Har jobbat tio timmar och är så trött så jag vill lipa. Alternativt slå ner någon. Häromdagen blev jag så arg att jag kastade sönder min mobiltelefon. Folks reaktioner när de hör detta är "Kan du bli så arg?" En trevlig reaktion måste jag medge. Tydligen ger jag illusionen av en lugn och sammansatt människa som vänder andra kinden till. Precis som jag försöker vara. Men ibland misslyckas jag med mina föresatser. Då kan jag kasta sönder min mobil, eller slänga en stol genom rummet. Men bättre det än att ta ut det på mina medmänniskor tröstar jag mig med. En ny telefon kan man alltid köpa.

Jag antar att ilskan kommer av den extrema stress jag levt med sedan fyra år tillbaka. Oftast klarar jag det bra. Men ibland blir trycket för stort. Jag kallar det Äggskalskänning. Pratade med Katarina idag om hur det kommer sig att vi egentligen orkar? Men när man går igenom tunga saker läggs en extra växel in. Den är sjukt bra att ha. Trots att köra på den är lite som att låna bensinpengar från Finax Telefonlån. Allt verkar fine and dandy. Tills du en dag blir återbetalningsskyldig, med en ränta på 300 procent. Ingen mer bensin för dig baby. Och bilen stannar. Och bensin är inte det enda du behöver till råga på allt. Däck, ratt och kaross saknas. Bilen går inte igenom besiktningen och du måste skrotas. Men du har inte råd. Så du får rosta sönder på en åker. Jättekul.

För att slippa bli skyldig Finax Känslomässiga Telefonlån sjukt stora summor gäller det att leva så att du aldrig blir skyldig. Stanna hemma när du är ledsen. Gråt när du behöver grina. Släng porslin när du är förbannad. Och var glad när du får chansen.

Det här var årets fjantigaste liknelse. Jag gillart'!