Jag har stått dubbelvikt i rabatterna och petat ner lökar. Varje höst glömmer jag och varje vår förbannar jag min glömska och är bitter över att just jag är utan tazetter, narcisser, tulpaner och pärlhyacinter.

Men nu har jag alltså kommit ihåg att göra detta. Känns som ett fuck you i plytet åt glömskan. Tänk att blomplantering kan kännas så.


Förhoppningsvis prunkar det till våren.

(Det är förövrigt busenkelt att plantera lökar. Bara stick ner dem i jorden enligt anvisningarna på påsen. Täck över med lite jord och vattna. )