picture-2762.jpg

 

Hur mycket jag än gillar dekadenta vintageflickor så gillar jag bondmoran ännu mer. Bondmoran är mitt ideal. Just nu är jag lycklig då jag tänker på alla bondmoraaktiga saker jag ska få ägna mig åt i framtiden. Jag klurar på vilka frön jag ska beställa hem. Kryddträdgården jag vill plantera. Potatislandet vi ska anlägga. Köksskafferiet jag ska ställa i ordning. Jag tänker på den gamla tidens präktiga fruntimmer och låter mig inspireras. För bara någon dag sedan plockade jag fram pelargonerna som fått övervintra i den mörka källaren. Jag har vattnat och pratat med dem. Och till min bubblande glädje så börjar de att spira på nytt.   Jag älskar känslan av att ta vara på saker. Att klippa ner pelargoner på hösten och plocka fram dem på våren. Att laga en socka som gått sönder istället för att slänga. Att återanvända. Jag gillar det. Om fler män och kvinnor anammade sin inre bondmora så skulle världen vara en mycket trevligare plats. Är jag övertygad om.  Jag känner bondmoran i mig växa fram. Välkommen hit hörru.