nog vaccinet som gjort att du har sänk ditt egna försvar. Du som aldrig var sjuk är det väldigt ofta
Vilket vaccin? Jag är inte sjuk oftare än jag varit under alla år som småbarnsförälder.
Känner att april och maj gick för fort. Och vädret var för kallt. Har kommit i en så ledsam period där jag tänker mycket på mina föräldrar och bror och våra minnen ihop. Tex när mamma och jag var på Sicilien o gick upp tidigt till stranden och badade. Att det aldrig kommer igen. Fan vad minnen kan vara plågsamma. Kram.
Tack LR. Många glömmer eller vet inte om hjärtmuskelinflammation.
❤️
Vi hade också nån seg, lågintensiv förkylning härom månaden, som aldrig tog slut, men lurade oss att tro det. Jag och min man var matt-trötta i två-tre veckor och småförkylda, inte däckade så att man måste ligga och vila, men mattheten! Sänkt arbetskapacitet liksom, till hälften eller så. Som alltid efter pandemin med förkylningar med konstig progress tänker vi att det är nån ny covidvariant… Känns bra när vi kommit på det, så kan man skylla på covid, oavsett om det stämmer eller ej. 🙂
Jag var över 35 då jag insåg att det absolut mest tidseffektiva jag kan göra är att vila ordentligt så fort jag blir förkyld. Vila ordentligt (= ligga i sängen och sova). Okej, barnen måste föras och hämtas och de bör ha middag, men sådär i övrigt. För att lyckas sova på dagen tar jag hjälp av podcasts/ljudböcker, de bör inte vara för intressanta. Vanligtvis räcker det med två dagar på sängbottnen för att jag skall vara frisk nog att stiga upp och kunna jobba ordentligt igen. Om det är nåt hemskt viktigt som skall göras, som inte kan skjutas på och som är svårt att delegera försöker jag alltid vara klar eller nästan klar 1-2 dagar innan den verkliga deadlinen för man vet inte när eller om man blir sjuk. Men som sagt, jag var ganska gammal när jag insåg det här, förr försökte jag alltid arbeta bara jag ens fick något gjort.
Och är det inte möjligt att vila just då jag blir förkyld accepterar jag det men sätter in två dagars vila (sängliggande) då det viktiga är över.
Jag har märkt med mig själv att jag nog blir förkyld då kroppen vill säga åt mig att vila. Under de perioder i mitt liv som varit lugna har jag i princip inte varit förkyld, trots att barnen dragit hem smittor från förskola/skola i precis samma utsträckning hela tiden.
Jag tror också det handlar om vana och kanske om att unna sig att vila så man är sjuk. Jag tror många skulle kunna lära sig att ta det lugnare än de gör om de skulle öva på det.
Precis! Kroppen måste vila när man är sjuk. Inte konstigt att Clara blir sämre när hon jobbar , cyklar m.m. Nu förstår jag att det är ju mycket som måste göras när man är förälder men man får helt enkelt inse att man inte blir bättre i kroppen då.
Jodå. Jag är ju frisk nu 😀
Lite info till kommentarsfältet: Att en förkylning tar några dagar på sig att bryta ut ordentligt och nå sin kulmen innan den börjar vända, är mer standard än ”lurigt.” (Om man däremot mår mycket sämre och får feber efter flera dagar KAN en bakterieinfektion tillstött. Då bör man kontakta VC.)
Influensan funkar tvärtom – hastigt insjunknande, dvs från frisk till jätterisig med ofta hög feber på ett par timmar, och sedan långsamt bättre efter några dagar.
Feber behöver inte innebära att man har influensa, utan även en vanlig förkylning kan ge feber (låg och ofta kortvarig.)
Att bara ligga i sängen ökar ofta risken för komplikationer som bihåleinflammation. Då är det bättre att vara uppe och röra på sig i den mån man orkar, t.ex. stillsam promenad. (Obs – EJ konditions-/ styrketräning som är pulshöjande. I värsta/ovanliga fall kan det leda till hjärtmuskelinflammation och annat otrevligt.)
Man är oftast som mest smittsam de första dagarna av en förkylning.
Mvh, sjuksköterska
Det du skriver behöver inte styrkas med att du är sjuksköterska. Utan är enligt mig vanligt sunt förnuft + normal nivå av kunskap och insikter även hos en elvaåring. Samt att 1177 lättillgängligt informerar om diverse.
Förstår att du vill ge ”tyngd” till det du skriver men dom som inte redan har koll på det du för fram bör ha levt väldigt snävt och frånvänt.
Det handlade mest om att jag ville ge en källhänvisning, snarare än att ge tyngd. Min erfarenhet är att väldigt många har dålig koll på just det jag skrev, och att det definitivt inte är normalkunskap varken hos alla vuxna och ännu mindre hos elvaåringar.
Vissa söker t.ex. vård helt i onödan, för tillstånd som går utmärkt att egenvårda genom att läsa på 1177.
Andra tror att man blir sjuk av att frysa. ”Klä på dig ordentligt så du inte blir sjuk”. (I så fall hade väl alla dessa vinterbadare varit döförkylda konstant? Förkyld blir man av virus, som antingen smittar via droppsmitta eller kontaktsmitta. Däremot kan en lindrig förkylning bli värre om man blir nedkyld.)
Och som ett P.S. för att hålla sig frisk – man kommer långt genom att låta bli att pilla sig själv i ansiktet med otvättade händer! Slicka inte på fingrarna eller peta i ögon eller näsa ute in public. Väldigt många gör det väldigt ofta utan att tänka sig för.
@ LR: Håller med om allt du skriver men kan inte låta bli att undra över hur vanlig bashygien kunnat gå många vanligtvis välutbildade människor så förbi? Låt bli att pilla i ansiktet när du är på stan. Tvätta händerna när du kommer hem från ställen med många andra människor. Det är såklart inte alltid det finns utrymme att gå hem och lägga sig. Men de där första dygnen när du börjar känna dig risig, åk inte runt bland folk om du inte absolut är tvungen. Visa omtänksamhet och erbjud dig stt boka om att träffa bekanta med infektionskänsliga anhöriga när du är smittsam. Detsamma med ett gäng egenföretagare som har svårt att vara sjuka. Jag har svårt att bara ligga i sängen men tänker aktiv vila i egen takt…
Jo, och det är väl då okunskapen som stör mig enormt. Det du skrev först och nu ska/bör alla, åtminstone rimliga vuxna, veta.
Men det är förstås det som är problemet, långt ifrån alla är rimliga vad gäller sjukdom, smitta och sådant.
Jag är väl en övermänniska i många aspekter och det står jag för.
Monica, varför skriver du ens eftersom du inte tänkte lägga tid på det!? Kanske du borde använt tiden till en promenad istället? Du verkar i behov av det.
Käre tid, tänkte inte lägga tid på dumheterna du skriver och så totalt ovetande och vräker ur dig det. Och fler med dig. Du inspirerar andra ovetande.
Vet inte om du arbetat med något men vill upplysa om att det finns andra yrken än på ett kontor. Och, där du är helt ovetande måste jag informera om att mitt område det jag skrev om, jag hade eget stort laboratorium med extrem hygien och föreskrifter där jag gjorde min världsledande forskning😉övriga i teamet hade sin unika kompetens och var i andra rum. Så, inga cancersjuka patienter sprang runt oss, sjuka döende patienter, vilda barn eller kollegor vi kunde smitta när vi som sjuka var tvungna att utföra ett visst arbete, miljoner i kostnader kunde inte förstöras, vi tänker på alla skattebetalare … prover inkom som helt andra tog, proffsen på det, ett stick bara då.
Och som mer info finns det 160 olika yrken inom den medicinska världen, det du övermänniska, haha.
Och bra att LR informerar för folk är verkligen ovetande om hygien, elvaåringar mycket kunnigare. Barn idag är både duktiga och kloka.
Ja, sen finns andra yrken, inom kriminalvården 70 olika och tänk vilken tuff miljö skolor är idag mot förr, har också en rad olika yrken.
Läs, lär och uppdatera dig. Du verkar ha tid på promenaderna😉
Jag ler lite när jag läser här i kommentarsfältet, tänker allt beror på ens referensram. Claras grundnivå av energi, tempo och aktiviteter som hinns med är ju så hög – i min familj hinner vi cirka en tredjedel av vad Claras familj uträttar på helg. Så det är klart att när Clara skruvar ner till ”sjuktempo”, så är hennes nivå ändå i princip högre än mångas vanliga. Åka själv med tre barn till en stuga, måla en sida på en vedbod t.ex. det orkar jag knappt normalt, skulle behövas en exceptionell hög nivå av energi för mig att göra detta, som frisk! (Sen tror jag att jag haft betydligt mer energi över om jag inte spenderat vardagen med att pendla, vara social med kunder, kollegor och sitta i öppet kontor hela dagen, men det är en annan femma.)
Hoppas på en fin, varm och solig juni. Håller med, helt plötsligt juni och har knappt känt någon smak av sommaren än. Känner igen det där med att storbranden dra hem sjukor. Dottern började gymnasiet i en lite större stad och med lagidrott i nytt lag och ny skola har hon varit sjuk mest hela tiden… och vi med. Kanske lite samma för Bertil som ju nu också kanske träffar fler barn i en större skola.
Jag är så oerhört tacksam för denna vår. Pollensäsongen har varit dräglig tack vare låg temp, och jag har sluppit svettas mej nästan sjuk, klimakteriekärring som jag är.
Varje morgon i maj har jag startat med tacksamhet för detta – tänk så olika det kan vara.
Ester, jag är också tacksam över den här svala våren. Kan inte vistas utomhus när det är stark sol och varmt. Efter min svåra utbrändhet för många år sen klarar jag inte av värme. Dessutom har jag feber som biverkning från en av mina mediciner mot nervsmärta. Men förstår också att så här är det inte för alla.
Vad intressant Ann-Christin. Jag har kämpat mot depression och utmattning i många år. När jag var yngre var jag en riktig soldyrkare. Nu har jag väldigt svårt för (sol)värme och sommaren är därför den årstid jag gillar minst. Har aldrig reflekterat över att det kan finnas ett samband med mitt mående.
Varför cyklar du när du är så sjuk? Menar inget illa, förstår bara inte så, om du vill, förklara?
Skulle man inte kunna cykla när man är sjuk? Det är en elcykel, så det är väldigt vilsamt
Ok. Visste inte att det var en elcykel.
Jag känner precis likadant med maj. Det är inte många månader som det är varmt och härligt och nu är det redan juni. Det går så fort och jag vill verkligen ha hunnit få känna sommarvärme. Känner mig nedstämd när jag tänker på hur kall maj var och hur lite sol på nosen som jag fick.
Instämmer! April försvann, maj kom. Hade hela trädgården att starta upp, men kallt som attan. Saker som ska sås…..det drar ut på tiden. Häggen kom och gick, likaså syrenerna. Redan förbi, trots kall månad. Lite vemodigt att allt det som är så otroligt härligt med maj redan är förbi, fastän det aldrig kom.
Skolavslutningstider, och mycket pirr. Är van att veckan innan midsommar är lite sval och ostadig, men då är den ju ett undantag. Nu bara….bluäää.
Förstår till 100%! Var i Umeå i helgen och det var som ett skämt?! Vinterjacka! Kallt regn i ansiktet!
Känner precis samma angående maj, hann bli t.o.m riktigt bitter på kylan och ännu är det lite för kallt. Men sent igår kväll var jag med hunden på sakta och skön cykeltur genom byn, dock med både vantar och mössa men ändå, en stark lukt av blommande hägg i luften, igen människa eller bil till synes mera, årslammen betandes på ängen trots att kvällen var sen, då kom sången till mig ”när solen färgar juninatten” ja då njöt jag, och Maj med den ihärdiga kalla nordanvinden var glömd och förlåten.
Alltså det är något med virusarna nu. Jag har varit frisk hela hösten och vintern. Men var hemma från jobbet med galen förkylning hela förra veckan. Nu har jag jobbat två dagar och mår verkligen inte bra, överväger stanna hemma resten av veckan. Så segt. Krya på dig!
Jag har njutit av en sval maj, kroppen hinner vänja sig vid gemperaturväxlingarna. Sen förlängs blomningarna också när det är lite svalare, ibland blommar syrenen över på ett par veckor. Jag föredrar definitivt en sådan här maj, åt andra sidan gissar jag den varit varmare här lite längre söderut än i Umeå.
Svårt med väder och klimat! Maj var uselt kallt även hos oss men på besök på Gotland i helgen sa de att det var grönt tack vare kylan, för det är redan torrt och vattenbrist (lägsta grundvattennivån någonsin tror jag). Suck.
Tar du några kosttillskott? Jag började med NAC i höstas för att hjälpa mina lungor att bli bättre, det blev de, men i år märker jag att pollenallergin är så mycket lindrigare mot hur jag brukar ha det. Lärde mig nu i våras att NAC hjälper mot allergier också.
Sen om jag är sjuk tar jag mycket C-vitamin – flera gånger om dagen, och multivitamin.
Håller med om detta, tar både NAC och extra zink så fort jag känner att jag börjar bli sjuk. Funkar jättebra. Finns mycket forskning på båda, lindrar förkylningssymtom och förkortar förkylning. Lärde mig det på Huberman labs podcast.
Jag arbetar som läkare och Acetylcystein (NAC) är inte ett kosttillskott, utan ett läkemedel. Vi använder det som slemlösande hos KOL-patienter t.ex eller för att skydda levern vid paracetamol-förgiftning.
Intressant, jag visste nog att det är en ”hostmedicin” men inte att det också används vid paracetamol förgiftning. Tack! I.o.f.s så skickar vi nog in våra patienter om vi misstänker paracetamol förgiftning men ändå bra att veta.
Vad är det som säger att det inte är ett kosttillskott ifall det också kan skrivas ut som läkemedel? Min syster får recept på det av läkaren för sin astma och jag köper det i hälsokosten så för mig är det ett kosttillskott. NAC är en aminosyra – man kan köpa många olika aminosyror på hälsokosten.
NAC går utmärkt att använda under lång tid.
Är det farligt menar du? 😳
Föreslår ni som funderar att göra er egen research och ta ett informerat beslut därefter😊 Det är ju inte som att NAC är receptbelagt. Men som med alla tillskott är det don efter person som gäller, och att man ska vara försiktig med hur länge man tar det.
Exakt så, bra att du skrev och det finns tveksamheter runt det också att patienter tar under längre tid.
Har aldrig hört om NAC? Låter spännande =)
Har samma känsla med maj. Nu är det snart midsommar, och sommarkänslan kom egentligen idag, på tok för sent. Så här är det när man envisas med att bo i Norden 😅 Skulle kanske vara lättare ifall jag förmådde se augusti som sommar, men för mig innebär augusti alltid skolstart = trötthet, uppstart på ett jobbigt sätt, heta skollokaler med omotiverade barn, mörka kvällar… alltså är det höst.
Maj, juni, juli är sommar.
Det är klart att du känner dig lurad om du flyttar årstiden flera månader. Maj är vår, juni är försommar. Juli, augusti och i alla fall halva september är sommar. Det är ju till och med i visan 😛
Men vissa år är sommaren plågsamt kort och det mesta regnar bort, enligt annan populär sång. Tack och lov kommer det fler somrar! Och man får försöka njuta av det som blir. En kall vår förlänger grönskan, till exempel. Och ingen vill ha 2018-klimat igen.
Nåja. Jag bor norr om polcirkeln och löven har inte slagit ut. Snö kan det komma alla månader, men maj brukar vara fint. Även om det inte är grönt. Den här maj har varit fruktansvärd kall och man har inte kunnat vara ute utan mössa om kvällarna. Nu är det plötsligt juni och igår hade jag vantar när jag cyklade med hunden. Inget ovanligt i sig, men jag känner mig jäkligt blåst på en sommar som aldrig kommer. Här är väl egentligen den enda riktiga sommarmånaden juli. I augusti gulna löven igen . Så visst kan sommaren vara kort!
K, kanske handlar det om vad man lägger in i sommar? Jag är själv från landets norra delar, dock ej midnattssolens land, och är väl bekant med kyla i juni och gulnade aspar sent i juli. Men! För mig är det inte längre bara värmen utan ljuset, grönskan, den friska luften, badbara vattendrag (jag har övat på kallbad), cykelturer, löpturer sent på kvällen, utefrukost i lä, att sova på balkongen i de mörka augustinätterna – jag har helt enkelt byggt ut sommarkonceptet:)
Nix! Som jag skrev: för mig är augusti höst. Inget att göra åt den saken!
Äsch, du är ju inte mer än människa – och människor kan ändra sig. Skittråkigt om du ska gå igenom livet för att du fått en fixidé om att du inte kan ändra din tankegång kring att augusti är höst. Tänk om du istället kunde tänka att augusti är lite som maj och juni – ja, fortfarande lite jobb, men fortfarande härliga kvällar och helger efter jobb och skola.
Jodå, det kan man visst göra någonting åt! Mina somrar sträcker sig numera från april till oktober nästan oavsett väder – så länge det finns blomster och badbara sjöar ned till ca 12 grader är det åtminstone sommarhalvår:) Mycket bättre än att frivilligt gå i idé i augusti. Extra onödigt nu för tiden dessutom eftersom klimatet tycks skjuta fram sensommaren och höstens intåg en bra bit in i september.
Vill ogärna skriva någon på näsan och brukar inte det. Fast förkylningen är väl inte särskilt lurig. Det är väl mer så att du inte vilat och blivit friskt utan istället fortsatt nästan som om du inte vore sjuk. Smittan kan du väl därtill ha plockat på dig själv genom tågresa, Stockholmsbesök bland folk osv.
Jag skriver det här för jag blir lite störd av att det verkar som en förvåning och ser det hos andra också. Att man inte har tid/lust/ork att vara sjuk för att sedan bli frisk.
När jag är sjuk vilar jag, träffar inte folk, reser inte i väg osv. sen blir man frisk och redo för livet igen. Är ju genomgående, typ alltid, att du kör på med massor av saker när du de facto är sjuk. Känns lite konstigt att göra så, därav min kommentar.
Läst alla kommentarer som fanns hittills och jag håller med båda sidor. Irriterade med människor som kommer till jobbet sjuka och såna som är hemma och överanstränger sig. Jag tänker att det beror på. Förut hade jag ett jobb som var väldigt pressat och om jag var där räknade folk med att jag skulle kunna leverera 100% och om jag då låg på 80% fick jag fundera på om jag skulle jobba och ha lite gnälliga kollegor/inte hinna med eller vara hemma och känna mig nästan frisk. Då skulle jag säkert orka gå en promenad för om jag inte orkar kan jag vila eller så går jag en väldigt långsamt promenad. Hade antagligen kunnat kör bil och sedan ligga och vila när jag kom fram som jag inte kan göra på jobbet. Jag tycker den här mellan sjukan kan vara jobbigt. Har man magsjuka/däckad i feber då är man hemma/vilandes. För samtidigt är jag frisk och så kommer en kollega och snörvlar så blir jag lite irriterad.
Att ligga i sängen som ett paket skulle ge mig vrålångest när jag är sjuk. Det gör jag bara när jag är riktigt, riktigt dålig. Det är jag inte nu och har heller inte varit. Jag har inte gjort saker jag inte har orkat utan arbetat på i lagom tempo för mig. Har lärt mig att jag mår bra av att vara verksam i rätt dos, även när jag är krasslig.
Sedan hade jag gärna sluppit själva arbetet när jag är sjuk. Mest för att hjärnan funkar så långsamt. Men sånt är livet som egenföretagare
Jag har adhd och har också svårt för påtvingad vila emellanåt. Men ofta brukar min kropp inte ge sig förrän den fått ner mig i ordentlig vila och där jag kan känna ett lugn i vilan, trots att den inte är vad jag planerat. Först då brukar jag bli frisk. Har varit väldigt hjälpt av att lära mig Transcendental meditation för att få upp de hormoner jag annars höjer med hjälp av träning, aktiviteter och yttre stimulans. Alla fungerar olika. Men jag har precis som Camilla reagerat på att det inte verkar vara okej att vila vid sjukdom längre, inte främst på den här bloggen men ute i samhället och arbetslivet. Längtar INTE tillbaka till pandemin, men det som var intressant med den perioden var att ens huvuduppgift i stort sett var att hålla sig frisk då. Och nu är vi tillbaka till stressen och pressen där alla är sjuka mest hela tiden och ingen verkar känna att de har tid att vila.
Det håller jag verkligen med om. Är helt sjukt med denna zoom-kultur som gjort att man typ måste vara döende aller ligga och spy för att komma undan ett jobbmöte på distans. Finns liksom inga ursäkter längre till att inte medverka på ett möte på datorn.
Samtidigt har jag hört att folk blivit bättre på att stanna hemma efter pandemin. Tom FÖR bra så att det blir ett problem på arbetsplatserna.Särskilt med yngre personer som började sitt arbetsliv under pandemin och nu tror att man ska fortsätta göra på det sätt. Dvs stanna hemma med minsta symptom i kroppen. Men det har ju folk aldrig gjort. De flesta gör nog något slags överslag i huvudet av hur pass dålig man är för att det ska vara berättigat att stanna hemma och krångla till jobbdagen för alla andra…kontra att istället råka smitta ner någon.
Att den fysiska närvaron på arbetsplatserna sjunkit har inte bara att göra med pandemidirektiven att stanna hemma även vid mycket lindriga symtom utan beror också på att människor vant sig vid att jobba hemifrån och ogärna vill tillbaka till kontoren.
Och man behöver inte vara egenföretagare heller för att vara tvungen att arbeta som sjuk. Oerhörd press idag och även förut men blir värre och värre. Arbetat med 40 grader i temp, måste, urviktig forskning skulle precis i väg till Japan där hela världen då inom det var samlad och blivit katastrof om inte Sveriges kanske viktigaste av alla varit med. Och bara jag som hade kompetensen.
Sen var jag hemma en annan gång några dagar med lunginflammation och det ringdes … kunde jag kanske ta 20 timmar på lördag och söndag för att ställa diagnoser så dödliga skulle få rätt hjälp och behandling?
Sånt är livet och förstår dig precis Clara men inte andra. Vi har alla olika krav som ingen annan kan göra och ett ansvar. Men förstås toppen om man bara kan vila, strunta i hur andra drabbas som får jobba dubbelt och kanske borde vara hemma de också och gå på promenad.
Som många andra redan har påpekat, så är de allra flesta på arbetsmarknaden långt mindre oumbärliga än du tycks vara.
Att arbetsgivarna är bra på att låta oss tro att vi är så viktiga att vi inte kan vara sjuka eller ta ut ledighet är en annan sak. När det sedan slimmas i organisationerna är det plötsligt inga problem att få verksamheten att rulla på med en decimerad personalstyrka.
Om kollegorna får jobba dubbelt när någon är borta, är det chefens ansvar och problem att lösa. Inte den sjukskrivnes.
Att inte bara riskera sin egen hälsa utan även andras säkerhet genom att jobba med 40 graders feber eller lunginflammation låter för övrigt vansinnigt och som något en vettig chef eller ledare genast borde sätta stopp för. Hur omdömesgill är en person som är såpass sjuk?
Monica, det där var bland det fräckaste jag har läst från en privilegierad människa om du ursäktar. Hur har du mage att skuldbelägga människor för att de tar ansvar för sin hälsa och är hemma från jobbet när de är sjuka – en rättighet som alla har, ja, även du. Om du fått en hjärtinfarkt före den viktiga lämningen hade ju inte världen gått under för det.
Även människor med viktiga och livsavgörande jobb måste ställa krav på sin omgivning och ledarskapet att forma en tillvaro som inte står och faller med en enda person. Annars blir resultatet rätt bittert – vilket du visar prov på här.
Ja det var en riktigt trist och nedlåtande sista mening
Jag för min del tycker det känns värre att drabbas av somliga kollegor som kommer till jobbet med 40 graders feber och smittar mig + alla andra, än att behöva täcka upp för denna enda persons sjukdagar 🤷 (Men jag är iofs inte världsledande inom någon forskning 🤣)
Somliga får ångest av att känna sig oproduktiva, vilket jag tycker är så bakvänt. Oproduktiv blir man ju om man inte ser till att göra vad man kan för att bli frisk så snart som möjligt? Om man dessutom delar fysik arbetsplats med andra människor kan vi snacka minskad produktivitet, när hela arbetsplatsen ligger däckad i magsjuka för att en person tyckte att hon ”nog bara ätit nåt dåligt”…(ja det har hänt!)
Man håller sig hemma om man är sjuk! Är min bestämda åsikt. För sin egen men framförallt för andras skull. 🥰Om ångesten känns för jobbig kan man ju trösta sig med att man kanske undviker att en unge med förkylningsastma behöver bli sjuk för sjuttielfte gången på en termin. Eller att en cancersjuk farbror behöver göra avbrott i sin cellgiftsbehandling pga ens förkylning. Eller att en person med diabetes får svajigt blodsocker. Eller att en skröplig pensionär blir sängliggande helt i onödan o.s.v. o.s.v
Håller med om detta! Hänsyn mot andra och sig själv är att hålla sig hemma när man är sjuk!
Åh jag håller med om att man ska vara hemma när man är sjuk. Jag har ett barn med diabetes typ 1 och sist han var magsjuk behövde vi åka in till barnakuten med alldeles för högt ketonvärde. Det är så jobbigt att ha sjuka arbetskamrater omkring sig och på fsk och skola kommer barnen tillbaka för tidigt efter att de varit sjuka 🙈
S. Bra rutet!
Från en som inte heller är världsledande inom forskning🙄, men som typ har lite sunt förnuft…
Fast exemplet du beskriver Monica (bor du i Umeå förresten?) är ju extremt och i dom allra flesta fall INTE relevant.
Urfånigt att skriva sådär eftersom du i sista stycket refererar till min kommentar. Det är inte mitt fel att andra går till jobbet sjuka. Man ska, och har rätt, att sjukskriva sig. Även som egenföretagare. Handlar ju inte om att strunta i andra. Om många är sjuka på en arbetsplats är det ytterst chefens huvudbry och inte den enskildes. Och om alla alltid är sjuka inkl. chefen blir det ju till slut ”samhället” (politik osv.) som måste fundera på hur allt ska lösas.
Känns väldigt icke klokt tänkt att belasta andra för att dom tar ansvar och stannar hemma för att bli friska och inte smitta ner andra. Plus att snacka om att kvinnor som grupp är ett skilt släkte. För att strunta i andras dubbeljobb är det som kvinnor uppmanas, just för att inte alltid känna ansvar för allt och hamna i utbrändhet.
Det finns faktiskt lägen däremellan. Man behöver inte ligga i sängen som ett paket. Det går att vila, gå en liten promenad osv. men fine, alla gör som man vill. Men det är inte förvånande eller beklagligt att en förkylning blir värre i givet läge.
Ja och det är ju exakt det jag har gjort senaste dagarna? Eller vad menar du att jag gjort som är ”för mycket”? Jag tycker inte att jag har gjort nästan någonting…
Hehe, ja, vi har sannerligen olika aktivitetsnivå. Jag hade själv aldrig orkat åka iväg till en stuga med tre barn (tänker packning, planering, mat, disk, komma iordning, etc) eller ställa mig och måla en vedbovägg, eller gå långpromenader, eller städa etc, när jag är sjuk. Men det klart, håller en förkylning i sig en längre tid så måste man ändå göra saker. Jag tolkar det inte som kritik från Camilla, utan kanske mer en förundran. (Min aktivitetsnivå är betydligt lägre, haha.) Och jag känner också igen fenomenet att vi moderna människor har svårt att acceptera att vi inte kan kontrollera när vi är sjuka (och tvingas vila), och detsamma gällande väder (att man sällan går med på att ställa in planer trots att det exempelvis är snöstorm eller andra varningar, och istället fastnar man i trafiken). Ibland är det svåraste som finns att kapitulera. Meeen det var ett sidospår kanske. 😊
Jag håller helt med dig, Camilla, ändå gör jag oftast som Clara och blir lite förnärmad när jag blir sämre… Så var det inte när jag var ung ju! Man får inse att alvedon, skidtur på två mil, öl och bastu inte är nån hälsokur när man fyllt 60 hehe.
Det är ok att vi tycker olika om saken.
Jag skrev till en början om delvis ett fenomen, som du bekräftade med att du skulle få ångest av att ligga till sängs. Många verksar ha den ådran, att man, som jag skrev, inte har lust/tid/ork att vara sjuk och därmed bli riktigt frisk.
Om du har gjort såsom du tycker är rimligt är det väl rimligt, för dig. Och då har du heller inte varit särskilt sjuk, visst, men då av aktivitet (långpromenad, laga riktig mat, städa skåp osv.) så tar väl förkylningen ut sin rätt. OBS! Jag blir inte provocerad av något du gjort, utan i så fall av det jag tolkar som förvåning av att du blivit sämre.
Hör och ser en hel del som kör på i stil med: tar två alvedon och sen for jag till jobbet, och till helgen blev jag sjukare…undra varför…
Akkurat sånn hadde vi det i høst, det var eldstemann som da begynte i 8.klasse på skolen i byen som dro i hus alt av basilusker som fantes. Vi følte nesten at vi fikk det første barnehageåret om igjen! Nå har det heldigvis roet seg ned *bank i bordet*. Her nærmer det seg også ferie. Jeg er litt usikker på om jeg er klar riktig enda. Sommerferien kommer like brått på hvert år; jeg rekker liksom ikke å glede meg skikkelig 😅 Masse god bedring og lykke til med innspurten 😊