jag saknar dig jag saknar dig

Vi plockar ner det hem vi byggt upp. Bit för bit. Gardinstänger skruvas ner. Tavlor läggs i högar med tidningspapper emellan. Porslin och glas sveps in i silkespapper och jag klottrar AKTA med röd text på lådorna. Det är sorgligt. Mest för att mamma var med och gjorde i ordning allt. Delade vår glädje när vi flyttade hit. Jag önskar så väldigt mycket att hon fick dela vår glädje över det nya huset. Hon skulle gå runt och stryka med handen över väggarna och ge förslag på färgsättning. På det där ödmjuka milda sättet mamma hade. Hon skulle erbjuda sig att sy gardiner och klä om fåtöljerna och så skulle hon letat i sina gömmor efter saker vi kunde få överta. Jag saknar henne verkligen. Hela tiden

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

32 kommentarer på “jag saknar dig jag saknar dig”

  1. jag känner med dig. jag har just förlorat någon hastigt och oväntat och alldels för tidigt i den nära familj/släkten. det var inte min pappa men min gudotter och kusins pappa. hon år 17 och var väldigt nära sin pappa. min sorg för henne, hennes mamma och storebror är tung så att jag knappt orkar prata om det. det är så svårt. kram

  2. Clara, det mâste göra sâ ont. Saknad kan kännas som ett öppet sâr som aldrig läker. Som nâgot obotligt. Den finns kvar när den akuta sorgen lugnat sig. Jag miste min bästa vän i helgen, hon rycktes ifrân oss i en olycka. Jag har känt henne i 24 âr. Hon skulle ha fyllt 3O âr idag, sorgen är enorm. Jag försöker tänka att vâr kärlek är oförstörbar, att den inte beror pâ om vi finns kvar pâ jorden eller inte. Men just nu förblir det bara ord. Det gâr inte annat än att sörja.
    Jag tänker pâ dig i din saknad, skickar dig all min kraft och omtanke, och fortsätter beundra dig för den underbara Clara du är.
    Kram

  3. Usch, jag vet hur det känns. Jag saknar min pappa så mycket när jag tänker på att han aldrig fick veta att vi köpt torp bara några km från mina föräldrars hus. Jag vet att han hade hjälpt oss med allt och att han skulle komma med jordgubbar och mjölk om somrarna om han inte fått den jäkla skitcancern. Fy vad det känns orättvist ibland.

    Kram till dig. Tänk på vad mycket du kan göra i nya hemmet som du lärt dig/fått av din mamma.

  4. Förstår dej så väl. Förlorade min älskade pappa nyligen. Min knäck kom när vi fick en tvättmaskin och hade problem med att koppla in den. Jag tänkte spontant: Jag ringer pappa! (Han var vvs-ingenjör). När jag en sekund senare kom på att det inte gick blev det så tomt. Man förstår verkligen inte att det är verkligt att någon som man haft så nära är borta ur världen..bara sådär..som ingenting
    Kramar

  5. Fina Clara… Jag kan inte ens tänka mig hur ont det måste göra. Kan heller inte förstå hur tomt det måste kännas efter henne.

  6. Jag tycker du är modig som delar din sorg med alla oss som läser. Ibland behöver man bli påmind om att allt i livet inte är “dagens outfit” och “goodiebags”. Det finns sånt som är viktigare…

  7. jag känner med dig clara.

    själv så förlorade jag ju min pappa vid ett års ålder. han var hobbyfotograf och foto var hans livs största intresse. jag kan inte tänka mig hur stolt han hade blivit över mig som arbetar som fotograf idag. jag är ledsen över att jag aldrig någonsin fick lära känna honom.

    jag tänker på dig och din mamma. tänk på att er kärlek är precis lika stark då som nu.

  8. Åh du underbara clara, det är verkligen modigt och stort av dig att du delar med dig av detta i bloggen.. Önskar också att jag kunde ge dig en kram. Jag har varit väldigt nära att hamna i den situationen, att förlora min mamma. Även om jag inte riktigt vet hur det känns för dig så gör jag det ändå .. och jag tror också att hon delar din glädje, every step of the way. 🙂

  9. Åh, har du läst boken nu? “Jag saknar dig, jag saknar dig”? Den har jag tipsat dig om. Underbara Clara, jag hoppas att det inte känns alltför svårt. För som Harry Martinson uttrycker det i diktform: “Varje djup sorg har förlorad glädje till föromål. Glöm inte denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få”

  10. Jag har inte förlorat en mamma, men dock en son för fem år sedan på söndag. Numera är tankarna inte så tunga att de tar andan ur mig, men fantasierna om fina snögubbar gjorda av hans små händer bor fortfarande i mitt hjärta och tankarna på vad vi skulle gjort en dag som denna bara han hade fått finnas. Jag vinkade precis hejdå till min dotter när hon for till dagis med sin pappa och det gör ont att han inte är med i bilen. Sorgen är inte akut längre, den sliter inte sönder mig med det är alltid något som kommer göra ont. KRAM

  11. Du verkar haft en underbar mamma. Var glad för det. (inte för att jag säger att du inte är det) Men jag vet inte hur det är att ha en mamma ens ingång. Inte för att jag är ledsen för de. Men ibland önska man att man hade fått den värmen och närheten som alla ni med mammor berättar så varmt om.
    Jag är ledsen för att du har förlorat den värmen. Men jag är säker på att hon finns hos dig om inte andligt så inuti i dig. Utan att du kanske tänker på det så gör du saker som din mamma skulle ha gjort och som hon eventuellt har lärt dig göra. Din mamma lever vidare via dig!

  12. du skriver så sorgligt fint att mina ögon fylls av tårar. önskar så innerligt att du hade din mamma kvar. hon hade nog varit stolt över dig. nu lever hon vidare genom dig istället och det är en fin tanke. allt gott till dig, Clara!

  13. Åh Clara, jag känner verkligen med dig. Min mamma dog i cancer för 4,5 år sedan och saknaden och sorgen är obeskrivlig. Jag tycker som flera andra här att det är starkt och väldigt fint av dig att du delar med dig av detta i bloggen. Det är så viktigt att visa att man får sörja och att det är en del av livet som man inte kan fly från. Man ska inte begrava sig själv i sorg men man måste få tillåta sig att känna och sakna, precis som man måste tillåta sig att känna glädje över det fina som finns i livet!Jag tycker verkligen att din blogg är inspirerande och du är en jättebra förebild. Önskar dig allt väl i livet!

  14. Förlorade min pappa för 18 år sedan och är håller på att förlora min mamma i cancer just nu. Trots att jag vet att den kalla sorgen kommer att gå över i ngt varmare o mjukare så är det svårt…. det är ngt särskilt med ens mamma. stor kram till dig Clara.

  15. Det finns en bok med samma titel, det visste du kanske, den handlar om två tvillingflickor där den ena av dem går bort och om denna sorg. Jag läste dem när jag läste som mest. Läs den, mest bara för att den är så fin.

  16. Vet precis hur det är. För snart ett år sen förlorade jag också min mamma. Det kommer man nog aldrig över..

  17. Åh fina fina fina Clara, jag hoppas att du kan känna den värme jag och alla de andra som läser din blogg hyser för dig.

  18. Min farfar, (jag älskade/älskar honom oerhört mycket)gick hem för några dagar sedan. Enda trösten är att vi ses i himlen. Stor kram till dig Clara! Förstår att du saknar din mamma massor men vi tar igen det i himlen:)

  19. Vad fint du skriver om din mamma, jag förstår att hon finns med dig i tankarna jämnt. Jag förlorade min mamma för 13 år sedan, och hon finns alltid där i bakhuvudet någonstans. Jag tror hon kommer se dig i ditt nya hus.

  20. Fina du. Mitt hjärta känner för dig.
    Men mor din stryker visst sin hand över väggarna, hjälper dig på traven när du tvekar över tapetvalen, delar er glädje. Det är bara det att du inte ser henne göra det.
    Kram på dig du finfina tjej.

  21. på samma sätt som allt går sönder finns allt alltid kvar. för mig är det en tröst och en skräck förenade i ett. att allt förändras.

    det är mest en tröst för mig. men minnen består. du har så mycket fint att minnas. det är en del av. dig.