Idag känns det flera procent härligare att leva. Jakob och svärfar har snart gjort färdigt vedspisen i köket så att vi kan börja elda. Och som jag ska elda sedan! Förhoppningsvis kommer pappa i helgen och hjälper oss att kakla. Och jag ska försöka mig på att måla om hallen. Det torde inte vara så svårt med tanke på att jag en dag förra hösten gjorde en sådan här kraftansträngning. Men sådana kraftansträngningar är lååångt borta idag.

 

Idag är läget annars mycket bra. Det är bara ryggen som är lite trasig och så halsen förstås. Hade ett långt peppigt samtal med Jakob igår för att få lite rätsida på mitt liv. Då blir jag hes för vi är som två kulsprutor när vi samtalar om något viktigt. Det är verkligen oslagbart att kunna prata om allt med den man är gift med!

 

Så låg jag länge i sängen i morse och tittade på ultraljudsbilderna av bebben. Världens finaste tjockis. Med världens roligaste uppnäsa. Ultraljudsbilder är som att titta på moln. Efter ett tag ser man händer och fötter och fingrar framträda. Men man kan inte vara säker. Det enda som är säkert är den där lilla roliga uppnäsan. Som varken jag eller Jakob har. Förmodligen är det en slags jungfrufödsel – inget fel i det. Jesus var ju typ ett adoptivbarn med två pappor. En riktig regnbågsfamilj alltså. Och han blev ju underbar.