En badrumsselfie från Maryhill. Malin finklädd till tänderna – och jag fortfarande i min underklänning. Ville bara tipsa om veckans avsnitt av Wollin & Clara. Malin delar sitt ultimata lifehack (det är bra på riktigt!) och hur man egentligen vet att det är äkta förälskelse man känner och att man inte bara är kär i kärleken.
Sedan pratar jag om det svåraste som finns: att lyssna och ställa frågor. Varför är killar så dåliga på det? Och varför är Gift vid första ögonkastet-deltagarna sämst?
Lyssna vettja!
11 svar
Utan att ha lyssnat på avsnittet – kvinnor är urdåliga på att lyssna! Känner så många kvinnor som bara pratar och pratar i all evighet utan att släppa in en i samtalet! Blir galen på detta! Detta får gärna bli ett eget inlägg för jag förstår inte vad det är för fel på folk som inte förstår detta enkla samspel.
Kul att du avslöjar att du sitter o tjuvlyssnar på bordsgrannarna på ditt café. Jag gör samma på stranden. Solbrillor o en bok som aldrig vänder blad eller ett korsord som aldrig blir löst.
Kanske gav du personerna som fick minst utrymme i samtalen en ingång till att ta upp detta med sina vänner, att Clara minsann pratat om just dem. Eller så blir det färre fikagäster på ditt café på tisdagarna… 😘 Kul avsnitt!
Älskar podden vanligtvis men sa Clara verkligen ”jvla mongo”?! Även om hon ursäktade sig och sa att det var högstadieslang känns det väldigt fel.
Underbart avsnitt, skrattade rakt ut vid flera tillfällen!
Angående Love on the spectrum och huruvida man säger ”person med autism/person som har autism” vs ”autistisk person/autist” så föredrar majoriteten det senare, inkl jag själv. Jag är autistisk, det är på det sättet min hjärna är funtad. Det är inte en sjukdom jag har, ser det istället som att jag fötts med ett annat operativsystem jämfört med normala människor. Sen finns det säkerligen de som hellre säger att de har autism, men generellt: är autist/autistisk.
Slänger in ett lästips också: Autisterna av Clara Törnvall. Otrolig författare som även skrivit för ungdomar. 😊
Vad intressant att höra att du hellre vill bli kallad autistisk än att du har autism, tack för input! Jag är utbildad sjuksköterska och är noga med att en person inte är sin diagnos, utan det är något personen har. Man är mer är än sin diagnos. Mitt viktigaste exempel är att en människa inte är dement, utan att människan är demenssjuk eller har demens/en demenssjukdom.
Min vuxna son skulle verkligen inte uppskatta att bli kallad autist/autistisk, han säger själv att han har autism. Som du säger är han mer än sin diagnos.
Ja det är såklart olika vad man föredrar, vi är knappast en homogen grupp bara för att vi delar diagnoskod.
Givetvis är även jag mer än en diagnos. Men jag ser autismen som en fundamental del av mig, och jag skulle inte vara samma person utan den. Därför känns det – för mig – mer logiskt att säga att jag är autistisk.
Jag tycker det är logiskt. Och självklart att man inte är sämre än andra, hara annorlunda. Jag är inte autistisk men relativt nära någon som är. Jag ser ju vilka enorma fördelar man kan ha – mycket lättare än ”vanliga” att lära bl a. Alla är förstås olika men det är mina erfarenheter.
Vi som är ”neuroatypiska” säger knappast ”jag har neuroatypism”.
Med reservation för att jag inte lyssnat på åod-avsnittet och hört vad som sades där…
Fast det är ju stor skillnad på att ha en demenssjukdom och att ha en annorlunda neurotyp. Autism är ingen sjukdom, därmed är det inget jag har och det går heller inte att särskilja från vem jag är/hur jag är. Mitt sätt att tänka, känna, processa intryck och tolka verkligheten är autistiskt. 🙂
Ja, självklart är det stor skillnad!
Är det bara för mig som ljudet är supersvajigt i det här avsnittet? Först jättelågt, så jag får höja till högsta volym, sen superhögt, sen superlågt igen osv.