När man har en blogg får man ganska många roliga kommentarer. De flesta kan enkelt indelas i olika kommentarstyper. Här har jag sammanfattat några.
1) Den Ärliga’Härliga’, Citat: Jag brukar aldrig tycka att du klär dig fint men idag var du ju riktigt snygg! En kategori människor som skulle beskiva sig själva så här: Jag måste alltid vara ärlig! Jag kan inte hålla inne med vad jag tycker. Jag säger ALLTID vad jag tänker (även när ingen frågar ) och är stolt över det!
2) Den Vrickade, citat: Ahaha rövknulla dig, schyssta rattar, knulla knulla knulla. En kategori människor som helt enkelt kan sammanfattas som vrickade/ perverterade/ alkoholpåverkade och ibland samtliga alternativ.
3) Den Hängivna: citat, Du är den bästa jag vet! Jag älskar dig! Jag kysser marken där du går! En läsartyp som på nolltid blåser upp bloggarens ego. Enligt många bloggare ansedd som den idealiska läsaren. Omgivningen är mer tveksam.
4) Den Nitiska: citat: Hade stavas inte med två d och det ska inte vara något kommatecken i en sådär kort mening! Förresten föddes Beyonce i Huston och ingen annanstans. En kategori människor som troligtvis är olidliga för sin omgivning.
5) Den AntiFashionistiska: Kan sammanfattas vara en kategori människor som hatar modebloggare och som tycker att de är jordens avskum; ytliga, korkade och ointressanta. Men som ändå läser dem tvångsmässigt. Signum: Blå bultande blodådror i pannan.
6) Den Milda: Vad fint! Snygg tröja, Trevlig helg, Bra och Kul! Är kommentarer man får från den milda. Som en snäll och trevlig labrador är denna läsartyp
7) Den Anonyma: Kan sammanfattas vara en feg och sorglig människa som mår bra av att mobbas på nätet i hemlighet. Har förmodligen själv varit mobbad och tar nu ut det på alla andra. Signum: Oprovocerade påhopp med anonym avsändare. Tex; Du ser ju ännu tjockare ut i den där tröjan
8) Den Okända: citat; Jag har läst din blogg i tio år men har aldrig tidigare kommenterat, nu vill jag bara skriva och säga ( här följer sedan en ljuvligt insiktsfull kommentar om livet och världen vi lever i). Detta är en mycket trevlig, om än ljusskygg läsartyp som kryper fram i elfte timmen.
9) Den Egennyttiga: Skickar ut fyratusen likadana meddelanden till hela bloggvärlden, med texten Kolla Min blogg!!
10) Den Diskuterande Engagerade: Skriver långa diskuterande svar. Som en slags Sverker Olofsson. Rättskaffens och terrierlik.
11) Den Provocerande: Kan sammanfattas vara en kategori personer som gillar att provocera. Dubbelgångare: Katrin Schulman, Linda Skugge eller Jan Guillou. Signum: Gör en fantastiskt förbannad.
Har ni fler förslag på kommentarstyper? Själv bekänner jag mig till Den Hängivna. Kan skriva pinsamt långa och målande kommentarer till de jag beundrar, nästan stalkervarning på det. Men vilken typ är du? Seså, send a comment and we’ll know !
74 svar
Hej Clara
Jag måste nog bekänna mig till den okända typen. Jag har läst din blogg väldigt länge men har aldrig kommenterat, men när man blir uppmanad så… kanske det är dags.
Får väl fundera ut vilken typ jag blir nu när jag gett mig till känna, labradorstypen kanske:
Jag tycker att din blogg är väldigt inspirerande och det känns alltid som tänkvärd läsning. 🙂
Jag kysser marken där du går.
Jag är nog den milda 😛
Jag måste nog erkänna mig själv som en blandning ”den hängivna” och ”din milda”. Föresten, så var det här ett himla roligt inlägg!
jag är nog nummer 6: den milda!
Hm, jag är nog en blandning av de flesta, lite hängiven, lite mild, lite okänd ibland.. kan också lägga till de som bara skriver kommentarer om tävlingar eller gratis godis/smink/whatever 🙂
Jag får bara kommentarer från den hängivne, den egennyttige och den anonyme. Väntar tålmodigt på de andra, en dag kommer de skriva, en dag!
Haha, roligt inlägg! Jag är väl nog oftast den milda (vilket jag tycker är lite trist av mig, faktiskt), men när det är bloggar jag verkligen gillar (som din ju!) så slår jag ibland över till den hängivna!
jag skulle nog kalla mig för den milda typen, fast det låter så tråkigt.
Haha! Jag älskar sådana här inlägg. Jag själv är nog antingen den milda, den okända eller den hängivna. Det beror lite på vilken blogg jag kommenterar i, eller vilken jag smygläser då jag är den okända 😛
Jag är en sån där som läser och läser och läser, och så plötsligt en dag måste jag säga något om ett inlägg… Och då blir det ett sånt där lite längre och förhoppningsvis ett sånt som glädjer bloggaren. Jag skriver aldrig elaka kommentarer, hoppas jag.
Och du är en sån där kreativ, härlig person, vars blogg jag har läst bra länge nu – men jag tror aldrig att jag har kommenterat innan. Men nu gör jag det, för just här kände jag att jag hade något att komma med… 😉
hahah fan va sant! 😀
Jag hör nog till ”den milda” gruppen 😛
eg er kanskje mest den hengivne, men òg den anonyme.
eg elskar bloggen din!
(to state my point)
Jag tror att jag är en blandning av Den milda och Den hängivna. Vad ska man säga, jag är mig själv 🙂 Jag försöker nog vara så som jag vill att andra ska vara mot mig.
Vad jag tycker om din blogg, Clara. Hemskt mycket.
Jag är den milda eller den okända. Vissa bloggar jag följer känner jag ibland ett tvång att kommentera varenda inlägg, så de inte tror jag hatar dem för ett enskilt inlägg de skrivit. 😛 Sen finns det bloggar jag följer men nästan aldrig kommenterar, då blir det inte ett tvång men ibland känner man en blixt att man bara måste skriva nåt.
Jag är den okända!
Älskar att läsa din blogg, men tar mig sällan tid för att lämna någon kommentar. Lovar att bättra mig. Tack för inspirationen du ger!
Ja du Clara, det där var en kul observation som jag trots mitt (anonyma) bloggande förr aldrig tänkt på.
Det fick mig att fundera kring vilken typ jag själv är.
För mig handlar det antingen om mitt förhållande till bloggen. Känner jag bloggaren personligen kan det ofta bli kortare kommentarer eftersom vi oftast får en chans att prata.
Om det är en blogg som inspirerar mig på ett eller annat sätt och brukar jag vilja visa min uppskattning genom att beskriva vad inlägget gjorde för mig, eller tacka. För det är inte självklart att alla delar med sig av allt fint de ser eller gör.
Jag har någon enstaka gång blivit provocerad av ett blogginlägg och reagerat på ett ärligt men förmodligen argt sätt -och en gång gjorde jag det anonymt.
Så vilken läsartyp är jag? Ja, med tanke på mitt svar kan vi nog konstatera att jag är en salig blandning av den ”Ärliga Härliga”, ”Diskuterande Engagerade” med en släng av den ”Okända”.
Phew.. det var dagens terapisession, tack!
😉
Jag är den okända…LÄTT! Skäms lite över att ha läst din blogg ett tag nu utan att ha kommenterat.
jag blev lite ledsen av det här, vilket mycket möjligt är dumt. men jag tänker mig inte att du är någon som kategoriserar folk. och dumt känns det att göra det baserat på dina komentarer. lite känns det som att du ser dina komentarer mindre värda, nu när du presenterar det som du bara har tio varienter av dem. äsch, jag är nog bara less på att allt ska stoppas i fack hela tiden. kristen, pajjas, estet, tönt, pretto…som om det var så enkelt.
Jag heter faktiskt Katrin Zytomierska numera. Vilket gör mig till en nitisk nr 4. LMAO!!!
Jag är den okända. Ett rent under att jag kommenterar på det här inlägget egentligen .. Kommenterar extremt sällan, och då menar jag verkligen sällan, just för att jag har svårt för att bli riktigt berörd av ett inlägg. Jag kommenterar när jag blir riktigt berörd av något, och då är det också ett helt A4 jag skriver.
Sedan är det självklart skillnad på hur stora bloggarna är som jag läser. Jag kommenterar hellre på en blogg som har färre läsare och kommentarer än på en stor, erkänd blogg som får flera hundra kommentarer om dagen, för att jag vet att den mindre bloggaren förmodligen kommer uppskatta min kommentar mer.
Å andra sidan. Blir man riktigt berörd så blir man, och då spelar det ju ingen roll om bloggen har hundra eller hundratusentals läsare.
Under tiden jag läste så tänkte jag fråga vilken läsartyp du själv är eftersom du så ironiserar över oss stackars icke-kända bloggare som vill få lite stjärnglans och vara betydelsefulla genom att iallafall kommentera på andras bloggar. Men så förstörde du det hela genom att berätta det och där med dämpa min ilska. Annars är jag nog den blandning av 5, 10 och 11. Hatar modebloggar med alla dessa människor i likadana kläder och poser. Eller ett hop-plock av skit som inte alls ser bra ut men som ingen vågar säga emot i sann ”kejsarens nya kläder”-anda, alltså i rädsla för att uppfattas som oestetisk och inte förstå. Min blåa åder i pannan börjar bulta bara jag tänker på dem. Sedan, som detta inlägget är ett bevis på, kommenterar jag gärna långt och utförligt eftersom jag ofta har massa bra åsikter som jag känner att alla borde ta del av. Typ 11 är jag när jag har tenta och tråkigt.
Jag skulle tro att jag är någon slags blandning av den hängivna, den milda, den okända och den diskuterande engagerade. Lite beroende på vad det är för blogg och vad inläggen handlar om. Förstås. 🙂
Hej Clara!
Jag erkänner att jag hör till de okända. Tycker om att bara sitta och läsa utan att behöva tänka ut några kluriga kommentarer.
När jag väl kommenterar på bloggar så hör jag inte till någon av kategorierna som du tog upp. Jag är nog helt enkelt min egen 🙂
haha, ja… jag är väl nr 10, ”sverker olofsson” då! jag blir sällan inspirerad att kommentera och bara säga ”åh vad rolig du är” eller ”åh vilken fin tröja”. jag kommer mest på saker att skriva om det är något jag reagerar på och/eller vill säga emot.
så då uppfattas jag väl som otrevlig och elak kanske?
jag ogillar mest när jag försöker skriva något glatt och lustigt fast sedan blir det fel och så låter jag mer grinig. kan läsa kommentarer jag skrivit gång på gång och bli arg på mig själv för att jag skrivit dem!
jag får väl anstränga mig mig för att bli ’den milda’ varianten, men det känns så fånigt att vara en av 27 kommentarer som alla säger ”ååh du är så snygg jag älskar dig”.
Den milda och den okända. Jag tänker alltid de milda tankarna, men det blir inte så ofta att jag kommenterar – dumt egentligen, för kommentarer gör en gla!
Kanske ska bättra mig där då? I varje fall så har jag läst din blogg i lite mer än ett år. Du är som storasyster på webben litegrann. Man blir glad långt in i själen av dina tips, de fina bilderna och hela din hurtighet.
Haha! Jag är mild. Mkt mild!
Jag är nog en typisk Okänd.
Jag läser, beundrar och funderar. Kommenterar inte ofta, bara på sådant som jag tycker är lite extra engagerande just för mig.
Och nu när jag ändå är pågång så kan jag ju också meddela att du är en av dom klokaste människor jag aldrig mött och att jag tycker att du är så fin, så fin. Nu kvalificerar jag till den Hängivna också va? Fint!
Haha 😀 fantastiskt förbannad. Där spikade du min sinnesstämmning ibland! Men det låter plötsligt mycket roligare 🙂 Gillar positivt tänkande, tänker garanterat återanvända det uttrycket nästa gång jag blir missnöjd med någon ”nu är jag sådär fantastiskt förbannad på dig” 😀 kan ju inte gå fel.
Jag är defenitivt den okända! Jag är tvärtom mot den ärliga, jag tänker alltid att ingen ändå bryr sig om vad jag tycker. Samtidigt som jag har dåligt samvete för att jag inte berömmer folk som skriver om jättebra och viktiga saker i sina bloggar. Som du, Clara! Jag tycker jättemycket om din blogg, och jag tycker att det är så bra att det finns någon som du som vågar ta upp allvarliga och viktiga ämnen, samtidigt som din blogg innehåller en massa annat kul också! Egentligen borde jag bli den hängivna och säga det här till dig varje dag, men ja, jag tänker det varje dag, men är för skygg för att kommentera.
Jag är Den Milda, definitivt.
Jag är den okända och den milda! När jag väl drar röven ur vagnen och kommenterar på någon blogg är det oftast: ”Vad fint” eller liknande. Fan vad trist jag är… 😉
Tycker det är lite knepigt med kommentarer. Eftersom jag vet att man blir väldigt glad när någon skriver en fin kommentar till en så vill jag verkligen ge de bloggare (och även andra, det är ju inte bara i bloggar man kan kommentera) som jag tycker är bra många läsvärda och unika kommentarer. Men mina kommentarer är nog oftast av den milda typen. Visserligen trevliga, men visst skulle de kunna vara lite intressantare.
hahah, jeg vet ikke helt.
jeg leser bloggen nesten hver dag men kommenterer nesten aldri.
jeg spurte en gang om du kunne skrive om presangene du lagde selv og det gjorde du jo. da takker jeg, det var fint og snill!
jeg er i alle fall ikke den hengivna, det er ikke noe jeg liker å skrive.
kanskje er eg bare lat:)
Jag hör nog också till den hängivna, för jag ääälskar ju din blogg, hihi.
Du är så äkta o härlig, så det klart att jag diggar dig då.
tack för tipset om Miriams blogg, fanns mycket mysig musik där.
Jag är den nitiska och Houston stavas med ett o.
Jeg er nok litt den milde, og litt den ukjente… jeg har lagt inn et par kommentarer hos deg før, men kommenterer lite til tross for at jeg leser din blogg hver dag. Jeg er litt rolig og tilbakeholden i det virkelige liv, og da klarer jeg ikke være så hengiven på internett heller. Men: jeg elsker faktisk din blogg, du lager så mye fint, og tar så vakre bilder! 🙂
Jag är tillhör de tysta, jag kommenterar aldrig utan vill bara titta, läsa och uppleva. Fast nu bryter jag tystnaden för att bli den egennyttiga och passar på att tacka för många trevliga stunder framför datorn genom att tipsa om min brors alldeles egna solodebut under namnet 1900. Instrumental musik med filmisk känsla, som är alldeles, alldeles underbar! Skivan finns ute nu: http://www.myspace.com/19hundra
Hoppas det smakar och jag önskar dig och alla dina läsare en riktigt god jul!
För det mesta är jag nog den tysta som aldrig kommenterar, men när jag kommenterar är det förmodligen den milda eller hängivna (-:
ha ha mittt i prick,förresten stavas Houston med o,mmen du bjöd på den eller hur
Jag brukar läsa din blogg, och inte vet jag, men jag tycker att det här var både lite smådrygt och elakt mot de människor som läser din blogg. Finns en hel del bloggar men inte så många som har så mycket läsare (och kommentarer)som din.
Eftersom du påstår att du så enkelt kan indela oss i kategorier som du gör, så har du nog inte så särskilt höga tankar om oss heller.
Hoppas att du bara var tanklös, för det gjorde lite ont i en att läsa kommentarerna du fått till just detta inlägg där flera ber om ursäkt för att dom är så ointressanta osv…
En blandning av den milda och Sverker, kan det vara något…tror att jag passar bäst in där!
fler Terrier-Jerkers (eh) till folket! hellre hålla liv i en diskussion än ge dussintalet komplimanger.
Jag är den milda, det gillar jag inte. jag är hellre som den okände, skriver jäkligt bra saker när jag väl skriver, haha.
Ha ha ha…vilken rolig guide! Hmmm…vad svårt, egentligen är det ju du som borde veta vilka kategorier vi tillhör 😉 Jag kommenterar ju ofta på din blogg, men kände inte att någon kategori var helt 100%, jag är nog en korsning. Det beror på hur inläggen ser ut. Hängiven när det gäller foton, kläder, pyssel och matlagning (gillar jag det inte finns ju ingen anledning att tala om det,smaken är ju som röven – klöven)När det gäller Clara ryter ifrån, reflekterar och recencerar så tycker jag nog till lite mer. Håller inte alltid med, men försöker alltid vara ödmjuk om jag har ”kritik” (hoppas jag lyckas). Något av det jag gillar mest med dig UnderbaraClara är just att du vet vad du tycker och att vi inte alltid tycker lika. Utmanande! Ibland är jag ju också nr 10. Uppenbarligen 🙂
haha, jätteskön observation! Med just det sagt måste jag vara den milda (och ganska okända då jag inte är så flitig med kommentarerna) men jag önskar jag var mer av den engagerade!
Hemskt drygt inlägg, tycker jag. Varför kategorisera sådär och varför ondgöra sig? Istället för att vara glad att så många faktiskt beundrar dig och vill läsa din blogg, och gör det varje dag? Borde du inte själv följa det kristna budskap du säger att du företräder och vara lite mer tolerant? Alternativt bara låta de ”sorgliga” människorna, som du kallar dem, bara vara? Trodde det var det som menades med att vända andra kinden till.
vad kul att alla kommentarer faktiskt passar in på dina kategorier. jag är nog en okänd. vilken typ tror du att du har mest av?xx
Wow. Tack för alla reaktioner 🙂
Jag menar självklart inte att vara nedlåtande. Som jag skriver i texten så kan jag tom. kategorisera mig själv :)dessutom ger jag inte anspråk på att kategorisera alla varianter. Klart att människor är större än ettiketer men det finns ändå några kommentarstyper som är vanligt förekommande och”typiska” sådana.
Hah! Jag läste din post och tänkte ”men, det här är ju inte läsartyper, det här är ju svarstyper! Det måste ha blivit fel rubrik, för här kan inte alla läsare känna igen sig.”
Så det innebär väl att jag är den nitiska sorten då? *asgarv*
Medkännande kommentarer? Ifyllande kommentarer? Tankeväckande kommentarer? Får du inga sådana?
haha, vilket roligt inlägg! Jag är nog den milda.
Apropå ingenting, har du sett det här?
http://blissfulb.blogspot.com/2008/12/joanna-goddard-from-cup-of-jo-all-about.html
(en bit ner i inlägget…)
Vilket kul inlägg!
Och ja, som du kanske förstår skulle jag nog säga att jag är den milda typen…
Jag är nog den okända. Jag skriver väldigt sällan kommentarer, men när jag tycker något är riktigt fint eller smart eller bra så skriver jag det. 🙂
Jag är den hängivna lätt. Att ta sig tid att formulera sig och samtidigt bara lägga krafter på de man verkligen gillar, det är min melodi. Jag ställer mig oförstående till allt blogghat och alla kommentarer med sur eftersmak.
Tack för att du finns förresten. Jag har ett hyllningsinlägg på G i min blogg där du, aenigma och min 6-månaders son får dela på äran. Jag låter dig veta när det kommer in, för jag vill att du ska förstå att du betyder mycket för mig. Kram.
Ha ha…vad roligt…man känner ju igen alla dom här typerna. Jag skulle nog tro att jag är den milda… 🙂
jag är en jättetrevlig blandning av den anonyma, den diskuterande och den hängivna. jag kommenterar bara då det känns riktigt viktigt, lite trist kanske, för dom jag verkligen gillar får ju aldrig reda på det så ofta…
Jag antar att jag är den otippade. Hittills enda mannen som ger sig till känna genom kommentarer, vad jag sett iallafall.
Haha, jag är nog den okända. Förutom det att jag inte brukar ha något insiktsfullt att säga utan bara känner ett behov av att säga hej, och liksom ta del av gemenskapen. Jag läser gärna andras kommentarer, och tänker en himla massa saker som jag bara aldrig skickar iväg. Det brukar vara fina saker jag tänker, så jag kanske skulle slå på stort och kommentera lite oftare? Jag är i alla fall hemskt glad att du bloggar, för du kan alltid pigga upp min dag! 🙂
Jag har läst din blogg et tag men aldrig kommenterat så jag är helt klart den tysta. Jag läser bloggar och kommenterar inte förrän jag hittar något som jag verkligen reagerar på eller tycker stämmer precis. Det här var ett sånt där täffsäkert inlägg som man bara måste kommentera!
Jag är den milda, men i verkligheten den ärliga … när jag blir retad. hahha …
Älskar din blogg och skulle inte tveka att hälsa på dig på stan,( så ofta jag nu far till Umeå :P) men skulla vara på tok för blyg för att spontankrama dig och verbalt uttrycka hur glad du gör mig, trots skilda religioner mm mm. Ägt.
Jag skriver snäll-ärliga. Kommenterar bara om jag ”måste” men jag skriver aldrig nåt dumt! Lite ärlig-diskuterande-typen.
Haha!! vilket härligt inlägg! jag skrattar tills jag känner tårarna trilla nerför kinderna! Jag är nog en blandning mellan den ärliga och den milda och en släng av den hängivna.
Läste förresten din krönika i senaste numret av IKON. Mycket bra! Du gör ett mycket tacksamt jobb! Kramar
Haha, va skoj, och, kors i taket, men jag måste nog kategorisera mig själv som en av de milda (fast med en släng av ärlighet & hängivenhet)
Jag är den Okända men milda 😉 Liksom många andra följer jag din blogg och beundrar både din stil och ditt sätt att vara! Själv är jag 24år och tycker att det är härligt att det finns unga människor, som du, som vågar stå upp och vara sig själva!
Det finns ytterligare en kategori!
Och det är ”den poetiska”.
Det är den kategorin med de mest obehagliga kommentarerna. Se tex på nio till fems blogg, finns det NÅGON kommentar som inte är sådär halvpoetisk? Nepp. Och när man senare går in på bloggarna är de inte alls lika poetiska och gulliga som de framstår sig vara. Varför måste alla vara gulliga och poetiska för att kommentera en sådan blogg? håhå.
Käraste Clara, nu har du gjort det igen. Jag älskar dig för det. Underhållande och insiktsfullt, får mig förstås att fundera vilken kategori jag själv placeras i. Slutsatsen är ju givetvis en cocktail med flera svar. Nästa undersökning borde vara det där lilla steget emallan att läsa/kolla ett inlägg och att faktiskt kommentera det. Det finns ju så många som aldrig skriver något och vad är det som får dem som kommenterar att gå över kanten och faktiskt göra det?
Jeg er nok ”Den Okända”. Jeg har lest bloggen din i snart et år, men har vel bare kommentert noen få ganger. Det betyr ikke at jeg ikke liker bloggen din, for jeg elsker den. Og jeg skal prøve å gi lyd fra meg litt mer. 🙂
Träffsäker och rolig lista! 🙂
Jag är nog den milda. Jag skulle gärna vara en labrador. Tänk vad mycket mat man får äta genom att vifta på svansen!
Jag hittade din webblogg-blogg för länge sedan och tyckte den var så fin, bläddrade igenom månader av inlägg och fascinerades av din klädstil. Inspirerande! Nu för tiden glömmer jag ofta bort att spana in din blogg, men istället blir det många inlägg på en gång att läsa när jag kikar in här ungefär en gång i veckan. Härligt! Och så måste jag skriva att jag tycker dina teckningar med den rökande hemmafrun är jättefina!!
Jag brukar vara den hyllande kommentatorn. Men jag minns när du skrev ett inlägg om att det var pedofil-varning på rakade muttor. Då röt jag till lite. Men det är ju så det ska vara, det kan ju inte vara kul med kommentarer som bara smeker medhårs heller. För hur kul skulle världen vara om alla tyckte exakt likadant om allt?!
Ha det så fint!
Hihi! Vilket roligt inlägg!
Jag tror jag är den milda oftast, men ibland kan jag nog bli lite av en terrier tror jag. Diskuterar dessutom gärna emot mina egna åskter av nån anledning… mer spännande då kanske 😉
Det beror helt på vilken blogg det rör sig om. Oftast är jag dålig på att kommentera men vill ändå visa att jag faktiskt läser och slänger in korta kommentarer som kan göra att jag tas för ”den milda”, en attityd jag inte skulle kunna påstå stämmer överens med mig i verkligheten. Jag tycker bara det är tråkigt när ingen kommenterar och vill inte vara likadan själv. Sedan ser jag ingen större mening i att skriva uppsatslånga texter i kommentarsfältet till främlingar.