Jädrar vad jag städar och gnor denna morgon. Jag förbereder för en tidning som kommer hit och ska göra ett inredningsreportage. Sånt är alltid roligt men samtidigt lite ångestskapande. För plötsligt ser jag bara allt jag inte gillar och inte vill att någon ska fota. Allt som är kvar att renovera på vårt stora hus. För det är mycket. Även om köket blivit som nytt. Och det finns så många saker jag önskar mig. En skön Howardsoffa, en ny sänggavel, ett lager grå målarfärg på sovrumsgolvet. Tjocka ulliga mattor, stora prunkande blommor, en industrilampa till köksbordet, en träfåtölj från Norrgavel….ja det är så mycket man vill ha ha ha när man tänker efter, bäst att inte tänka efter. Då blir man olycklig.
Något jag däremot är nöjd med är färgen i hallen. Den fick samma färg som boaseringen i köket, nämligen en dimgråblå nyans från Alcro som heter Bris. Hatthyllan har hundra år på nacken och kommer från Märta. Tavlan har jag hittat på loppis. Mamman med barnet ser lite sorgsen ut. Fast ändå vacker.











19 svar
Jag gillar verkligen det blå färgen. Vi har köpt hus precis, och jag vill verkligen måla ett rum i just precis den nyansen. Men vilket… Lånar bilden till min blogg, och länkar såklart:)
Vad lustigt, den där tavlan har jag också. Jag köpte den i en antikaffär för säkert 15 år sedan. Damen i affären påstod att det var ett tryck av Einar Nerman. Fin är de i vilket fall.
Krokarna på din hylla; vi har exakt likadana på en hylla som följde med huset vi köpte nu i somras! Även konsolen ser lika ut 🙂
Men Klara!! Jag har köpt exakt samma tavla på en loppis här i Härnösand. Och jag blev lite störd av att barnet ser ut som Robyn. Men ack, den är fin!
när min lilla mamma hade avsluat ett stor projekt på jobbet som varit jättestressit, överrakade vi henne med just en sådan fotölja. Fast en vit med grått ull. Den är så himla fin och bekväm! ville mest säga det, kramkram
Jag är kär i de där fåtöljerna från Norrgavel! De är så fina, men kostar ju som sagt en mindre förmögenhet.
Haha! Och jag har växt upp med den där bilden av mamman och barnet! Förmodligen varför jag har blivit så obotligt melankolisk av mig. Den hängde i vår hall under två vita porslinsduvor. Ska genast ringa mamma och be henne leta fram den.
http://www.tradera.com/item.mvc/viewitem/119814151
Såg dessa och tänkte på dig. Skulle passa fint till dina knalliga klänningar.
Spännande!
Jag har precis likadan tavla. Hittad på loppis den med. Liksom de flesta tavlor jag har. 🙂
Vad roligt med tidningsbesök. Sen blir man ju alltid lite nojjig så fort någon ska komma och ’invadera’ ens hem, men tycker man ska ta lätt på det där. De flesta bryr sig inte och de som bryr sig ska man inte bry sig om. ^o^
Jag håller med dig! Bäst att inte tänka efter för mycket, önskelistan blir lätt oändlig. Och så fort man bockar av listan fylls den på med nytt… Vi har renoverat och grejat med vårt stora hus i sju år snart och gjort massor men oj, vad mycket det finns kvar som måste göras och som vi vill fixa till!
Så spännande med inredningsreportage! Men jag kan förstå stressmomentet i det hela, att man drabbas av lite perfektionsnojja. – Tyckte det var nog så jobbigt att ha en fotograf hemma när vi skulle sälja vår lägenhet, när man visste att bilderna skulle läggas ut till allmänt beskådande på nätet… Men du, lita på att ditt personliga och charmiga hem duger som det är! Tipsa gärna om var man kan läsa det färdiga reportaget sen.
Må gott!
/Anna-Karin
Va trevligt med Einar Nermans tavla i reproduktion. Den fanns i mitt barndomshem på 50-talet också…
Visst är det härligt att ha något att se fram emot! Dream on…
Hej Clara! Jag vill fråga dig en sak som inte alls har med ditt inlägg att göra. Jag vet att du förlorat din mamma. I sommar har båda mina föräldrar gått bort och det mesta känns hopplöst. Hur långt har du kommit i ditt sorgearbete och hur länge sedan var det hon gick bort. Om du vill kan du svara på min mail. Skulle uppskatta ett svar.
Hej Eva Maria! Vad fruktansvärt – jag beklagar verkligen sorgen. Det är jättesvårt att ge något ”råd” i sådana här situationer. Det är hemsk helt enkelt. Jag tycker att jag har kommit en bra bit i sorgearbetet – ändå tänker jag på det exakt varje dag. Det är inte lätt för en utomstående att förstå hur mycket energi det i längden stjäl från en. Men så är det i alla fall. Jag har kommit vidare med hjälp av psykologer och själavårdare i kyrkan, samt att jag har haft ett väldigt fint stöd av släkt och vänner. Jag vill verkligen rekommendera att gå till en samtalsterapeut för att få stöd och hjälp att komma vidare med sorgen. Inte komma över. Men vidare. Det kan kännas motigt men är verkligen värt det. Var inte rädd för att söka hjälp! Och ta hand om dig! Stor kram
Älskar Norrgavel! Vill ha typ allt i deras sortiment! 😀 Men kommer nog aldrig ha råd med något därifrån..
Förstår känslan! Men tidningen får väl göra som du och fokusera på de fina delarna. Den där färgen Bris är verkligen vacker, men väldigt vad den såg annorlunda ut på den här bilden mot för i köket. Jag upplever den som mycket mer grå här. Men det kanske är ljuset och färgerna den kombineras ihop med…
Precis det trycket har jag stående på en tavellist i vardagsrummet. Min mormor gav bilden till min mamma när jag var två år, då hon tyckte att kvinnan och barnet var så likt mig och min mor. Så nu, 20 år senare, står den hemma hos mig, och jag blir lika glad varje gång jag ser den. Antar att det är så med saker som följt med från ens barndom.
Tidningsmänniskor tar väl bara kort på snyggigheterna väl? Det tror jag.