picture-1424.jpg

 

Har kört 30 mil idag för att gå på en begravning. Vackert men väldigt sorgligt såklart. Jag och Jakob hade äran att spela och det är inte alltid så lätt när man är ledsen, men det gick över förväntan

 

Det som slår mig med sorg är att den är så starkt förknippad med glädje. Man gråter en stund och rätt vad det är så skrattar man, men snart så gråter man igen…

Tack och lov att det får vara så.  Det gör sorgen mer uthärdlig. Det är ok att skratta fast man sörjer. Det är till och med normalt. När mamma var sjuk så grät vi mycket men skrattade och skämtade ännu mer.