Man tittar på olika saker när man köper hus. Där andra såg ett hus med dragiga originalfönster såg vi ett hus med charmen i behåll. När andra påpekade att det enkupiga takteglet för länge sedan borde ha byts ut till plåt hurrade jag tyst för att ingen gjort något så tokigt. När folk påpekade att huset saknade modernt badrum tänkte jag att det var perfekt, för då kan ju vi bygga ett i gammal stil första början! Sedan har jag hört folk knorra om hur klumpiga våra gamla element är – men det finns ju inget vackrare. Hur konstig planlösningen i äldre hus är – men det är ju det som är charmen. Hur det knarrar och knäpper i golven – själv njuter jag av ljudet. Men huset värms ju upp med ved?!  JAMEN DET ÄR JU DET SOM ÄR SÅ MYSIGT!

Att renovera och bo i ett gammalt hus är som att ha en älsklig men knepig livskamrat. Vissa saker måste göras på deras villkor. Inga standardlösningar passar. När jag tapetserade i köket och tapeten var rak enligt vattenpasset såg det snett ut. Jag var tvungen att tapetsera snett för att det skulle verka rakt. Sånt händer jämt och det är det som gör det så spännande att bo tycker jag. Att ha ett hus som är en älsklig men knepig livskamrat.