För en tid sedan blev jag intervjuad på scen. I publiken satt mest äldre människor. Jag fick några frågor om Husmorsskolan i P1 och när jag berättade vår tanke bakom – att lyfta fram för allmänheten den kunskap som äldre kvinnogenerationer sitter på men som föraktas och ses ner på – eller tvärtom plockas fram på nytt utav stjärnkockar, designers och forskare utan att de ursprungliga uppfinnarna (kvinnor och husmödrar) får credden. När jag sagt det så reste sig ett helt gäng av de äldre damerna ur sina stolar och applåderade med händerna ovanför huvudet och ropade bravo!

Då blev jag rasande stolt. Jag önskar att jag haft en kamera att för alltid bevara ögonblicket med. Och när jag tänker på det nu så känner jag att de som provocerats av det här programmet och dess namn och tyckt att det är bakåtsträvande, oviktigt och ofeministiskt verkligen inte har förstått någonting om någonting. Så tänker jag. Och så tänker jag på farmor i himlen och mormor på jorden. Och att om någon kommer och säger att det som de gjorde var strunt och inte värt någonting. Ja då tar jag fram ett gevär och så skjuter jag dem.