Herregud. Nu har 3/4 delar gått av graviditeten. Jag börjar verkligen bli tjock om magen men vågen visar bara tre kilo extra än så länge. Antar att den riktiga viktuppgången kommer mot slutet. Men tänk ändå, barnet är just nu 35 cm långt ungefär. Jag har en levande bjässe i min mage som rör på sig och härjar runt. Just idag är jag så less på att vara gravid att jag vill spy. Det är så slitsamt för kroppen, att sätta mig på huk och göra eld i vedspisen är ett helt litet projekt. För att inte tala om att ta mig upp ur sängen. Är som en strandad val där jag ligger.
Men så längtar jag också efter att få möta barnet, se vad det är för liten typ. Jag drömde en mardröm inatt. Att jag var på ultraljud och fick se en videofilm av barnet i magen, i färg och allt. Och jag skrek av fasa- för den lilla pojken var en avbild av en knäpp gammal klasskompis. Och jag tänkte att den där hemska ungen kommer jag att hata. Sedan vaknade jag helt kallsvettig.
Just nu njuter jag av tanken på min barnledighet som jag tänker inleda vid jul. Nästan en månad innan barnet kommer. Jag ska bara vagga omkring som en tjock kossa och äta choklad och saffransbröd och låta Jakob massera mig. Även om jag är spyless på graviditeten idag hoppas jag inte att barnet kommer för tidigt. Jag behöver de där fyra veckorna för att vila lite och samla mig. Och barnet behöver dem ännu mer än mig.











39 svar
Jag gick med på mammaledigheten 1 månad före bf och tänkte göra allt som borde göras innan bebisen kom och bara ta det lugnt. Första veckan mjukstartade jag med att gå till frissan och klippa mig och fixa slingor, för det kändes som sista chansen på ett tag. Jag skruvade ihop spjälsängen, och skulle sen under mina sista veckor även ta mig till optikern, sätta ihop resten av bebisgrejjerna och allmänt bara pyssla på och boa ordentligt. Busfian i magen hade helt andra planer och bestämde sig för att göra entré i våra liv 16 dagar före BF. Jag hann inte mycket av det jag hade tänkt, men vad gjorde väl det när jag låg där på BB med en alldeles perfekt liten tjej på bröstet.
Njut av din ledighet, och när det känns jobbigt, tänk på vad som komma skall. Och oavsett vad vissa säger, självklart får man som höggravid klaga ibland.
haha Clara du får mig att skratta. (just nu av bilden av dig vaggandes, ätandes saffransbröd med en make som får massera din ömma ländrygg eller dylikt) Du har en förmåga att måla upp fantastiskt komiska, vackra, skarpsinta och stundtals sorgliga bilder med dina ord – så du har en gåva lika stor som konstnären Bokkei. Hoppas att de sista månaderna ska flyga förbi för dig, stor kram!
Tack snälla du 🙂 KRAM
Det är helt OK att klaga, det gjorde jag själv massor under min graviditet, och ingen skit fick jag för det heller utan folk verkade mest vara förstående. Så fortsätt klaga, snart är det ju över.
Jag födde i februari och tyckte det var king att ha hela våren och sommaren att vara mammaledig på. Och att vara barnledig under julen låter underbart!
Du får gärna maila mig om du har några som helst funderingar kring graviditet, födande eller ”livet efter” när barnet kommit ut. Jag är inte en sån mamma som gått runt på ett rosa moln och tycker att allt är såååå underbart, utan snarare en som klagat en hel del, även efter att barnet kommit ut, vilket kanske är lite tabu. Så vänd dig till mig om du vill ha stöd och förståelse.
Mvh, Maria med en 8 månadersbebis hemma.
Tack vad gulligt av dig! KRAM
Så skönt att du inte gått upp mer ännu. Förstår att du är trött på graviditeten. När jag klagade över trötthet i slutet av min graviditet var det vissa viktigpettrar som påpekade att jag minsann kommer att vara jättetrött sedan också – när barnet kommit. Och det är jag. Men det är en helt annan typ av trötthet som är uppblandad med en massa mys och kärlek. Och jag kan böja mej ner och nå tårna om jag vill – utan att ramla framåt 🙂
Nu har du bara kort tid kvar till den här myströttheten – jag lovar dej: Det kommer att bli fantastiskt 🙂
tack för peppen fining
Den 10 oktober så födde jag fram vår lille prins Valter, i vecka 22 + 5. De blev missfall.
Jag har massvis med kompisar och bekanta som är med barn och läser och hör att de har de jobbigt med foglossning, krämpor osv… Jag har mer än gärna bytt med dom om de visste hur jobbigt de är att ha förlorat sin lille skatt, sin prins, sitt allt!! Känns helt konstigt nu när dödsannonsen hans kommer i tidningen imorgon och att vi ska ha begravning på fredag.
Jag säger inte att du/ni inte får/ska/bör klaga. Klaga på! De hade nog jag också gjort tillslut om jag hade fått haft kvar vår lille prins i magen.
Tack för en underbar blogg!
Much love
Jag beklagar sorgen!
Det måste vara en häftig känsla! Min syster är halvvägs gången med trillingar, det är helt galet kul! Nu tänker jag helt egositiskt utbrista: men du slutar väl inte blogga när du är barnledig?! Förlåt. Men livet skulle bli lite tristare då… 🙂
så mysigt litet inlägg.
Mm, visst är det fascinerande att man kan ha en liten människa i magen! :S
Hej igen underbaraunderbaraClara!
Tack för ditt svar! Klart att man ska skriva vad tusan som helst på sin blogg. Det gör åtminstone jag. Men om man låter folk kommentera det man skrivit ska man också vara beredd på att det inte enbart är positivt. Jag hade en dålig dag och tänkte på det jag förlorat. Livmoderhalscancer, 3 missfall, varav det senare nästan kostade mig livet först p.g.a. komplikationer och senare p.g.a. depression. Jag är inte en negativ människa som bara klagar, åtminstone försöker jag att inte vara det, men om jag klagar eller kritiserar försöker jag göra det på ett positivt sätt.
Din blogg är den enda jag läser och tack vare den har jag börjat skapa igen!
Ja, det är ingen fara alls. Jag förstår att det måste vara oerhört jobbigt för dig. Hoppas att du kan få bli gravid igen och att du kommer ha bättre tur den gången. Allt gott önskar jag dig!
Klaga på du! Det FÅR man! Själv går jag in i vecka 27 i dag, beräknad födsel 24 januari.
Mitt första barn! Det är så spännande, pirrigt… OCH jobbigt. Jobbigt att vara gravid, jag hamnade på sjukhus i veckan.
Vore roligt att veta när ditt lilla barn är beräknat? Lycka till Clara och tack för en underbar blogg som jag nyligen upptäckt. Kram Lisa
Hej Clara,
När jag läste ditt inlägg så kommer jag plötsligt ihåg hur det kändes att vara höggravid och sådär stor och rund med en sparkande sak inuti. Det är himla konstigt för jag hade en rätt tuff graviditet, men glömde detta så fort sonen var ute. Nu är han två år och jag romantiserar det här med gravida kvinnor något otroligt. Det blir ju lätt så när man ser så vackra, gravida kvinnor som dig som bakar bröd, pysslar, klär sig fantastiskt och säger ill-kloka saker på en och samma gång.
PS. Jag gick inte upp alls mycket de sista två månaderna. Tror det är ganska vanligt att man inte går upp så mycket på slutet.
Det är en så dubbel känsla, visst är det? Man är less och njuter samtidigt. 🙂 Och längtar. Undrar. När jag var gravid första gången var jag så säker på att jag skulle få en tjej också, bombsäker. Och ut kom en liten kille. Och två sekunder efter att jag hade förstått att det var så, så var det ju så självklart att det var en kille och inte en tjej, oavsett vad jag hade föreställt mig innan.
Jag vet hur det är att vara i andra änden också, att längta efter att bli gravid igen, att vara avundsjuk på andra som är gravida. Men det var ju min sak att hantera, inte andras sak att parera.
Jag tycker verkligen om din blogg, du inspirerar mig på en massa olika plan. Och jag ser fram emot att få läsa mer om ditt lilla pyre framöver!
Oh du har ju något helt underbart framför dig! De sista veckorna med sparkarna i magen (apjobbiga men man saknar dom när knoddas är ute), tänk om man kunde få känna den känslan igen! Och det där med undran vad det är för filur som ligger i magen, att få möta den lilla skrikiga sötnosen är så underbart så jag blir helt tårögd av att bara tänka på det ..
Stor kram till dig och lycka till från en tvåbarnsmamma!
Bebissuget sätter inte. Säger till mig själv: ”Du är en 42-årig fembarnsamma, det räcker.” Och det gör det, men det känns inte riktigt så…då kan det vara mysigt att få ta lite del av någons annans väntan. Håller tummarna för allting, bästa Clara! Länkar apropå graviditet till en arg bloggpost jag just skrev om FAS och sådant. Titta om om du har lust, jag tycker det är skönt när du blir arg på saker och tänkte att det kanske du också kan bli – när andra ryter, det vill säga. http://grusimaskineriet.blogspot.com/2010/10/heligt-forbannad.html
Låter som en mardröm som inte kommer bli sann direkt 🙂 Ditt barn kommer säkerligen att vara en fin liten individ 🙂
Sv: först vill jag säga grattis till din nya härliga blogg!
Och sen, vad kul att du också peppar för det nya programmet. Det är synd att vi bor så långt ifrån varandra. Annars hade vi kunnat ses och glo på det tillsammans med efterföljande diskussioner. Lite som en bokklubb, fast ebba von sydow klubb! Låter fab tycker jag!
Sen är det ju bara jättehärligt med den lilla bebisen! Hemskt kul! Även om det ibland är jobbigt!
Kram på dig gulle!
Kul, då har vi bf ungefär samtidigt då kanske? Jag är beräknad till 22 jan, du då?
Åh, jag är avundsjuk på din lilla viktuppgång! Jag ligger några veckor efter dig och har redan gått upp sju kilo… Känner mig så fet….
Inte säkert att man går upp särskilt mkt. Min syster kläcker sin första bebis om ca 3 veckor o hon har bara ökat 6 kg i vikt. Kilon som består av bebis, extra blod, vatten osv, så egentligen har hon gått ner i vikt. Hennes ansikte har blivit mycket smalare än det var innan hon blev gravid. Knas.
Gud vad jag blir avis, har 5 barn men varje nyfött barn är en unik upplevelse. Det går inte och beskriva. Njut av din sista tid som gravid och ledighet, låt andra skämma bort dig.
Själv har jag haft en väldigt lugn och lättsam graviditet förutom senaste tre veckorna då jag också åkt på foglossning. Aj!
Men nu har jag två veckor kvar till BF och bara en vecka kvar att jobba. Kan känna mig lite avis på de som kunnat vara lediga eller ta ut havandeskapspenning för nu är jag spyless på att jobba. Men nu håller jag tummarna för att min ultimata plan ska funka. Dvs att jag jobbar kommande vecka och sen så får jag vila och ladda upp batterierna i cirka en vecka och efter det klämma ut miraklet! 🙂
Tack för din härliga blogg Clara!
Gud va mysigt det låter med att snart ta upp föräldraledighet, själv kommer jag från en lång föräldraledighet och är nu tillbaka i arbetslivet igen. Tiden går väldigt fort när man är hemma med det bästa som finns, just sina barn.
Nja, visst får man lov att gnälla på sin egna blogg om sin graviditet! Men efteråt kommer du nog bara le åt det och förvånas hur ont det kan göra på annat vis när bebisen väl är född…
Kram
Tänkte på det senast i går, när jag låg och tänkte på när vår 2-åring föddes. Hur dom liksom bara plockade ut en levande människa ur mig. En människa som fått hjärta, blodsystem, hjärnceller, lever, njurar, lungor, naglar, hår, skellet, hud, ögon, näsa, mun, öron m.m. I MIN KROPP. Det är nästan lite otäckt men oj så fascinerande! Inte undra på att Lennart Nilssons klassiker Ett barn blir till fortfarande säljer som smör i solsken.
Heja dig förresten! Du är en kämpe!
Jo, visst går det upp och ner när man är gravid. Men att vara gravid och få barn har varit de absolut bästa stunderna i mitt liv. Jag stortrivdes som gravid!
Apropå Lennart Nilssons bilder….jo, de är speciella och fina…tyckte jag länge. Ända tills det för nyligen avslöjades att det var aborterade foster han fotograferat.
Det där med aborterade foster är ju rent struntprat. Du har ju uppenbarligen inte sett majoriteten av hans bilder. Aborterade foster som ligger i fostervatten med navelsträng och växer till sig… skumt. Tänk dig för innan du skriver massa strunt.
Snälla, klaga inte! Det gör ont i mitt hjärta då folk klagar på sina barn och på hur jobbigt det är att vara gravid. Jag skulle ge vad som helst för att få vara i din situation.
Din blogg är annors alldeles underbar och den ger mig inspiration och jag har äntligen kommit igång med ett länge planerat projekt.
Sluta läsa den här och andra bloggar med bebisinslag om du inte orkar med det. Det här är Claras blogg!
Fast nu är ju detta Claras blogg, hon har all rätt att skriva att hon tycker det är jobbigt nu. Jag tror inte hon alls vill ”hacka” ner på andra som av olika anledningar inte kan få barn. Det kan vara jobbigt att gå igenom en graviditet, men bara för att man tycker det betyder ju inte att man vill få det ogjort eller över. Det ÄR jobbigt när kroppen värker och inte kan klara av allt det man själv vill. Det gäller ju vare sig man är gravid, har migrän eller deprimerad.
Klaga på Clara, det är din kropp och ditt liv!
Det tänker jag visst göra. Får man inte säga att det gör ont att bryta benet för att det finns folk som sitter i rullstol och inte ens har någon känsel i benen? Får man inte bråka på sin mamma för att jag till exempel inte har någon mamma i livet och blir ledsen över det? Så tycker inte jag att man kan resonera. Det ÄR svinjobbigt att vara gravid och jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du också får uppleva det en dag. Eftersom allt det där jobbiga i slutändan leder till någonting helt fantastiskt! Att man pratar om svårigheterna kring något betyder ju inte att man ät otacksam över det. Men däremot ärlig.
Vad kul med projektet – heja på!
Åh, jag vet hur det känns, även om det inte hjälper dig ett dugg. Jag födde i februari 09, och var ganska glad över att jag var höggravid under vinterhalvåret, även om kvällspromenaderna medförde vissa halkrisker. Försök och njuta den sista tunga tiden, du kommer aldrig kunna ligga i sängen hela dagen och bara halvsova efter detta. Då har du en liten parvel som fyller din hjärna och hjärta. Och det är bara jobbigt vissa dagar, andra dagar myser du bara med magen.
Så kanske det är meningen att man ska vara spytrött på hela graviditeten så man orkar och kan föda också. 🙂
Tja, det är inte alls säkert att du går upp så mycket mot slutet, det är så otroligt individuellt och egentligen oviktigt. Själv gick jag upp 4 kg innan inskrivning, 10 till fram till sista månaden och sådär 7-8 under sista+övertid. För ja, inte för att vara jobbig eller så men det kan ju bli 6-7 lediga veckor också innan barnet kommer- jag var vansinnigt less på att vara ledig mot slutet av graviditeten. Den ledigheten var liksom inte så rolig som det vanligtvis är att vara just ledig. För mig alltså. I högsommarvärmen ;).
Jag har inga barn själv, men min tvillingsyster har en dotter, och jag känner också, så himla konstigt att hon har simmat runt i min systers mage. Och sen när hon ploppat ur (ja, okej jag var inte där, jag använder ”ploppat”) så visar det sig vara en liten knodd som man inte kan leva utan.
Så mysigt det låter med mammaledighet kring jul! Men jag förstår att jag inte förstår hur jobbigt det är att vara gravid. Det kommer jag väl inte att förstå förrän jag själv är där, om det händer 🙂