För en tid sedan blev jag intervjuad på scen. I publiken satt mest äldre människor. Jag fick några frågor om Husmorsskolan i P1 och när jag berättade vår tanke bakom – att lyfta fram för allmänheten den kunskap som äldre kvinnogenerationer sitter på men som föraktas och ses ner på – eller tvärtom plockas fram på nytt utav stjärnkockar, designers och forskare utan att de ursprungliga uppfinnarna (kvinnor och husmödrar) får credden. När jag sagt det så reste sig ett helt gäng av de äldre damerna ur sina stolar och applåderade med händerna ovanför huvudet och ropade bravo!
Då blev jag rasande stolt. Jag önskar att jag haft en kamera att för alltid bevara ögonblicket med. Och när jag tänker på det nu så känner jag att de som provocerats av det här programmet och dess namn och tyckt att det är bakåtsträvande, oviktigt och ofeministiskt verkligen inte har förstått någonting om någonting. Så tänker jag. Och så tänker jag på farmor i himlen och mormor på jorden. Och att om någon kommer och säger att det som de gjorde var strunt och inte värt någonting. Ja då tar jag fram ett gevär och så skjuter jag dem.
112 svar
Vilken härlig respons! Måste känts underbart!
Heja husmödrar!
Vilken magiskt ögonblick det måste ha varit! Vilken känsla det måste ha väckts för både publiken och dig!
heja dig clara!
Så bra! Har också tänkt på att de som har provocerats av Husmorsskolan egentligen inte har förstått vad det handlar om!
Heja heja!
Bra där!
Jag blir tårgd när jag läste ditt inlägg. Vilket vackert ögonblick du fick vara med om! Jag börjar längta efter min mormor som tyvärr dog för 11 år sedan, hon var så fin.
Åh vilket ögonblick! Så himla fint!
Härligt, och du har så rätt! Tänk vilken outsinlig källa till kunskap min mormor var, och min mamma är – jag ringer alltid mamma när jag undrar över något (skulle önska att du också kunde göra det, tur att du har din mormor kvar). Kram!
Heja dig!
Du är så bra och fin!
Ungefär vad jag tänkte på när jag läste detta: http://www.unt.se/ledare/hemmafrun-i-vara-drommar-1276843.aspx
Du gör ett grymt jobb.
Blir ju arg när jag läser länken. Har vänner som önskade de hade haft råd att vara hemma några år när barnen var små, men hade inte råd så det blev dagis innan de fyllde 1 år o mammor som mådde dåligt.
Jämför mig inte med dig, men önskar jag hade mer ork att pyssla som är bland det bästa jag vet… 🙂 men underbart att läsa bloggen. Tack!
Att ha sina mammor, farmödrar, mormödrar vid sin sida, som man kan rådfråga, ringa till och få en kram av då och då. Inser nu (när farmor ligger på sjukhuset, mormor och morfar, farfar döda sedan 10-tals år) att man verkligen måste ta vara på dem. Snart kan det vara för sent. De har så otroligt mycket kunskap, Ställ frågor, fråga om råd etc. De uppskattar det mer än du gör, tro mig.
Att ens umgås och vara vän med nån äldre människa – det vill jag göra! Nuförtiden och särskilt i en studentstad, träffar man bara 20-30-åringar. Det är FATTIGT! Jag saknar alla gamla! Kom in i mitt liv, lite livsvisdom och kunskap vill jag ha!
Hejja Clara! Du är så bra. Stå på dig!
Moderna kvinnor får tydlligen inte syssla med typisk kvinnliga sysslor, husmorssysslor, för då är hon fången i en kvinnofälla. Man får enbart syssla med saker som är godkända av “de som vet” ( de som anser att husmorssysslor är en fälla) för att vara OK. Är inte DET en fälla i sig? Att INTE får göra vad man vill, om det skulle råka vara något som kvinnor förr i tiden gjorde? Att det finns de som delar in aktiviteter i dos och donts för nutida kvinnor, är inte det sjukt? DET är en fälla.
Om en man gör samma saker så ses han upp till, medan kvinnan kontateras sitta fast i gamla mönster.
Lisa Magnusson diskuterar den saken så bra här: http://rodeo.net/lisamagnusson/2011/02/02/likhetsfeminismen-1-0-objektifierar-kvinnan/
Har Lisa ändrat uppfattning? Förut var hon ju arg på “hemmafru-bloggarna” för att de var så typiskt kvinnliga. Men bra om har ändrat sig.
Det ska jag nog låta vara osagt… 😉
Hej Clara
Jag läser och uppskattar din blogg och har även lyssnat på ditt radioprogram. När det kommer till ämnet ovan så har jag “verkligen inte har förstått någonting om någonting”. Ett längre informerande blogginlägg om husmödrar, feminism och hur det hänger ihop skulle därför uppskattas.
Jag håller med om att man skall visa uppskattning för det arbete som kvinnor gjort i hemmen under hela mänsklighetens historia. Jag förknippar dock ordet husmödrar med kvinnor som blivit tvingade till ett ansvar som de kanske inte vill ha. Med kvinnor som hellre hade velat studera, resa eller jobba istället för att agera servicepersonal till sin man och sina barn.
Det skulle vara väldigt intressant att läsa dina tankar kring detta.
Tack för en bra blogg
Jag håller med dig Clara, jag tycker det är oerhört viktigt att lyfta fram och uppvärdera den kunskap som vår generations far- och mormödrar besatt och som väl idag i mångt och mycket håller på att försvinna.
Dock är jag också benägen att hålla med Bob. Min mormors mor brukar beskrivas om en kvinna som var född 100 år för tidigt, som hade kunnat uträtta stordåd om hon haft de möjligheter som kvinnor i vår del av världen oftast har idag. Detta inte för att nedvärdera det stordåd hon utförde, d v s att sköta hus, gård, stor familj, sociala relationer i den lantliga bruksorten, allt med en man som arbetade på andra sidan Atlanten. Dock är det nog viktigt att också tänka på att hennes liv var märkt av en rad “måsten”, inte minst för att förstå de situationer som kvinnor i stora delar av världen befinner sig i.
Vad jag också kan tycka är något problematiskt med den typ av bloggar som denna utgör och som ju också är en följd av den kommunikations- och presentationsform som sociala medier utgör, är att skribenterna – alltsomoftast unga kvinnor – framstår ständigt som så perfekta. Vilket kanske också förklarar en del av deras dragningskraft. Det gör mig dock lite ledsen att man så sällan får se eller höra bloggerskor berätta om sina dagar då de struntar i allt, går runt i träningsbrallor och skitigt hår bland travar av disk, damm och smutstvätt och spelar playstation (eller vilket sätt man nu föredrar att omfamna sin lättja). Tystnaden kring detta tror jag är något väldigt negativt, som tyvärr bara ökar kraven på unga tjejer och kvinnor att inrätta sig i vissa normer för kvinnligt beteende.
Hur som helst, du verkar sympatisk Clara, men jag skulle verkligen uppskatta en aningen mer politiserad diskussion kring “husmodern” – vad tar vi med oss från de äldre kvinnogenerationerna som bra och viktiga värden att värna? Vilket ansvar har vi mot dem att utveckla de möjligheter som de själva inte fick? Hur ska vi få oss själva att bejaka hela vårt personlighetsregister, inte bara den “duktiga flickan”?
Jag säger inte att husmodern alltid var en utvecklande roll – många skulle såklart fått bättre nytta av sina gåvor genom att göra andra saker – blivit politiker, läkare, busschauförer – you name it! Men bara för den sakens skull tycker jag inte att vi ska se ner på det otroliga jobb de gjorde, vare sig det var frivilligt eller ofrivilligt. Husmodern byggde Sverige.
Äntligen någon som kommer med en något mer problematiserad syn på husmoders trenden och den till synes perfekta ytan. Tack fina Jonna för att du kan sätta ord på det jag inte förmår.
Jonna, jag har skrivit flera blogginlägg om just det du nämner, dels om att sluta vara en duktig flicka – dels om kravet på bloggare att alltid utelämna sig, dels förstås flera inlägg från när jag har dåliga dagar. Här är ett axplock
http://www.underbaraclara.nu/102659/2008/02/25/en-bra-dag/
http://www.underbaraclara.nu/188404/2011/01/07/om-einstein-brytt-sig-om-frisyren/
http://www.underbaraclara.nu/187970/2010/12/20/akta-eller-falsk/
http://www.underbaraclara.nu/190514/2011/03/15/blomma-boll-bajs-hejda/
http://www.underbaraclara.nu/133432/2009/01/24/utan-duktiga-flickor-stannar-sverige/
Jonna skriver bla: “Vilket ansvar har vi mot dem att utveckla de möjligheter som de själva inte fick?”
Har jag alltså ett ansvar att utveckla de möjligheter som de inte fick? Måste jag ta vara på det som “de” jobbat fram, som jag själv kanske inte håller med om? I Sverige idag får jag inte ta hand om mina egna barn (gärna andras), utan jag måste ut i arbetslivet och jobba. Vårt samhälle uppbyggt på ekonomisk tillväxt. För DET är ett mått på lycka i mammons rike! Och det är bra att förklä det i förverkligande av mig själv och att slippa ur kvinnofällan.
kvinnor ska ta ansvar inte bara för sin egen verklighet utan även andra kvinnors? genom historien dessutom? döda kvinnors öden ska jag känna ansvar för när jag går in på panduro hobby? jag köper inte det. systerskap visst, men jag ska inte behöva välja bort vävstolen bara för att min mormor “inte kunde” välja. just min mormor gillade att väva och hon var duktig på det, precis som hennes kakor och tunnbröd var känt i bygden som förstklassiga. om jag inte får prata om det, därför att min vän annas farmor kände sig fångad i sin paradvåning där det var tänkt att hon skulle kela med barn och hålla på med broderier – båda hatade hon, är inte det att förminska min mormors arbete? är vävandet inget värt idag för att ANDRA kvinnor kanske tyckte det kändes sådär att stoppa strumpor? vi kan hylla äldre mäns snickerier och prata om att “sånt där görs inte idag” och jag kan ju då berätta att sådana trasmattor som tanterna vävde förr görs inte heller idag men det får vi inte prata om? får inte försöka ta upp och lära oss? nu har vi ju verkligen alla valen, vi kan till och med vara hemmafruar om vi vill (och orkar med det sociala stigmat) – men vårt samhälle är inte med och stödjer det och bygger nu på att du isåfall har en make som kan betala för dig vilket jag tycker är helt rätt men vill du och kan stanna hemma DO IT jag kommer inte döma. jag kan inte tänka mig att annas farmor idag skulle tycka att vi andra ska otrivas med att brodera eller baka bara för att hon gjorde det, hon skulle gå på klubbar och resa till new york och låta oss hållas bäst vi vill.
Nej, det där är ju helt riktigt som du skriver Lemmis. Tänkte eg direkt när jag skrev det där med ansvar att det inte riktigt är något jag helt skriver under på. Inte i relation till inte längre existerande generationer. Ansvar känner jag att det är viktigt att ha mot sig själv och människor som lever, över hela världen, jo, jag håller fast vid systerskapet lika mycket som att vi alla är en del av en verklighet präglad av enorma orättvisor. Men, vad jag kanske var ute efter var att på ett mångfacetterat plan söka inspiration hos de äldre kvinnogenerationernas kunskap, erfarenheter och styrkor. Jag har jättelänge påpekat hur viktigt det är att den mer handfasta kunskapen inte går förlorad, för min del är mycket redan för sent och den här typen av forum är ett bra sätt att återknyta till denna. Framförallt utgör bloggar som denna ett sätt att verkligen uppvärdera det som betraktas som klassiska kvinnogöromål.
Men för att sätta dessa i ett sammanhang och fylla svunna generationers kvinnliga erfarenheter med hela dess kraft och styrka, så tror jag att det är viktigt att komma ihåg den samhälleliga kontext de existerade i. Inspirationen från äldre generationer i min släkt hittar jag personligen mer i en mormorsmor som runt sekelskiftet på egen hand tog sig till just New York, för att leta reda på mannen hon förälskat sig i på den västsvenska landsbygden. Eller mormor som skilde sig och gifte om sig på femtiotalet, vilket förstås var svåraccepterat för omgivningen. Eller, (om jag tittar bortom den egna släkten) från kvinnor världen över, som utgör navet i familjer i stor utsatthet. Allt dessa erfarenheter ser jag som instickade i vindlande maskor i brokiga filtar och vävda in i linnedukar och mattor…
Den här debatten är fantastisk. Ni är så kloka och insiktsfulla så jag blir helt glad. DET är systerskap.
Här kan du läsa mer om detta
http://www.underbaraclara.nu/180584/2010/09/06/om-riskerna-med-sylt/
http://www.underbaraclara.nu/187845/2010/12/17/tack-kazmierska-jag-skrattar-hela-vagen-till-banken/
Jag ser det som att det är två kvinnotyper som i de här debatterna buntas ihop till en och det leder till stor förvirring faktiskt. Grovt skulle jag kalla dem för “BONDMORAN” (Clara har också använt den beteckningen ibland) och “FEMTIOTALSHEMMAFRUN” – även om sistnämnda idealet egentligen är äldre. Min farmor var en bondmora – hon slet som ett djur – först hemma på gården, sen som piga och till slut som husmor. Hon gjorde det för att hon var tvungen och det syntes på henne. Hon hade grova arbetarhänder och när hon var ung var det fortfarande något att skämmas för. Inga långa vällackade fingernaglar här inte. Hon odlade potatis för att det var betydligt billigare, inte för att hon tyckte att det var ekologiskt och godare. Sen drömde hon nog om den där “riktiga hemmafrun”. Hon som var så tjusig, välfriserad och sminkad som i kvinnomagasinen. Hon som hade råd med diskmaskin, torktumlare, köpebröd och tjusiga kläder. Det är först idag som vi börjar idealisera hennes slit och hennes goda bullar, fastän hon själv i grund och botten mest av allt drömde om att ha det så fint som “doktorinnan” hon var kokerska åt. BONDMORAN fanns på riktigt, men det var nog inte ett särskilt roligt liv. FEMTIOTALSHEMMAFRUN är däremot nästan uteslutande en IDEALBILD som kvinnomagasinen skapade och som bara kunde funka med mycket pengar. För de flesta var det en omöjlig ekvation. Ingen större skillnad till idag faktiskt. Jag tror att de flesta hemmafrubloggerskorna absolut inte har lust att uppleva den ekonomiska osäkerheten som BONDMORAN upplevde och att de definitivt inte vill se ut som en!!!
Håller klart med Jonna och Minna. Claras framställning lite onyanserad och all perfektionism kan bli för mycket. Speciellt i de här bebistiderna.
det är jättetråkigt att din farmor hade det så tufft och vi vet allihopa att hon tyvärr inte var ensam, men kvinnor var inte heller de enda som har haft det tufft genom historien. och framför allt, bara för att din farmor led betyder inte det att alla våra farmödrar led! jag vet att min mormor aldrig kände sig ful med sina grova händer, hon ÄLSKADE att jobba med händerna både med deras djur på gården och senare på ålderdomshem. genom att generalisera såsom du gör, tar du bort allt fint min mormor har skapat genom åren. det är oförskämt. och bara för att clara och några till tycker om att gå i kjol sitter de väl inte och drömmer om att säga upp sig från sina jobb för att odla potatis? var får du det ifrån?
Utan all den kvinnokraft som lagts ner under hela 1900-talet hade vi aldrig varit där vi är i dag, med det samhälle och utveckling som skett. Och när ska de inses att män och kvinnor är olika och kommer förbli olika och många vill fortsätta vara olika. Ha olika roller och prioritera olika. Och tack alla far- och mormödrar, mammor och extra mammor, tanter och gummor för allt ni gett och ger oss i den yngre generationen. Ni är starka förebilder och tack Underbara Clara för din sköna blogg 🙂
Fast det var väl ändå inte det Clara sa? Hon har väl aldrig talat om vikten av män och kvinnors olikheter och könsroller, utan snarare att man inte ska vifta bort stereotypt kvinnlig kunskap/kvinnliga sysslor som nonsens? Eller har jag missupfattat det här totalt?
Men deras egna farmödrar och mormödrar då? Ser de ner på deras kunskap och arbete? Det har jag väldigt svårt att tänka mig, låten oss skaffa lite självinsikt och perspektiv på tillvaron TACKsåmycket!
Min mormor Anna är 89 år och har alltid varit hemmafru, med massor av bra kunskaper om det mesta. Hon brukar ofta lyssna på dina radioprogram och hon tycker de är väldigt bra och trevliga!
Huvudet på spiken, Clara! Du har så rätt, och jag tycker att du har all anledning till att vara stolt! 🙂
Precis så har jag tänkt hela mitt liv. och då är jag en bit över femtio. kvinnogrejer nedvärderas alltid. Mode är ointressant men sport ska man skriva om i dagstidningar och dagligen göra speciella program om, att jobba med barn är strunt men meka med avloppsrör är finfint. och framförallt det som du lyfter fram gammal gedigen husmorskunskap som spar både miljö och pengar och dessutom är hyfsat meditativt är inget värt. Kampelikamp
Husmorsrollen är underbar om man väljer den, yrkeskarriär är underbar om man väljer den…..
Hoppas att alla, både kvinnor och män gör aktiva val för att leva sitt liv på det sätt som gör dem mest lyckliga. Visst är det häftigt att leva i ett samhälle där det finns valmöjligheter!
Nu ska jag läsa en statlig utredning för att sedan åka hem och ansa till pelargonerna. Då har både hjärnan och själen fått sitt!
Heja alla kvinnor – unga som gamla! Och ett särskilt heja till dig Clara, som tar upp detta viktiga ämne i din blogg!
Vad kvinnor (och män för den delen) har utvecklat och arbetat med ser jag som ett hantverk, ett hantverk som ska uppskattas. Varför vara fastklistrad vid begrepp? Begrepps innebörd (dvs husmoder) förändras eller försvinner. Att idag anamma det hantverk som en husmoder historiskt har utvecklat betyder inte att du själv ä r en husmoder eller hemmafru, bara att du anser de metoder de använt är värdefulla och värda att bevara. Programmets namn “Husmorsskolan” ser jag mer som en hyllning till ett hantverk och inte som en strävan efter att befästa något förlegat ideal. Se de starka individerna!
Åh Clara, vilka härliga kvinnor som vågade ställa sig upp och visa sin uppskattning! Och vad roligt för dig, du är värd all hyllning i världen för allt klokt du säger och skriver. Du är fantastisk duktig och har så kloka argument och åsikter. Tack för att det!
Jag och min familj pratade lite om det här när jag var hemma senast och jag frågade var mamma och pappa fått sitt intresse för matlagning, bakning och sådant. Mamma svarade att hon fått det från sin mor, alltså min mormor, och pappa stämde in.
Han hade imponerats och inspirerats av min mormor som blev änka väldigt tidigt och fick klara allting själv och därför har jag nu både en mamma och en pappa som jag kan ringa till och fråga om allt som har med hemmet att göra!
Så herleg! 😀
Ynskjer deg og dine ei god helg!
Du är så värd den applåden! Heja dig!
Vad rörande! Haha, och så älskar jag när du är så där radikal: “Ja då tar jag fram ett gevär och så skjuter jag dem!”
Härligt att se lite good old “clara ryter ifrån” – underbart! Klart tanterna ska ha cred.
och vad intressant att ingen har tänkt på att fråga tanter om saken, överhuvudtaget. när de uppenbarligen har åsikter. bara gnäll gnäll gnäll om de som tycker om bakning och pyssel och allt man kan ha att säga däremellan. friheten gjorde att vi kunde vara fräcka mot vårt kvinnoarv? jag såg diplom till nån greta från dåvarande kungen för hennes fina vävar, på myrorna. det är så sorgligt. på myrorna! vem lämnar sånt till myrorna?!
Nog tror jag att ögonblicket har sparats för evigt för dig även utan kamera!
You go girl! Använde precis ett av dina husmorsknep igår, du vet det där om att lösa proppar i handfatet med hjälp av bikarbonat och ättika. Jisses vad effektivt det var! Det är så himla bra att du för all den här kunskapen vidare, det är våra kvinnliga förfäder verkligen värda!!
häftigt! hade jag varit på plats hade jag också ställt mig upp och applåderat tills händerna domnat!
HAHAHA!! Fast jag tycker också som Bob ovan, att om man ser till ordet husmor historiskt, så har det ofta handlat om kvinnor som inte har haft något val. Därmed absolut inte sagt att det de gjort inte var något annat än enastående! Kanske än mer så för att de inte hade något val, och ändå har gjort ett sådant fantastiskt jobb. De ska uppmärksammas för detta tycker jag, innan det är försent. Och så tar vi i den yngre (nåja, jag tillhör mellanskiktet numera) generationen och återerövrar husfru-begreppet och gör det till ett val som räknas som ett eget fritt val.
Jag tänker såhär: Det är synd att inte alla de kvinnor i min mormors generation som ville studera, eller bara förvärvsarbeta inte fick möjligheten, men att därför förakta allt det arbete som de gjord ändå och låta alla knep och finurligheter gå om intet, gör inte det bara saken värre?
Min egen mormor begravde vi för några månader sedan och som min mamma sa när hon pratade på minnesstunden: om någon hade kallat mormor för hemmafru, så hade hon blivit arg. Hon jobbade hårt och mycket och var aldrig ledig. Hon var inte “bara” en fru och mamma, hon var en riktig husmor och en bonnmora och kunde så himla mycket! Och jag tycker inte att all den kunskapen får försvinna, så jobba på Clara!
Där rös jag! ooooh! Kunde inte sagt det bättre själv Clara, du är grym!
Ord och inga visor! Vilken härlig scen med kvinnorna som applåderar. Det gillar jag 🙂
Känns som att HIPP HIPP HURRAAAAA passar in här, på nåt konstigt vis :)) Du är bäst alltså 😉
“nu förstår du inte något om någonting” Clara. kunskapen föraktas inte. det är det faktum att många husmödrar inte hade något annat VAL än att jobba i sitt anletes svett. alla gillar inte att safta. när du gör det blir det en romantisk och piffig dröm som går i ett svagt skimmer av rosa (som du dessutom har tid att fota vackert). knappast som det såg ut på den tiden. många av dåtidens husmödrar skulle nog helst bara velat ta fram geväret och skjuta sina män och samtidens stereotyper! bara för att de var så jävla less.
…det kanske är därför “husmorsskolan” för med sig en så negativ klang, och inte för att själva kunskapen föraktas.
Klart att de inte hade något annat val! Just därför är det väl fantastiskt idag när vi kvinnor och män har ett val och kan plocka russinen ur kakan istället för att vara tvungna att göra allt.
jo. jag vet att du vet. men förstår inte varför du blir så upprörd över dom som reagerar negativt. det är väl närmast en sund reaktion i dagens samhälle. sen vill jag också applådera Jonna, som skrev (skarvar lite) “Vad jag också kan tycka är något problematiskt med denna typ av bloggar är att de ständigt framstår som perfekta /…/ vilket tyvärr bara ökar kraven på unga tjejer och kvinnor att inrätta sig i vissa normer för kvinnligt beteende.”
jag kunde säkert ha sagt det bättre själv, men nu hann hon före ;-). bra där Jonna!
Ja, jag önskar att jag kunde vara lite mer som du vill att jag ska vara för att vara en bättre förebild för andra unga tjejer. Men jag är bara mig själv och då blir det inte bättre än så här, tyvärr.
Man tokar det som man vill tolka det. Och det där tankesättet kan man väl applicera på nästan allt om man vill? Gå till Ica och köp din saft, och fundera under promenaden hur det hade varit om det inte alls varit öppet en lördag och plogat när snön fortfarande ligger kvar. Allting var ju jobbigare förr och inget val hade man heller. Slit och släp. Krav och press. Men vad skönt då att man i dag faktiskt kan välja sina intressen och inte måste vara alla till lags hela tiden, speciellt som kvinna. Eller kan man? I dag är det fult att koka sin egen saft, om man så tycker det är roligt eller ej. Förr var det ett måste. Vad underbart om man bara kunde få vara den man är, och inte så mycket bättre än det.
Själv slås jag ofta av tanken på hur avancerat tex ett broderi kan vara, och hur mycket tankeverksamhet och logik som ligger bakom mönster till lapptäcken och kläder. Och vilken uppfinningsrikedom som krävts för att slänga i hop ett recept av gamla rester. Sånt som vi fortfarande använder i dag, tar för givet och köper färdigt, men aldrig nånsin ägnar en tanke åt de som hade det “jobbigt förr”. Sen kan man få höra att kvinnor minsann aldrig åstadkommit någonting, att vi inte är tillräckligt smarta för att uppfinna, forska, tillverka och konstruera.. men vad är det gamla husmödrar gjort i alla tider då? Fräckt att inte uppskatta deras jobb, tycker jag. Nog kan vi förundras över hur de uppfann hjulet på stenåldern, men jag tror de flesta är ganska överrens om att vi inte behöver den tiden tillbaka bara för att vi gillar att rulla fram.
BRA CLARA!!
😀
blir så jävla glad av att läsa detta! hurra för dig clara!
Jag blev också tårögd när jag läste detta. Fantastiskt ju! Heja Clara!
Intressant! tack för att du upplyste mig! Jag är väldigt intresserad av feminism men har aldrig tänkt på husmorssysslor på det sättet. Du har rätt, varför får all den fina maten och pysslet så dålig klang! Det ända negativa med det var ju att kvinnan stannade hemma för att leva på mannens pengar. men tänk om den husmoren kunde ha fått ta för sig då utav samhället! För det är precis som du säger att det är det som händer nu… alla designer och stjärnkockar, de fanns där för längesen.
Ja!! Jeg kan ikke bli mer enig.
nu fick jag lite gåshud. heja dig!
vilket härligt ögonblick, nästan att man får tårar i ögona av att läsa om det. puss på dig, duktiga Clara!
Ja, det där med geväret är väl lite dramatiskt i mitt tycke 😉 men Bravo! håller med. Tänker på min mormor i Sverigehimlen och min farmor i Islandshimlen, de håller nog med de oxå!
Kram, Helena.
…och “Ojet”, du skriver bra, jag skulle nog ha varit en av dem med geväret själv om det varit så…
Hej Clara!
Vad härligt med uppskattning! Jag förstår att du blev väldigt glad. Jag har lyssnat på ditt program med stor behållning och jag tycker att du gör mycket klokt och bra. Dock tycker jag att programmets titel husmorsskolan trots allt är lite missvisande.
Visserligen finns många bra husmorstips i programmet, hur man städar effektivt och miljövänligt, planterar om blommor osv. Men – jag tror inte att alla dessa husmödrar hade tid med pyssel i form av citrusdörrkransar, äppellyktor och målade grenar. Jag säger inte att det är något fel med alla dessa saker – men de känns för mig som rena pysselgrejer , och inga tips som direkt hade kommit från våra far och mormödrar. Jag tror att de hade fullt upp med att laga vanlig mat, städa och tvätta. Så tror jag. Vad tror du?
Hälsningar Anna
Det är inte alltid själva projekten i sig som är husmoderliga – utan tänket. Att ta vara på det man har för att göra något nytt! Att inte gå till floristen och fixa kransen utan hitta på något av det man ändå har liggande hemma. Hänger du med?!
Hej! Ja, det hänger jag med på. Tack för ditt svar och ha en bra kväll! Ser fram emot fler radioprogram med dig och Erika!
Tack själv 😀
Bra sagt/skrivet Clara!!! :-)))
Ååååå gud vad fint!
Åh jag får tårar i ögonen när jag läser detta. Min pappa gillar dig. Han lyssnar på dig och berättar dina tips för mig!
Heja Clara!!!
Du har så rätt, så rätt. Tänk vad mycket kunskap som går till spillo. Bubblan kommer spricka. Jag är övertygad om att vi kommer behöva gå tillbaka till livet på landet där man har en kossa, några höns och ett par getter. Men vad händer när ingen längre vet hur man mjölkar? Eller tjärnar smör? Eller gör ost? Eller stoppar strumpor?
Så synd. Så tråkigt.
ååhh underbart. du är bäst!
Heja Clara! Bara ta fram norrlandsbössan och skjut de jävlarna!
Jag tycker att det är en väsentlig skillnad på hemmafruar och husmödrar. En husmor ser jag som den som sköter hem och barn, mer eller mindre frivilligt. Jag ser det mer som en egenskap än en uppgift och tycker själv att jag är lite av en husmor därför att jag tycker att det är viktigt och gillar att sy, baka, laga mat, sylta, sticka och greja hemma. Gärna med väl beprövade och fiffiga metoder och bra råvaror. Använda sunt förnuft för att lösa de problem som uppkommer och allt sånt.
Men hemmafruar, nej tack! Hemmafru är den som jobbar oavlönat hemma och försörjs av maken (enligt NE). Min mormor är änka sedan 2år och grämer sig nu för att hon ägnat hela sitt vuxna liv åt att vara hemmafru. Hon har inte lärt sig något yrke eller tjänat ihop några egna pengar, och då känner man sig inte så mycket värd.
Att hon lagar världens godaste husmanskost, målar jättefint,och syr med stor finess beundrar jag henne för, och jag tror nog att hon också är nöjd med vad hon skapat. En riktig husmor som har arbetat som hemmafru! Hon skulle ha målat, sytt och lagat god mat om hon hade varit yrkesverksam också.
Applåder till dig och till alla husmödrar! Och till att vi i dagens samhälle har ett val och inte måste vara hemma och passa upp för att det är så det är.
blir rörd av dina ord clara!
Jag håller med dig!
indeed bruttan! länge leve do – re-do och glömda ekonomier!
nu började jag gråta. du är fantastisk clara, och jag erkänner – jag har också ryggat tillbaka för namnet husmorsskolan, men jag ändrar mig nu. jag ändrar mig helt.
för om vi inte lyfter upp dom människor som kämpat för kvinnors rättigheter, och de kvinnor som kämpat med hem och familj då kan vi lika gärna skita i allt.
du är bäst.
Heja heja!! Kör på!
Jag får mer eller mindre hela tiden höra att jag är så gammal modig som syltar och saftar själv,samt bakar och virkar m.m. för jag är ju bara 24 år,måste säga att mindre pengar lägger jag ut i månaden emot mina nedlåtande vänner/systrar…SÅ GO HUSMOR GO,jag tycker det är viktigt att kunna ta vara på de mesta man kan!!!super respons du fick!!!SUPER!!!
JÄ!
*står också upp och applåderar*
Pang pang! 😀
åh jag älskar din blogg SÅ MYCKET!! ville bara säga det!! det finns ingen som den och den är så bra och rolig och inspirerande och AAAAH jag blir bara så glad och den får mig att må så bra! 🙂 massa kramar!
Clara, jag alskar det har inlagget, sa som jag alskar de flesta som jag har last sen en par manader tillbaka. Jag tycker du ar otroligt modig och stark som vagar jobba med vad du vill och saga det du vill i detta forumet. Du gor ett fantastiskt jobb med att ta begrepp som “husmor” och atervinna det till nagonting fint och vackert! Vad vore vi utan generationerna innan oss? Ingenting, inte ett endaste litet dugg 🙂
Kramar till dig!
Jag ryste ärligt talat när jag läste detta. Det är att hedra våra mammor, mormödrar och kvinnorna innan dem.
Hahahaha! Klockrent!
Det är verkligen sorgligt att det aldrig ska slå fel: män som utför “husmorssysslor” blir hyllade för att de är så moderna medan kvinnor som gör det blir hånade och bespottade. Plågsamt är det också att inse att vi ser ned på tidigare generationers kvinnor och avfärdar dem som viljelösa våp och offer. Vilka var det som stod på barrikaderna och kämpade för att vi skulle få rösträtt SAMTIDIGT som de hade ett hem och en familj att sköta? Var det inte de som gav oss möjligheten att välja kanske?
Jag önskar att jag var så pysslig och bra på hemmafix som du, Clara, men det är jag inte, (och ärligt talat tycker jag nog inte det är speciellt kul heller, även om idén om det verkar väldigt trevlig och mysig) 🙂 Jag har andra talanger och intressen som jag odlar, och känner mig inte sämre än någon annan bara för att jag inte saftar och syltar, renoverar eller skapar inredningar av sånt jag hittar på loppis och i byrålådan. När jag läser inlägg som Jonnas, Marias och Ojets, så tänker jag att de människor som känner press på sig att vara lika “perfekta” som du, för att de läser dina blogginlägg, behöver träna upp sin egen tro på sig själva. För visst är det lite bakvänt att kräva att du ska skriva på ett visst sätt så att folk med dålig självkänsla inte blir ledsna?
Inte för att det är min sak att svara på men.. jag tror Clara säkert också känner press på att vara perfekt i bland, som alla andra. (Fattas väl bara annat när hon granskas och analyseras och får både ris och ros varje dag..) Men precis som det vore otroligt trist om ingen någonsin saftade eller syltade, så vore det väl lika trist om alla alltid gjorde det och aldrig ägnade sig åt annat. Vilken tur att det är helt ok att ha olika intressen och vara stolt över det man faktiskt är bra på. Mångfald och valfrihet är aldrig av ondo liksom…
jag blir väldigt glad när jag läser det här. du har ju så rätt. synd att så många ryggar tillbaka, att de är så rädda för att bevara det gamla.
dvs det bästa av det gamla!
jag tyckte mycket om husmorsskolan så tack för det!
Halleluja!
Åh Clara, som jag gillar dig och bloggen!
Nej, nu tar vi och skiter i att ifrågasätta eller ens kommentera kvinnors intressen! Kan inte alla få vara intresserade av det de vill? Nähe? Men då kan vi väl ifrågasätta MÄNNEN också och deras typiska intressen? Motorsport, hur miljöovänligt är inte det? Vilka utsläpp det genererar. Fokusera på männen, klanka ner på dem , ifrågasätt dem. Men nej, det skulle vi aldrig kunna ju…
Personigen älskar jag att hemmfixa och greja. Och jag håller med om att äldre generationer kvinnors arbeten inte bör ses ned på, utan tvärt om uppskattas. Och självklart ska det vara upp till var och en att ägna sig åt det den vill.
Däremot kan jag kanske se att man även måste problematisera det eftersom att en anledning till att “husmodern” hade möjlighet att göra allt detta var att hon vanligen inte hade ett avlönat arbete vilket då innebar/innebär ett beroende till (vanligen) mannen som var den som tjänade pengar. Att säga att det är feministiskt att hylla ett ideal som försatte kvinnan i beroendeställning kan för mig kännas lite främmande. Jag menar alltså inte att sysslorna i sig skulle vara mindre värda än någon annan syssla (Jag tycker tvärt om att det är kul att de uppmärksammas, inte minst för att jag själv får många bra och roliga tips :)) men jag kan ändå tycka att det är viktigt att tänka på konsekvenserna detta hade för kvinnorna som ofta kanske inte hade något val. Så jag erkänner att jag “stör mig” lite på romantiseringen av husmodersidealet, men absolut inte på att kunskpen lyfts fram och att de kvinnor som utfört och utvecklat dessa sysslor hyllas.
Ojoj… Nu blev det nog rätt snurrigt… Men men… 😛
Ha det gott!
/Johanna
Kom på att när jag ändå kommenterar måste jag ju säga att jag gillar din blogg väldigt mycket och att du skriver toppen bra. 🙂
//Johanna (igen)
Håller med dig Clara om att kvinnokraften ska hyllas. Håller också med flera av dina läsare som tycker att “hemmafru-frågan” bör problematiseras och nyanseras. (och med det menas inte att du behöver vara någon annan än dig själv) Men mest reagerar jag på att ett inlägg om ett fint minne avslutas med ett illa valt hot om att döda oliktänkande! Dessutom går detta förbi helt okommenterat eller möts till och med med hejarop! Nu fattar jag att Clara inte på allvar planerar att gå ut och skjuta folk, men det är ändå en helt osmaklig kommentar. Hot är inte ok. Inte kul. Inte radikalt.
Jag borde kanske svarat här i stället för i ett nytt inlägg. Det var det jag menade när jag skrev att minsta mothugg får sig en salva tillbaka från Clara. Fine, om någon sa att min mormor inte gjorde ett viktigt jobb skulle jag också bli förbannad, men på den här bloggen känns det som att man knappt får säga att man gillar gröna dukar i stället för gula, för då får man minsann höra hur fel man har.
Blir så glad av det här inlägget! 🙂 Gillar din blogg så mycket!
Bra skrivet Jonna! Du lyckas väldigt bra med att sätta ord på det jag tycker också. Jag gillar verkligen din blogg, Clara, men jag tycker att du reagerar lite väl hårt så fort någon motsäger dig. Kanske får du en massa elaka kommentarer som inte publiceras här, men jag tycker att jag ganska ofta ser minsta mothugg från en läsare få sig en avhyvling av dig. Är det inte såväl viktigt som kul med olika åsikter? Jag håller t ex inte med dig i “husmorsdebatten” men det betyder inte att jag inte gillar din blogg.
Jag fick, precis som många andra, gåshud av att läsa det här inlägget. Det som kan vara ett problem är att vi som samhälle uppvärderar de klassiskt “manliga” egenskaperna och kunskaperna, men nedvärderar de klassiskt “kvinnliga”. Om en kvinna är intresserad av något som klassas som “manligt” höjs i många avseenden hennes sociala status. De kvinnor som ställde sig upp och applåderade har kanske aldrig fått uppskattning för det de gjort, bara för att det har tagits för givet. Och det är fortfarande alldeles för lång väg kvar tills alla, kvinnor som män, kan syssla med vad de personligen är intresserade av, utan att få skamkänslor eller känna av tvång eller grupptryck.
Kan man inte få säga att man är både husmor och affärskvinna då? Husmor när man är hemma, och affärskvinna på jobbet… eller så kanske båda samtidigt beroende på vad man jobbar med
Heja dig!
Det HÄR inlägget är anledningen till att jag gillar dig så mycket.
Jag fick just en ilning genom hela kroppen, en av den braiga sorten. Så bra, så himla bra Clara. Och jo, jag tycker visst att man får tänka att man vill meja ner alla idioter som inte fattar nåt. “De jävlarna ska skjuuuuutaaaaas”, kan man nynna lite på också. Det är inte samma sak som att man faktiskt på nåt sätt vill eller kommer att göra det. Det är som mer bildligt tänkt.
Hej Clara!
Jag har läst din blogg ett bra tag men fastnar alltid för det här inlägget, det här fina fina fina inlägget. Sen när du läste upp det i P1 höll jag nästan på att gråta för det var så fint och så sant. Och jag skäms över att säga att jag innan det här inlägget var en sån feminist som inte kunde ha rosa kläder och inte tyckte om att baka – det skulle från och med nu vara mannens uppgift att klä sig i rosa och att baka!! Det är konstigt hur ett sådant kort inlägg helt och hållet ändrade min syn på något som jag tyckte mig vara så insatt i. Hoppas du ser denna kommentar trots att det är på ett så pass gammalt inlägg!