Många av lillens kläder är så fina att jag önskar att de var i vuxenstorlek istället. Som den här blommiga klänningen till exempel. Många av hans kläder är också så sköna att jag önskar att jag fick ha på mig dem. Typ som pyjamasarna med långa ärmar och ben. Sedan kommer jag på att det är ju precis vad en OnePiece är. Så då ändrar jag mig. Fast bara lite för det verkar onekligen skönt.
550 svar
men alltså, oj. det där om att folk säger att clara skulle skriva det här inlägget för att provocera förstår jag inte över huvud taget. när jag läste inlägget blev jag bara så förundrad över hur många kommentarer det hade och förstod inte riktigt what the fuzz was about. hallå, killen är en bebis? inte för att ålder gör någon skillnad, men fortfarande. varför skulle han inte kunna ha klänning på sig? jag tror inte att det finns några biologiska paralleller mellan kön och klädsel.
Lite kul att sådant här uppenbarligen kan provocera så. Hade detta tygstycke bara varit några centimeter kortare hade det istället kallats för tröja och förmodligen inte upprört en enda person. Lite komiskt, tyckte jag.
Oj missa jag denna debatt! Det är uppenbarligen en stor grej för många. Jag tycker att det är komiskt att så fort Män gör något kvinnligt så blir de fjollor, då det blir det nedvärderade av att ha tex en klänning på sig. Medan det är mer okej för en tjej att klä sig ”manligt” . Vi lever fortfarande i ett patriarkat och det vore väl förjävligt om männen en dag skulle a mindre makt? eller? Det är ju trotts allt bara ett tygstycke vi pratar om! Och jag tror nog att männen skulle uppsatta klänningen för de har ju tom en sak som skulle dingla fritt där under istället för den tighta brallan. Klänning är det skönaste plagget.
Öhum…..
får jag ordet igen så frågar jag:
Blir det OK att bära detta plagg om man i rubriken skriver:
Särk….eller kaftan?
Kaftan kan man inte reagera på för det vore rasistiskt….det finns så många tabun och oskrivna regler….man kan inte följa ALLAS vilja, bara gå efter sitt sunda förnuft…
Jag skulle iaf inte dra mig för att sätta på en 2 åring en kaftan…När de är 3 år kan de själva säga ifrån om det känns för barnsligt eller ej…
Det här gör mig glad. skit i traditionerna.
det här gör mig glad. bort med traditioner! var dig själv!
jag la upp det på facebook, lär nog bli mer storm.
Alla som tror att dom behandlar barn lika oavsett kön har fel. Jag har varit barnvakt i många år, alltid åt tjejer, och efter jag läst på om genus så upptäckte jag själv hur jag betedde mig precis så stereotypt som forsking visar (Och då är jag ändå en person som alltid varit medveten om hur olika tjejer och killar behandlas och försökt tänka på det när jag tar hand om barn.). Jag valde därefter att ALLTID ha i bakhuvudet hur jag pratade till dom och när vi lekte.
Att inte göra ett val, det är också ett val. Nämligen att barnen fortsätter sitta fast i samma stereotyper som vi gör.
Jag måste bara säga att det här kommentarsfältet är så fantastiskt. Man vill bara samla ihop alla i en grupp och hänga och diskutera skiten av sig! Clara, du borde vara stolt över din förmåga att skapa debatt och entusiasm.
Har ni tänkt på att man inte föds med varken klänning, byxor, rosetter eller något annat traditionellt könsspecifikt? Snopp och snippa verkar vara det enda som skiljer, resten kommer sen. Jag rekommenderar Judith Butlers ”Gender trouble” till allmänheten och hejar på dig Clara mer än någonsin. PÖSS!
sjukt att vi dskuterar kläder på våra barn. vi är så sjukt bortskämda i sverige. det räknas kallt med att alla har råd att ge barnet precis det den vill ha och det som är pk… ibland får barn använda det som finns till hands. jag fick sällan det klädesplagget jag ville ha och var inte direkt trendigast i skolan men jag var respekterad av alla…och har alltid vetat vem jag varit ändå även om byxorna var blå och jag hade velat ha gröna. viktigaste är väl att barnen får kärlek respekt och hälsosam ekologisk mat på bordet. kläder är ju egentligen bara tiöl för att värma kroppen.
ps. jag älskar faktiskt kläder och mode ds.
Tack Clara!
Oj, hoppar nog att läsa alla kommentarer, kan nog räkna ut vad de handlar om till mesta del. Men jag sydde en tunika/klänning/för stor t-shirt för ett tag sen som jag tyckte var unisex så det skrek om det… Ni kan ju kika här om ni är nyfikna och vill klaga lite mer. http://virkstan.blogspot.com/2011/05/unisex-klanning.html Med bilder och allt.
Vill dela med mig av en anekdot från när vi väntade vårt första barn och skulle köpa barnvagn; Vi fick ett bra paketpris på en utgående modell, inklusive skötväska, parasoll, regnskydd, myggnät etc. Alla färger matchade med varandra, och de färger vi hade att välja på var mörkt blå på vagn och tillbehör och en klar röd färg på vagn och tillbehör. Vi tyckte att den röda var finare, så vi valde den. När vårt barn hade kommit och ämnet om barnvagnar kom upp, och vi berättade att vi hade köpt vagnen innan barnet kom, fick vi väldigt ofta den här frågan; ”Men…hur hade ni gjort om det hade blivit en pojke?!?” ”-Eeeh….”
”Grammars of discourse are powerful insofar as they inform how people believe they need to seek safety and avoid harm, as well as the choices that they make based on those beliefs”
Även de smartaste genusforskare förstår att detta är en egen process vilken vi inte styr över och tyvärr enbart reproducerar genom att sätta oss emot.
Orkade inte läsa alla kommentarer :-/ och nu gör jag det etter värre för efterkommande :-
Otroligt att detta upprör alls, och framförallt så mycket!
Om jag och min sambo får barn kommer det att få både klänningar och batmantröjor, både dockor och leksaksbilar; verkar bara vara ren och pur idioti att påtvinga ett barn en norm genom att välja bort ett plagg som verkar vara så praktiskt.
Och jag förstår inte argumentet, typ ”omgivningen påverkar inte barnet, de är flickor respektive pojkar, därför ska de ha gängse accepterade kläder som passar för sitt kön” som förskolläraren, eller om det var snorkfröken, driver
RIKTIGT intressant att läsa alla dessa kommentarer! Att flickor ska ha klänning och pojkar inte får är som sagt en modern idé som inte gäller i alla länder i vår värld. Vissa av er skriver att man skulle höja på ögonbrynet om en man kom i klänning, och ja.. kanske nu hos oss i våra dagar eftersom vi inte är vana. Så varför inte bryta det mönstret?! Vill vi verkligen att kläder ska vara så uppdelade? Förr vissa har det varit en självklarhet att män och kvinnor sitter på olika sidor i kyrkan, att svarta och vita åker på olika bussar osv osv osv. Bara för att vi är vana någonting betyder inte det att det är rätt.
Tack för att du vågar se och agera bortom normerna.
Låt du Clara den lille få ha precis de kläder ni tycker passar. Ibland tar jag upp en påse med kläder, jag fått av svärmor, som min man hade som liten. Där finns bl.a. det sötaste lilla nattlinne ever. Så fint , så fint och helt könsrollsbefriat. Idagens läge är alla kläderna könsstereotypiskt uppdelade i affärerna och på den s.k. ”pojkavdelningen” finns absolut inte längre små nattlinnen. Tänk att ibland visste de bättre på 70-talet.
Hur kommer det sig att genus – som faktiskt är ett forskningsfält med väl prövade teorier blivit ett område där allmänheten betraktar det som eget tyckande?
Jag lånade uppslag och bild till ett inlägg. Såhär skrev jag:
Jag älskar underbaraClara. Hon är tuff.
Jag antar att ingen här har missat att hon har fått barn. Hon vill såklart uppfostra barnet genusmedvetet, vilket inte förvånar någon. Men sättet hon gör det på är så bra! Hon struntade i att berätta barnets kön så länge det gick. Folk blev ju helt galna över detta, Alex Schulman anklagade hennes för att vara konstig. Men Clara stod på sig.
http://www.arsinoe.se/?p=8964
Just det här att inte veta vilket kön någon har är mycket förvirrande för de flesta. Det är inte så konstigt eftersom så mycket definieras efter kön, men ärligt talat så spelar det absolut ingen roll vilket kön ett spädbarn har. Även människor som är genusmedvetna feminister blir förvirrade av detta, vilket gör beslutet att inte tala om barnets kön väldigt provokativt. Jag tror att det Clara gjorde fick många att tänka till lite extra kring hur stor vikt vi egentligen sätter vid kön, torts att vi inte vill.
Nu har hon skrivit ett inlägg om barnkläder där hon visar upp en klänning. Helt naturligt skriver hon att hon gärna hade velat ha den själv, om hon varit mindre. Och folk blir galna: ”klänning på en pojke?”, ”tvinga inte på barnet kläder han inte vill ha” och så vidare. Men det som är så underbart med inlägget är att Clara skriver om klänningen till hennes son som om det vore det mest naturliga i världen. Inte ett ord om att ”killar också kan ha klänning”. Inte ett ord i förväg till sitt försvar, försvaret kommer sedan i kommentarsfältet. Och genom att inte på förhand gå ut och försvara sig visar hon det som alla egentligen borde signalera: att det borde ses som den mest självklara sak i världen att killar också kan ha klänning, det är inget man borde behöva lägga ut en brasklapp för.
Det är så genusfrågan borde tas: mindre analys och mer handling. Inte för att analysen är oviktig, det är den som ligger i grunden, men ibland analyserar folk nästan sönder frågan och gör onödigt stora poänger i att man uppfostrar sina barn genusmedvetet. Det är klart att en kille kan ha klänning, varför behöver man ens göra en grej av det? Det ska vara som det är i Claras blogg, otvunget och självklart, utan en massa krusiduller och förklaringar.
Tycker det är hur kul som helst att se hur provocerade folk blir p.g.a. en klänning på en pojke. Heja Clara!
Vi svenskar är så rädda för att sticka ut. Vad är det som är så fel med klänning på killar? Namnet klänning? Kalla det kaftan, DÅ är det OK. Tycker synd om alla som är så inpräntade på rätt & fel. Ni har LÄRT er att det är fel. Dags att lära våra barn att vara UNIK. Att man duger som man är, får vara som man vill. Blir mörkrädd när jag läser om hur många som upprörs. Hur uppfostrar ni era ungar egentligen? Tummen upp för klänning på småkillar! (För hundra år sedan var det absolut NO NO med byxor på tjejer, tiderna förändras…)
Sicken söt klänning, lillen kommer säkerligen pasa bra i den. Det är ofta man hittar barn/bebiskläder man själv skulle vilja ha, om de var en aningen större.
hahaha, underbart! att detta lilla inlägg skapade en så här enorm debatt tyder verkligen på att du behövs clara, fortsätt så!
Heja Clara! Bra att ämnen som dessa tas upp på en stor blogg som din!
Fett skönt att ha klänning på sig. Klart grabben ska ha klänning, liksom.
Hahaha, herregud alltså! Vilket liv om ett klädesplagg på en bebis! Det är inget världsproblem precis, men likväl, nästan 500 kommentarer 😉
Det är märkligt att så fort man pratar om att en pojke har klänning så handlar det uppenbarligen om att den är ”påtvingad” på barnet. Vi väljer ALLA vad våra barn ska ha för kläder. Det är vi som bestämmer vad som ska ligga där i lådan oavsett om många tillåter sina barn att själv välja i lådan. Det här är precis som när man pratar om vegetarisk mat för barn. Då hör man ständigt att de stackars barnen är tvingade att äta en viss kost. Vi väljer ALLA vad våra barn ska ha för kläder, vad de ska äta, vilka filmer de får se, vilka kompisar de får leka med osv. Hade min son fått välja helt själv så hade han förmodligen suttit vi datorn hela dagen iförd pyjamas och ätit godis.
http://www.mormorhadestil.se/2011/05/03/lite-om-pojkars-kladsel/#comments
Varsågod och läs ni som nu tvistar om huruvida en kille kan ha klänning eller ej!
Shit, tank att se ett levande bevis pa att en bild sager mer an tusen ord!
Clara; skitfin klanning, jag hoppas att Lilla B kommer att trivas i den. Hade jag haft barn, pojke eller flicka, sa skulle jag vara avundsjuk och forsoka nappa ett likadant plagg till honom/henne!
Men herregud, ge er!!! Patetiska ”vuxna” människor. Det är ett luftigt och skönt plagg i tyg! (förutom puffärmarna då, som jag tycker ser fruktansvärt obekväma ut – och det hade jag tyckt om det var till en flicka också).
Hur kan man på fullaste allvar gå i taket över något så LITET? Klänningar används än mer av flickor, varför inte gnälla på deras hemska föräldrar då? För egentligen – vad fan är skillnaden? Klänningen sitter varken bättre eller sämre på en pojke än vad det gör på en flicka.
Ge mig ett, och då menar jag bara ETT, enda bra argument till varför klänning _bara_ går att ha på tjejer och inte på killar. Ett argument. Är det något med snoppen som inte passar i klänningar? Jag förstår inte.
Jag antar att många av ni som kommenterar faktiskt är välutbildade vuxna med normalt IQ (eller ja.. eh..) – så jag tycker det är tragiskt att se att ni så bajsnödigt skriver hur hemskt det är med klänning – ett tröjliknande plagg i tyg – bara för att ”bäraren” råkar ha en snopp mellan benen. Är det 2011 eller 1804? Jag måste ha missat något!
homosexualitet kommer in just för att barn som klär sig annorlunda från hur vi annars tycker att det ska klä sig som rosa kläder till killar och klänningar kan faktiskt bli kallade bög fastän de inte är de av folk som mobbar dom pga att de klär sig som de vill.
Eller har ni redan glömt bort pojken på en förskola som blev stucken i ryggen av en annan 6 årig bara för att han älskade rosa kläder, nagellack och byxor? han blev också större sett mobbad under den tiden han gick på dagis och blev kallad för bög bara för att han gillade rosa och nu återupprepar jag mig FASTÄN HAN INTE VAR BÖG ELLER ÄR. Jag har inte glömt det precis. De är otäckt för att barn förstår inte vad mobbing är, vi vuxna gör. just därför skrev jag att jag inte har emot homosexualitet, genus eller normen men större av världen har.
Så ska ni fortsätta hacka upp er på ordet homosexuell bara för att jag skrev det ordet men ni hade egentligen ingen aning om vad jag menade med det, eller hur?
eller så förstår ni inte nu heller, fast jag har skrivit de rätt förståeligt.
Tror du att det rätta sättet att hantera att sådant händer i framtiden är att hindra sina barn från att ha på sig vad de vill, eller lära andra barn att människor kan se ut hur som helst och att det inte är något fel med det?
”förebygga” ska det vara naturligtvis.
Nä de säger jag inte men jag personligen känner mig lite rädd för att göra de, eftersom att jag vill att mitt barn ska överleva mig. Jag vet ju som sagt inte vad som händer runtom i dagis då jag inte är där. Vad väljer till exempel dagislärarna att berätta för mig. De kanske är därför jag inte riktigt vågar klä min son i klänning för att jag känner mig personligen lite rädd då jag fick höra vad som hände med barnet i södra Sverige även om Liam (mitt barn) skulle se väldigt fin ut i klänning.
De jag menar är att världen är grym på så många olika sätt och de kanske bara är så att de är fler föräldrar som är rädda där ute precis som jag.
Om det bara handlar om att våga, varför då kritisera de som faktiskt gör det? Tacka dem istället för att de vågar riskera livet på sina söner genom att klä dem i klänning, för att världen ska bli en bättre plats.
Ja, och det kan jag absolut förstå och respektera. Det är oerhört tragiskt att det händer sådana saker, men det går ju inte heller att bara gömma sig för de problemen. Ett steg är bättre än inget steg, menar jag.
Snälla nån bara för att jag skrev homosexuellitet så tar ni illa upp, snacka om att hacka upp sig på ett ord? Och jag sa aldrig att killen kommer bli bög för att han tar på sig en klänning.
Och jag skriver vad fan jag vill oavsett om du gillar de eller inte, ingen bestämmer vad jag ska tycka eller vad jag ska ha för åsikt precis på samma sätt som ni sitter och skriver själv.
Så ni menar då att man inte får tycka som man själv vill? Man ska tycka som ni för annars är man dum i huvvet eller bara bitchi som lady dahmer skriver?
Som sagt jag har inte emot klänningar eller vad fan som helst men Emelie jag har aldrig tvingat i mitt barn någon mat som han inte vill ha. Han automatiskt trycker bort skeden om han inte tycker om. Så de är lite svårt med den poängen!
Det enda jag skrev var att jag tyckte att barnet självt skulle välja, jag sa aldrig att jag INTE tycker att barnet oavsett kön ska ha på sig klänning eller inte. Eller att jag har emot klänningar. For god sick, jag har för fan rosa kläder på mitt eget barn men klänning de väntar jag faktiskt med men då får ni väl tycka att jag är dum i huvvet då som ni uttrycker det!
Kalla det vad du vill. Söt var den iallafall 🙂
Jag hejar på dig Clara!
Det är inte konstigt att vi har så stor omfattning av mobbning och utanförskap bland både barn, ungdomar och vuxna när vi tvingas växa upp i en värld där människor VÄGRAR att förändras och vägrar inse att allting inte är svart och vitt. Samhället förändras! Vi försöker bygga upp ett samhälle som i större omfattning accepterar människor med olika bakgrund, intressen och smak men hur skall det kunna göras om en del personer kontinuerligt håller fast i det de själva är uppvuxna med och deklarerar att man är en dålig förälder om man försöker låta sitt barn växa upp i ett tryggt hem utan könsroller? Jag hurrar och hejar på de personer som gör som de själva vill och som inte bryr sig ett smack om hur omvärlden tycker att det skall vara. En vacker dag kanske det leder till att barn kan gå till skolan utan att få glåpord kastade i ansiktet för att de bryter mot normerna.
Usch, nu orkar jag inte med det här mer. Så himla trist att se att det finns så många som är så rädda. Men tack alla ni andra för att ni även visat mig att det finns människor som inte tycker att såna här saker ska spela roll! Det behövde jag.
Ojojoj, är allt jag kan säga! Clara, jag tycker att du är grym! Din blogg är den enda jag orkar bemöda mig om att följa för att det du skriver är intressant, vackert och tankeväckande. Det verkar som att vi lever i ett samhälle där feminister fortfarande är provocerande, det är tråkigt tycker jag. Likt det andra feminister har pratat om genom tiderna (rösträtt, lika lön, rätten att bära byxor osv) verkar det du skriver provocera och väcka känslor. Tyvärr är detta nog ingen nyhet varken för dig eller tusentals andra kvinnor där ute som vågar säga vad de tycker. Fortsätt som du gör! Vi är många som beundrar dig. Ta ingen skit!
Jag scrollade precis ner i Claras arkiv och såg mängden kommentarer och blev förvånad. Är folk så småbarnsklädtokiga tänkte jag lite snabbt, sen läste jag några kommentarer och så insåg jag vad debatten handlade om. Kill- och tjejkläder. Jag var dock fortfarande förvånad. För hur mycket jag än själv kan debattera om hur tråkigt det är med alla stereotypa uppdelningar, så förstod jag inte varför alla läsare hoppat från ämnet söta barnkläder till heta diskussioner om vem som får bära vad.
Jag läste Claras inlägg igen.
Och sen trillade polletten ner. Clara hade skrivit KLÄNNING om plagget hennes lilla son använde. Jag märkte det inte ens. Anledningen var helt enkelt att klänningen bara såg ut som ett skönt plagg för ett litet barn. Jag skulle definitivt förstått de många kommentarerna om det hade varit en knallrosa baletthistoria med tillhörande accessoarer. Inte för att det skulle varit fel, men för att det skulle varit en mer tydlig provokation för många.
Det måste ju vara praktiskt kan jag tänka, när man har en liten knodd, att kunna använda en tunika/klänning/längre skjorta/kalla det vad du vill när det är varmt och man behöver byta blöja alltsom oftast.
TACK Clara – du är underbar! Härligt att du öppnar debatt och får en annan att tänka om! Så lätt att ”tycka” men när man läst olika kommentarer så inser man ju att man kan se på saker och ting från olika håll! OCH att man trots allt inte är så frigjord själv som man vill tro… Skön diskussion här hemma också 🙂 med barn & vuxna!!! TACK!!
http://clarastickar.blogspot.com/2011/04/rosa-for-pojkar.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+ClaraStickar+%28Clara+Stickar%29
Jag reagerar och tycker att det är fel att klä en pojke i en blommig klänning eftersom att jag är född och socialiserad i ett heteronormativt patriarkalt samhälle. Men eftersom att jag är medveten om det så försöker jag att göra något åt saken, tack för påminnelsen.
Hehe, man kunde ju förstå att det här inlägget skulle skapa debatt!
Här http://cmig.blogg.se/ kan du skaffa velourbyxor både till dig och lille och store och sen vill man som gärna gå så för jämnan.
Men ge din pojke lite bindor att ha i trosorna också! VI ÄR OLIKA!! Lika mycket som att du tycker att du har rätt så tycker alla som inte håller med dig att de också har rätt. Isåfall är du lika trångsynt som inte kan förstå de som tycker att tjejer ska ha rosa och killar ska ha blått. Tyckte om din lite annorlunda stil att se på livet, men nu gick du över gränsen. Tack för att du underhållit mig, men nu lämnar jag dig 🙂
jag hade helst inte heller velat ha binda, om det inte var för att det börjar blöda ur mig en vecka i månaden. killar har inte det problemet, och inte ens tjejer har det när de är i claras barns ålder.
Elle! Hahahaha säger jag först sedan. Tror du inte att en binda är i minsta laget för en bebis på några månader, skulle knappast hjälpa om man säger så. Har du tänkt på en sak, jo klänningen är ju blå. Jag tror nog att Clara kan ”förstå” de som tycker att en viss färg enbart hör hemma på ett barn av ett visst kön. Men det som försöker förmedlas här är (återigen, om du tittar efter finns denna förklaring på fler än ett ställe) att människor som individer ska tillåtas att vara fria.
Tycker du på fullaste allvar att det är rimligt att jämföra en klänning och en binda?
Min syn på klänningar: http://sanne.wblogg.se/2011/05/03/klanning/
Jag tycker om dig, Clara. O jag håller precis med. Det är inte klänningen o tanken på att göra ett statement för att lillen är en pojke, för att slå ett slag för jämställdhet som den ska finnas i tanken eller i realiteten… Klänningen ska inte vara ett problem. Inte heller lillens kön. Det bör vara alldeles ovesäntligt… egentligen.
Hur orkar folk ens uppröras av detta. Förr i tiden i Sverige bar väl i princip alla barn oavsett kön klänning, eller oj förlåt, ”kolt” heter det ju, upp till en viss ålder. För att det var ett praktiskt plagg för småbarn. Inte verkar äldre generationer tagit skada av detta så varför skulle dagens barn göra det?
En väldigt intressant diskussion. Själv så är jag tvilling och jag och min bror lekte mycket tillsammans med både bilar och dockor. Och visst villa även han få var fin i klänning och hårband när jag var det. Och det fick han, även om mamma berättat att hon var lite tveksam när han fick ha klänning till dagis, för det var det enda han vill ha den dagen. Och vad jag minns gick det fint och han mådde bra och var glad, lika bra mår han än idag. Det viktiga är väll att man som barn känner att man får möjligheten att välja och utforska och att inget är konstigt.
Var med om en händelse när jag jobbade i skoaffär och en mamma skulle köpa gummistövlar till sin son. Hon frågade vilka han ville ha och han pekade med ett leende på ett par färgglada med blommor. Mamman tycket att det var för flickiga och valde ett par svarta med döskallar… Det där glada leendet på pojkens läppar fanns inte kvar.
har du nånsin fått så många reaktioner på ett inlägg?*skratt*jag har också en liten grabb. han har sin storasysters gamla kläder. när hon var liten störde jag mig på att allt alla gav mig/oss till henne var rosa. eller supertjejigt. så alltid när jag köpte saker till henne försökte jag handla könsneutralt för jag blev så förbaskat less alla rosa plagg. mycket skänkte jag sedan bort,sådant jag aldrig gillade,.men det bästa sparade jag till min lilla son. han har nu jättefina mockasiner med rosa hjärtan(why not?) och han har rosa damasker med katten jansson. massa andra fina ”tjejiga” kläder. men jag har på honom det jag tycker är fint och skiter i vad andra tycker. ingen har då vågat tycka något högt än så länge. men stå på dig. tyckte tunikan var skitfin by the way. min hjalmar hade passat jättebra i den med vita damasker till!=)
oj vad mycket inlägg…vill bara berätta en historia som berättats för mig, där en nedslagen 4 årig pojke säger att han vill ha lika fina kläder som flickor har, pojkkläderna var då enligt hans smak tråkiga! Hans snälla och förvånade mamma ( hon visste inte att han känt så här) lät honom förstås ha fina klänningar…och jag har hört flera pojkar som är besvikna på att pojkkläder är rätt tråkiga i färgerna, flickkläder är ju oftast mer färgglada, så in för mer kläder i alla sorters färger! för 60 år sedan var det inne med rosa för pojkar ( en stark färg, och det skulle pojkar ha) och blått till flickor, en mer mjuk färg…för 100 år sedan hade alla barn vita långa klänningar…så vi ändrar modet och vår värderingar hela tiden med de VAL vi gör. Så in för ett mer öppet, valbart och individuellt mode!!
Fy vad ledsen jag blir när jag inser att det är 2011 och att människor fortfarande lever kvar på stenåldern! Visst, vissa kommer alltid att göra de men ngnstans hoppades jag ändå att tiderna förändrats! Men ack så fel jag hade!
Att bry sig om hur mammor/pappor klär sina barn? Om en pojke har klänning eller om en flicka har byxor då eller? Vad är det för nivå? Eller förresten, om det är den nivån, så är det inte okej för kvinnor att gå i byxor då heller? Eftersom detta är ett plagg för män från början?
LIKE LIKE LIKE!! Superfin klänning:-) kram
Jag ser inte Claras inlägg som en debatt om pojkar ska ha klänning eller ej. Clara påpekar ju bara att många av lilla B:s är så sköna att hon själv skulle vilja ha dem.
Den här bloggen har spårat ur fullständigt den sista tiden med diverse provokativa inlägg.
Ve den som inte håller med och tycker som Clara, blir ju snudd på förföljd bland kommentarerna. Hit kommer jag inte tillbaka.
Ja du, så är det på den här bloggen. I ett tidigare inlägg såg jag att det var en annan kvinna som blev hackkycklingen. Och nu är det min tur, bara för att jag sticker ut med en annan åsikt än genushackmaffian…
Vilka kvinnor! Jag börjar tro att de vill ta bort allt manligt, att det är ett hot. Gör männen som oss kvinnor så slipper vi vara rädda. Jag har inte brytt mig om att kommentera förut men gjorde det för att jag tycker det är så viktigt hur vi behandlar barn.
På den här bloggen finns det uppenbarligen nästan bara dem som vill bli bekräftade i sin egen sanning och som inte kan se utanför sina egna ramar.
Sedan finns det ju problem med könsroller i samhället, helt klart. Jag ville bara gå djupare när det blev en i mitt tycke diskussion om könsidentitet, genom att använda sig av rådande könsattribut. Konsekvensen blir en utplåning av ens könsidentitet som jag ser det, av mångas resonemang här inne, om man ska hårddra det. En ytterlighet som sagt var åt andra hållet. För hur många män går klädd i kjol och klänning på stan? Och det ser de flesta som helt naturligt här inne att ta på sin pojke för då förändrar man något sakta men säkert som flera uttryckt det. Barn måste få hitta sig själva utan manipulation.
Ett barn ser att det bara är kvinnor som har på sig sånt och förknippar det därför med en kvinna. Jag tror att barn tar på sig sådant som ett rollspel, för att känna på det. Men när kvinnor sätter det på sina barn det för egen vinnings skull, för sina värderingars skull, då protesterar jag och blir hånad…
Som Buddhisterna säger, mittenvägen är bäst.
Men jösses, vem har pratat om att utrota allt manligt? 😮
Det var lite mycket sagt… 🙂 Men vill man se karlar i kjol eller klänning på stan eller hemma, med grova håriga ben under och blir tänd på det så har man nog i mina ögon degraderat honom :-), stackars karl. Eller ska det vara rakat även där? Lite knotiga beniga sådär för det är ju inte alla som har ben a lá Christer Lindarw…
Vad ska du ta på dig när vi går ut, den rosa med puff eller den lila blommiga eller den ljusblå prickiga kanske så du matchar mig? 🙂 Kom nu min lille plutt plutt 🙂
Förskoleläraren är så jävla hjärntvättad och dum i huvudet att jag inte förstår hur man orkar argumentera emot henne. Det finns otroligt få av denna ”förskoleläraren”-art och snart växer den öppensinnade och fördomsfriare generationen upp och slår ihjäl dessa negativa normer och könsroller.
dock skrämmer det mig att sverige är i topp på jämnställdhetslistan. toleranslistan. acceptanslistan. var är kärleken och förståelsen för lika behandling?
Jag måste säga att jag anser att det är väldigt intressant att en man blir ”degraderad” när han har på sig eller gör typiska ”kvinnliga” saker..
Självklart gör du det, när man äntligen hittat nån som håller en om ryggen får man ju klistra sig fast där.
Håller med ”förskolläraren” i allt! Till en sån person skulle jag, när tiden begav sig, lämnat mina barn gladeligen.
Degraderat honom? Den där fria människans val du har pratat så mycket om? Vad hände med honom? Ifall hans mamma kanske inte lärt honom när han var liten att han hade valmöjligheter och kunde säga nej så kanske man fick en sån ”degraderad” man. 😉
Ja ja, jag minns stackars ”Ulrika” bla , som dessutom blev uthängd i ett inlägg för att hon hade en annan åsikt.
Vilket brus för en liten klänning!
Våra 2 barn har en drös av kläder, jag kan bli avis på mängder av plaggen som jag själv skulle kunna tänka att ha i min garderob! Så där håller ja med dig Clara!
Jag tror/vet att du gärna vill att dina läsare diskuterar och lämnar sina åsiker-inte sant?
Men vi klär inte vår son i klänning, nej inte till dagis iallafall (inte ens dottern har de för de blir grisigt och skitigt när de leker ute-äter mellis eller lunch) hur som haver, jag anser inte att livet hänger på de man klär sig i! Önskar att vi inte vore så fördomsfulla men de är vi..tyvärr! Men alla måste jobba med sina egna problem, för att dömma folk utifrån deras utseende kan leda till tråkiga konsekvenser. Jag bar galna kläder i min ungdom, detta roade mina klasskamrater hemskt mycket! Totalmobbad i ca 5 år! Inte kul! Men när/om vår son kommer hem med en klänning som han köpt-fine wear it! Men fram tills dess att han själv bestämmer sådan klär han sig i de mamma o pappa köper! Dessutom äällsskar han Hellokitty! Så han lånar gärna systers tröjor!
Låt barn vara barn, i rosa eller gult eller blått eller med bilar, bollar, eller HelloKitty!
Dileva’s ”klänningar” har ju inte blommor, volanger eller rosetter så de var väl ingen bra jämförelse-inte heller män i kilt (läs – MÄN) inte bebisar vars föräldrar klär dem! Vuxna människor får klä sig i de dom vill!
Nu vimsa ja till hela min kommentar men ni fattar nog något av de hela!
Må gott!
Låter ju helt virrigt att klä sin son i ” tjejkläder ” förstår inte syftet med detta. Undrar om du kommer att fortsätta klä han i kjol / klänning när han uppnår skolålder.
Det kan ju leda till år på terapisoffan för han i framtiden.
Världen är skev när föräldrar klär sina söner i kjolar.
Jag har svårt att ta någon som inte kan hantera korrekt användning av han och honom seriöst.
Kan inte alla bara som man vill och så lämnar vi det där 🙂 Bara kläderna sitter gött på ungen och inte skaver så är jag nöjd!
Men man blir ju mörkrädd, hur kan det här på något sätt betraktas som provocerande?
//JJ
Clara!
Har läst kommentarsfältet med nöje men inte kommenterat eftersom jag tycker det mesta är sagt, och så råkade jag klicka mig in på, tror jag, världens största modeblogg och hittade en person i en klänning som kommentatorerna har svårt att könsbestämma:
http://thesartorialist.blogspot.com/2011/05/on-streetat-scad-atlanta.html
….då var jag ju tvungen att slänga in den i debatten!
FAN-tastiskt! Och du är en trendsetter, Clara!
Jösses, vad en bebis i klänning kan provocera.
Det finns biologiska skillnader mellan människor men det är en skala från det ena könet till det andra, det är inte två motsatser, det är dessutom vanligare med hermafroditer än folk tror (de ”tvåkönade”som hamnar i mitten av skalan). Det som är ”sociala kön” är inte detsamma som ”biologiska kön”, människor läser inte en massa biologi och behandlar andra olika utefter sin kunskap om det, utan efter sociala konstruktioner som finns kvar från lång tid tillbaka. Därför är det ett väldigt konstigt argument att man inte ska sätta vissa kläder på barn pga biologiska skillnader mellan dem. Problemet är att man värderar människor olika beroende på sitt kön, eftersom blommiga klänningar har ansetts vara kvinnligt är det värderat lägre än manliga kläder, både tjejer och killar nedvärderas när de klär sig traditionellt kvinnligt för det är lägre status att vara kvinna. Så folk blir arga när man sätter kvinnliga kläder på sin pojke eftersom man då ”med flit” sänker hans sociala status. Att säga att man ska ha ”normala” kläder tills de kan välja själva är motsägelsefullt för då måste man först bestämma vad som är normen. Det är det som man inom genus menar är könsnormer som tvingar in människor i snäva könsroller, könsroller är inte samma sak som könsidentitet! Han som blev av med sitt könsorgan i en misslyckad omskärelse hade en manlig könsidentitet och fick en kvinnlig könsroll påtvingad på sig… Om ungen inte protesterar mot kläderna så finns det väl inga problem förutom att andra ska lägga sina trångsynta näsor i blöt. Jag hade både ”killkläder” och rosa klänningar på mig när jag var liten, jag har inte tagit någon skada av det och jag har alltid tyckt att det varit roligt med kläder. Jag kan sminka mig och gå i högklackade skor och jag kan snickra och mecka med bilen, jag är en person inte en schablon.
Jag kan inte hålla med dig om att det barnet som omskars med så tragiska konsekvenser inte försökte pressas in i en kvinlig könsidentitet. Enligt dokumantären så var det just det forskaren ville bevisa, att könsidentitet inte är biologisk, vilket förde med sig mycket tragiska konsekvenser för pojken som inte ville bli en flicka.
Tack för ditt inlägg, mycket vettigt. Det skrämmer mig så när folk kommer med ”forskningen säger att pojkar inte ska ha klänning”, att man missbrukar forskningens status så.
*gillar*
Alltså, det här med mobbning. Att tro att bara för att man anstränger sig sitt yttersta för att göra ungen så ”normal” som möjligt tro att den inte kommer bli mobbad, det är bara så naivt. OM det ändå vore så! Då hade det ju varit enkelt. Men det är inte så enkelt. Till synes helt normala ungar blir också mobbade! Och hur långt ska man dra anpassandet? Jag blev retad när jag var liten för att jag var lite mullig, då var jag 7-8 år sådär. Skulle mina föräldrar ha satt mig på bantningskur då eller? Eller skulle jag tvingas använda linser för att jag ibland blev kallas glasögonorm, också i den åldern? Det blir ju helt absurt. Är det ett sånt ängsligt samhälle vi vill ha?
Clara, jag hoppas att jag blir lika modig som du om jag får en pojke! 🙂 Och som tur är har jag också en modern karl som skulle stötta mig.
Jag var för något år sedan inne på en leksaksaffär där en liten pojke, 3-4 år, sprang direkt fram till en massa glittrande pärlhalsband i olika färger och tog tag i dessa. När mamman såg detta gick hon direkt fram till sonen och bokstavligen ryckte tag i hans arm och sa ”Nej gustav!!!” sedan sa hon i lite snällare ton ”dina leksaker finns här borta” log sedan urskuldande mot folk som reagerat på den våldsamma ryckningen.
Eller tjejen jag träffade med en 3 månaders bebis som var topp till tå klädd i rosa för att enligt mamman, ingen såg att det var en flicka annars!!
Kom inte och säg ”ÅÅhh jag tycker att flickor ska få vara flickor och pojkar ska vara pojkar! JAG tycker att barnen ska få utvecklas fritt för jag har MINSANN jobbat på dagis och sett de biologiska skillnaderna!!!” Så J-Ä-V-L-A puckat!!
Jag har vickat på förskola och försträckts. Hoppas verkligen att det var ett extra genus-struntande dagis, för skillanderna på hur barnen behandlades utifrån kön var skrämmande. Polkar kunde ”bråka” och höras till en viss gräns, denna gräns var ohyggligt mycket lägre för flickorna. De uppmuntrades flitigt att ”hålla koll” på de ”bråkiga” killarna och kliades uppmuntrande under hakan när de var ”hjälpsamma” mot förskolelärnara.
Härligt Clara att ett sånt harmlöst blogginlägg kan skapa så mycket debatt!
Ha en fortsatt fin dag!
/Stephanie
Oj, vilken diskussion! Tänk vad mycket enklare det vore om alla bara respekterade varandra och ingen höjde på ögonbrynen åt någon…
intressant då många påpekar barnens fria val. inga klänningar eller andra liknande ”stötande” kläder som kan orska barnet skam. hur har ni tänkt lösa det? Låta barnen gå nakna i ett par år till de har en åsikt?
Gissade att det skulle bli en hätsk debatt kring detta när jag läste inlägget 😉 Jag tycker det är bra att du väcker debatten Clara, tänk vad trist om du skulle ha en blogg där ingen ides kommentera eller bara tyckte som du!
Det finns ett jättefint blogginlägg skrivet av en amerikansk mamma när hennes son ville vara Daphnie (dvs en tjejkaraktär) från Scooby-Doo. http://nerdyapplebottom.com/2010/11/02/my-son-is-gay/
Jag har en son på 3,5 år och njuter av hur härligt omedveten han är om färgernas betydelse, utan för honom är färg bara färg. Och han har ju helt rätt; det är ju vi vuxna som gett färgerna ett värde.
Jag försöker köpa kläder i alla möjliga färger till mitt barn. Jag vägrar låta butikskedjorna bestämma att han ”måste” vara klädd i enbart brunt/mörkblått/grått, så jag handlar åt honom från både tjej- och killavdelningen. Tyvärr är det svårt då de envisas med att sätta små rosetter och spetsar på tjejkläderna medan killkläderna har helt obscent fula tryck. Varför inte bara göra sköna, snygga, färgglada, praktiska kläder som passar ALLA ungar? Oavsett kön?
Idag har han en ceriserosa tröja på sig, matchat med Spidermanstövlar och klisterörhängen, för det var det han valde själv ur sin klädlåda. En dag kommer min son bli medveten om hur könsindelat samhället är, men fram tills dess är det skönt att se att han väljer det han tycker är fint; oavsett om han väljer en Batmantröja eller en rosa.
Jag har tre barn – tjej 14 & två grabbar på 10 & 12 – min tjej har/är varit jeans tjej, rosa fluff tjej (vägrade ha annat än klänning en tid…) blå tjej – skulle BARA ha blått, svart…hu så trist men – helt vanliga typiska perioder som barn har!
Mina två grabbar däremot är det stor skillnad på, först och främst för att de egentligen knappt bryr sig… – minstingen är långhårig (vill det själv) men vägrar ha något som går det minsta åt ”tjejigt” ,enligt gällande norm ;)! Min mellan kille däremot älskar rosa & rött – dock inte kjol! Långa t-shirt gillar han dock att springa i fortfarande…
Jag kan inte se det som något fel att låta en kille ha klänning OM de väljer det själva – men man ska inte”tvinga” på ett barn en roll de inte bett om – oavsett om det gäller tjej, kille eller mittemellan… Valfrihet och förmåga att tänka själv och känna vad man själv tycker om är viktigast! Sen blir det ju inte som man själv hade velat alla gånger – MEN om barnen är lyckliga så är jag lycklig!
tycker att det är fruktansvärt underhållande att sitta och läsa alla kommentarer. klart som fan att pojken kan ha klänning på sig, han är bara några månader och jag kan tänka mig att klänning gör det både skönare för clara och jakob när blöjor ska bytas och att det är skönare för lilla ”B”. han kanske vill ha klänning när han blir äldre, kanske inte hur som helst spelar det ingen roll vad han har på dig nu. även pojkar som inte blivit klädd i klänning som liten kan vilja ha det när de blir äldre och det är väl helt okej! det som däremot är synd är hur vuxna människor ger barnen fördomar och föreställningar om hur man ska se ut när man är pojke eller flicka. det finns inte en chans att ett pojke skulle bli retad för att han har klänning av de andra barnen på ”dagis” om det inte hade varit trångsynta föräldrar som först har sagt det till barnen.
Jättefin klänning.
Men tänk att det fortfarande, i vår ”moderna” tid, här i västerlandet fortfarande väcker en sån uppståndelse när någon bryter mot konventionen.
Och att ni orkar?
Som alltid, en vacker och inspirerande blogg. Friska tankar, vackra mijöer och ett nytt liv i världen.
Allt gott!
en återkommande fras i kommentarerna här är ”när barnet kan börja bestämma själv”. då kan det få välja kläder mm. när inträffar denna magiska ålder och vad är det egentligen som händer då? allt jag gjort för barnet tills dess, det spelar alltså ingen roll? om jag omgett min pojke med bara bilar och blåsvarta saker, kan jag då inte ha påverkat hans uppfattning om vad han sen vill ha? det diskussionen till stor del egentligen handlar om är ju föreställningen om den fria viljan. att vi själva väljer våra liv, våra könsroller mm.
att så många av er faktiskt tror att ett barn plötsligt, helt utifrån sig själv, ska utveckla en fri vilja är, jag vet inte, fantastiskt? vansinnigt? om det vore så, är man som förälder bara en mat och sov-depå?
att hänvisa könsrollsval till barnets fria vilja är ju detsamma som att frånsäga sig den makt och det ansvar man har som förälder.
vilket förstås kan vara skönt för då slipper man ju tänka så mycket på just såna här tramsigheter som vad för kläder man sätter på barn.
till de som tycker att man som vuxen ska gå före sitt barn, eller ”själv göra det man vill erbjuda sina barn”: varför denna diskussion är viktig är ju för att jag vill kunna ge mina barn fler möjligheter än de jag har fått. för att jag inte vill att de ska växa upp i samma värld som jag där killar inte får använda klänning. hade världen sett ut så att min karl kunde gå till jobbet i mina klänningar ja då hade ju denna diskussionen inte varit aktuell.
som flera har sagt, barn är barn, de är inte kön. men något jag inser ju äldre jag blir och ju fler såna här diskussioner jag tar del av är hur (kanske just därför) fruktansvärt hårt könade just barn blir. aldrig är det så viktigt att visa om man är kille eller tjej som då, och att passa in i den roll som är en given. och ska jag bli personlig så är det den där jäkla tjejrollen som jag aldrig aktivt valde då som jag sen har varit tvungen att ägna typ tio år på att kämpa mig ur. (här skulle jag kunna dra iväg en helt annan tråd om hur fucked up mitt förhållningssätt till killar har varit just pga av detta ofrivilliga ”tjej” jag har varit. )
sen tycker jag denna diskussion är intressant satt i samband med den förra veckan ang det skilda bemötandet av mödrar och fäder, där flera ansåg att samhället är så mycket mer jämställd än vad Clara menade.
det är också intressant att ingen av er som är emot klänning på pojkar har besvarat kommentarerna om att man för inte särskilt länge sen alls hade särk på alla ungar, och vad den exakta skillnaden mellan det och klänning på en pojke är.
Sitter och ler när jag läser allas inlägg. Fantastiskt hur detta verkar uppröra. Alla ni som är så irriterade på Clara; ni behöver ju inte läsa bloggen. Det är ju frivilligt! Till dig Clara; Tycker din blogg är super 😀
”Förskolläraren” verkar behöva sommarlov…
Det är ju bara löjligt att tro att man kan provocera med en klänning till en pojkbebis eller en pojke i koltåldern. Billigt sätt att göra ett statement. De flesta tycker bara det är lite sött, särskilt om pojken är gammal nog att välja själv. Försök att få din 11-åriga kille att ha klänning istället! Eller din pappa, som någon har skrivit.
Hämtade min dotter igår på en 0-3 avdelning och när jag tittade in så satt två av de 3-åriga killarna och ritade iklädda prinsessklänningar. Min son (5 år) hade en lång period då han ville ha klänning till dagis. Ingen höjde på ögonbrynen för det. Efter det hade han en period då han helst ville ha rosa och vitt. Inga problem. Det är inte så ovanligt numera. Han fick en egen prinsessklänning att ha till utklädnad. Numera när jag frågar honom så ser han helt frågande ut, han vill inte alls ha på sig prinsessklänningen och vill inte ha på sig klänning till dagis heller. Ibland tar han på sig rosa eller cerisa byxor. Han får helt enkelt välja vad han vill (inom ramen för vad vädret tillåter). Helt vanligt bland dagens dagisbarn, och inget konstigt med det. Han får välja själv helt enkelt. Bor i akademikertät förort till Stockholm, kan tilläggas
Men – om jag skulle klä min pojkbebis i klänning skulle jag bara göra mig till åtlöje tror jag – inte för att någon skulle rynka på näsan över att jag klär min son i det som attributeras tjejkläder – utan för att det är så uppenbart vad jag vill säga med det. Och för att det är så rörande naivt att jag väljer det allra enklaste sättet att väcka uppmärksamhet och debatt. ”Se på mig, jag står minsann över alla könsnormer och visar det genom att klä på min son det som jag tycker representerar det andra könet allra mest – en klänning”.
Bra kommentar av dig! Varför krångla till det??
nu utgår du ju från dig själv och projicerar det på clara och alla andra. Dit motiv till klänning är ju inte per automatik detsamma som claras eller nån annans.
Jag letar efter en finklänning/tunika till min son. Inte för att göra nåt tramsigt statement utan för att jag vill ha ett finplagg till speciella tillfällen.
Härligt Clara, jag tror att han är jätte söt i sin lilla blommiga klänning. Jag vet flera killar som gick runt i kjol när de var små, och det är inget större fel på dem idag!
Enligt många kritiker här ska barnen få ”välja själva”, och innan de är så gamla att de kan ha en åsikt ska man inte tvinga dem bära kläder som på något vis kan tolkas som en applicering av ens egna åsikter och värderingar. I sådana fall måste ju det här gälla åt båda hållen, så att säga.
Eftersom jag ska få en son om två månader funderar jag på vad som enligt er är ok att klä honom i? Om en särk kan tolkas som en klänning är det tydligen inget jag ska klä på honom. Och ska vi vara stringenta i resonemanget måste det även betyda att jag inte ska sätta på honom snickarbyxor heller, eftersom man kan applicera eventuella genusvärderingar i dem också. Typ: Snickarbyxor = grabbiga.
(För det kan väl ändå inte vara så att endast de föräldrar som bryter mot rådande ideal applicerar sina värderingar på barnet, utan även de som följer idealen.)
Så nu undrar jag hur ni tycker att jag borde klä min son för att inte skada honom? Är det typ grå mjukisoveraller som gäller..?
Välj det som är bekvämt för honom och det som gör honom glad och som du tycker är fint. Tvätta bara alla nya kläder innan, då de innehåller så mycket hormonstörande kemikalier…
Förskolläraren: Du fattade inte alls sarkasmen i det inlägget eller?
Jo, det är klart men jag väljer att vara vänlig tillbaka…
Alltså, sarkastisk var jag väl egentligen inte, jag är på riktigt intresserad av att veta hur folk tycker hur man ska klä sina barn i den här diskussionen. För jag tycker inte riktigt att det framgått. Det är en himla massa teorier hit och dit, och massa pekfingrar från båda hållen och jag blir alldeles matt. Kommer det vara så här i lekparken, att människor som kommer fram till mig och kritiserar sådana här småsaker, och drar upp vetenskapliga studier om pojkar som fått snoppen avskuren..?
Jag har aldrig haft några särskilda tankar kring min framtida sons kläder, förutom att de ska vara sköna och att jag inte kommer köpa dyra märkeskläder till en bebis. Jag har självklart massor av tankar kring könsroller, genus och att jag inte vill tvinga in min son i någon roll, men jag betvivlar att jag kommer lägga krutet på bebiskläderna i det avseendet.
Det här med att sätta på en pojke klänning hade jag ärligt talat inte ens tänkt på och jag har heller inga åsikter om det. Det är ju… skönt med klänning, typ? Själv har jag nog faktiskt föreställt mig mest strumpbyxor eller sparkdräkt den första tiden, för det verkar ju gött. Men kastar man ett getöga på kommentarerna i den här tråden kommer folk i min omgivning att hitta mängder av fel i även dessa val att bebiskläder.
Det verkar som om många här har TÄNKT så himla mycket på hur det ska vara eller inte vara. Gör ni JÄMT så? En enda klänning väcker en flodvåg av kommentarer och teorier om hur man på bästa sätt kan göra sitt barn självmordsbenäget, antingen genom att följa eller att bryta normer.
Varför orkar man ens ha åsikter om hur en annan förälder klär sin bebis? Och applicera de här oerhört tunga, vetenskapliga teorierna på ett enda bebisplagg som en några månader gammal pojke blir påklädd? (Och frågan är riktad till båda sidorna i den här diskussionen.) För mig är det totalt meningslöst. Och jag fattar fortfarande inte hur folk här tycker att man ska klä sin bebis. Det måste ju finnas en gyllene medelväg.
Att människor förväxlar kön på bebisar de inte känner är väl för övrigt väldigt vanligt, och jag betvivlar att detta sätter djupa spår i bebisarnas små hjärnor. (Och ska vi vara ärliga: egentligen vill väl typ alla småbarn springa omkring nakna utan blöja?)
Något som är grundläggande i denna debatt är ju vad vi definerar som manligt och kvinnligt. Precis som framgått tidigare förknippas klädesplagget klänning med kvinnlighet, tillsammans med flera andra atribut, attityder, känslor och personligheter. Vi har en ganska klar inbyggd bild av vad som är feminint, påverkad av samhället vi lever i. Hur är det med det som är manligt och maskulint? I svenska undersökninger har det visat sig att den genensamma nämnaren för vad svenska män anser som manligt är det som inte kan uppfattas som feminint. Alltså att avvärja sig från det samhället byggt upp som feminina egenskaper. Hur bygger vi jämställt ett samhälle där män dfinerar sig utifrån vad en kvinna inte är? Låt oss alla stå upp för de egenskaper, attityder, personligheter och attribut som i samhället anses vara kvinnliga och lär männen (i tidiga barnaår) att manlighet ligger i tryggheten att vara den individ man är ämnad att vara, inte i att vara något något någon annan inte är.
Jag ger mig inte in i diskussionen utan undrar istället var ni hittat den finfina tapeten som finns bakom klänningen? Superfin!!!
Man kan ju undra om det hade blivit samma debatt om Clara inte hade använt ordet ”klänning” i inlägget. Det hade ju lika gärna kunnat vara en skjorta i ett sött blommigt tyg, hade det varit lika hemskt då? Att ett ord kan vara så laddat, det är lite skrämmande!
Idag har min fyraåring rosa hårspänne. För att han gillar rosa. Och för att hans mamma inte har hunnit klippa av den alldeles för långa luggen. Inte mer med det. Praktiskt. Punkt.
Ni vet väl att alla barn gick i klänning förr i tiden och att blått brukade vara en ”mild” ”tjejfärg”?
http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html
JAG tycker att det ar sorgligt nar man som foralder valjer att utrycka sin egen asikt och stil genom att anvanda sina barn (som inte har nagon talan annu) Tycker du att det ar ok att kla sitt lilla barn i svart goth stil, raka tuppkam, farga haret osv ocksa? Sjalvklart gor de foraldrar detta genom att sticka ut och fa uppmarksamhet, No question! Det trakiga AR att barnen kommer att bli annorlunda behandlade pa dagis/skola. Ok, klanning pa en pojke ar vall lite mildare an att kla sitt barn i svart och farga dess haret rott och lila, men det ar iallafall SAMMA SAK. Egoistiskt tycker jag. Och lite larvigt.. Haller med kommentar ovan, varfor inte be din far anvanda klanning? Han kan ju iallafall valja!
tala för dig själv.
ALLA föräldrar klär sina barn utifrån sin personliga smak. Ja, jag tycker det är helt ok att klä sina barn i gothkläder, raka tuppkam (det är en ganska vanligt förekommande frisyr på pojkar. Och hårfärg brukar frisören erbjuda alla barn när de klipper sig. Jag har mött barn med grönt, rosa, blått hår. De älskar det) osv så länge det är behagliga plagg som uppmuntrar till lek.
Och ja – kläder påverkar hur barn behandlas. Det är därför det är viktigt att vara genusmedveten. Jag klär t.ex inte min dotter i klänningar för att jag inte vill att hon ska bli behandlar som en ömtålig liten docka. Och jag klär min son i söta plagg i mjuka färger för att jag vill att han ska uppfattas som en mjuk och snäll kille och bemötas därefter.
Är det ingen som minns inlägget där Clara skrev om kläder och berättade att hennes man fick gå till förskolan i långkalsonger, gummistövlar och klänning om han ville? Vare sig Clara skriver detta för att debattera, ’trolla’ eller ej så tror jag i ärlighetens namn att detta ligger nära hennes och Jakobs sätt att tänka, vare sig det sticker i ögonen på vissa.
Och ’Förskolläraren’; jag är själv både förskollärare OCH tidigare lärare och ditt synsätt skrämmer mig. Må mina barn aldrig hamna på din arbetsplats! Och nej, det är inte ett personangrepp mot dig som person utan mer ett nedhopp på hur förlegad din syn på din yrkesproffession är.
Du har inte läst allt jag skrivit eller hur? Jag tror på den fria individen. Jag har heller inte sagt att man ska lära en bebis etik och moral. Du förvränger mina ord.
Jag tror inte att man kan ändra samhället på det sätt som feminismen vill. Det handlar om djupläggande värderingar inom människan som behöver utvecklas. Så länge vi inte arbetar med bitar som respekt, lyhördhet, empati, villkorslöshet, förståelse inom oss, både män och kvinnor, så kommer förtrycket att finnas kvar. Det är bara en fråga om vem som förtrycker vem. Kvinna mot man eller tvärtom? Vuxna mot barn?
Ursäkta, det var en annan lite högre upp som skrev det där om etik och moral och att jag ville lära bebisar det… inte du Malin.
Eller kvinna mot kvinna?
Men…. Detta är ju ett inlägg som är skrivet för att skapa debatt. Hon är ju smart, Clara. 😉 Jisses, se lite mellan raderna gott folk och bry er inte så mycket om vad andra gör eller inte gör. Punkt.
En blogg jag läser som hanterar det här med barnkläder på ett fint sätt är kalsongmorsans blogg. Hon verkar fantastisk på att uppfostra sina barn utifrån deras egna förutsättningar och viljor. Jag rekomenderar verkligen en titt!
http://kalsongmorsan.blogg.se/
Jag förstår inte riktigt denna storm i ett vattenglas som skapats kring en jävla klänning! Det finns 1000 fina klänningar sparade efter mig och mina syskon, ska de förbli oanvända bara för att samhället sedan efterkrigstiden anser att pojkar inte kan ha sådana om jag bara skulle råka få pojkar. Min mammas morbror har klänning med spetskrage på sig på släktfotot taget runt 1910-1915 som hänger i vårt vardagsrum. Herregud lixom, vad tänkte mormorsmor!?!??!?!?!?! Ett under att karln överlevde till 92 års ålder då *himlar med ögonen* !
Att jämföra clara med kissie, MORR! D gillas inte =(
Clara e toppen 😀 kissie, jag finner inte ord för henne. Så ytlig. Clara e så jordnära och härlig 😀 jag skulle aldrig ta på en klänning på min son. Men vill nån annan göra d, fine, jag bryr mig inte 😀
Ojoj, det var sannerligen en hel del kommenterarer till detta inlägg!!!
Har inte läst alltihop, men utläst att vissa menar att det är fel att ”pracka på” sina barn sina egna åsikter och värderingar. Är det möjligt?! Kan man låta ett barn växa upp i en neutral miljö utan influenser av föräldrar och samhälle?! Tror inte det. Barnen blir en del av allt vi känner till och det är klart en förälder vill starta barnets liv på bästa möjliga sätt enligt just sitt sätt att leva.
Clara har även förklarat att hon inte väljer klänning i första hand för att vara så jämställd förälder utan för att hon tycker det är fint och praktiskt. Vems ansvar är det att välja kläder till små barn om inte föräldrarna gör det?! Jag tycker Clara har all rätt i världen att klä sitt lilla barn i det hon tycker om utan att det ska behöva bli politiskt eller uttryck för en viss ideologi. Oavsett vad ett barn blir klätt i och hur mycket detta (som sig bör) speglar föräldern (finns ex bebiskläder med fotbollslag, vad vet en spädis om fotboll?), så är ju ett barn i första hand ett barn och inte en reklampelare eller en politisk arena.
Vad jag menar är att självklart ska föräldrar få välja hur de klär sitt barn och detta blir ett slags uttryck för föräldrarnas åsikter och livsstil, men det är en helt naturlig följd och behöver inte dömas och utvärderas. Lilla B är en liten bebis för guds skull!
Kram på er!
/Ellen
ps. Söt klänning!
Jösses. Allt det här är så makalöst roligt att läsa så det är inte klokt. Det är ett klädesplagg gott folk. Fult eller fint – smaken är som baken.
Favoritinlägget är nog han/hon som tyckte att Clara ska fokusera på att lära sin månaders gamla bebis etik och moral istället för att sätta på den en söt klänning tog nästan priset.
När min kille var liten (han är elva idag) var det en närstående pappa som på fullt allvar påstod att han skulle bli homosexuell för att jag använde sköljmedel. Som om det var ett hot!
Mer sådana här inlägg Clara – reaktionen är för festlig!
Du har inte läst allt jag skrivit eller hur? Jag tror på den fria individen. Jag har heller inte sagt att man ska lära en bebis etik och moral. Du förvränger mina ord.
Jag tror inte att man kan ändra samhället på det sätt som feminismen vill. Det handlar om djupläggande värderingar inom människan som behöver utvecklas. Så länge vi inte arbetar med bitar som respekt, lyhördhet, empati, villkorslöshet, förståelse inom oss, både män och kvinnor, så kommer förtrycket att finnas kvar. Det är bara en fråga om vem som förtrycker vem. Kvinna mot man eller tvärtom? Vuxna mot barn? Eller kvinna mot kvinna?
Du tror på den fria individen, säger du. Men inte på att Clara är fri att välja vilka kläder hon vill till sitt barn, precis som du gör till dina ev barn?
Det lustiga är att jag inte sagt att Clara inte ska göra nåt. Utan har tagit upp konsekvensen av att pressa in barn i sitt eget inskränkta genustänkande och tro att om man sätter klänning på pojkar så förändras samhället… Barn är individer, jag ser ett barn utifrån hur de är, inte utifrån hur de förväntas vara pga av sitt kön eller om de är flicka eller pojke. Alla är vi olika. Men ändå lika för vi har alla både manligt och kvinligt inom oss. Bara i varierande grad.
Det är väl lika inskränkt att sätta på en flicka en klänning som en pojke? Hur ska vi göra om vi måste vänta tills barnen kan ta egna beslut? Det är väl lika illa att bestämma att pojkbebisen ska ha klänning på sig som att han ska ha byxor, som att han ska heta si eller så, som att en flicka ska ha klänning, som att någon ska äta kött, som att någon ska sova i en säng, som att… Vi kan inte vänta på barnens egna vilja. Föräldrar måste ta beslut åt barn som inte kan uttrycka sin vilja. Lite det som är poängen med föräldrar liksom. Om du har missat det.
Som jag har förstått av dina kommentaren tycker du att det är ok att följa normen tills barnet kan säga annat. Sen kan pojken få ta på sig klänning/bli vegetarian om han vill. Guess what? Han är redan inkörd i det traditionella genustänket då. Han vet att det inte ”är ok” att ha klänning.
Jag förvränger inte ord. Jag läste det så. Det är en kommentar på en blogg, man får tycka vad man vill. Och jag tyckte att det var festligt och ganska fånigt.
Det här handlar inte om feminism, det här handlar om fria individer som gör fria val beroende på vad man själv uppskattar. Jag är less på människor som drar upp jämställdhetsdebatt så fort det handlar om något som kan anses gränsöverskridande. Clara förtrycker inte sitt barn genom att välja ett plagg åt honom NU, om bebisen hade kunnat säga ifrån hade han kanske dels velat ha klänningen eftersom han ännu inte hunnit bli påverkad av dessa tramsiga normer. Annars hade han kanske sagt nej, och då hade Clara inte tvingat på honom det.
”Jag tror inte att man kan ändra samhället på det sätt som feminismen vill. Det handlar om djupläggande värderingar inom människan som behöver utvecklas. Så länge vi inte arbetar med bitar som respekt, lyhördhet, empati, villkorslöshet, förståelse inom oss, både män och kvinnor, så kommer förtrycket att finnas kvar. Det är bara en fråga om vem som förtrycker vem. Kvinna mot man eller tvärtom? Vuxna mot barn? Eller kvinna mot kvinna?”
Ja, vem förtrycker vem här? Är det kanske du som förtrycker med dina invanda mönster som inte får ändras? Du gör det här till något så mycket djupare än det behöver vara. Om man nu ska gå så långt så hävdar jag att Clara snarast visar sitt barn respekt, lyhördhet, empati, villkorslöshet och förståelse genom att uppfostra honom till en egen individ, genom att visa att han kan klä sig hur han vill och öka hans förståelse för andra kulturer. För det är just detta det handlar om i så fall; en rädsla för att ändra något så simpelt som könsbetingade klädesplagg förer annan osäkerhet inför andra kulturer och andras sätt att vara. En sån värld vill inte jag leva i.
Men slutligen, skärp er för fan. Det handlar om en klänning. Tänk på barnen i Afrika, dom hade nog varit glada för en varsin klänning allihop…
”Förtrycker med invanda mönster som inte får ändras”
Har jag någonsin förspråkat detta? Nej, det är din tolkning bara. Jag ser det bara annorlunda än dig och många andra, att det är bra om saker förändras men inte på det sätt som genusteoretikerna vill. Jag tror på att om man utvecklar inre kvaliteter inom sig, som förståelse och tolerans osv, och lär barn dem, så kommer vi att få en mer öppen och tolerant värld.
Med tanke på kommentarerna i denna blogg så är det en lång väg dit då den första reaktionen är att fördömma utan att ha satt sig in i och förstått hur den andra personen tänker. Och inte ens då behöver man fördömma. Åsiktsfrihet är en mänsklig rättighet…
Men återigen, de får ju inte välja något plagg alls? Jag respekterar dina åsikter men dina resonemang är ju fullkomligt ologiska. Och ja, jag har läst vad du skrivit tidigare.
Precis Jenny, vad jag har sagt i tidigare inlägg. När barnet själv får välja och inte blir satt på ett plagg. Det är skillnad för mig…
”Jag tror på att om man utvecklar inre kvaliteter inom sig, som förståelse och tolerans osv, och lär barn dem, så kommer vi att få en mer öppen och tolerant värld.” Du fick en väldigt bra kommentar till detta ovan, men den valde du att inte svara på? Ett första steg att lära ett barn förståelse och tolerans, vad tror du det kan vara? Valfrihet kanske? En förmåga att se att alla kan vara olika och klä sig olika?
Hahahaha, men jösses. Vad hade han för världsbild egentligen?
Herregud, att ni orkar. Nästan lite skrattretande!
Åh Mirjana…. Du satte ord på alla mina tankar!! Tack!! Mycket mycket bra skrivet!!
Om det nu är så stor skillnad på flickor och pojkar spelar det väl ingen roll vilka kläder de har. En liten pojke i klänning har väl kvar sin manliga energi och sin maskulina utstrålning klänningen till trots? Då han är mer aktiv kommer det ju att märkas att han är pojke ändå.
Om det nu är så stor skillnad på pojkar och flickor finns det väl inget behov av könsspecifika kläder? Könet avslöjar sig väl ändå?
Om det däremot vore så att det enda sättet att skilja mellan små pojkar och flickor vore kläder och frisyr, då skulle jag förstå att folk blev upprörda.
Men nu är det ju inte så.
Hur vet du att han är mer aktiv än om han hade varit en flicka?
Anna, jag var ironisk.
Klockrent!
Det var inte min mening att förolämpa papegojor, sorry
Jag antar att alla/de flesta föräldrar vill att deras barn ska likna dem, att de vill inpränta egna värderingar i sina barn, och jag vill tro att alla föräldrar älskar lika mycket sina barn även när dem misslyckas med det, alltså när deras barn inte alls blir som deras föräldrar hade tänkt sig. Jag skulle aldrig ta en klänning på min son för jag tycker inte att det är snyggt och vad skulle han lära sig av detta? Vi som föräldrar ska inte hjälpa våra barn att upptäcka sin identitet utan att skapa den. Därför skulle jag inte vilja att min son går runt i klänningar och höga klackar men jag skulle inte älska honom mindre om han mot förmodan gör det.
Men visst, om din man bär kläder som framhäver kvinliga former (dekolte, smal midja, breda höfter, omuskulösa ben…) då blir det väldigt gulligt när er son börjar likna och härma honom.
Sen förstår jag inte ditt resonemang i ”Tyvärr verkar vissa föräldrar livrädda för att klä sina barn i något annat än vad samhället säger är rätt. Det är sorgligt – för hur ska man någonsin lära sina barn att de duger som de är om mamma och pappa själva inte vågar vara de personer som de är?
Varför tror du att de som klär sina barn i det som samhället säger är rätt (?!?vem är samhället nu?) inte tycker att det också är fint? Och varför tror du att dessa mammor och pappor inte vågar vara som de är? Vem är dem då? Tror du att alla barn som går i ”rätta” kläder är egentligen barn till inskränkta människor som inte vågar vara sig själva?
Jag tycker nämligen tvärtom. Jag tror att de som har ett starkt behov att sticka ut, både när det gäller utseende som beteende, är rädda att vara sig själva, att vara bara ”en i mängden”, det är dem som inte tror att de duger som de är.
Vet du förresten att Maria Callas ville alltid ha samma klänning som alla kvinnor i kören bakom henne på scenen? Det var inte hennes klänning som skulle skilja henne från resten på scenen utan hennes personlighet, hennes röst, hennes konst, det var det hon ville förmedla till publiken.
Och vad skiljer Peter Siepen från mängden? Ja, det att han ser ut som en papegoja. Och beter sig som en sån, tyvärr.
Haha, ojojoj tänkte jag när jag läste meningen om klänning – vilket debatt detta kommer skapa! lite synd är det att jag hade rätt, eller överhuvudtaget tänkte på det själv, men lite kul är det också! För övrigt vill jag bara säga Go Clara, jag gillar verkligen att du nämner klänning för din son i förbifarten, som att det är det mest naturligaste som finns, för det är det ju, och jag blir bara irriterad på mig själv att jag hajade till.
Världens bästa pyjamasaffär, Peter Alexander, säljer sparkdräktspyjamasar för vuxna, verkar supersköna! http://peteralexander.com.au/PA_navIWCatProductPage.process?Merchant_Id=1&Section_Id=1513&pcount=&Product_Id=1734342&Level1Click=Women&Level2Click=Pj Sets
Strumpbyxor då? Har flickor/kvinnor oxå fått monopol på det, jag vet både macho-män bär dessa och konservativa mammor som klär sina pojkar i strumpbyxor…
klart killar kan ha strumpbyxor 😀 köpte d åt min son i måndas, han traskar runt i dom idag 😀 svarta och grå e dom med nån figur på 😀 praktiska och sköna !
När jag gick på lekis i slutet av sextiotalet (!) hade alla oavsett kön strumbyxor och mockasiner (och inget över strumpbyxorna). Urtidens mjukisbyxor – eller leggings. 🙂
Men egentligen….
vad är det som är konstigt här? när våra föräldrar växte upp (på 50-talet) bar barn fortfarande kaftan när de var små (inte alla, men vissa).
Kaftan/klänning är ett fint ,traditionellt babyplagg som fungerar perfekt för pojkar som flickor… Pojkar och män har burit kaftan i flera tusen år, så varför inte idag?!
LOVE!
Tror att det hela problemet ligger i att man kallar det klänning. Om du satt på en liten pojke en lång tröja hade ingen reagerat. Men som någon nämnde ovan också, tights/”kalasbyxor” används till både pojkar och flickor men finns bara på flickavdelningen.
Blev jag upprörd över att Clara och hennes man klär sin son i klänning?Nej det blev jag inte. Hajade jag till när jag läste att de gör det?Ja, självklart. Varför? För det är så jag har blivit formad under min uppväxt och jag kan tänka mig att det är så de flesta har stöpts. Därför är det inte konstigt att folk reagerar på inlägget. Det är däremot märkligt att det ska behöva bli en sådan hätsk ton kring det hela. Jag avundas er som inte ens läste om meningen en enda gång för att kontrollera att ni verkligen såg ordet ”klänning”, ni har kommit långt. Själv fick jag mig en funderare och en utmaning och det tackar jag för. Tack!
Jag vill först säga att du inspirerar mig mycket, sen vill jag säga att en OnePiece är ett grymt skönt plagg och till sist vill jag säga att den här tjejen gör en annan modell av en ”sparkdräkt”, kanske något för dig..?
http://www.wenchedesign.se/
Ha det bäst!
Stor kram
Otroligt fin klänning. Ser ut som en hel del av mina egna kläder och hör och häpna, jag är INTE homosexuell och jag har inte mått dåligt över min identitet. Tack mamma och pappa.
Får jag fråga dig en sak? Är du seriös? Sätter du på din son klänning utan att vänta tills han kan ge sitt med tycke?
Jag har ingenting emot genus, homosexuella personer eller vilken färg som helst. Men jag anser faktiskt att personen ska bestämma själv om den vill ha klänning eller inte. Och i din sons fall så kan han varken säga ja eller nej! Så hur sjyst är de?
Jag har en son själv och jag har inte i min vildaste fantasi kommit på att sätta på han en klänning och skulle inte göra det förrän den dagen han säger att han vill ha det. Vet du vad de kallas? Respekt mot mitt barn. Jag sitter då inte och tänker på mig själv och vad jag vill.
Ville du ha en flicka eller?
/bara riktigt fundersam!
Om man ska vänta på en bebis samtycke så bör den ju går runt naken. Frågar du din son om du får ta på honom byxor? Om du får klippa hans hår? Om du får ge honom leksaksbilar? Och homosexuella är ingenting du kan ha något emot, det är inte din ensak att ha något emot dem eller inte, för det är inte din ensak vem någon blir kär i.
TILL SOFIA:
Jag tycker du ska låta dina barn gå nakna tills dom har blivit gamla nog att formulera en mening som säger exakt vad dom vill ha på sig. DET är respekt mot dina barn!
Möjligtvis kan du sätta på dom en blöja, men det är ju förstås svårt att veta om barnen önskar att få bajsa i det fria eller inte.
Du borde inte heller mata dina barn, för tänk om dom inte vill äta maten du ger dom, du kan ju inte proppa dom fulla med vilken mat som helst och utnyttja det faktum att dom inte kan säga emot! Dom måste ju faktiskt få välja själva om dom vill äta kött, fisk, vegetariskt, veganskt, glutenfritt eller endast gåslever. Så vänta med matning tills dom själva kan säga vad dom tycker är gott.
åh love you! bästa svaret <3
Till Emelie: Hahahaa! Såååå himla bra skrivet!
Intressant att du relaterar till homosexualitet, hur i hela världen tänker du?
du, det finns hundratals prinsessbloggar med mammor som klär sina små flickor i klänning – gå dit och bitcha istället. Eller…. du kanske tycker det är helt i sin ordning att tvinga på barn kläder så länge man följer normen…eller?
Antyder du att pojkar med klänning automatiskt blir homosexuella? Eller läser jag in för mycket?
Jag blev lite fundersam över varför homosexualitet nämndes i ditt inlägg bara.
Oj, så sanslöst fördomsfull du verkar vara. Det är nästan obehagligt ju.
Får jag bara fråga en sak…. vart kommer de homosexuella in i bilden?
Får jag fråga DIG en sak? Är du seriös? Sätter du på din son BYXOR utan att vänta tills han kan ge sitt med tycke?
Jag har ingenting emot BAKÅTSTRÄVAN, KONSERVATIVA personer eller vilken färg som helst. Men jag anser faktiskt att personen ska bestämma själv om den vill ha BYXOR eller inte. Och i din sons fall så kan han varken säga ja eller nej! Så hur sjyst är de?
Jag har en son själv och jag har inte i min vildaste fantasi kommit på att sätta på han ett par BYXOR och skulle inte göra det förrän den dagen han säger att han vill ha det. Vet du vad de kallas? Respekt mot mitt barn. Jag sitter då inte och tänker på mig själv och vad jag vill.
/bara riktigt fundersam!
Hanna, word.
Ja, det är lätt att vända på det och poängen blir tydlig!
Jag blir förundrad över den hårda tonen som så obehindrat flödar mellan ett stort antal av deltagarna i den här debatten. Jag vet att det är lätt att tänka och tycka mycket när man sitter skyddad bakom en skärm och inte behöver ta ansvar för sina åsikter eller det sätt på vilket man framför dem. Men! Hade ni verkligen talat på detta hätska sätt om ni stod ansikte mot ansikte med dem ni talade till, såg deras ögon anade deras känslor. Jag tror inte det, jag tror inte ni skulle ha modet och jag hoppas att ni inte skulle ha samvete till det heller. //Annie
Vad trött jag blir på alla irriterade kommentarer här. Så många av er som är negativa till detta med klänningen, tenderar att argumentera såhär: ”Det är BARNET som ska få välja vad den ska ha på sig, pracka inte på ett ovetande barn dina idéer om könsneutralitet/jämställdhet/whatever.” Men varför tror man alltid att man gett barnen en valmöjlighet när man gör ”som alla andra”, följer normen etc.? Att göra det, är väl att vara lika ”påprackande” som ni tycker att Clara är här?
Det är exakt samma sak med folk som blir upprörda över föräldrar som ger sina barn vegetarisk mat. ”Men varför prackar du på ditt barn det där, de ska väl få välja själva om de vill vara vegetarianer eller inte?!”. Har aldrig hört om någon köttätare som fått samma argumentation upptryckt i ansiktet: ”Men varför prackar du på ditt barn kött, de ska väl få välja själva om de vill äta kött eller inte?!”.
SUCK är allt jag har att säga.
Word!!
Åh så skönt att höra! Vi har vegetarianer till barn och har fått höra det ibland och jag tänker precis som du! Vill våra barn sen äta kött då de är stora nog att ta ett aktivt val, fine, men så länge jag lagar maten som står på bordet blir det den mat jag tycker vi ska äta. Så är det ju i alla köttätande familjer också men det ifrågasätts inte för att det räknas som någon gängse norm!
klänning??? det är väl en pojke?
Ha ha ha! Välkommen in i debatten 😉
Oj, vad ni hugger åt alla håll och kanter.
När jag gjorde praktik på en förskola fick de för sig att jobba aktivt mot uppdelningen av könen och istället för att ge pojkar blått papper och flickorna rosa i en uppgift gav de pojkarna rosa och flickorna blått och jag skrattade för mig själv… vad gjorde vi nu? Färgen spelar väll ingen roll utan ge barnen valfrihet… vill man ha ett blått, gult, grönt eller rosa papper så låt individen välja… det de gjorde var ju bara att ändra färg och fortfarande dela in kön i form av flicka och pojke.
En annan förskola jag var på jobbade enligt mig på ett utmärkt sätt med barnen och deras individ samt valfrihet, förskolor är som alla andra ställen på olika nivåer vad det gäller samhällsutvecklingen och ”tänket” kring den.
Jag är för att man aktivt skall låta ett barn, en tonåring en vuxen göra aktiva val i livet och att valet skall accepteras av omgivningen.
Sen så är det faktiskt så att det finns två kön, kön som har olikheter… forskning hit och dit visar att det finns skillnader på könen annan forskning visar att vi är likadana. Kan man inte bara skita i forskning och gå på sunt förnuft här…. Allting som finns är påhittat av oss människor… det finns inget si eller så, rätt eller fel. vi har ju kommit på allt… och allt vi kommit på har tillslut utvecklats och ändrats… ideal, sanningar, snyggt och fult… allt ändras hela tiden och tar nya former.
Vi kan väll alla komma överens om att vi är individer och se till den. Vill man klä sitt barn i klänning är det helt okej, flicka eller pojke spelar ingen roll. En bebis är det föräldrarna som klär och då är det upp till de att bestämma vad de ska ha på sig. När barnet sen kan göra aktiva val så är det upp till det att bestämma vad det vill ha på sig osv.
Jag har dock valt att inte klä min pojk i klänning eftersom samhället enligt mig inte är redo för det. Här om dagen kom en kvinna i 40års åldern fram till mig och sade oj, vilken söt kille… och så tittade hon närmre och såg att han hade på sig en lila filt… eller förresten är det en flicka. Nej, svarade jag det är en kille och så gick jag vidare.
Jag får väll erkänna att jag är för feg för att klä honom i klänning på grund av alla de människor som finns där ute som kan göra mitt barn illa… mobbning, trakasserier och allt annat otäckt skyddar jag honom från då jag själv varit utsatt för det i många år under barndomen. Jag vill inte ”pracka” på honom detta, det blir skillnad sen när det är ett aktivt val han gjort. Jag väljer inte bort färger och andra kläder för att de enligt många är pojkiga eller flickiga så jobbar jag idag. Detta är mitt val och så jag tänker men jag accepterar hur andra vill göra och tänker kring detta.
När han blir större och aktivt kan välja och vill ha en rosa klänning så skall han få det och jävlar anamma om någon trakasserar honom då kommer jag att jobba för honom och för att folk skall acceptera hans val. Då lovar jag att jag kommer ta fighten, jag kommer alltid att ställa upp och kämpa för att min son skall må bra!
Tillsist Clara, jag tycker att du är jätte stark, modig och bra på alla sätt.
Men herregud. Man kan väl inte genus bestämma ett dött ting! En klänning är gjord av tyg, liksom byxor eller tröjor. Att män inte ska ha klänning i Sverige idag kan ju inte vara något annat än kulturellt och socialt skapat då synen på detta ”kvinnliga” plagg har förändrats genom tiderna.
Ett plagg eller en färg kan omöjligt vara kvinnligt eller manligt innan vi säger att det är på det ena eller andra sättet, plaggen själva har ingen sexualitet eller egen röst…
Att Claras barn enligt många inte bör bära klänning är för att någon någon gång kom på att klänning på en man är fel… Dags att tänka om kanske!
Alla dessa upprörda kommentarer får mig osökt att tänka på ett underhållande och något skrämmande klipp från Daily show…
http://www.karinskonstgrepp.se/2011/04/this-little-piggy-went-to-hell.html
Vad fin han kommer att bli i sin lilla klänning! Och gud vad många trångsynta tyckare det finns, måste de vara här och störa bland alla vettiga människor.. Nej, skämt åsido, ville mest säga att jag tycker att du bemöter kommentarerna galant! Du är grym!
Usch för människor som inte begriper att man kan göra annorlunda val för att man tycker så, och inte för att provocera. Att man inget annat önskar än att ens val inte skulle ses som provokativt. Helt rimligt av dig att välja kläder du tycker är bra till ditt barn och inte vänta på att lilla bäbisen själv ska fixa dagens outfit. Och helt rimligt att inte tänka att han kommer bli mobbad i skolan om du klär upp honom i den klänningen med tanke på att skolan ligger många år fram i framtiden. Herregud vad folk tappar vettet såfort någonting utmanar deras begreppsvärld.
word!
Jag hade en röd overall på min bebis de första månaderna. Hade valt den innan jag visste könet, jag tyckte det var en sk könsneutral färg men icke visade det sig. Väldigt många tog bara för givet att det var en flicka. Ingen tycker väl att det är konstigt att en vuxen man har en röd tröja. Tittar man på barnavd ser man ju också hur hysterisk indelningen är. Inte alls på samma sätt på vuxenavd. Hela samhället bygger ju på denna indelning i grupperna man och kvinna (finns det verkligen bara två kön?) och det är också därför detta är ett så känsligt ämne för många. Om vi slutar socialisera våra barn på detta sätt – vad händer då? Försök förhålla dig till nån utan att veta könet. Det är svårt….
Det är tydligen inte bara i USA folk är hysteriska när det kommer till små pojkar:
http://0taxidermy0.blogspot.com/2011/05/rosa-tanagels-gate-inte-bara-i-usa.html
En bebis kan väl vara klädd i coop påse om det roar föräldrarna.
OJ OJ OJ. Förlåt CLARA! Jag menade verkligen inget illa med min kommentar och jag tycker INTE att det är fel att din pojke får ha klänning på sig. Det jag skrev var att JAG tyckte att det var lite väl…och då menade jag att JAG inte skulle känna mig bekväm med att sätta på MIN son klänning (jo hemma). För mig är saken inte större än att jag kan tycka att någon är jättesnygg i kortkort tight klänning med stilettklackar till men själv inte skulle bära det.
Jag delade med andra ord med mig av MIN tanke och blev absolut inte provocerad eller något annat av ditt val…jag beundrar dig Clara på många sätt och vis och tänker inte sticka under stol med att jag många ggr önskar att jag kunde tänka som dig… Hoppas att du inte tog kommentaren fel…som att jag menade att det var fel av dig att sätta på B! klänning.
Kramar
Clara – vilken fin blogg du har! Har suttit och bläddrat ett tag, och måste bara säga att jag blir så otroligt inspirerad av dig! Hatten av!
När jag jobbat i förskola eller jobbat med barn i olika sammanhang har jag lagt märke till en liten detalj. På de ställen där barnen i hög grad följer steretypa könsroller är lärarna väldigt konservativa och anser att det ÄR stor skillnad på barnen. Det för de naturligtvis över på barnen som beter sig så och så har lärarna ännu mer stoff för sina argument…
På de ställen där lärarna inte lägger någon större värdering i vad som är pojkigt och flickigt leker barnen i hög grad med varandra och med samma leksaker. Där de olika rummen inte kallas för dockrum eller snickarrum har plötsligt pojkar och flickor lättare för att vara.
Vi vuxna påverkar barnen. De lär sig av oss. När de lärt sig vilka ”regler” som gäller kommer de göra allt för att upprätthålla den ordningen.
Jag spelar barnteater. Vi spelar en föreställning som berör ämnet genus. En karaktär är chefen – en tokig kvinna! Barnens reaktion på ett ställe var: ”Men åååååh! Tjejer kan ju inte vara chefer…” De var fullständigt övertygande om detta faktum, trots att det säkert var vissa av barnen som hade mammor som kanske arbetar som just chef… De tyckte vi gjorde fel. Vi bröt mot deras uppfattning om att chef=man.
Vi har långt kvar och mycket att jobba på. Varför kan inte killar få ha klänning? Vad är svaret egentligen? Varför är rosa en flickfärg? Det är bara vi människor själva som gått och hittat på det på senare år att det ska vara så. Det är en fakta som inte stämde för 100 år sen och som kanske inte alls är sann om 100 år. Snarare kommer det kanske räknas som en trend.
Varför är det så provocerande när någon är könsöverskridande? Det starkaste argumentet som ständigt förs fram är att barnet kommer bli mobbat. Varför kommer barnet bli mobbat? Det är samma diskussion kring barn med homosexuella föräldrar. Det är många som för fram mobbningsargumentet som en stark anledning till varför homosexuella inte borde få barn. Men undersökningar har visat att dessa barn inte är mer mobbade än barn från heterofamiljer.
Varför är det så många som från djupet av sin själ vill upprätthålla alla könssterotypa mönster och roller när vi inte måste? Vad är det som gör så ont när någon annan inte följer normerna? Kan vi inte glädjas över att alla är olika och lika på samma gång? Kan vi inte bredda i stället för att skärma av?
Bredda rollerna är bra. Att vara könsöverskridande är bra. Som Jessica skrev tidigare: pappa tar på sig en klänning och jag lovar att sonen gör likadant efter ett tag. Så breddar vi. Barn gör som vi gör, inte som vi säger. Att låta barnen bära den fana som vi själva inte vågar bära är bara idiotiskt. Varför är det barnen som ska vara könsöverskridande medan vi vuxna kommer undan med argument som att vi redan är inskolade i samhällets norm? Nej, fram för fler vuxna män i kjol! Fler pappor som sköter hem och barn. Fler mammor som jobbar övertid och drar in bröfödan! Fler pappor som är pappalediga med små bebisar. Fler mammor som släpper på sin stenhårda mammaroll. Så når vi snabbast dit vi vill nå. Inte med klänningar och byxor och färger och trams.
Apropå det kom jag att tänka på byggkiltarna många män har börjat använda – just för att det är bekvämt. Det är ju en sorts kjoltyg, bra va?
Tänker för övrigt på den komiska debatten längre upp om kvinnor som inte attraheras av män i klänning. Men om klänningsbäraren råkar vara en redigt manlig byggarbetare som luktar svett och kallar sin kjol för kilt – går det bra då?
”Inte med klänningar och byxor och färger och trams.”
Jo. Med färger och byxor. Precis så. Också. Är du för dum i huvudet för att fatta att det är komplementärt vet jag inte riktigt hur jag ska förklara, då fattas det något.
”PANIK PANIK KLÄNNING VAD TRAMSIGT JAG TYCKER INTE OM KLÄNNING PÅ POJKAR NEEEEJ USCH. Det kan väl aldrig bero på att mina jävla uppfattningar om kön är rostiga? Neeeej, det måste bero på att jag vill ha arbetsmarknadspolitiska åtgärder ISTÄLLET. Jaa vad bra, nu slipper jag tänka efter.”
LYSANDE!
ehh känner att ett förtydligande är på sin plats här, jag menar alltså att Annas kommentar är lysande och alldeles fantastiskt mitt i prick.
haha HIGH FIVE!!!
Väl rutet! Kanske den vettigaste kommentaren här.
Jag skulle inte klä min egen son i klänning, och tycker ärligt kanske att det är lite väl långdraget, MEN jag tycker ändå att Clara har en viktig poäng. Varför inte liksom? Han är inte många månader och lider knappast någon skada av det, det är väl snarare så att det blir jobbigt för alla runt omkring som inte vet hur de ska bete sig. Genus är trots alls djupt rotat i oss, tyvärr.
Som många påpekar: nog tror jag att Clara är medveten om att det hon skriver kommer att provocera. Och är hon det så är jag säker på att det inte var anledningen till att hon skrev i första taget, hon skrev det hon kände för och var förmodligen beredd på ”konsekvenserna”. Bara för att folk blir provocerade finns ingen anledning att låta bli att skriva. Det är ingen som blir kränkt här, ingen tar seriös skada av att en pojke har klänning. Om hans manliga vänner i tonåren skulle reta honom för att han har klänning/hade klänning när han var barn kanske han då borde tänka över sitt val av vänner. Nu är vi för långt framme i tiden, i alla fall jag hoppas att många gränser har hunnit tänjas på vid det laget.
Nej du förstår Ida, i vårt land får vi inte göra nånting som är annorlunda eller kanske sticker ut lite, det skulle ju göra att vi utvecklas till egna individer! Herregud, ska vi inte tillhöra den stora grå massan? Ska vi inte vara som alla andra? Nej nej, pojkar ska ha byxor och flickor klänningar, så ska det vara och så har det alltid varit.
Folk låter som de mest konservativa, djupreligiösa, bakåtsträvande och rädda förändring i det här kommentarsfältet. Tänk att dessa människor finns omkring oss… hjälp!
Ja hjälp, nåde den som inte ser ut och gör precis som alla andra! Vart är världen på väg?!!! (ironin flödar)
Det lustiga är att det ju faktiskt inte är speciellt längesen pojkar också hade klänningar. Under 50-talet hade många småpojkar klänningar, och då var Sverige ändå gravt uppdelat i den arbetande mannen och kvinnan som husmoder. Min pappa hade klänning, och så vitt jag vet är inte han homosexuell (för att dra parallellen till ljushuvudet längre ner.)
Hjälp, jag kom precis på en sak (till er som blir helt till er av att en bebis, som inte ens vet vad kläder är, bär klänning…) Hur ska vi göra när alla dessa stackars gossebarn skall döpas? Dopklänning, det går ju inte, det hör ni ju själva.. Hur ska vi lösa detta? Tillverka en ”dopbyxa” föreslår jag, eller vad säger ni? Sen undrar man ju hur det har gått för alla stackars män som döpts tidigare och därför inte kunnat anamma ”dopbyxan”, jisses vad de måste lida. Tycker ni det låter löjligt? Det är precis hur hela denna diskussionen låter..
Alla ni som är upprörda över kille i klänning, har ni inte tittat på bilden? Det ser ju inte ut som en klänning-klänning direkt utan mer som en lång överdel, missade ni den lilla detaljen? Och ni som tjabblar på om att han kan skadas, hur gammal är lilla b, 3 månader?! Det låter ju på er som att Clara tvingat på en gråtande b rosa prinsessklänning första skoldagen bara för att bevisa nåt. Skärpning
Jag älskar att Clara vågar! hennes handlande är kanske en piss i havet innan alla trångsynta människor utan framtidstänk fattat grejen, men OJ vad den räknas! Fär alla bäckar små gör en stor å. Och detta obetydliga ”steg” för Clara är ett stort steg för alla som inte tänkt outside the box innan, för nu vet dom att JA det går att göra annorlunda, och inte nog med att du blir mer trygg i dig själv när du följer ditt hjärta det är ta mig tusan riktigt roligt att vara unik också! Faktiskt ett måste för mig nu när jag väl börjat göra slag i saken. Och vem skulle inte rösta på att få känna sig speciell och unik? Är så tacksam Clara att du vidgar mina vyer varje dag och att jag mer och mer börjar älska mig själv för att jag är jag. med eller utan klänning 😉
Men fråga vilken pojke som helst som har kommit upp i åldern lite som inser vad som anses könsorienterat om han vill ha klänning på sig? Är inte ett sådant extremt sätt endå upp till individen själv, att gå i klänning?
”Är inte ett sådant extremt sätt endå upp till individen själv, att gå i klänning?”
Du skriver det som om det vore något farligt, på vilket sätt är det extremt?
Förresten, en uppriktig fråga från någon som inte har egna barn: det måste väl vara bekvämare och smidigare med klänning ur blöjbytningssyfte?
Eller inte, jag föredrar bodys på bebis just av den anledningen att det inte glider upp i ryggen hela tiden. En bebis med klänning har ju typ klänningen mitt över ryggen eller så får man hålla på att dra o dra hela dagen, precis så med t-shirts, känns opraktiskt när det inte är 30grader ute.
Jag för min del har länge misstänkt att Clara ”trollar” (http://sv.wikipedia.org/wiki/Internettroll), och andra här i kommentarsfältet verkar tro samma sak. Jag för min del blir inte särskilt provocerad av att jag får läsa att du tänker sätta en klänning på din son, även om man självklart hajar till lite, men man kan ju misstänka att detta kommer få folk att reagera. Du har många sådana där dolt provokativa inlägg nuförtiden. Är det medvetet eller omedvetet? Din blogg har en helt annan ton nuförtiden, vilket jag tycker är synd:(
Läs definitionen av troll igen. Jag tänker att det är svårt att vara ett troll om man själv är den som har bloggen…
Lite Kissie-stuket fast helt tvärtom.. Allt för att provocera.
varför blir du provocerad?
Men älsklingar, ni skulle aldrig kunna tänka er att hon faktiskt tycker så? Att hon inte tycker det är någon stor grej med bebis i kolt?
Nej, nej, vi feminister är det inte för att få en bättre värld utan för att vi är drama-queens som söker bråk. Lite som fotbollshuliganer.
Men herregud, det är ju svårt att fatta att det är vuxna människor som har kommenterat ovan. Blir ni så provocerade av ett barn i klänning? Dopklänningen då? Det kanske inte räknas, det är ju tradition? Och som nåt snille skrev där uppe; ”Om pojkar själva får välja, väljer de byxor.” Du tror inte att det kan hänga ihop med vilka val de blivit ställda inför? Detta är inte en jämställdhetsdebatt, det handlar om att någon klätt sitt barn i ett plagg hon tyckte var fint och som passade barn, inte för att tänja på könsgränser! Det är ju pinsamt att se hur vuxna människor resonerar.
Jag tycker att det är elakt att ta på en liten pojke en klänning med blommor på. Jag förstår att folk tycker att det inte ska finnas några skillnader mellan kön. Men varför får det inte vara det? Jag tror inte att många tjejer blir attraherade av män med klänningar? Kan man inte få bevara kvinnliga kläder och manligare kläder. Allt annat tycker jag ska vara jämlikt men det finns väl en gräns också?
”Jag tror inte att många tjejer blir attraherade av män med klänningar” om jag var clara skulle jag nog vara tacksam för att inte så många tjejer blev attraherade av hennes bebis…
Kommentarerna på detta inlägg får mig att tänka på en konversation jag hörde på ett barnkalas för ett par månader sedan. Det var ett kalas hos en liten pojke och denna pojkes lilla kusin (flicka) lekte för fullt med pojkens bilar. Då kom en kvinna (släkting till mig, inte särskilt genusmedveten) och sa åt den lilla flickan (som var 1½ år) ”Men stackare, finns det inga dockor för dig att leka med.. Vi får köpa en docka till nästa kalas och ta med så att du får något att leka med också..”. Varpå mamman till den lilla flickan hugger av med ”Men Elsa ÄLSKAR bilar, hon leker bara med bilarna hemma också!”
Tänk vilka förutfattade meningar människor har bara för att barn råkar ha det ena eller andra könet. Varför är det synd om en flicka som leker med bilar? Varför är det synd om en pojke som bär klänning?
Jag blir så ledsen, för jag vill inte att mitt barn i magen ska bli stoppat i något fack, jag vill att det ska få växa upp och bli trygg i sig själv, ha valfriheter och hitta sina egna intressen utan att någon ska påverka. Ska människor gå runt och kommentera att mitt barn leker med fel leksaker eller har fel slags kläder på sig förstörs hela min illusion om en bättre värld. Tyvärr.
Därför hoppas jag att ni som tycker att klänning på pojkar är fel åtminstone håller truten inför de pojkar som bär klänning, det kan faktiskt vara så att pojken själv valt att bära klänning.
Hög igenkänning här med, är så sjukt glad att vi är fler!
Tack. Och jag känner igen mig i din rädsla, har också ett ofött knytt, som vissa redan hävdar att jag kommer använda som ”experiment” och ”misshandla” för att jag kommer gå emot mångas uppfattning om kläder och bemötande.
Du har alldeles rätt – alla kvinnor attraheras inte av män med klänning, vissa attraheras helt enkelt av andra kvinnor, eller av män med byxor. We are different you know.
Clara, du är fantastisk! Jag blev lite provocerad av klänningen, har själv två pojkar. Men det är ju det som oxå skrämmer mig, att jag är så uppslukad av samhällets syn på vad som är okej killkläder.. Önskar att jag hade ditt mod Clara! Försöker att köpa färgglada könsneutrala kläder, men det är inte lätt…
Tack för din fantastiska blogg! Gud välsigne dig och din familj!
Kram Charlotte
Jag tycker att det är kul när folk är kaxiga och vågar sticka ut!
Tveksamt är om Clara lyckas göra det på ett positivt sätt,
det här inlägget är löjligt, trodde det handlade om ett syftningsfel.
och det gör mig så himla ledsen att det ens uppstår en så hetsk diskussion om sånt här. saker är självklar, go clara.
Jag klär min son i så kallade ”tjejfärger” men skulle ändå aldrig sätta på honom klänning, av den enkla anledningen att jag inte tycker att det är fint på pojkar. Varför? Jag vet inte, jag tycker helt enkelt bara så. Nu snackar vi alltså typiskt ”flickiga klänningar”, dvs puffärmar, volanger och vad det nu kan vara. En klänning som lika väl skulle kunna vara en längre trikåtröja bryr jag mig inte om, det skulle jag kunna klä min son i. Däremot tycker jag att pojk- och flickkläder över lag borde vara samma lika och då särskilt när dom är så små. Jag har inget emot att andra föräldrar väljer att klä sina söner i klänning eller kjol. Min son använder tajts och hittills har jag bara hittat det på tjejavdelningen, varför vet jag inte, för tajts är väl ändå inte ett typiskt tjejplagg kan jag tycka?
Du har ingen som helst anng varför du inte tycker det passar på pojkar? Utan det är kanske en slump då eller?
du skrev det bättre än mig:) Jag menade inte att dra upp en stor debatt.
Om jag bara kunde vara lite mindre….. korkad…..och ta feminismen på allvar.
Om jag inte vill att mitt barn ska stöpas i de gängse könsrollsmönstrena bör jag ge det verktyg för att på ett schysst sätt upptäcka sig själv, sin identitet och omvärld.
Det gör jag inte genom att klä på en på pojke en klänning. Det är att föra den viktiga feministiska debatten på ett väldigt ytlig och naiv nivå. Vem bryr sig om kläder och färger egentligen, det är väl inte genom att lägga fokus där som vi medverkar till förändring och utveckling?! Att prata om att klä sin pojke i klänning är att provocera oavsett vad du säger Clara, det är att skjuta en viktig debatt i sank, och även ditt eget feministiska engagemang, genom att framhäva en på det hela taget larvig infallsvinkel.
Däremot ska alla föräldrar som använder sina barn som en förlängning av sig själva och sina politiska/ideologiska val vara medvetna om att det faktiskt är en form av mental misshandel att utsätta sitt barn för den påfrestning som det är att vara påtvingat annorlunda. Jag arbetar själv i skolans värld och ser hur många barn är olyckliga därför att de ska representera sina föräldrars attityder. Det blir oerhört svårnavigerat för dessa barn innan de själva kan formulera sina tankar och känslor,
om de nu över huvud taget håller med sina föräldrar i deras åsikter. Många barn tenderar ju att tycka och tänka raka motsatsen när de väl kommit så långt:)
Lägg krut på att stötta kvinnor som lever under förtryck istället,lyft blicken utåt från det egna triviala varandet…. det vore en bättre satsning än att att ens lägga tid på funderingar över hur ditt barn går klätt, om det är en han, hon eller hen….
Dessutom undrar jag lite över logiken i det att Clara själv mer än gärna framhäver allt som är kvinnligt, varför är de kvinnliga attributen mer önskvärda än de manliga?
Handen på hjärtat, vad tycker fadern till barnet, vad kommer barnet själv välja….inte blir det en klänning…
Amen!
Tack Anna Svensson för den kommentaren!
Kläder hänger ju, framförallt på flickor, starkt ihop med hur de blir bemötta. ”Vad fiiin du är!” är ju ungefär den vanligaste komplimangen en flicka får höra och då handlar det ofta om den rosa klänningen. Så att säga att det är oviktigt kläder är att göra det för lätt för sig.
Jag tycker vi har en skyldighet som föräldrar att visa på olika alternativ för barnen. Kläder, leksaker, barnkultur m.m. Självklart finns det ju risker med att uteslutande göra _tvärtom_ mot samhället i övrigt, men att visa på alternativ och att stötta barnet i valen bland de udda alternativen är ju att hjälpa barnen mot något som kan börja likna ett fritt val (eller åtminstone friare än de _två_ val som oftast står till buds).
Men handen på hjärnan – tror du att alla män är mot fina kläder på fina barn. Så sorgligt för dig att ha en sådan snäv referensram!
EXAKT!! Tack för ett välformulerat inlägg, Anna! Precis enligt min egen åsikt.
Precis! Det är inte barnens ansvar. De har rätt till sina egna val. Påverka de vuxna istället, det är hos dem/oss förändringen för jämnställdhet ska börja! Och om man ska förändra med ett klädesplagg, kländin man eller pappa i klänning!
”De har rätt till sina egna val.”
Exakt! Men då kommer ju frågan: menar du på fullt allvar att de föräldrar som uteslutande köper rosa klänningar, Barbiedockor och bikini till sina flickor ger barnen möjlighet att välja? Eller de som uteslutande köper marinblå Star Wars-tröjor, pistoler och hockeyklubbor till sina pojkar? För du vet väl att detta sker av de allra flesta (kolla utbudet i leksaksaffärer och klädaffärer) och innan barnen själva är stora nog att välja.
Att klaga på en minoritet som försöker göra skillnad är verkligen ogenomtänkt.
Jag har inte sagt något om de föräldrarna du talar om. Min åsikt är att visa ditt barn allt som finns, erbjud olika möjligheter, presentera saker, stötta dem i deras val. Jag kan gärna klaga på föräldrar som inte ger sina barn val utan enbart köper hellokitty till flickor och starwars till pojkar om det får dig att må bättre. Jag har både son och dotter och försöker att inte tala om vad som är tjejigt resp killigt för dem. Vi pratar inte kön, vi köper mycket olika saker för att de ska kunna välja och testa vad de vill.
E: Det blir ju tydligt att du lägger in en värdering här. Du tänker att det är mer tvingande och med ett tydligare syfte att klä sin pojke i klänning än något annat. Det handlar ju inte om att man _vill_ att pojken nödvändigtvis alltid ska ha klänning på sig, vilket det låter som på dig, snarare att visa på möjligheten att _kunna_ ha det.
Hur många mammor är det som springer om kring i rosa balettklänningar? Hur många pappor är det som går omkring med Star Wars-tryck? Det är ju här, i den breda massan, du hittar den största indoktrineringen. Det är bara så utbrett att om man försöker visa på andra möjligheter än detta, då är det detta som blir så förbannat kontroversiellt.
Det intressanta är ju att de som blir provocerade och rentav förbannade av det Clara skrivit, med samma argumentation aldrig skulle få för sig att kritisera det jag beskrivit ovan – något som delar upp barnen i mycket snäva, binära, roller. Just därför blir jag mer och mer övertygad om att debatter som denna är viktiga.
Nja jag tycker inte du drar det alls så långt Jessica, det är väldigt klokt och koncist resonerat. Det man ”erbjuder” barnen ska man vara beredd att göra själv. Punkt och slut. Barn är människor som lär sig hur det är att leva i ett samhälle. Och de lär sig av vuxna. Det är ju självklart att barn gör som vi gör! Det är ju av sina första förebilder de lär sig, mamma och pappa. Det är inte av våra ideologier de lär sig att att hitta sig själva, det är utifrån identifikationen med oss, vuxna, som de ser varje dag.
Så nej, det är inte att ta det för långt att säga: vill du att din son ska ha klänning? Ta på den själv om du är man! Då ska du se att din avkomma kommer att acceptera ”breddningen av normen” som ngt självklart
Ja Daniel, barn håller på att hitta sig själva, men var letar de? Det är ju inte i böcker eller i ord man säger till dem eller i kläder, det är i dig som förälder de söker en bild att härma.
Ja, jag förstår vad du menar. Jag ville bara dra det lite längre. Vi uppmuntar barn till att testa saker, exempelvis pojkar får ha klänning, är givetvis hur bra som helst. Men det blir lite ”när du är liten får du prova vad du vill och göra som du tycker, men när du blir större så får du rätta dig efter könsrollerna som vi gjort”. Men som sagt jag håller med dig fullt ut, ville bara provocera lite och dra ett snäpp längre.
Jag tycker nog inte att man kan jämföra vuxna och barn på det sättet. Barn ska få vara barn och inte kön. Jag tycker inte att det måste vara en inkonsekvens att klä en pojke i klänning, medan pappan inte gör det, just för att ett barn ska kunna ha alla slags kläder – barnet håller ju på att hitta sig själv. Absolut inte tvinga så klart, men att uppmuntra till det. På samma sätt som man uppmuntrar till mångfald inom andra områden.
Biniki eller figursydda, obekväma, kläder på flickor är ju betydligt mer vanligt (och inte alls konstigt enligt de flesta). Där handlar det om att placera vuxna, gränsande till sexuella, attribut på barnen.
I övrigt håller jag med om det viktiga i att vi vuxna är förebilder och visar med vårt sätt att leva hur vi tycker man bör vara. Jag måste t.ex., snarast, köpa en cykelhjälm!
Jag tänker såhär, att pojken som växer upp med en pappa som rak i ryggen promenerar genom stan in en blommig klänning och har en morfar som klär sig i skir sommarklänning, den pojken, han kommer ha en öppnare bild när det gäller kläder och manligt och kvinnligt. Istället för att klä på barnet klänningen, ta på den själv, låt barnet inspireras av dig. Om inte pappa vill/vågar ha klänning, varför ska den lille pojken vilja och våga? Jag tycker att mammor/pappor som klär sina bebisar i klänning först ska få sin man eller pappa till att göra det. Sätta på en klänning på en bebis är lätt, ändra ett synsätt är svårt. Får du en vuxen man till att gå i klänning, då har du förändrat en medveten människas syn på klänningbärande. Jag tycker att sätter du på ditt barn en klänning ska du vara villig att ha på dig en själv som man. Eller det kanske diskussionen inte ens handlar om? Det kanske bara handlar om att omedvetna
Bebisar ska ha klänning, då är det gulligt. Men när bebisarna växer upp, då ska de lägga dem åt sidan? För klänning på en flint medelåldersman, det är väl bara komiskt? Är det pojkbebisars rätt till klänning vi kämpar för?
Nä, om pojkbebisar har rätt att klä sig i klänning, då ska vuxna män ha samma rätt, enligt mig,
Där tänker jag nog att pojken som fått möjlighet att prova klänning (och som sagt, inte uteslutande klänning) eventuellt också väljer det i äldre åldrar – för det tyder ju på en viss öppenhet hos föräldern. Och även om pojken inte väljer det själv har den kanske lärt sig att människor kan vara olika.
Svårt att veta om debatten ger något. (Till synes) radikala åsikter är ju inte sällan något som fört samhället framåt. Tidigt 1900-tals motsvarighet till ”Nä nu har det gått för långt! Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor” var ju ”Kvinnlig rösträtt? Nä, nu har det gått för långt!”
Daniel, jag menar att en klänning på en pojkbebis gör varken till eller från. Det ger bara en sån här debatt, jag tror inte det förändrar mycket. Pojkbebisen i klänning kommer växa upp och vilja ha det kompisarna har eller de vuxna har. För att förändra barnen måste vi först ändra på oss själva.
Ja, men då tänker vi ju rätt lika. 🙂 Men klänning på pojkar är att dra det för långt menar du?
Kunde inte sagt det bättre själv Anna.
Måste också lägga mig i, när det är genier som ”Förskolläraren” som skriver dumheter. Här kommer vad Läroplan för förskolan, Lpfö98 säger angående genusarbetet som vi i förskolan SKA bedriva med barnen;
Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. (Skolverket, Lpfö 98:4)
Vårt uppdrag som pedagoger i förskolan innebär alltså bland annat att vi ska arbeta för att motverka den trånsynthet som tyvärr fortfarande råder i Sverige 2011. Herregud, ska det spela någon roll vad ett litet barn har på sig för kläder? Är ju småsjukt att folk orkar gå igång på en sån sak..
Har jag skrivit något som motsäger detta? Ni tolkar verkligen som ni vill… Släpp barnen fria, låt de vara sig själva och sluta styr in dem på genusidéer! Jag styr dem inte i sådana frågor, de få uttrycka det de har i hjärtat utan att känna att de är ”fel”. Vill en pojke ha klänning, ok. Vill en flicka leka med bilar, so what. är en kille blyg, ok. Är en tjej framåt, fint.
Men sluta lägg på dem ERA värderingar!!
Men ska man verkligen undvika att lägga sina egna värderingar på sina barn? Men framförallt, om man nu ska göra det: hur gör man?
”att säga elaka saker till andra barn är fel” är en värdering till exempel.
Men du är ändå emot det traditionellt sätt könsneutrala plagget klänning?
”traditionellt sätt könsneutrala plagget klänning?” Varför ser man då bara kvinnor och flickor ha på sig det? Klänning är ett västerländskt begrepp. För en kaftan är inte en klänning, inte heller en kilt (folkdräkt skulle jag kalla det, hur många ser man i kilt på gatorna?), eller en sarong, eller nåt annat kjolliknande. Det är en klädedräkt i den kulturen.
Småpojkar hade klänning förut, ja, här i västerlandet. I den kulturen som rådde då.
Ordet klänning är inte mer än ett ord. På wikipedia står det såhär:
”Ordet ”klädning” syftade ursprungligen ospecifikt på ett livplagg, oftast ett plagg som användes utanpå kjorteln och kunde vara såväl ett herr- som damplagg.”
Om vi då fastslår att ’klänning’ är ett begrepp för ett längre klädesplagg som har lite vidd och inte två ben, så har det använts av de flesta kulturer under hela världens historia. Greker och romare hade en klädedräkt – som absolut har ett annat namn – men i mångt och mycket kan liknas vid en klänning. Med den definitionen (men du kanske skulle definiera det annorlunda?) blir också en kaftan en klänning.
Byzantiner, kineser, normander, och så vidare och så vidare. På så vis blir en klänning absolut könsneutral, om vi skiljer formen och användandet från begreppet.
Präster i katolska kyrkan har haft klänning i 2000 år, men absolut: de kallar det för något annat…
”Ni tolkar verkligen som ni vill…” – Hur många gånger har inte Förskolläraren skrivit denna fras? Kanske är det helt enkelt så att Förskolläraren inte förstår vad det handlar om?
Tycker att du ”Förskolläraren” förklarar din åsikt väldigt bra i de senaste två inläggen ovan. Citaten:
”Som jag ser det så är genustänket lika inskränkt som den rådande, bara motsatsen.” och ”Jag är inte alls inne på teorier hit och dit. Så länge man är fast i det och tvingar in folk i olika modeller så är man fortfarande ofri…” var särskilt träffande enligt mig.
Jag håller med om att pojkar och flickor behandlas mycket olika, och att detta inte är bra för barnen med tanke på hur omgivningen begränsar deras beteende/ intressen/osv. Som jag ser det befinner sig dock tyngdpunkten i samhällets norm just nu i ena ytterlighetsändan av en balansbräda och det som genusteoretikerna ofta försöker göra är att tvinga den att flytta sig till andra ytterlighetsändan. Att påstå att någondera ytterligheten är det enda rätta är helt fel, och det vi givetvis borde sträva till är att tyngdpunkten befinner sig på mitten, så att alla kan stå där dom vill.
Tack för att du förstår…
Kritiken grundar väl sig på att man anser att vi socialiserar barnen omedvetet och att de inte är fria från början så att säga…pojkar väljer inte spindelmannen stövlar för att de föddes med att gilla sånt…alltså genusmedvetenhet i förskolan behövs för att göra barnen fria och ge dem möjlighet att utvecklas fritt…
Alla är hjärntvättade i nån form… Varför är genusidéerna bättre än socialpsykologin, speciellt när den sistnämnda har mer kött på benen? Jag vill att barnen ska vara fria från genusidéer då det också är en hjärntvätt. Själv har jag alltid varit en fri individ och sett det som mer viktigt att utveckla tolerans för olikheter och acceptans för den man är, alltså för mig mer i socialpsykologins anda.
Jag tror inte att man kan ändra samhället på det sätt som feminismen vill. Det handlar om djupläggande värderingar inom människan som behöver utvecklas. Så länge vi inte arbetar med bitar som respekt, lyhördhet, empati, villkorslöshet, förståelse inom oss, både män och kvinnor, så kommer förtrycket att finnas kvar. Det är bara en fråga om vem som förtrycker vem. Kvinna mot man eller tvärtom? Vuxna mot barn?
Jag tycker din grundide är fin men jag tror ändå att vi är mer ofria än man först anar. Läs t ex Under rosa täcket av Nina Björck om du vill förstå ”den andra sidan” bättre…
Jag är för den fria individen som inte ska stöpas in i NÅGON form, varken genus eller någon annan. Utan bara ha rätten att hitta sig själv i allt virrvarr som samhället utgörs av, alla idéer som presenteras.
Som jag ser det så är genustänket lika inskränkt som den rådande, bara motsatsen.
Socialpsykologin visar på att vi är olika. Genus vill uppenbarligen att alla ska pressas in i någon icke-genusform, även om man känner sig vara mer av ett genus. Så tolkar jag alla inlägg från dem som är ”på den sidan”. Allt ska vara tillåtet säger de. Men det tror jag inte på för det är bara tillåtet om det stämmer med de värderingar jag har om genus.
Vill min pojke ha klänning? Är han fel om han inte vill ha klänning, är han inte för framtidens människa då?
Är han inte tillräckligt frisinnad?
Det finns alla sorters människor. Jag tror att en människa kan växa upp till en trygg individ om man stödjer barnet som den det är, villkorslös kärlek, och inte har hans/hennes genus som det viktigaste.
Jag har aldrig delat upp människor i han/hon även om jag dras till han i kärleksrelationer. Jag ser alla som individer vars mänskliga rättighet är att få finna sitt hjärta och följa det utan en massa genustänk.
Det är väl upp till män att välja vad de vill ha på sig? Och de kanske inte väljer feminina kläder även om de får en uppfostran helt fri från någon indoktrinering? För det är vad jag tror. Hur många män känner sig egentligen förtryckta för att de inte får ha klänning eller kjol?? Trots indoktrinering?
Alla vill vi vara den vi är och bli älskade för den vi är.
Jag hoppas att alla individer kan bli mer fria och hitta mer av sitt jag, fritt från alla pålagor (från både kvinnor och män) om vad man borde och hur man borde vara utifrån något yttre.
Jag är inte alls inne på teorier hit och dit. Så länge man är fast i det och tvingar in folk i olika modeller så är man fortfarande ofri…
Jag försökte bara förklara att socialpsykologin mer har förklarat verkligheten som jag ser den, att vi är olika och att pojkar och flickor ÄR olika genus och därmed olika. Jag tror inte på någon generell icke-biologisk genus som vi alla är stöpta i. Se Karins inlägg om detta högre upp. Det är därför motsättningar och olikheter finns och variationer på skalan. Tack och lov för det 🙂 För motsättningar är oftast det som vi växer och utvecklas av som människa.
Öh, socialpsykologi vs genusvetenskap? You lost me now! Är det någon särskild teoretiker du har läst o hänvisar till? Socialpsykologin tar ju generellt inte ställning mot genus liksom….säkert finns en del särartsteorier men då ska man vara medveten om utgångspunkten…
Precis Anna, och som utbildad inom ämnet som ”Förskolläraren” är, så är det för mig ett mysterium att man inte inser detta.
Tack! Tänkte precis skriva ett kommentar om hur upprörd jag är över att denna ”förskollärare” som här får representera alla oss andra förskollärare. För så tänkte då iaf inte jag och många andra med mig! Jag blir rent utav förbannad av att läsa hur mina kollegor tänker och tycker om det här oerhört viktiga fenomenet och använder sig av sitt yrke och utbildning för att försöka bevisa något som är alldeles för komplext och faktiskt inte deras expertområde! Heja dig, Clara!
En annan förskollärare och Bella, jag håller verkligen med er! Jag utbildar mig just nu till förskollärare (är färdig i januari). & innan jag började utbildningen så var jag lite tveksam till detta med killar & tjejer och genus och sådant. Men under utbildningens gång så har min syn kring detta verkligen förändrats. Redan när barnet är en pluttebebis hör man folk prata till pojkarna – ”Oj vilken stooor o stark pojke, ska du bli lika stor & stark som pappa när du blir stor, va?” eller till flickorna – ” Nämen ooooh en sån liten gulli-plutt-tutti-nutti-liten-docka”
& jag tycker att vi ska bemöta barnen mer som individer istället för att se till deras kön.
Clara du är döööögrym! Det är sååå befriande med människor som vågar gå mot samhällets normer och jag är övertygad om, precis som du, att det är trångsynta människor som dömer ut en som gör en olycklig! En bebis kan väl för fasen få ha på sig vilka kläder som helst, bara de är bekväma, eller när barnet blir större, bra att leka i.
Heja dig Clara!
Vi föräldrar kan klä våra barn i vad vi vill, vi kan måla en mustche på dem om vi så önskar. Alla gör vi väl det som känns rätt och bäst för våra barn? Att en liten bebiskille har klänning på sig är nog mycket märkligt i mångas ögon, med andra tycker det är helt ok. Om fler tonårskillar och vuxna män bar klänning skulle det nog inte höjas på ögonbrynen så mycket. Använder lille Bs pappa ofta klänning? När lille B blir äldre och själv kan välja kläder, tror jag att sannolikheten att han fortsätter använda klänning blir mycket större om han ofta ser sin pappa i en. Att förändra könsroller, få oss att inte vara så fixerde vid manligt och kvinnligt, det börjar hos de vuxna och inte hos barnen.
Och vi vuxna formas mycket långsammare än barn, så en liten bit i taget. Ett steg för varje årskull nya barn.
Nja, jag tycker att om man klär en pojkbebis i klänning gör man nog det lite för enkelt för sig. Det är lite a cheap shoot. Jag tror inte barnen ska vara de som ska förändra könsrollerna. Det är ett lite för stort ansvar för dem. Att 5åriga eller 11årigapojkar ska försöka förändra bilden av att klänning inte bara är för tjejer är nog för mycket press på dem. Jag tycker inte barnen ska behöva ta samhällets kritik, elaka kommentarer och rynkade ögonbryn. Det tycker jag vi vuxna ska göra. Vill du att klänning ska bli mer acceptabelt bland pojkar/män, be din pappa, bror, man, manliga kollega att bära en. Det tror jag banar väg för att fler småkillar ska våga välja att använda klänning! Barn gör inte som vi säger (förutom när de är ”hjälplösa” bebisar), barn gör som vi gör! Vuxna män i klänningar leder till killar i klänningar och inte tvärt om.
Sen kan man klä sin pojkbebis i klänning utav olika anledningar. Kanske bara för han helt enkelt var söt i det, nästa dag kanske man klär honom i björndräkt, tredje i seglaroutfit och fjärde i en fin stickad tröja helt enkelt. Men om man klär sin pojkbebis i klänning för att förändra världen tror jag man inte kommer så långt. Folk blir bara lite provocerade. Fler vuxna män/förebilder i klänning, den vägen leder till förändring, om man det är det man söker, tror jag!
Fantastiskt Jessica! Så är det ju! Kunde inte sagt det bättre själv?
Hallaluja Jessica, äntligen – mkt bra skrivet i en diskussion som försöker vara väldigt akademisk. Jag håller helt med dig, ska våra barn bära ansvaret för förändringar av vuxnas syn och uppfattning om könsroller. Ja, små barn bryr sig sällan om hur saker och ting ser ut och vem som går klädd i vad, det är därför de också är väldigt lättmanipulerade och utsatta. De kan lära sig att acceptera vad som helst. De märker skillanden mot andra först när de börjar skolan, när de är äldre och har genomgått andra utvecklingsfaser. Och vill man utföra sociala experiment med sina barn – varsågod – det finns ingen lag som hindrar dig. Jag är inte för och inte emot, var och en måste fatta sina egna beslut och också bära konsekvenserna av det. I mitt jobb ser jag mänsklighetens alla ”avarter”, och deras bakgrund skrämmer en verkligen ibland, och visst handlar det om värre ting än en visst klädplagg på en viss bebis.
Men förstår ni inte att det inte är Underbaraclara som försöker klämma in sin son i ett mönster som inte passar. Det är ni som försöker pressa in Underbaraclara i ett tänk hon inte känner sig hemma i.
Sen när barnen blir äldre är det dags att börja tänka på barnens åsikter. Till dess är allt man kan göra att tvätta , trösta och mätta munnen.
Nja, klä en ovetande bäbis i klänning kan också göra skillnad. Man kanske flyttar berget en millimeter.
Sen är ju hennes R faktiskt inte fem eller elva år. Han är såvitt jag förstår ett spädbarn.
När barnen blir äldre är det alltid ett övertramp att försöka bestämma vad de ska bära, att pressa in dem i nån sorts mall som de inte känner igen sig i.
Jag har varit med om det. Vet fler.
Och Clara, du är en fantastiskt driven och ambitiös ung tjej som åstakommit så mycket. Att klä din son i klänning för jämnställdhet är för enkelt för dig. Du kan göra mer. Jag vill se din en bild på din pappa i en härligt söt klänning här på bloggen! 😉
Jag tycker man får klä sin pojke i klänning! Jag tycker män ska få gå med klänning. Jag tycker alla ska få föra vad de vill! Det jag säger är att man förändrar inte särskilt mycket med en bebis i klänning, om det är förndring man söker! Män behöver börja använda klänning, annars kommer småpojkarna bara klä sig / klä ut sig i klänning och som vuxna inte använda det. Så om det här bara handlar om att småkillar ska gå ha fina klänningar så javisst, söt klänning, fin bebis! Men revolution, nä. Klänning är bara acceptabelt på kvinnor, flickor och pojkbebisar. Männen ska fortfarande inte bära det? Det är diskriminering!
Fast nu är ju det här en bebis! Hur många mammor ser vi i prinsessklänningar, Hello Kitty-tröjor och gympaskor som blinkar varje steg? Sedan när måste barn och vuxna klä sig lika? Bara för att ungen har klänning som liten behöver väl inte alla vuxna börja klä sig som ungar?
Men sedan kan jag faktiskt tillägga att min man börjat klä sig i kjol (en svart, väldigt enkel och vuxen men ändå) för att stödja mitt snoppbarn som faktiskt själv vill ha klänning men får höra tråkiga kommentarer från släkt och tråkmånsar. Nu står hans pappa i kjol brevid och supportar. Och jag lovar, ingen negativ kommentar om det än. Varför är det så okej att klanka ner på ungars kläder?
Lovely Jessica! Så ska det låta!
Haha gud, vilken upphetsning. Hur kan det ha betydelse att ett klädesplagg har ett hål nertill istället för två? Och du förskolläraren; The times they are a changing, för att citera en känd poet.
Håller med en av föregående kommentarer, tänkte att det såg ut att vara en härlig klänning och sedan ser man vilka kommentarer som ramlat in. Trodde inte människor orkade bli upprörda över något så oproblematiskt som en klänning.
Vilken grej det blev av det här!! Konstiga saker om att det vore ”skadligt” att ha klänning på en liten pojke. Löjligt!
Nu vet jag hur får dina läsare, likt Kissie provocerar du för folk ska ojja över hur du beter dig.. Suck. Men det funkar ju uppenbarligen eftersom jag gått in här en gång till på nån månad. Grattis.
MEN ÅH! Det är klart att hon försöker få uppmärksamhet med detta inlägg. Hon visste att folk skulle uppröras för det finns folk till ALLT. Clara är inte dum hon vet vad hon gör. Vem har sagt det är fel att skapa debatt? Det är ju tydligt att många verkligen behöver tänka igenom och diskutera detta.
åh snälla lär mig hur man läser andras tankar1 alltid velat kunna! 😀 😀
Det är absolut inte fel att skapa debatt! Tvärtom!
Men kan man inte vara öppen med det istället för att låtsas att inlägget handlar om något annat?
Jag skäms nästan för att säga att jag också fick Kissie-vibbar. Och det gör mig både ledsen och skamsen eftersom Clara är min favoritbloggare..
1. Jag personligen ser inget provocerande i inlägget, det handlar i mina ögon om att barnkläder är söta. Punkt.
2. Hur kan du få KISSIE-vibbar av det här? Kissie skriver stolt om att hon bantar med hjälp av barnmat, hon kallar en journalist horbög, hon tycker att man är äcklig om ens lår går ihop. Även om detta inlägg hade varit skrivet för att skapa debatt, är det skillnad på provokation och provokation. Jag blir så ledsen å Claras vägnar när ni jämför henne med KISSIE av alla människor.
Jag blir som sagt också ledsen av det. Ville inte ens skriva ut K’s namn först… Men sen såg jag att jag inte var den enda som fått de vibbarna.
Jag går verkligen inte in för att provocera – men att du ändå blir provocerad säger ju mest om dig.
Den där skulle jag också vilja ha i vuxenstorlek. Jätte söt!
EXAKT! mmm hade vart så skönt….tills man kommer på vad det är o så blir det bara Hualigen! av det hela istl….bäst o tänka på nåt annat mer vuxet HAHA
Oj, vad förvånad jag blir när jag läser alla kommentarer här. Har vi inte kommit längre?
Men herregud! Man blir ju mörkrädd av alla inskränkta kommentarer! Är detta Sverige 2011? Inser ni att ni tjafsar om en tygbit? Jisses!
Läste bloggposten och tänkte att ”vad söt klänning inte kommer väl någon att skriva något knäppt om det här” men så fel jag hade. Herregud vad folk är löjliga. Jag kan förstå om vissa tycker det är konstigt med klänning på vuxna män – men ett litet barn – har inte ord.
Åh, det här är så himla roligt.
Så fort jag läste inlägget ovan och började scrolla ned bland kommentarerna tänkte jag ”när kommer den där surpuppan som ska påpeka att klänning på små pojkar inte är okej”, och inte behövde jag vänta länge. För endast några rader ned kom den första kommentaren, och återigen förundrades jag över varför människor ska bry sig så jävla mycket. En klänning en ju bara en bit tyg, inte sant? Och ifall den nu är sydd som byxa eller klänning eller används på flicka eller pojke är väl ingenting som egentligen är värst relevant?
tycker du är bra Clara, som inte bryr dig om sådana petitesser.
Lilla B är säkert jättesöt i klänning – och så förstås en fin rosett i håret.
ja, varför inte? den håller ju håret ur ansiktet jättefint. och vad är egentligen skillnaden mellan ett svettband och en hårrosett. båda är ju bara gjorda av en bit tyg, liksom.
Många barnkläder finna i sådana fina tyger och modeller att man själv vill ha. Det händer ofta. Fast jag är glad att min dotter och son får bära dem. Man får glädjas åt dem så länge man kan påvera det dem har på sig!
”Ordet ”klädning” syftade ursprungligen ospecifikt på ett livplagg, oftast ett plagg som användes utanpå kjorteln och kunde vara såväl ett herr- som damplagg.” <– there you go…
"I den västerländska kulturen blev rosa tillskrivet till ett enskilt kön på 1920-talet eller tidigare. Från då till 1940-talet ansågs rosa vara lämpligt för pojkar eftersom färgen var releterad till rött och därför mer maskulin, medan blått betraktades som lämpligt för flickor eftersom det var en mer känslig och prydlig färg." <— And there you have it…
Så… Kan vi sluta med denna löjliga diskussion och låta alla människor klä sig hur fan som helst?
… men heja Clara! 🙂
Så himla många olika kommentarer….
men denna tråd vill jag vara med på – HEJA CLARA!!
HEJA CLARA!
lite tragikomiskt att läsa alla kommentarer xD
Vet inte om det är skrattretande eller tragiskt att folk är så inskränkta att de har åsikter om att en pojke inte ska ha klänning på sig… Vad är det med det som är svårt för er att hantera? Varför väcker det känslor hos er? Det är väl en mer intressanta frågor?
Så det är inskränkt att ha en åsikt om att vuxna inte ska sätta på barnen typiska andrakönetattribut? Det kanske är mer inskränkt att göra det? Eller snarare brist på förståelse för barnet. Alla, läs gärna Karins inlägg högre upp om socialpsykologin. Det är just det som ingår i min utbildning. Det är inte bara tyckanden utan har en gedigen grund i vetenskapliga undersökningar…
Förskolläraren, läs gärna MITT inlägg om socialpsykologin och dess förutsättningar högre upp. Du vet inte vad du talar om.
Läs Karins kommentar som ger en annan bild…
Den så kallade ”Förskolläraren”: Det är så smärtsamt uppenbart att du inte besitter någon kunskap om varken vetenskap, könsroller, könsidentitet och empati. Försök med att faktiskt ge åtminstone ett välgrundat och understött argument, och faktiskt besvara kritiken själv istället för att helt rådlöst hänvisa till någon annan. Och innan du försöker debattera om dessa komplexa frågor – lär dig åtminstone de mest grundläggande begreppen innan du slänger dig med orden när du inte har någon aning om vad ens genus eller läggning har för innebörd. Dessutom, angående din ovanstående referens till Wikipedia, så anses det inte som någon trovärdig källa inom akademikervärlden. Försök med att läsa en akademisk text, så kanske du kan lära dig något och själv förstå vad övriga här pratar om.
Vad tycker du om flickor i byxor då?
Har jag skrivit något som motsäger detta? Ni tolkar verkligen som ni vill… Släpp barnen fria, låt de vara sig själva och sluta styr in dem på genusidéer! Jag styr dem inte i sådana frågor, de få uttrycka det de har i hjärtat utan att känna att de är ”fel”. Vill en pojke ha klänning, ok. Vill en flicka leka med bilar, so what. är en kille blyg, ok. Är en tjej framåt, fint.
Men sluta lägg på dem ERA värderingar!!
Det kommer behövas MÅNGA psykologer, samtalsterapeuter och själavårdare om sisådär 20 år…!! Enough said.
Du menar att vi inte ska ”styra in barnen på genusideér” utan låta dem välja själva. Men att välja bort något (ex. en klänning till en pojke) är ett lika aktivt val som att välja något (ex. en klänning till en pojke)…
Genom att inte klä pojken på ett visst vis innan han kan välja själv är ett aktivt val som kommer att påverka vad han sedan väljer, tror jag. Så argumentet att följa normen fram tills barnet kan välja själv och sedan är allt ok och frid och fröjd tycker jag är att förenkla verkligheten lite väl mycket.
För att öka barnets möjligheter att göra aktiva val utifrån sin egna vilja när de är mogna för det bör man kanske normalisera olika alternativ de kan tänkas vilja välja? Då ges de faktiskt möjlighet till ett eget val 🙂
Eftersom vi nu diskuterar förskoleverksamhet så kan det ju passa bra med ett citat ut Läroplanen för förskolan: ”Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller.” (Lpfö 98, reviderad 2010)
Det är vad vi som jobbar inom förskolan har att hålla oss till, oavsett egna åsikter om ”pojkflickor” och könsstyrd energinivå.
”Förskolläraren”, Värderingar läggs på barn hur som helst. Flickor och pojkar BEHANDLAS annorlunda från den dagen då de är födda. Det är väl bara bra om vi inser det så att vi kan försöka behandla alla barn på samma sätt så att ALLA barn vågar vara fria? Sofia uttrycker sig klockrent.
du verkar missförstå allt. det är ju värderingarna man tar bort när man inte utesluter något. när man visar att allt är okej och att det varken finns någon värdering i vare sig byxor eller klänning, fjäderboa, paljettrock, militärbyxor eller kostym. inte för att man nödvändigtvis måste klä sin bäbis i paljettrock(känns som att det skulle skava rätt rejält! och fjäderboan skulle nog kittla rätt mycket!), men I think you get the point!
hihi….jag skrev just ett inlägg med NÄSTAN samma infallsvinkel…
Men min handlade visserligen mer om att koordinera mor o dotter kläder….
men NÄSTAN!!!
Hursomhelst gillar jag den fina bilden….var har du köpt denna?! Kram!
Jag har inte så mycket åsikter om klänning/byxor/rosa/blått. Man får väl klä sina barn som man tycker själv bara det täcker behoven så att säga.
MEN! Det här inlägget irriterar mig! Varför låtsas att inlägget handlar om kläder i allmänhet när det är så tydligt att du vill ha en debatt om könsroller och kläder. Varför inte bara skriva typ ”Min son har klänning. Let’s talk about it!”
Nu låtsas du att inlägget handlar om något annat och jag gissar att nästa inlägg kommer heta ”Jag hade ingen aaaaning om att min sons kläder skulle skapa debatt!”
Äh, jag är kanske extra gnällig idag, men jag känner att du dumförklarar dina läsare med sådan här inlägg. Det känns inte som du.
Klockrent, jag håller med dig så enormt! Störtlöjligt inlägg till att börja med. Hallå, det är 2011, genusperspektiv är bara så himla uttjatat!
Herregud vilken lam ursäkt till att inte ta itu med problemen! ”Nej, det är så himla uttjatat och omodernt, det behöver vi inte bry oss om!”
Emi: Huvudet på spiken!! Precis så upplever jag många av inläggen numera.
Det är ingen hemlighet att jag är feminist och hur jag tänker med kläder http://www.underbaraclara.nu/189073/2011/01/24/det-dar-med-kladerna/ och varför i hela friden skulle jag skriva ”Min son har klänning. Let’s talk about it!” ? Varför skulle jag välja att problematisera något som inte är ett problem för mig bara för att det finns människor som är så inskränkta att de måste reagera över det? Snacka om att det vore att dumförklara alla mina fantastiska läsare som ändå är i förkrossande majoritet.
Jag älskar denna kommentar ”Min son har klänning. Let’s talk about it!'” Den är SÅ rolig! Vet inte varför jag tycker det men jag kan inte sluta skratta!
Jag tror att du missuppfattar mitt inlägg. Jag är på din sida i ”debatten” (tror jag, jag har inte funderat så mycket på det).
Det är sättet du framför det på. Det är uppenbart att du skrev hela inlägget just för att påpeka att din son har en klänning. Men du låtsas att inlägget handlar om något annat.
Om du vill skapa debatt, eller i alla fall öppna för en diskussion, varför inte vara ärlig med det? Det skulle väl vara supertrevligt att ha ett sådant samtal med dina läsare?
Javisst är det uppenbart.
Äh, så kan man väl inte säga. Att man vet vad nån hade för avsikt med något. Clara kanske har kommit längre i dessa tankar så att det faktiskt INTE är något stort ämne, ett aktivt statement, att ha en klänning till sin son, eller skriva om det. Bara för att det vore ett statement för många andra och kanske för oss? Jag säger inte att jag inte själv fick (miss)tanken om att det låg en provokation bakom, men det är ju för att jag är sån som tänker så.
Läs gärna Karins inlägg högre upp om socialpsykologin. Det är inte bara tyckanden utan har en gedigen grund i vetenskapliga undersökningar, kanske mer gedigen grund än…
Stopp och belägg här förskolläraren! Jag är utbildad socialpsykolog och socialpsykologin som vetenskap motsätter sig ICKE kön som socialt konstuerat fenomen. Socialpsykologin är baserad i just socialkonstruktionismen och socialkonstruktivismen. Vidare är socialpsykologin en hermeneutiskt grundad vetenskap som helt tar avstånd ifrån positivistiska anspråk på ”objektiv” sanning, de fynd som görs är låsta i tid, rum och specifika omständigheter. Socialpsykologin sysselsätter sig helt enkelt inte med påståenden av typen ”såhär är det” och man uttalar sig definitivt inte ”generellt sett”. Om du vill använda dig av forskning i din argumentation så kan du vänligen hänvisa till specifika studier, gärna med korrekt referens men inbilla dig inte att du uttalar dig med en hel vetenskap i ryggen när du kläcker att ”socialpsykologin har fastslagit” för då vet du inte vad du talar om.
verko: vi är olika som individer, men könen är inte olika, det är samhället som formar oss. Flickor och pojkar ska få vara individer: inte deras kön.
På vilket sätt ska man klä barn för att barn ska bli maximalt lyckliga menar socialpsykologin? Sitter förmågan till lycka i byxgrenen? Själv tror jag att olyckan sitter i trångsinta människors fördömande. Och att lycka kommer av att våga vara den man är och klä sig som man själv vill.
förskollärarn, vad är då hög etik och moral?
Har hög etik och moral något med kläder att göra?
”Förskolläraren” skriver 3 maj kl 19:04: ”att få lära sig vara en bra människa som visar hänsyn och respekt föra allas olikheter”
Min fråga: Genom dina inlägg här visar du att du har lärt dig det, eller?
Och så gillar jag att du skriver ”-” runt ordet Förskolläraren. Förhoppningsvis betyder det att du faktiskt inte är just förskollärare, eftersom det är det tecknen betyder när de används just så. Ironiskt liksom; ”Jag blir så ”glad” när jag ser såna här inlägg från den som kan förväntas ta hand om mina barn”, tex. Vilket ju då innebär att glad är det sista jag blir! Och du får ursäkta om detta nu blir ett påhopp, men jag tycker faktist du är en skam för din yrkeskår! Att så övertydligt inte alls klara av att leva upp till läroplanens mål och riktlinjer gränsar till tjänstefel.
Kan ju inte låta bli att lägga in ett citat från denna artikeln http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html?c=y&page=1 :
” According to child development experts, children are just becoming conscious of their gender between ages 3 and 4, and they do not realize it’s permanent until age 6 or 7. At the same time, however, they are the subjects of sophisticated and pervasive advertising that tends to reinforce social conventions. “So they think, for example, that what makes someone female is having long hair and a dress,’’ says Paoletti. ”
Varför då klä barn som inte ens känner till sitt kön (och de roller och regler som följer därefter) efter könsroller och regler som konsumtionssamhället hittat på?
Dessa ”regler” som många kommentarer här tycker att man bör följa är för det FÖRSTA inte konstanta utan har förändrats med tiden och är dessutom ”individuella” åsikter baserade på uppfostran i ett konsumtionssamhälle. Det är svårt att greppa tanken att vi inte kommit längre… att vi inte kan se förbi bilden av ”hur det SKA vara”……. helt ofattbart!
Ok, jag tycker nog att det är viktigare då att lära barn hög etik och moral, hur att lösa konflikter, hur att kommunicera på ett bra sätt osv. Viktigare än att killar ska ha kjol… jag tror inte att det yttre i form av kläder förändrar samhället, men däremot att få lära sig vara en bra människa som visar hänsyn och respekt föra allas olikheter.
Det verkar vara så svårt att förstå att det är skillnad på att en vuxen gör något mot ett barn, pga av egna värderingar som kanske inte är förenliga med barnets upplevelse av sig själv (och nu talar jag inte om en baby!) och när barnet har fått friheten att hitta en egen identitet genom att bli stärkt i den man är. Socialpsykologin har fastslagit att det ÄR skillnad på pojkar och flickor (generellt sett). Sedan kan man tänka själv tycker jag. Så för mig handlar det om mer än en byxgren. Det handlar om att vissa saker förknippas med vissa saker. Precis som du väljer saker i ditt liv som du förknippar med den du är.
Jag skulle aldrig tvinga mitt barn att ha någonting den inte vill ha på sig. Men så länge han är för liten för att ha en åsikt så har han på sig det jag och min man tycker är fint och inte det samhället tycker är ”rätt”. För det skiter jag ärligt talat i. Tyvärr verkar vissa föräldrar livrädda för att klä sina barn i något annat än vad samhället säger är rätt. Det är sorgligt – för hur ska man någonsin lära sina barn att de duger som de är om mamma och pappa själva inte vågar vara de personer som de är? Och hur ska samhället förändras när vi bara upprätthåller samma normer som generationerna före oss? Det är ju vi som är samhället!
”Själv tror jag att olyckan sitter i trångsinta människors fördömande” – så sant!
Konstruktiva kritiken är en gåva, även om den är uttalad i en lite sur ton 🙂
Kram
Oj vilken diskussion det blev. Himla fin klänning i alla fall, vilket barn (eller vuxen) skulle inte vilja ha en sådan. Blev förresten jätteinspirerad av ditt sockerdetoxande, så nu ska jag försöka göra en variant jag med. Får se hur det fungerar med mina konditorstudier 🙂
Verko skriver
”Jag tycker inte att det är fel att göra skillnad mellan kön. Vi ÄR olika, och tråkigt vore det väl annars.”
Vi är olika som männsikor, men som kön? Det finns väl ändå inte bara två typer av människor? Kön är ändå en ganska godtycklig indelning. Personlighet sitter inte i könet.
” Men ibland känns det som hon skriver sådana inlägg för att skapa provokation. Så det så. ”
Varför är det så provocerande och inte på en gång kunna se om en bebis är pojke eller flicka? Varför är det viktigt att göra skillnad redan där?
Även om jag tycker att det är lite ”Se & hör” stil på sådanahär poster Clara, är det ändå underhålande med alla heta reaktioner 🙂 (Detta skriver jag i tapper försök att reta upp flera komentarer )
Du är så klok och bra, himla kul att läsa din blogg. HEJA
ojoj väljer att tänka på det roliga i inlägget. Istället för debatten som startats i ditt kommentarsfält om könsrollen.
Kan verkligen inte tänka mig Clara i en Onepiece därför skulle det vara kul om du chockade bloggvärlden med detta:)
Klänning på en liten kille går hur bra som helst tycker jag! Till och med om den är rosablommig och sådär extra docksöt. Men man får nog vara beredd på att många tror att ens lilla knodd är en flicka. Men det tror jag inte Clara skulle bry sig om..?
Men när bebisen växer och blir en liten pojke tycker jag att det det inte är upp till föräldrarna att bestämma att en flicka ska vara snaggad och gå i skjorta och fluga och en kille i klänning och rosa ballerinaskor. Jag var till skillnad från Sonja (i inlägget ovan) en tjej som älskade rosa, klänningar, spets och diadem och älskade att leka med dockor. Detta trots att jag alltid haft tillgång till min storebrors kläder och hans leksaker. Han försökte på alla sätt att få mig att leka med dessa tillsammans med honom. Så varannan fick vi leka med dockor och varannan gång med bilar. Nu svävar jag iväg…vad jag ville säga är att alla är olika och vad jag ofta ser är de tjejer som säger att de var ”pojkflickor” när de var små ofta låter lite extra stolta. Som att det skulle vara coolare och lite bättre än att vara en riktig ”flickflicka”. Eller har jag fel? Dock inget ont om Claras val att sätta på Lille B en rutig klänning som jag skrev ovan. Bara ett inlägg i debatten.
Manliga egenskaper värdesätts mer i samhället som jag uppfattar det. Det tjejer gör kan man göra hemma, det är gulligt, fint och rart typ.
Grejen är bara att när små flickor har dessa ”manliga egenskaper” anses de som stökiga, bråkiga, jobbiga.
Jo jag håller med om att det allmänt är högre ”status” i samhället att vara ”pojkflicka” än ”flickpojke” (nu menar jag alltså samhället generellt, jag menar absolut inte att någon i detta kommentarsfält har menat eller uttryckt sig så), inom genusvetenskapen, socialpsykologin och sociologin förklaras det med att det kvinnliga har en svagare social sköld än det manliga, dvs det är mer eftersträvansvärt att vara pojkflicka än flickpojke och man är också mindre utsatt om man anammar det manliga idealet (något som också tas upp i ”det finns en särskild plats i helvetet….” som någon nämnde ovan ett väldigt konkret exempel på det som syns tydligt i dagens samhälle är att den kvinnliga klädseln numera även inkluderar traditionellt manliga plagg såsom byxor men för män att bära plagg som kategoriseras som ”kvinnliga” är fortfarande tabu.
Ett annat exempel på det där som man, eller iallafall jag hör ganska ofta är när kvinnor eller tjejer säger saker i stil med ”ja, jag är ju ganska killig så sett, rak och tydlig liksom”
Jag tycker faktiskt du har en poäng i det där med pojkflickorna. Som att det är extra tufft när tjejer säger att de hellre umgås med killar.
Jag tror att det är du som tolkar det så, för jag får inte alls den känslan när jag läser de kommentarerna. Anledningen till att de tjejer som kommenterar att de var pojkflickor gör det, tror jag är för att helt enkelt belysa att inte alla tjejer var ”flickiga” som små, genom att ta sig själva som exempel.
Hej underbara clara, vilken ursöt klänning, synd att ditt kommentarsfält blivit värsta ”jag vet bäst om allt” fight för jag blir alldeles yr av att komma hit….*phu* men det kanske alltid varit så, jag hittade hit först för bara ett par månader sedan :)) Och vill jag inte svimma på riktigt så kan jag ju bara hoppa över tramset :))
KRAM
Det är ju egentligen de som tjatar om att killar minsann inte kan ha klänning som är väldigt moderna 😉 Småpojklar har nämligen haft klänning länge i Sverige, och företeelsen att barn med snopp inte kan ha klänning är relativt modern. Eller säg kolt då, om klänning känns för könat. Tror ni de växte upp som olyckliga och förvirrade om sin könsidentitet för att deras klädesplagg inte var ihopsytt i grenen?
Det är trist att vi lägger så mycket värderingar i färger, kjolar och byxben. Ibland ramlar jag själv dit och tänker begränsande tankar men kommer förhoppningsvis på det och ändrar tanke eller ord till nästa gång. Det är så skönt att se blandade kulörer och varierad klädsel på människor små som stora. Ibland vill jag smälta in till klädseln men mest hela tiden vill jag påverka genom ord och utseende och genom handling.
Det är härligt att ha möjligheter – ge era och andras barn detsamma!
Men hjälp, vilken diskution! Det är en liten bebis vi talar om här. En bebis som inte lägger några som helst värderingar i hur han är klädd så länge det inte är obekvämt skulle jag tro.
Håller med, hela situationen känns onödigt uppförstorad. Fin klänning! Önskar också att jag var liten o kunde ha den på mig!
Varför är folk så himla rädda för att man inte ska se vad det är för kön på bebben? Det bästa jag vet är när någon inte kan luska ut det och ser lite konfunderad ut. Då ler jag inombords.
Ja exakt! Ett barn utan massa förväntade egenskaper, som får vara bara sig själv.
Ditt barn bör sedan själv få välja om han vill sticka ut eller inte. Man skapar oftast sin egen stil i slutet av högstadiet, i början av gymnasiet. Det finns det belägg för. Jag förstår att du tycker att det är fel med könsdefiniering när det gäller kläder, leksaker, ja allt. Du må vara av typen framtidsmänniska. Men i det stora hela är inte den svenska befolkningen där ännu, och det är de som aktivt kommer att döma ditt barn. Du har själv skrivit att det krävs en hel by för att uppfostra ett barn.
Du kommer antagligen bara dissa detta totalt. Men snälla inse att jag har rätt.
Det måste ju finnas ”framtidsmänniskor” för att världen ska utvecklas. Hade ingen ifrågasatt och tagit första steget till förändring, trots stora protester från omvärlden, hade vårt samhälle inte varit i närheten av så utvecklat som det är idag!
Hurra för en vettig männsiska! 🙂
Jag håller med Malin! Vi kan alla vara himla genusmedvetna och killar kan ha tjejkläder och hej och hå, och det är nog ingen som tar skada av det när man är en liten bebis. MEN samhället är inte där än (jag önskar att det var det, don’t get me wrong), och sätter man på sin son en blommig klänning när han börjar lågstadiet så krävs det nog att han har jäkligt bra social förmåga och självförtroende för att passa in (och går inte hela skolgången åt att försöka passa in? Det gjorde den för mig iaf). Barn kan vara sjukt elaka, så enkelt är det. Vill barnet senare klä sig mer androgynt så visst, men vänta tills de kan välja själva. Det finns redan så många helt könsneutrala barnkläder som helst om man nu vill undvika könsnormer. Ta på era bebisar vad ni vill, men när de börjar lekis och skola, tänk på barnet också.
Men vem är det som förändrar samhället då? Eller händer det bara spontant av sig självt? Vem är det som sprider de attityder att vissa saker är ”fel”, det är ju inte barnen som får en uppenbarelse om att så är fallet, utan vuxa som lär det vidare, och dessutom oftast vuxna som kommenterar, för barn är ju det mesta naturligt.
Och i så fall, jag blev jätteretad för mina glasögon i låg och mellanstadiet, fy fan att mina föräldrar inte tänkte på det. Min bästis blev mobbad för att hon var tjock. Killen med gröna-vågen-föräldrar som hade kaftan titt som tätt förblev orörd, barnen frågade varför han hade klänning, han svarade att det var skönt och så inget mer med det.
Och att döpa sina barn till något utanför topp 50-listan, det kan ju också bädda för mobbing, för heter man Lukas så blir man ju inte retad för sitt namn.
Om jag bodde i ett samhälle där svarta hade vissa kläder och vita hade andra kläder, hade det varit fel av mig att sätta på mitt vita barn ”svarta” kläder då, för att visa att jag var emot apartheid?
Hanna, varför ska du tvinga ditt barn att göra det när du kan göra det själv? Clara skulle t ex kunna byta ut sina egna blommiga klänningar mot något mer maskulint, men det kommer nog inte att hända.
Å andra sidan kanske hennes lille R bara träffar människor som älskar honom.
Han är väl ändå nyutklämd och hemmavarande.
Historiska könsbarriärer som sprängts till trots. Pojkar i allmän mening kommer inte att börja använda klänning inom de närmsta fem, sex åren. Pojkar kommer inte att ha börjat använda klänning när det är dags för ditt barn att börja på dagis eller förskola. Genom hela grundskolan är det otroligt viktigt för barn att vara precis som alla andra. Man definierar sig själv som person utifrån hur alla andra är, och för att inte bli utsedd till gruppens hackkyckling (något som kommer att hänga kvar, jag lovar, i egenskap av tidigare både mobbad och mobbare) måste, och vill ett barn klä sig och vara som alla andra. Här grundar sig också att leksaker och annat blir populärt och sen försvinner i vågor.
Att klä ditt barn som en flicka går väl an nu, men om du gör det när han blivit litet äldre. Då är det ren skär barnmisshandel. Det finns inget värre än att vara utanför och bli mobbad. Barn är grymma, och ser allt som oftast inte insidan före utsidan.
Men vänta här nu Malin. Menar du att föräldrar borde vänta tills det helt plötsligt, poff, blir ok för pojkar att ha klänning innan de väljer att klä sina söner i vad du och andra menar är flickplagg? Vem ska se till att det är ok att ha klänning? Du tror inte att det är den första pojken i klänning som gör att nästa vågar, som gör att nästa vågar, som till slut gör att det är allmänt accepterat?
Scenario, tänk om lilla Palle har klänning till skolan, Anna i samma klass kommer sen hem till pappa och mamma och säger ”Palle hade klänning i skolan idag, va konstigt”, varpå hans föräldrar säger ”det är väl inget konstigt, det är ju varmt idag, du hade ju shorts på dig”, det är väl så vi ändrar på sociala mönster inför framtiden?! Även barn som klär sig som ”alla andra” blir mobbade idag, det beror aldrig på något ”fel” hos det mobbade barnet utan ligger hos de mobbande barnen och deras relation till andra!
jag tycker tyvärr att det är vuxna som är bäst på att mobba barn som inte klär sig som normen. när jag var liten struntade jag väl i om en kille hade kjol eller inte. herregud, att folk inte ser vad det är som gör att killar inte ”kan ha klänning” – alla inskränkta vuxna människor som tycker för mycket om andra.
Å rebecca, spot on!
Väl talat. Ett barn föds aldrig med värderingar och åsikter. Vuxna delar ut dem och andra barn kan lära barn med vad de också i sin tur lärt sig av sina vuxna förebilder.
Du vet ingenting om barnmisshandel om du tror att det där är det. Att försumma sitt barn är inte att klä den annorlunda så länge barnet inte misstycker. Märker man att barnet far illa, är det en annan sak.
Har du några vetenskapliga belägg för det du säger eller är det bara egna spekulationer?
Dessutom lär sig barn också mycket av att gränsöverskrida, ikläda sig flera olika roller, det är genom rollsökningen de hittar sig själva. Därför är det viktigt att låta de göra precis som de vill, precis motsatsen till att försöka gruppera in dem i en mainstream-klunga.
”klä ditt barn som en flicka”. Va? Hon klär sitt barn som ett barn.
Vad den gula tapeten där bakom den söta klänningen, är fin !! 🙂
🙂
En kort, historisk återblick!
Vid sekelskiftet 18/19oo gick små pojkar i kolt (aka klänning). Ibland till de började skolan, i vart fall till de helt säkert var torra. Kvinnor tog över långbyxor runt 20/30-tal, och hjälp! vad promiskuöst, vulgärt och onaturligt det var då!
Men jag undrar, hur många stackars könsförvirrade män fans det runt 1920. Eller kvinnor runt 40-tal? endast förledda av det hemska könsöverskridande kläderna, alltså? Just det!
En bebis är en bebis. Vad han hon har på sig spelar (så länge det täcker basbehoven) bara roll för omgivningen. Tids nog blir Claras pojke stor, med egen vilja. och jag tror han har föräldrar vidsynta nog att ta tillvara hans egen smak, oavsett om han gillar Hello Kitty, bilar, jeans, rosa, blått eller klänning. Fram tills dess kan man väl få ”leka kläddocka” med sitt barn? För det är ju så roligt!!
sist jag kollade var det 2011, inte förra sekelskiftet.
Just! Det är ju det som är poängen! :))
Att det är 2011 alltså!
JUST NU, här, i vår tid, är detta banbrytande. Våra barnbarn kommer få göra andra revolter. Ingenting är statiskt i kultur, och kläder är DEFINITIVT kultur, eftersom ingen, pojke, flicka eller mittemellan föds med kläder på!!
lizzy, ja, och jag som också trodde det men med dina kommentarer kan man börja undra…
Så för att kvinnor stått upp och gjort revolt en gång, tex klädmässigt, så räcker det? Då ska vi aldrig få göra det mer? Nu behöver inte samhället bli bättre? För tro det eller ej, men byxdebatten då var ett steg i ledet till större frihet och inflytande för kvinnor.
Haha, åh vad bra skrivet. 🙂
Känner igen 🙂 Önskan uppfylld?
http://gronmamma.blogspot.com/2011/04/onskan-uppfylld.html
Jag kan relatera 😉 Jag jobbar nämligen här http://www.nostebarn.no och är avundsjuk på alla bebisar och barn som får bära de mysiga overallerna som vi säljer…
Söt klänning, den är säkert sval och skön på varma vår- och sommardagar.
helt sannslöst att det kan uppröra folk att pojken skulle ha en klänning.
Läs gärna vad vuxna män tycker om att ha blivit klädd i flickkläder som barn… Varför inte se saken ur barnens synvinkel. Komma till skolan i kjol? Håller inte allt på att gå överstyr då vi ska forma barnen till vanvett efter våra egoistiska ideal om icke-ideal! Pojkar är pojkar och flickor flickor, generellt sett, om barnet inte har en annan läggning och känner sig som det motsatta könet. Det ser man tydligt i barngrupper och i barns energi, det är skillnad! Låt barnen få vara sig själva och klä dem normalt tills de själva kan välja… och då får ta andras reaktioner.
Såg en väldigt bra dokumentär om en liten pojke i USA som fick sin snopp bortskuren av misstag när han skulle omskäras. Så de försökte få honom att bli en flicka, klädde honom i sådana kläder osv. Det hela var dessutom ett experiment ang könsroller. Han tog livet av sig som vuxen… Han led så mycket av att ha blivit behandlad så, att inte ha få varit sig själv. Det var en mycket berörande dokumentär.
Nu tror jag inte att Clara gör så 🙂 och det är inte ens säkert att hon tar på honom plagget. Ibland tror jag att du Clara bara lägger ut kommentarer för att provocera lite, precis som att du räcker ut tungan åt dina läsare ( och åt mig när jag ser det) högst upp på sidan. Nåt sånt skulle man väl inte lägga dit om det inte är för att provocera?? Enda gången nån räckt ut tungan åt mig är du, om den teckningen ska föreställa dig. Själv tycker jag att det är ohyfsat och att det drar ner bloggen, som annars många gånger är fin. Därför fortsätter jag att läsa ibland.
Jag fattar inte riktigt grejen. För även om jag håller helt med om att pojkar och flickar behandlas olika i skolan, ofta kommer pojkarna undan med ett stökigare beteende tex, så förstår inte jag varför man inte kan låta tjejer ha neutrala eller tjejiga kläder, och killar ha neutrala eller killiga kläder.
Jag tycker jämställdhet är jätteviktigt och jag hoppas verkligen att vi når ett samhälle där vi behandlas mer lika. Men det betyder inte att vi inte ska fostras i vår sexualitet, enligt mig, eller föras in i det. Jag har alltid känt mig ganska kluven i sexualitet och könsroller och hur jag vill att det ska vara. Men jag tror att jag kommit fram till att jag tycker att problemet snarare är jämställdheten, än könsrollerna. Min man ser jämställdhet i vår relation och det dagliga livet som en självklarhet, men trots det uppskattar jag hans manliga sidor och att han verkligen kan vara min man. På samma sätt uppskattar han mina feminina sidor som jag fått med mig från barnsben.
Folk får naturligtvis klä sina barn i vad de vill. Men att fokusera på klädförändring för att nå en riktig förändring i samhället, tycker jag känns lite löjligt. Kan man inte istället utgå från att vi är olika, men trots det ska behandla varandra väl och inte se ner på olikheter? Det är iaf den planen vi har. Och förresten håller jag med om vad så många skrivit tidigare; feminism och politisk korrekthet har blivit alltför mycket av en trend. Låt oss styras av vad vi i våra hjärtan tycker känns rätt ,och inte av vad vi borde tycka för att vara så politiskt korrekta som möjligt.
Herregud. Blir uppriktigt rädd över att du är förskollelärare och för över dina inskränkta åsikter på barnen. Klänning anses flickigt i Sverige för att det är en social norm vi själva skapat. Det är inte klänningen i sig själv som besitter det attributet. Kläder är könsneutrala tills vi bestämmer vad de ”ska ha” för könstillhörighet. Som t.ex. byxor. Som idag är ett neutralt plagg men som absolut inte var det för hundra år sedan. Då hade du blivit upprörd över om någon sänt sin dotter till skolan i byxor. Nu blir du det för att någon skickar pojken till skolan i kjol. Det är precis samma sak. Ingen påstår att vi tar ifrån flickor deras kön för att vi sätter på dem byxor. Varför skulle det vara annorlunda med pojkar? Att sätta på dem klänning gör dem inte mindre till pojkar. Men det ger dem en frihet från de steroetyper som vi tvingar på dem, som vårt samhälle skapat. Skulle du jämföra att sätta på flickor byxor med att skära av dem brösten? Tror inte det. Och visst, du menade det som en extrem jämförelse, men ändå. Vi är skyldiga våra barn att försöka skapa ett samhälle utan krav på hur flickor eller pojkar, män och kvinnor, förväntas bete sig, eller klä sig. Där det inte finns några ramar för hur man ska vara, utan där man får vara precis som man är.
Ojoj, blev långt det här. 🙂 Är uppenbarligen ett provocerande ämne. Bra Clara att du tar upp sånt här så att folk diskuterar!
Bra artikel här förresten 🙂
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/pojkar-i-klanning-vacker-kanslor_5847813.svd#after-ad
Jag hoppas VERKLIGEN inte att du är en förskolelärare. FY SKAM på dig.
Ska aldrig låta mina barn gå i förskolan, ni odlar ju fördomar redan där!!
”Pojkar är pojkar och flickor flickor” för att samhället, (ex.förskolan) uppfostrar barnen i olika könsroller!
& du skrev ”Låt barnen få vara sig själva och klä dem normalt tills de själva kan välja… och då får ta andras reaktioner.” VAD ÄR NORMALT? Vem bestämmer vad som är normalt?
& Till sist: VAD ÄR DET VÄRSTA SOM KAN HÄNDA OM EN POJKE KLÄR SIG I KLÄNNING? (Oj dom kanske kan bli bögar, hemska tanke!!! = jordens undergång)
Kläder kan inte bota eller förebygga sexuell läggning. Min bästa kompis(kille) blev klädd väldigt stereotypt pojkigt av sina föräldrar när han växte upp, hade blåa väggar i sitt rum, fick aldrig leka med dockor eller klä ut sig, MEN han blev bög! Det sitter inte i kläderna!
Jag blir verkligen rädd av tanken på att dela samhället med en sån som dig, med dina värderingar!
Ja, det var väl lite klumpigt uttryckt av mig, normalt klädd. Men enligt gängse sed och kultur då kanske är bättre uttryckt. Fast det upprör väl lika mycket det… Vad skapar könsidentitet? Det barnet ser omkring sig hos vuxna och sen får prova på i rollspel. Sen kan man tänka resten själv. Om alla män hade klänning här i denna kultur hade det inte varit något problem med ev könsidentitet. Eller om barnet själv får välja för att pröva på ett rollspel. För det är så ett barn utforskar omvärlden och hittar sig själv. Eller vill ni göra män till kvinnor? Jag börjar tro det.
Äh. Jag ser det här som en kommentar från en som är ute i verkligheten och ser hur det är, NU och inte som det kanske håller på att bli eller som man kanske önskar att det vore redan. Idéerna och de nya tankarna är alltid långt före förändringen in action och… barnen kanske inte ska vara de som promotar våra politiskt korrekta idéer? Det kan väl dom göra när/om de själva vill det? Sen kanske man tycker att man ska skynda på hela processen och det ena och det andra, men det är inte vi som tar den eventuella smällen utan de små. Kanske inte hel-juste?
Men… Vilka ska då göra förändringsarbetet, om inte nästa generation? Om och om och om igen? Hur sker annars förändringar i ett samhälle? Det finns ganska många (och skrämmande) exempel på att plötsliga förändringar och påtvingade idéer leder till samhälleliga katastrofer.
Förändringar sker bäst i det lilla, i vardagen, lite här och lite där, tas över av nästa generation, implementeras så sakteliga, så förändras lite till… Och så håller det på. Och Clara och alla ni/vi här i debatten som hojtar, som vågar, som kämpar vidare är just vad som behövs som bränsle. Ändå tar allt en sådan oerhörd tid just eftersom förändringen sker från generation till generation. Och om en si så där 100 år till förfasar sig förhoppningsvis alla över okunskapen som rådde på 2000-talet.
Som svar till Rebecka ovan.
Att inte klä sin pojke i klänning kommer också att vara ett val. Du tycker att det handlar om politik, ja men då är det väl ett politiskt val även att klä honom i Batman-tröja. ALLT är ett ställningstagande.
Många verkar tro att de slipper undan nån slags skuld om de inte ger sig på ”genusideérna”. Men den nuvarande normen är också en ”genusidé”, allt är olika ideér. Se på hur man fostrar barn idag, försök se på det med vetenskapliga ögon, se att man faktiskt uppfostrar flickor och pojkar markant olika och inskränker deras liv nåt vansinnigt. Se att det också är en IDÈ och att genuspedagogik bara handlar om att neutralisera uppfostran.
Det roliga är att folk använder som argument att en lite äldre pojke i klänning kommer känna sig utanför. Ja men klä era söner i klänning också då så är problemet löst! Men ni vågar väl inte, nej, jag tror det är ni som inte vågar, inte era barn, för era barn vet i grunden inte om våran genusidé.
När jag såg inlägget tänkte jag att det skulle kunna vara provocerande men jag trodde faktiskt ingen skulle våga påpeka nåt. Jag trodde folk försökte vara accepterande i dagens samhälle, men så fel jag hade haha.
Blir så rädd när jag ser folk som slänger sig med att det skulle vara vetenskapligt belagt att ”flickor och är flickor och pojkar är pojkar” och då mena sättet de leker på m.m.
Sättet de leker på är ett uttryck för dem själv, det är bara en del av deras identifiering. Det finns undersökningar som visar att det är skillnad på genus, men eftersom de inte stämmer med genusetablissemangets uppfattning så väljer man bort den aspekten ur sitt tänkande och hackar ner på dem som tror på det. Tala om förtryck!!
Det är helt riktigt, jag är inte påläst inom genuspedagogiken, jag trodde genus bara betydde kön, det är genus för mig, vilket också är benämningen på Wikitionary, fast inom könsrollområdet….
Så här skriver Wikipedia:
Genus har flera betydelser:
* taxonomiskt begrepp inom biologi, se släkte
* språkvetenskaplig term, se genus (språkvetenskap)
* matematiskt genus
* könsbegreppet genus, som används för att urskilja vad som formar människors sociala kön
och på Wiktionary:
genus
1. (lingvistik) indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser på basis av deras benägenhet att dela ut kongruens till sina dependenter
Hyponymer: grammatiskt genus, semantiskt genus
2. (biologi) synonym för släkte
3. könsroll; kön, socialt kön (översättning av engelska gender)
Ja, ni är mycket inne på det här med sociala könet. Om du går högre upp i kommentarsfältet så finns en länk till en av de många undersökningar som visar på att det finns biologiska skillnader, Karin har postat den.
Jag tycker det kan vara bra att vidga sina begrepp, jag säger inte att det inte finns sociala präglingar, naturligtvis gör det det, vi lever i en miljö som påverkar oss, men vi är också biologiska varelser och själsliga varelser. Tillvaron är mer komplex än att bara hänvisa till en aspekt av den.
Jag tror att många av er är unga här inne, jag är lite äldre än er och ser inte livet i så mycket svart eller vitt längre som man gör som ung. Jag har dessutom haft tid på mig att iaktta och samla på mig erfarenhet.
Man märker tyvärr på sättet du pratar på att du inte ens är särskilt påläst. Genus betyder socialt kön, och ja det är skillnader på socialt kön, det är precis det genuspedagoger m.fl inte säger emot. Det är därför de kallas genuspedagoger. Du förnekar att könsskillnader beror genus. Så, nu vet du det.
Om du menar att det finns undersökningar som visar att det är skillnad mellan de biologiska könens hjärnor, så ja, men det finns ingen som vet varför dessa skillnader finns. Hjärnan formas hela livet, den påverkas av miljön. Blir en elev i skolan t.ex. mest uppmuntrad att hålla på med matte och också gör det så kommer den delen av hjärnan som används då att utvecklas mer. Hjärnan utvecklas alltså fysiskt, nya neuroner skapas.
Visa mig gärna en stor studie som verkligen bevisar att pojkar föds till att bli mer livliga och bråkiga, något du har påstått här i debatten. Visa mig gärna en studie som visar att flickor är födda till att leka med dockor och vara söta.
Visst kan man se det som politik att sätta på sitt barn en Batman-tröja…Problemet är väl bara att det krävs mer för att göra motsatsen. Går du in på HM, Lindex eller Kappahl så är det antingen Pangpangbatman eller sötalillararaprinsessa. Orkar man inte ta aktiv ställning i klädfrågan (för man orkar kanske inte vara medveten i livets alla områden hela tiden) så blir det Batman-tröja. Och det krävs inte många år (typ 2) innan pojkarna har lärt sig att Batman han är cool han. Ett större problem är flickkläder görs i tajtare modell och är mindre lek- och busvänligs….Jag vill se en stor kedja göra en inkast-kollektion för barn….det vore nåt det….
Om jag inte minns fel har Lindex en unisex kollektion 🙂
Vad jag menar är att allting är ett val, vare sig man orkar bry sig om det eller inte.
Unisex-kollektion skulle det ju vara….jäkla iPad 😉
Det märks verkligen att Clara är ung. Oerhört omoget att sätta på sin pojke en klänning.
På vilket sätt menar du att det har med hennes ålder att göra?
Omogen? Haha! Det märks snarare att Clara är en väldigt empatisk och skön människa som vill sitt barn det bästa.
Den där kommentaren riktigt dröp av ”ageism” (vet inte vad det heter på svenska, åldersdiskriminering?).
Ålderism, brukar man kalla det. Väldigt viktig fråga som borde lyftas betydligt mer.
”Pojkar är pojkar och flickor flickor, generellt sett, om barnet inte har en annan läggning och känner sig som det motsatta könet.”
Jeg vil bare legge til at kjønnsidentifiering ikke er direkte knyttet til legning.
For det første, så er f.eks ikke homosexuelle menn homosexuelle fordi de kjenner seg som kvinner. Homosexuelle menn er menn, og de identifierer seg som menn.
En transkvinne f.eks (det vil si en kvinne i en mannskropp), som er tiltrukket av menn er ikke homosexuell, hun er heterosexuell, for hun identifierer seg selv som kvinne. Transgender personer er heller ikke det samme som transsexuell. Kjønnsidentifiering og legning er to ulike saker, selv om de er relaterte til hverandre. Jeg er en ”cisgendered” heterosexuell kvinne, det vil si at jeg er en kvinne født som kvinne, jeg identifierer meg selv som kvinne, og jeg er tiltrukket av det kjønnet som er motsatt til mitt. Hadde jeg hatt samme legning, men vært en transmann, hadde jeg vært homosexuell. Ville bare nevne dette ettersom det er altfor lite kunnskap rundt transgenderfråger. Det du beskriver at denne pojken opplevde, det problemet sliter transgendermennesker med hver dag, at folk forsøker å få dem til å være et kjønn de ikke er. En annen viktig sak angående kjønnsindetifierieng er: Bare fordi det finnes to biologiske kjønn, betyr ikke det at man bare har EN akseptert måte å være på. Man har hur mange som helst. Det finnes faktisk ca 3 milliarder måter å være kvinne på, og ca 3 milliarder måter å være menn på. Man kan finne mange generelle ulikheter og likheter mellom kvinner og menn, men ingen gjelder absolutt alle.
Angående klær og alt sånt der, anvend klanning når det er mest praktisk, bukser når det er mest praktisk, utover det er det vel ingen poeng å bry seg så mye.
Og jeg forstår ikke helt at Claras rekke-tunge-animasjon provoserer deg, den kjennes jo mer busig og rolig enn aggresiv.
Vil bare legge til at jeg synes det er synd at noen bemøter meninger som dine med så mye aggresivitet, jeg holder heller ikke med deg, men jeg synes ikke det er ok å kalle deg dumme saker for det. Og det er jo egentlig kul at noen starter diskusjoner, synes jeg ihvertfall:)
Jag lade inte n någon sexuell aspekt i ordet läggning… Det var bara ett sätt för mig att förklara att det finns pojkar som känner sig som flickor och tvärtom..
Jo men det heter ikke legning, det heter kjönnsidentifiering, legning bruker man anvende når man prater om seksuell legning. Bare semantics, men jeg synes det er bra å definere på rett måte, så ingen misforstår:)
bra med en genomgång av kön och sexualitet. jag får känslan av att den stora anledningen till att så många reagerar så starkt på en klänning på en kille är just för att man tror att kön och sexualitet är detsamma. och att det dessutom är något väldigt skört och lättförstört, som att en klänning skulle påverka en eventuell ”manlighet”.
Takk:) Det tror jeg også.
”pojkar har en mer aktiv energi an flickor”? Jag har arbetat pa forskola och skola, och det enda som gor pojkar ”mer aktiva” och flickor mer passiva ar sadana vuxna som du. Jag har stott pa barnskotare som har skojat med pojkarna om att ”ni ska val inte vava med rosa garn, va” och pojkarna har sett ut som fragetecken. Mammor som har varit orolig for att dottern aldrig leker med Barbie. Pojkar som kommer till forskolan i strumpbyxor har endast fatt ett antal vuxna att hoja pa ogonbrynen. Vi ar olika for att vi gors olika.
Att kla sitt spadbarn i klanning ar val nagot annat an att tvinga sin son att ga till skolan i klanning, vilket jag har valdigt svart att se nagon gora. ”Lat barnen vara den dom ar” sager du. Ja, det betyder val att omfamna hela barnets personlighet, och inte springa runt och antyda att ”du som ar flicka kan val inte bete dig sadar, springa runt och hoppa och skrika” eller att ”du som ar pojke kan val inte bli ledsen eller grata”.
Det ar en oerhort skrammande tanke att sadana som du fortfarande ar forskollarare, vilket ar en av anledningarna till att jag definitivt kommer att valja genusbaserad forskolepedagogik den dagen jag far smattingar.
PS. Du kanske ska lasa ”Det finns en sarskild plats i helvetet for kvinnor som inte hjalper varandra” av Marklund och Snickare. Dar avslojas sadana logner som vissa uppenbarligen fortfarande tror pa.
Karin: Sjukt bra skrivet! Tack för ett i min mening balanserat och klokt inlägg i denna debatt. Känns som att ofta då genusfrågor kommer på tal, så spårar det totalt ur och alla hysteriska feminister plötsligt tappar förmågan att se klart på saker och ting.
Karin (och pling) : Vad är det för maktspel ni försöker med? Att avfärda en hel vetenskap och påstå att den inte är lika ”vetenskaplig” som annan? Bullshit! Det är en myt som många drar till med när de saknar argument, genusvetenskap bedrivs på precis samma grunder som vilken annan vetenskap som helst. Om det är någon som flummar ut och mister förmågan att se klart på saker och ting så är det sådana som ni, som själva tror att ni kan ”bestämma” vad som är vetenskapligt eller ej. Och karin, du tror att det är unikt för genusvetenskap att man ser det man letar efter? Du tror inte att en biolog som är övertygad om att pojkar och flickor är olika kommer att hitta bevis för det?
Det är inte ett argument att dra in i denna debatt eftersom ALLA människor har olika preferenser och förutfattade meningar, vare sig vi vill eller inte!
Vallmo: Det är inget maktspel… eller är det bara genusvetare som ska få uttala sig? Vad som är bra vetenskap och inte är en filosofisk fråga men jag skulle säga att bra vetenskap är sådan som kan erbjuda teorier som över en längre tidsperiod, genomgående och systematiskt (med empiriska bevis!) avslöjar samma mönster. God vetenskap är sådan som har ett neutralt utgångsläge och där man är öppen för att testa alternativa hypoteser och teorier. Seriösa forskare är öppna för kritisk granskning av deras forskningsresultat och publicerar sina resultat i högt rankade vetenskapliga tidsskrifter. Tyvärr är själva utgångspunkten för genusvetarna att kön är socialt konstruerat och de letar med ljus och lykta efter dessa skillnader (undantag finns säkert så jag vill inte dra alla över en kam!). En forskare som är seriös förhåller sig totalt likgiltigt till sina resultat och rapporterar dem oberoende vad de visar. Forskaren ska inte ha några som helst intressen av att presentera vare sig det ena eller det andra resultatet. Därför är genusteorin enligt min åsigt inte trovärdig.
Det är sant att forskarens åsikter och förutfattade meningar kan påverka resultaten. Därför är det viktigt att använda statistiska metoder för att kunna säkerställa samband. Då får man svart på vitt åt vilket håll det barkar. Jag påstår inte att kön inte delvis skulle vara socialt betingat men det är oseriöst att inte ta till sig den forskning som faktiskt visar på biologiska skillnader.
Ni tolkar verkligen som ni vill… Släpp barnen fria, låt de vara sig själva och sluta styr in dem på genusidéer! Jag styr dem inte i sådana frågor, de få uttrycka det de har i hjärtat utan att känna att de är ”fel”. Vill en pojke ha klänning, ok. Vill en flicka leka med bilar, so what. är en kille blyg, ok. Är en tjej framåt, fint.
Men sluta lägg på dem ERA värderingar!!
Det ”Förskoleläraren” inte verkar förstå är att det är ju ANDRAS värderingar som påverkar hur barnet uppträder. Om du inte tycker att det är rätt att en flicka stojar och bär sig åt, kommer hon märka det. Om en pojke kommer till dagis och bär klänning kommer han att märka om du tycker att det är underligt. Och de kommer att skämmas och de kommer att ändra på sig för att passa in. Människor anpassar sig efter normen för att passa in. Om den normen töjs (av människor som Clara tex. ) kan samhället bli mer accepterande. Att en liten bebispojke bär klänning upprör bevislingen.
Clara! Jag blir rörd av ditt genustrots 🙂
Jag antar att du ”Förskolläraren” också inbillar dig att det var vanligare med självmord på den tiden då alla små barn oavsett kön hade klänning? Ett under kanske enligt dig att Franklin D Roosevelt blev president och inte självmordskandidat efter att vid 2 års ålder ha blivit fotad i tjusig klänning, lackskor, långt hår och hatt med fjäder… nej men vänta! Så kläddes ju ALLA barn då! Varför skulle de då lida av det nu? Att klä barn könat har ca 65 år på nacken, alltså en piss i Mississippi evolutionärt sett. Dessutom, vad fan har en liten bebis med ett förskolebarn att göra förresten?
Du har ju skrivit flera gånger om pojkar och flickors olika energi, deras olika val av lekar och så vidare. Att du bär på den här kunskapen (som jag inte helt accepterar, men nu handlar det om dig) – tror du inte att det på något sätt förmedlas till barnen som förväntningar på deras beteende? Fördomarna vinner ofta över intellektet, tyvärr. Ibland kan man lägga förväntningar på barn utan att ha någon som helst avsikt att göra det.
Som förälder så ska man leda barn på olika sätt. Som förskollärare likaså men ändå annorlunda. Där har man barn som kommer med olika bakgrund och värderingar. Det handlar också om att respektera föräldrarna och deras värderingar, jag är inte där för att förändra dessa. Samtidigt som förskolan har sin målsättning, som inte är fel. Så naturligtvis styr vi inte in barnen på olika genustänk (pojkar ska vara så och flickor så), de får vara sig själva med det bagage de kommer med. De själva skapar också sin miljö. Det viktigaste för mig är att lära barnen att tänka på andra och visa hänsyn, visa tolerans och lära dem empati och förstå andra. Uppmuntra dem till att vara sig själva i en accepterande miljö, med gränser som utgörs av just dessa inre kvaliteter. För om de kan bära med sig dem så kan det också hjälpa dem att se på andra med dessa ögon. Och se allas lika värde, som individ. Och lära dem att kommunicera och vara nyfiken på hur andra tänker.
Men herregud, vems värderingar skall man föra vidare då?
Värderingar läggs på barn hur som helst. Flickor och pojkar BEHANDLAS annorlunda från den dagen då de är födda. Det är väl bara bra om vi inser det så att vi kan försöka behandla alla barn på samma sätt så att ALLA barn vågar vara fria?
Det är bara att titta på barn i fri lek. Jag styr inte barnen mot vissa riktningar, de får vara sig själva och välja det det vill. Konstigt att ni inte förstår det utan tolkar mina ord hejvilt…
Men alltså, vuxnas normer styr väl barnen tidigare än precis under deras lek?
Det är i leken, den fria leken, man ser barns föreställningsvärld. De bearbetar sina upplevelser via den.
Barn behöver normer, hur skulle annars världen se ut? Frågan är bara vilka? Jag tror mer på att se barn som individer som ska lära sig hänsyn, förståelse och empati än att se dem som flickor och pojkar som ska stöpas i en icke-genusform. Jag tror mer på att plocka fram varje barns unika egenskap och få dom att tro på sig själv, utan att sätta på dem attribut som en hjälp i processen. Det kan de själva göra, det finns allt möjligt att välja på i rollspelshörnan. Olika rollspel att prova på.
Låt en pojke vara sig själv och låt en flicka vara sig själv, och i lugn och ro hitta sin könsidentitet utan att krångla till det med en massa vuxenföreställningar om hur saker borde vara.
Mitt snippbarn var på öppna förskolan i ettårsåldern och hade på sig röda byxor och en gul tröja med en regnbåge. Jag chockerade så över att de andra föräldrarna gång på gång plockade ner henne från ruchkanan för de tyckte hon var farligt högt upp för sin ålder. Inte för att jag egentligen tror att detta enstaka självupplevda fall är en statistisk sanning, men ändå, kände jag och hennes andra förälder att vi var tvungna att prova vår tes. Så en dag hade hon på sig jeans och en brun tröja med apor (ganska neutralt kan tyckas, men tydligen inte alltid). Hur som, hon blev helt sjuk påhejad i ruschkanan, och vi fick beröm om vilken energisk och modig liten kille vi hade. Och det var verkligen precis så tydligt. Och jag tror inte att föräldrarna där menade att vara könsstereotypa, men det blev så ändå. De såg hennes ”energi” och uppmutrade henne när hon var klädd (i deras ögon) som pojke. Men när hon var typiskt flickklädd hindrades hon från att leka som hon ville.
Och med dig som förskolelärare är det nog inte så konstigt om barnen visar olika ”energier”.
Heja Clara!
Fast hur gamla är de barn du jobbar med? Du tror inte att de redan är väldigt påverkade av omvärlden? Av barnprogram, reklam, böcker, och vuxna, som hela tiden bekräftar dem då de uppför sig som man ”ska”. Det startar ju så fort de har fötts, sen att du inte tycker att du styr dem är ju inget bevis i sammanhanget.
Ju äldre barnen blir, desto mer fördärvade blir de av omgivningen. Desto mer kan man se hur hjärntvättade de blir. Ju yngre barnen är, desto mer av sin rena ursprungliga energi finns där, den som är deras eget naturliga väsen. Det är min erfarenhet och det jag ser hos barn. Jag är inte omedveten om saker och ting…
Men, undersökningar visar att det finns biologiska skillnader. Det är inte bara nåt jag hittar på. Och eftersom de visar på samma sak som jag ser i verkligheten hos små barn så är det det jag tar till mig.
”Jag styr inte barnen mot vissa riktningar, de får vara sig själva och välja det de vill.” Jag har arbetat med jämställdhet i både förskolan och skolan och det är precis sådana där citat som kommer från människor som inte kan något om jämställdhet och hur vuxnas förväntningar styr barnens beteende. Jag blir uppriktigt orolig över att du som förskollärare är så otroligt omedveten kring de här frågorna.
Du vet väl att jämställdhetsuppdraget finns formulerat i förskolans styrdokument? Det finns hur mycket forskning som helst på detta område. Forskning som i all välmening faktiskt väger lite tyngre än en enskild persons tankar. Läs gärna mer http://www.jamstalldskola.se, där finns det praktiska tips, länkar och en rad litteraturtips.
Det var mycket i dessa påståenden som jag inte alls kan relatera till!
”…om barnet inte har en annan läggning och känner sig som det motsatta könet.” Vad har kläder med läggning att göra? För att en tjej tar på sig en tröja med en bil på, eller en kille tar på sig rosa sockar, eller vise versa, har det något som helst med barnens läggning att göra? Kan man ens säga att ett barn har en läggning? Vad jag vet så började sådana känslor inte blomma upp förns långt senare.
”Det ser man tydligt i barngrupper och i barns energi, det är skillnad!” Jag har jobbat mycket med barn och jag skulle säga tvärtom! Det man ser i barns energi är att de inte bryr sig ett skit om vem som är pojke/flicka, svart/vit, kort/lång etc. Det är vi vuxna som bryr oss om det och överför det till våra barn.
Jag håller helt med om att vi ska låta barnen få vara sig själva, men jag tror inte det betyder att vi ska klä alla flickor i klänning och alla pojkar i byxor.
Jag blir arg när jag tänker på att folk tyckte jag var en ohyfsad unge, när jag betedde mig precis som mina killkompisar och dom inte fick nå skit för det. Se varje individ för sig själv, inte som ett objekt i en kategori.
Vad jag menar är att pojkar har en helt annan mer aktiv energi än flickor, generellt sett. Precis som du själv skriver längst ner. Och du var tydligen en pojkflicka när du var liten, precis som jag.
Jag tycker man inte ska pressa in barn i roller, åt vilket håll det än är. Pojkar ska bli flickor och flickor ska bli pojkar, tycker vuxna. Låt barnen vara den dom är.
Nu är ju B en baby, vill man att folk ska säga hon till honom i klänning så… Hoppas han själv slipper höra det…
Men visst blir det skrämmande att du, som ”en ovanligt aktiv flicka” om man får göra den tolkningen, direkt hamnar i facket POJKFLICKA. Inte aktiv flicka/aktivt barn, utan POJKFLICKA. Vad blir en lugn pojke då? En flickpojke? Aldrig hört, eller hur?
Det är just termer som ”pojkflicka” etc som utgör problemet, en stämpel för att man skiljer sig från en ”norm” och som barn får höra att man beter sig könsöverskridande? De flickor som inte är säkra på sig själva kommer kanske i ett sånt läge att tysta ner sig, sätta sig ner och bete sig mer ”flickigt” för att passa in i en grupp. Vettigt? Nödvändigt? Eller ska vi helt enkelt bara LÅTA BLI att stämpla barn som ”pojkflickor” eller andra saker som finns där bara för att vi vuxna har vuxit upp med det styrda tjejer-är-såhär-killar-är-såhär-tänket. Tråkigt säger jag.
Intressant att ”förskollärare” säger att flickor och pojkar är naturligt olika och har olika energi, för att sedan definiera sig själv som en ”pojkflicka”. Lite självmotsägelse där?
Men jag har också sagt att graderingen är glidande på skalan. Att vi ska behandlas som unika individer och inte efter genus. Men generellt sett säger jag att det finns skillnad, en skillnad som jag inte tror bara finns pga av omgivningens värderingar. Det finns arv(t ex genus) och det finns miljö. Miljön kan verkligen spoliera ett barn om man inte är lyhörd för det.
Det här har jag tänkt hela tiden. Jag håller dock med Clara.
Varför kan inte en pojke få ha klänning? Det har ju småpojkar haft i alla tider, bara att det kallats kolt.
Jag tycker att så länge barnet inte kan bestämma själv får föräldrarna sätta på det vad de vill, men så fort barnet får egna preferenser får det välja själv, oavsett vad det väljer. Jag hade till exempel ofta mjuka byxor som liten eftersom jag avskydde att ha strumpbyxor under klänningen när det var kallt. Det var bara obekvämt. Varför kan inte en liten pojke få ha en bekväm klänning istället för ett par byxor?
Det här är typ det roligaste jag läst… hur kan du på allvar tro att B skulle bry sig minsta lilla om någon råkade kalla honom för henne? Du anser ju helt klart att barn ska bemötas efter kön. Det är precis det som är problemet i samhället. Barn är inte kön, de är barn. Bemöt varken flickor som ”typiska flickor” eller pojkar som ”typiska pojkar”. Men för det behöver man inte bemöta pojkar som ”typiska flickor” och tvärtom. Bemöt dom för precis det dom är, barn.
Nej Johanna, jag anser inte att barn ska bemötas efter kön, tvärtom. Jag talar om lite längre fram, när lille B är större och kan prata och förstå, när lille B har klänning (om nu Clara har satt på honom klänning) och han får höra andra säga ”Men en så söt liten flicka!” Vad får man för könsidentitet av det? Det är min fråga. Varför inte låta honom vara den han är, utan attribut som kopplar honom till ett kön?
Ja, det är en korrekt observation. Männen i studien höll troligen sin hand överst eftersom de helt enkelt var längre än kvinnorna. Kvinnor är generellt sett kortare än sin män och därför är det naturligt att de flesta par består av en man som är längre än en kvinna. Sedan finns det naturligtvis studier som pekar på att kvinnor ofta tycker att långa män är attraktivare än korta män och det påverkar troligtvis deras val.
Karin, då verkar det som om man kan sluta sig till att de flesta kvinnorna var kortare än sina respektive partners? Ja män är statistiskt sett något längre, men långtifrån alla män är längre än alla kvinnor. Så frågan man kanske borde ställa sig är varför kvinnor väljer män som är längre, äldre och rikare?
Fast om du kunde snäppet mer om genus (ingen kritik, mer ett uppenbart faktum) så skulle du också känna till VARFÖR pojkar och flickor eventuellt utstrålar olika energi. Och skälet är inte biologiskt utan socialt. Och det finns forskat på. Ja. Hur mycket som helst.
När du skriver den här kommentaren och sen säger att man har rätt till olika åsikter så blir det svårt för mig att respektera. För det här är egentligen inte ens en fråga om åsikter. Det här är en fråga om genusforskning och genusfakta kontra dina åsikter. För vad är de baserade på, egentligen?
OM du har läst forskning, hur färsk är den? Har du läst något om genus eller kan du egentligen mer om jämlikhetsfrågor, som faktiskt är ytskrap på genuskrux? Basera inte sådana här viktiga samhällsfrågor på gamla nyheter.
Jag utmanar er alla som blivit ifrågasatta om detta. Jag vill peppa er att ge er in i detta spännande ämne! Ett supertips är boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Där finns handfasta och enkel information om genus baserat på senaste årens forskning. Läs gärna också länken som jag bifogar i slutet. Den omnäms också på skolverkets sida. Den sistnämnda riktar sig till pedagoger. Och OM du och övriga klänning-på-pojkar-motståndare har något att lära oss övriga om så välkomnar jag det med öppna armar. Däremot vill jag att det ska vara vetenskapligt framforskad fakta. Jag vet att det låter snobbigt som fan men det är så viktigt att det baseras på rätt saker när det gäller dessa vansinnigt viktiga samhällsfrågor, som när man bryter ner dem, faktiskt kommer att handla om alla barns rätt till klänning.
Länken kommer här:
http://www.skolverket.se/content/1/c6/01/79/42/lilla%20genush%E4ftet%202010.pdf
De enda personerna som skulle få lilla B, som du här nämner, eller mina egna barn som är döttrar men har jeans och traktortröjor, att känna sig obekväma en vacker dag är de som inte hanterar vad han har på sig. Hur vi bemöter barn är viktigare än om de har klänning eller inte.
Snälla, läs på och återkom. Detta är faktiskt helt sjukt.
Jag är helt öppen för att det kan finnas biologiska skillnader mellan pojkar och flickors beteenden. Men jag är också helt öppen för att det kan vara så att det inte finns sådan skillnader. Framför allt är det min fasta övertygelse att om jag förväntar mig att barn ska vara på ett visst sätt på grund av deras kön så kommer jag att ha fel i många fall. Därför måste det ju vara bäst att ge sina barn alla möjligheter. Och det gör man inte genom att basera de val man gör åt dem på deras kön. Kläder är ett sådant val. Vilka kläder barnet har kommer att påverka hur andra vuxna bemöter barnet, vilket i sin tur påverkar barnet. Om man inte vill påtvinga sina barn en roll så kan man inte heller behandla dem olika från början.
Det finns också forskning som visar på att kön nog också är biologiskt betingat och att biologiskt kön förklarar vissa beteenden och preferenser (inte alla såklart). Det finns naturligtvis varians i alla populationer, dvs ALLA pojkar och flickor är inte ”typiskt pojkiga/flickiga” men på det stora hela. Det finns massor med studier på könsskillnader, här finns t.ex. referensen till en sådan: http://psycnet.apa.org/journals/bul/122/1/38/. Problemet med genusvetenskap är att man ofta drar slutsatser på mycket ovetenskapliga grunder och att man redan har en förutfattad mening om vad man letar efter (dvs att man vill bevisa att det finns ett patriarkalt system). Om man letar efter mönster med ljus och lyckta då hittar man dem men det behöver inte betyda att de är riktiga. T.ex. i en genusstudie bad läraren studerandena gå ut och observera par som höll varandra i handen. Studerandena fann att männen ofta hade sin hand över flickvännens hand och då drog man slutsatsen att det är för att han dominerar tjejen. Det här är ett nonsenssamband eftersom när en längre person går hand i hand med någon är det betydligt enklare för den längre personen att hålla sin hand överest.
Den ursprungliga diskussionen gällde barnets kläder. Klänning och kläder är föräldrarnas ensak och de bestämmer dem själva enligt tycke och smak. Klänning eller ej är egentligen en helt trivial fråga – tycker åtminstone jag. Det jag vänder mig emot är den generella attityden är att man inte kan vara riktigt frisk om man vågar ifrågasätta genusetablissemanget och om genuspedagogik ska ges prioritet. Det finns ytterst goda vetenskapliga grunder för att inte vara feminist (om man med feminist menar att könen är socialt konstruerade) och de här kritiska rösterna måste också få höras i debatten.
Tycker inte att du kan fastställa till 100 % att forskningen bevisar att det är socialt betingat, det beror helt på vilken forskning man sysslar med. Jag är utbildad etnolog där man helt utgår från det sociala skapandet, inte det biologiska. Och ja, det ingår mycket genusvetenskap i utbildningen. Men ju längre jag studerade och läste studier, desto mer kände jag tvärtom. Jag tror att mycket är biologisk också. Så om den forskning du läst visar på en sak må hända, men annan forskning visar på raka motsatsen. Sedan väljer man själv vilken ”sanning” man tyr sig till.
Är du allvarlig? Annan aktiv energi?? Har du hittat på detta själv eller har du någon källa på det?
Jag tycker inte att flickor ska bli pojkar och pojkar ska bli flickor. Jag tycker att barn ska få vara barn och få bli precis vad de vill, utan att vara bundna till dumma föreställningar om vad som är passande för de olika könen.
Det är så himla trist när människor som jobbar med barn kommer med såna uttalanden om killar och tjejer, helt enligt de stereotypa uppfattningar som finns i samhället i dag och som skapar mycket elände både i vårt förhållandevis jämställda land men framför allt på andra håll i världen. Killar är si, tjejer är så. Killar vill si och har den läggningen, tjejer något annat. Det kan i ett annat land betyda att tjejer inte ens får gå ut på arbetsmarknaden, för det passar sig inte för dem. Precis som man resonerade om vissa discipliner i vårt land för inte mer än hundra år sedan.
Vad har den här sortens frågor för utrymme i er utbildning, frågar jag mig? Känner du till vad läroplanen säger om att ge barn utrymme som individer och inte efter kön? Fattar du vad dina förutfattade meningar om hur ”det är” påverkar ditt sätt att bemöta ungarna och vad det i förlängningen betyder för deras egen uppfattning om vad som ”passar sig” och inte?
Jag blir ledsen när mina egna fördomar besannas – den om att stora delar av lärarkåren utgörs av människor med väldigt traditionella uppfattningar och som inte heller är öppna för andra resonemang. Det blir lite dummare då.
Det är just det jag skriver om, att ge individen utrymme.
Ofta när jag kommer och hämtar min treåring på dagis har hela gruppen (ca 10 pojkar, 3 flickor) VALT SJÄLVA ur utklädningslådan och jag försäkrar att det studsar runt prinssessor och älvor överallt. Och det beror inte på brist på piratutstyrslar, spindelmannendräkter och allt vad det är. Barnen tycker av allt att döma att klänningarna är finare.
Nej, du skriver ordagrant att flickor är flickor och pojkar är pojkar.
Jag tror du har väldigt dimmiga kunskaper om könsroller kontra könsidentitet. Det är inte samma sak, vet du.
Men det är ju DU som gör klänningen till ett typiskt tjejattribut. Det är omvärldens föreställningar och sätt att möta en företeelse, som omvandlar den till en betingelse. Den klassiska frågan; låter det när ett träd faller i en tom skog?
Ska det vara så svårt att förstå vad jag menar?? Jag talar generellt sett har de två grupperna inom en barngrupp helt olika energi och val av aktiviteter, det visar även undersökningar, vilket även framkom i dokumentären. Låt barnen välja själv, låt barnen själva få utveckla sin identitet i lugn och ro utan att vuxna sätter på pojkar typiska tjejattribut och tvärtom. Det finns barn som ber om det, det är en annan sak.
Skämmande, särskilt om du nu är förskollärare… Visst är det skillnader mellan könen, en del har snippa och andra har snopp. Skillnader och likheter utöver vad vi har mellan benen beror på vem vi är som individ. Jag underlättar för mina barn att få vara den de är, jag försöker inte få dem att trängas in en steretyp bild beroende på om de är snipp-barn eller pojk-barn, lika lite som jag bemöter dem olika för att den ena har bruna och den andra blå ögon.
Det här är det löjligaste jag läst någonsin. En så här korkad människa kan omöjligt vara förskollärare. Eller så tror han faktiskt att pojkar föds med byxor på och flickor med kjol. Hahaha!
Du kan ju fortsätta häckla andra med en annan åsikt om du vill, om du tycker att det ger dig ett övertag och du mår bra av det. Själv tycker jag att det är på en så låg nivå, så detta är skrivet till alla som måste gå till personangrepp på den här bloggen. Och jag berörs inte det minsta, tycker bara synd om dig och alla andra som har så svårt att se saker från en annan synvinkel då man är så låst i sina egna värderingar. Empati bygger på lyhördhet och förståelse och förmåga att se saker från olika synvinklar. Det är just pga av denna förmåga man utvecklas som människa och kan omvärdera sina tyckanden.
Är inte detta debatter handlar om, eller handlar det bara om att trycka ner andra och ”jag har rätt”??
Livet är inte så enkelt att det bara finns en sanning…
Dagisfröken
Jamen klart barnen ska få välja när det är dags, inom gränser som man som förälder anser rimliga förstås.
Men fram till dess äre ju faktiskt föräldern som bestämmer. Det är lite av de få saker som är roliga med att ha bebis. Faktiskt.
Klara: håller med till fullo!
Det har vi föräldrar lite delade åsikter om. Men det är ändå upp till oss.
Sofia: Bikini kan ju vara ett olämpligt plagg mitt i vintern till exempel. Oavsett kön. Det är väl sånt man bör styra som förälder.
Vilka gränser är rimliga?
Fast jag kan förstå henne (förskolläraren), för när jag var upp till åtminstone 11 år, ville jag inget hellre än att ha likadana kläder som alla mina klasskompisar. Man ville vara en i gänget, inte sticka ut. Sen har jag ju ändrat mig. Men oh, så viktigt det var för mig då!
Clara, har du varit i Indien? Det har jag. Själva skulle de bli förolämpade om du kallade deras traditionella hinduiska indiska klädedräkt för kjol… Sedan finns det andra traditionella sätt att klä sig på för män där också… Likväl som att härma det västerländska sättet, vilket de flesta män gör i städerna. I allafall de jag varit i.
Clara – skriv att det är en särk nästa gång så kanske dom flesta tycker att det är mer okej 😉
Men snälla nån ”Förskoleläraren”, ditt inlägg kl 18:36. Hur var det på något sätt ett argument för det du försöker propagera för i den här debatten?!
Deras traditionella klädedräkt har sitt ursprung i kulturen och platsen de lever på, precis som deras mat. Det är oftast väldigt varmt där och klädedräkten har utvecklats ur behov.
För övrigt tycker jag att ditt inlägg är sarkastiskt, vad vinner du på det?
Du menar alltså att om det är en kjol men man kallar den för något annat (traditionell klädedräkt) så gills det inte?! Är det alltså namnet kjol du vänder dig emot? Pax att kalla kjol för byxor då. Så får vi ett slut på förtrycket av pojkar och män som säger att killar inte ska klä sig som de vill utan efter sitt kön.
Roligt i denna debatt är att ni alla kallar ”förskoleläraren” för hon.
Vem säger att det inte är en han?
Ni kan ju börja att inte generalisera själva innan ni ska diskutera färger på barnen.
Jag tycker de är större, att vi ska få bort fördomarna om vad som är typiskt kill-saker respektive tjej-saker.
Men sen hur barnen klär sig, känns som en mindre fråga.
Jag tycker inte man behöver vara extrem och ta på killar klänning, för att visa att vi är jämställda. Då är de bättre att INGEN bär klänning.
Jag skulle aldrig drömma om att ta på ett barn klänning för att visa att världen är jämställd. Jag nöjer mig med att klänning är fint och att de hundra miljoner indiska män som går i kjol inte kan ha fel. Själv bär jag alltid kjol för att det är skönare. Den lyckan förmenar jag ingen bara för att någon som inte tänkt längre än näsan räcker tycker att det är extremt. Är du mot att tjejer bär byxor också`?
Men herregud?
Jag saknar faktiskt ord.
Du tror inte att pojken tog livet av sig bara för att vara en del av ett socialt experiment, eller för att föräldrarna ständigt tvingade på honom en roll, för att han levde under extrema krav och hård press, för att han inte visste för vem han behövde bevisa vad, för att behöva bestämma mellan man eller kvinna när han egentligen kanske ville vara lite av båda, eller ingenting, eller för att han kände sig om flicka men aldrig fick bröst som sina kamrater, eller för att han kände sig som pojke men inte kunde få stånd? eller för att han attraherades av flickor men inte fick respons, eller attraherades av pojkar men blev förlöjligad?
HUR kan man dra en så snabb slutsats om att ”han tog livet av sig för att han blev tvingad att bära tjejkläder och sånt trots att han var född till kille”.
öppna dina vyer.
Jag skrev ”Han led så mycket av att ha blivit behandlad så, att inte ha få varit sig själv. ” och inget annat… Du citerade mig fel. Han led av allt det du tar upp.
Tack Karin, du satte ord på hela mitt resonemang på ett mycket bra sätt!
Jag har också sett dokumentären men det var länge sedan. Visst var det ändå någon del av operationen som skedde när han var äldre?
Han trodde hela sin barndom att han var en flicka och uppfostrades som en sådan men han kände sig hela tiden som en pojke. Han led och dog i ung vuxen ålder. Vid omskärningen var han nyfödd så han hade inte några som helst minnen av den tid han var pojke.
Men visst var pojken i fråga ganska gammal när traumat inträffade, i alla fall några år? Vilket innebär att han måste haft minnen från att vara pojke, i en värld som gör stor skillnad på pojkar och flickor. Det borde ju göra en oändlig skillnad på hans upplevelse.
Ursäkta min felcitering, det var snarare en tolkning av det du la fram. Men denna citering är rätt: ”Så de försökte få honom att bli en flicka, klädde honom i sådana kläder osv. /…/ Han tog livet av sig som vuxen… Han led så mycket av att ha blivit behandlad så, att inte ha få varit sig själv.”
Utifrån detta tolkade jag att de försökte ”göra” honom till ”flicka” (vilket egentligen bekräftar hela denna debatt om att våra kön är skapade, eftersom de ville att pojken skulle ”bli en flicka”) med alla medel möjliga. Det är här själva problemet uppstår, att man försöker att göra pojken till flicka när snoppen är borta (manligheten avskuren), det blir en jakt efter fackplacering istället för att endast låta pojken vara en människa med en misslyckad omskärelse, fri att välja och vraka mellan all världens olika alternativ och valmöjligheter.
jag såg den dokumentären. grejen var att de försökte göra honom till flicka och få in honom i alla sorts ”flickiga” aktiviteter (detta var på 50 eller 60talet tror jag). han fick ett flicknamn, bar tjejkläder och mer eller mindre tvingades leka med dockor och annat som anstod en flicka. värst var det väl när han blev tonåring eftersom hela hans självbild blev så sned. hormonerna var en mans och han blev intresserad av flickor men detta gick förstås inte för sig. det var påtvingad transexualitet helt enkelt och han fann aldrig sig själv i den rollen som valts åt honom.
ang klänning på pojkar så är det väl inget konstigt med det. och säger lilla b någon gång ifrån så respekteras säkert det också:)
Den stackars pojkens öde citeras i flertaliga psykologistudier och visst – hans öde berodde på det (grymma!) sociala experiment som han utsattes för. Han miste sin snopp i en omskärning som gick fel. Läkarna som trodde på 70-talets genusteorier om att kön inte är biologiskt utan socialt konstruerat föreslog för föräldrarna att de skulle uppfostra honom som en flicka. ”Flickan” blev aldrig ”flickig” utan ville hela tiden leka typiska pojklekar och han kände sig inte som en flicka utan som en pojke. Han led oerhört och hans liv slutade tragiskt. Psykologerna var tvungna att tänka om totalt gällande kön och erkänna att det gick fel. Det råder i stort sett koncensus inom psykologiforskningen att det finns många biologiska skillnader redan hos små barn. Det tar sig i uttryck i beteende och preferenser. Varför ska genusvetenskapen hela tiden citeras som en absolut sanning? Varför lyssnar man inte på mer neutrala och trovärdiga forskningsresultat från t.ex. socialpsykologin? Nu menar jag alltså studier där man statistiskt kan säkerställa skillnader och inte studier som grundar sig på någon genusfilosofs funderingar eller ett par intervjuer. Jag tar inte ställning till klänningar på pojkar eller sådant – man får klä sitt barn hur man själv önskar. Vad jag vill säga är att kön INTE endast är socialt konstruerat, att genusvetenskapen är ovetenskaplig och att det finns empiriska bevis för att pojkar och flickor generellt sätt skiljer sig på ett antal väsentliga punkter.
Precis och därför tycker jag inte att man ska sätta flickläder på pojkar. De ska själva få välja när det är så dags.
Och det beror förstås på något medfödd manlig ovilja mot klänning, och inte på samhällets reaktion på pojkar i klänning?
Jag skulle gärna se dig som förskollärare till min dotter. Håller med dig helt och fullt.
Nej du, jag håller med Sonja. Blir riktigt illa till mods när jag tänker på hur många förskollärare med det tänket som fortfarande finns. ”Pojkar är pojkar och flickor flickor” oj-oj-oj… Du låter som en sån där ”boys will be boys!!!!” – hemskt.
Jag fick höra det när jag var liten. Jag minns mitt första minne av det, jag gick i ettan.
”pojkar och flickor är olika” sa lärarinnan. ”Pojkar är stökigare, mer högljudda, skrattar högre, busar mer”.
Jag minns hur arg jag blev, för jag visste att det inte var sant!
Man sätter inte fanan i barnens händer för att man väljer kläder åt dem när de är inkapabla att göra klädval själva.
Jag pressar inte in Clara i ngn mall, ej heller säger jag hur hon borde göra. Jag uttalar mig heller inte om pojkbarnets känslor. Jag uttalar mig generellt om uppfattningen att ”klänning på pojke” är ngn normbrytande fantastisk metod för att komma till rätta med könsrollen. En uppfattning som verkar allenarådande här bland kommentarerna.
Ja jag håller med. det är verkligen hos de vuxna problemet sitter. Det sitter i dem som väljer att anvädna sitt barn som vapen i sin kamp. Det är de vuxnas problem och uppgift att förändra normerna inte barnens. Det är vi själva som måste skrida över våra kära könsgränser för att barnen ska följa efter. Det är vi som ska vidga våran egen värld för att kunna erbjuda barnen en bredare. Barnen ska inte bära fanan för oss. Det är vi vuxna som ska ta ansvaret för våra ideal.
Clara får klä sitt barn i vad hon vill. Förresten har hon inte ens klätt barnet i klänningen…
Men E, om man försöker pressa in UnderbaraClara i nån sorts mall så har man gjort fel.
Det är ju trots allt hon som tycker och känner så här, och här kommer man och säger hur hon ”borde” tänka och tycka, med pojkens känslor som argument. Hallå, han är ett spädbarn, han har annat att tänka på en sina kläder. De som tänker på hans kläder i nuläget är vuxna läskunniga människor.
Det är hos de vuxna problemet sitter, och problemet sitter inte hos personen som känner och vill klä ett spädbarn i en vacker klänning.
Att ta på en pojkbebis klänning eller en flickbebis armebyxor förändrar nog inte detta synsätt. En pojke i klänning är bara en pojke i klänning, han blir inte mer könsneutral för det. Ska man förändra måste man jobba med värderingarna och låta bli ytan. Ska man nå fram till kärnan måste man motarbeta det stereotypa bemötandet av barnen, som finns oavsett plagg. Om man går in med inställningen att flickor i klänning bemöts annorlunda än flickor i byxa och därför väljer bort klänning på flicka, då har man redan där accepterat och resignerat inför det faktum att klänning skapar ett sämre bemötande. Istället borde man stå upp för att en tjej i klänning besitter lika mycket styrka och kraft som en tjej i byxa, och en pojke i byxa kan vara precis lika mjuk och öm som en pojke i klänning. Att utöva en ytlig kamp med sitt barn som vapen känns bara så 2010.
Samma här. Jag fick ständigt ta skit för att jag var högljudd och hade åsikter om allt, medan killarna kom undan med samma beteende. När ska folk inse att könsroller begränsar och bestraffar de som inte passar in i dem?
med tankte på vad signaturen ”verko” skrivit tidigare så tror jag inte att det är dig verko håller med…
Fast jag ser nu att du kanske höll med mig *osäker*
Om din dotter hade varit som jag var hade din dotter blivit frekvent motarbetad i sin personlighet.
Jag hoppas ju verkligen att du inte är förskolelärare, tanken skrämmer mig.
precis min tanke! fyfan, hade hellre gått runt med taggigt hår, kostym och fejksnopp mellan benen än att han en sådan lärare.. HUR FAN kan du jämföra en kille som fått snoppen bortskuren med att klä en INTE ENS ETTÅRIG pojke i klänning!!?? galna människa.
Heja dig som vågar gå utanför ramarna när du väljer kläder till ditt barn. Jag köpte en trikåklänning med långärm till min ena systerson. Det är ett av hans favoritplagg! Jag förstår varför eftersom klänning är så himla skönt att ha på sig.
Känner SÅ igen mig – och om jag ska vara ärlig så är det vissa av barnens kläder som är köpta, inte för att de var i akut behov av dem just då, utan snarare för att jag gärna hade velat ha ett sånt plagg själv… *ler*
Det är sånt här som får barnen att växa upp och skriva böcker som ”den gamle och havet” och ”Ondskan” ;P
Exakt så tänker jag ofta. Tänk om jag & dottern kunde dela garderob, det vore grejer det!
Till slut kan man det – och även om det inte är barnkläder längre så är det inte så dumt. Min sjuttonåriga dotter har mycket fler och finare kläder än jag och jag får låna när jag vill :). Tyvärr har hon större fötter, synd eftersom skor är hennes passion.
Clara, du får nog kalla det för kolt så folk inte blir upprörda för att du sätter plagget på en liten pojke. 😉
hehe.. precis. Passa (anpassa) sin text lite…
Synd att det ska behövas dock!
Ni tror inte Clara lagt ut inlägget med bild på en klänning -lite medvetet?
Mycket intressant läsning bland alla kommentarer är det i alla fall!
Och -alla som tycker att klänning är fel på pojkar/män/killar -fundera lite djupare över varför ni tycker det. Tex om ni tycker det är att ’gå över gränsen’ -vilken gräns? Vart kommer den gränsen ifrån? Varför är klänning=söt, och varför kan inte män vara söta i klänning? Varför tycker man så? Det är då det blir intressant.
Vad snygg han kommer att bli i klänningen! Snyggt foto också. Jag håller med, min dotter har alltid så fina och sköna små kläder. Man blir avis.
Något som jag tycker är roligt är att sy om mina egna kläder till henne, så jag kan känna att jag var lika fin förut i alla fall… min bästa blommiga skjorta har till exempel en hopplös reva i ryggen men jag går nu och gottar mig åt att hon kommer att bli så fin i en liten blommig klänning. Nästa sommar får det bli dock, hon har nog med klänningar för denna sommar.
Ja visst finns det så otroligt mycket fina barnkläder man vill ha. Rätt ofta har jag faktiskt köpt alldeles för små plagg på loppis med avsikten att det skall kopieras i större storlek eller sys om. Sen om det väl blir så är en annan femma.
Sen; HEJA dina blogginlägg som bara är så rakt på. Älskar att du inte ens nämner något om eller gör en grej av att lillen har klänning, och hatar att jag skall behöva kommentera det, men jag vill det innan det kommer en massa tramskommentarer som jag tyvärr utan tvekan tror kommer att ploppa upp (hoppas jag har fel) Jag passa på att säga hejahejaheja till dig tusen gånger så att det blir lite spegelstopp på dumma kommentarer om att man inte kan si eller så.
🙂
Jag tror inte att lilla R ska ha på sig klänningen, men däremot lilla B. Så himla fint!
Urfint mönster! Ofta är det ju både vänligare modeller och finare tyger på dom minsta barnkläderna.
Nu borde jag kanske inte vara den som är DEN och jag är absolut inte mycket för pojk och flickgrejer, pojk och flickkläder etc….men klänning på pojken? det är kanske lite väl enligt mig.
Fast jag har ju inte sett hela plagget….och du kanske inte menar att lilla R ska ha på sig just det här plagget?
Kramar
Men herregud. Låt barn vara barn. För bara några decennier sedan var det ”normalt” agtt pojkar också hade klänning/kolt. Jag tror att det inte alls är så himla stor skillnad på flickor och pojkar utan att det blir så för att de formas av personer i deras omgivning som inte kan låta bli att kategorisera dem jämt och ständigt.
http://www.smithsonianmag.com/arts-culture/When-Did-Girls-Start-Wearing-Pink.html?c=y&page=1
Intressant läsning om när flickor började använda rosa. …eller hur var det nu?
Tänkte samma sak – och hur kan alla föräldrar idag tillåta sina döttrar att ha byxor!? Får innerligen hoppas att Clara skrev fel, tänk om snoppen råkar hänga ut under klänningen liksom!!!!
skämt å sido, ironin flödar. kläder som kläder, kön som kön. trodde det var självklart för dom allra flesta 2011.
Tja, han är ju i koltåldern, så då är det väl inget konstigt att han har ett koltliknande plagg? Det har vi ju klätt småbarn i Sverige i hundratals år.
Förr i tiden hade dom små gossarna klänning eller särk beroende på vad man vill kalla det 🙂
För hundra år sen hade man nog också sagt att byxor på flickor var ”lite väl”… Medan det inte var något konstigt att småbarn oavsett kön hade klänning. Eller kolt, då.
…och för 100 år sedan var det fullkomligt naturligt att små pojkar skulle gå i kjortlar, så klänningar, precis som flickor. Även i Sverige.
det varierar ju självklart mellan barn till barn, vissa är senare, men generellt säger man (forskare och professorer på området) att barn är helt omedvetna om sitt kön fram tills tre-fyra år. De förstår inte riktigt att de är biologisk skillnad på pojkar och flickor. När insikten kommer i fyra-femårsåldern (första perioden) blir de extremt könsmedvetna och det är vanligt att man differentierar sig mot det andra könet. Man börjar förstå att leksaker, kläder och eventuellt färger är könsmärkta. Man blir ofta väldigt könspatriotiskt och man leker hellre med barn med samma kön. Sen går den perioden över, när man är 6-11 så spelar könet mindre roll igen, man bryr sig inte lika mycket. nästa period kommer i puberteten av förklarliga skäl, i övre tonåren är kön av väldigt liten betydelse, och nästa period inträffar mellan 25-35 när man vill bilda familj och letar efter partner
Å, egentligen borde jag inte fortsätta dra ut på detta men det kliar i fingerspetsarna.
Till Verko: Nej, man ska inte behöva inskolas i en roll av kvinnlig eller manlig anda, och det är nog ytterst få som gör det på ett medvetet plan heller. Det är något som vi föds in i och som ”bara blir” på flera olika sätt genom attityder, genom bemötanden, genom regler, genom media och genom mode.
En klänning i sig är ju bara en klänning. Några bitar tyg hopsydda till en viss passform, skapad i syfte att bära på kroppen för att inte frysa eller skada sig mot skarpa föremål vi möter. Det är kläder. Eller hur? Sen kommer människorna och samhället in i bilden. Vi väljer att bara tjejer ska få bära detta plagg, av någon gemensam värdering, och trots att det kanske från början var ett plagg som kunde bäras av många så blev det tillslut en Symbol för kvinna, flicka och feminitet. Det var inte längre endast några tygstuvar och tråd, utan en symbol för hur en kvinna ska klä sig. Och idag är det allmänkunskap att klänningar är till för tjejer, medan till exempel andra plagg har en manlig symbolisk betydelse.
Därför blir det en förvirring för människan när något som vi vet är förknippat med en sak sätts i gungning och helt plötsligt ska förknippas med något annat. det känns fel, vi blir osäkra och tycker att det är konstigt. ”en klänning på en pojke?” Det blir något främmande, symboliken spricker och vi varken ut eller in. Om denna förvirring tar sig fram på medvetet eller undermedvetet plan är en annan femma, men för många blir det en känsla av att något är fel helt enkelt, det stämmer inte med vad man har lärt sig.
Detta är också hela anledningen till varför vi retas och tittar snett på folk som har ”fel” kläder, ser konstiga ut eller beteer sig på ett sätt som de inte borde. Det stämmer inte, vi blir förvirrade och vet inte hur vi ska placera detta och tycker att det var då himla konstigt att den där karln hade på sig blommig klänning och blå ögonskugga, han måste vart psykiskt sjuk? och det är så konstigt att vi till och med pratar om det på jobbet och kanske hemma, så det konstiga lever vidare. Det bekräftas och nickas instämmande ”ja det var märkligt!”
Detta är varför små små steg kan vara av en enorm betydelse. Det är symboler för hela samhället som måste förändras, attityder som måste öppnas för att vi ska kunna skilja på vad som är ansett ”normalt” och var som är ”avvikande” och himla konstigt.
Ursäkta att det blev så långt, men jag har velat ta upp detta rätt länge.
Och till dig Clara, du är fantastisk <3
Sandra; Så klokt och bra skrivet. Kunde inte sagt det bättre själv!
passa på att klä honom som du vill nu när han inte har en egen vilja och kan protestera. när han är i fyraårsåldern kommer han att vägra klänning.
Mina barn har ofta klänning. Både barnet med snippa och barnet med snopp. Och min son älskar det. Han är absolut inte ensam om klänning på dagis heller. På sommaren är det det överdrivet bästa plagget, speciellt när man pottränar.
Och alla som säger ”vänta bara, han kommer att skämmas när han blir äldre” eller ”när han är i fyraårsåldern kommer han att vägra klänning”, hur vet ni det? Min son är fem och har hittills älskat klänning hela sitt liv. Och vad är problemet? Kanske han inte kommer att ha klänning när han är 12, men vad spelar det för roll? Låt ungarna va!
Äsch, kan inte folk bara få ha på sig vad de vill och klä sina barn i vad de vill utan att det ska bli någon större debatt. Jag hade personligen inte klätt min son (om jag hade någon) i klänning förrän den dagen han själv kunde bestämma om han ville ha klänning på sig eller inte. Då hade han givetvis fått bära plagget om han hade velat.
Jag skulle förmodligen klä min dotter (om jag hade någon) i klänning någon gång ibland för att jag tycker att det är fint. Jag älskar själv klänning. Skulle hon inte vilja bära klänning den dagen hon själv kan bestämma sådant, är det okej för mig. Alltså, samma villkor för de båda könen så länge de kan bestämma själva (nu vill jag inte höra tjat om att flickor pressas in i att bära tjejkläder av samhället och vice versa. Det hör egentligen inte hit, för i så fall kan man också vända på det. Unga föräldrar idag kanske inte vågar annat än att sätta en rosa tröja på sin son för att inte pekas ut som ickefeminist och bakåtsträvande hemmafru etc. )
Jag förstår bara inte varför det ska bli en sådan debatt (åt båda hållen). Varför inte bara sluta märka könen, och ja, ni som talar för en genusneutralitet märker könen också. Faktiskt.
Slutsats: Låt alla göra vad de vill. Låt könen vara de kön de är om de vill. Strunta i att prata genusjämlikhet och blaha blaha (för det gör bara skillnaden större mellan könen) utan att för den skull tumma på jämlikheten. Heja jämlikhet men bu för tjat om kön hela tiden!
Fast, det där är väl inte lika villkor för båda könen? Flickan får ha klänning från början och får senare bestämma om hon vill fortsätta ha det, medan pojken inte får ha det från början och får senare bestämma om han vill börja ha det? Varför kan inte båda ha klänning så länge de själva inte är kapabla att välja, och när de är det själva besluta om vad de vill ha på sig?
Jamen det personliga ÄR politiskt. Och var ska man börja med jämställdhet om inte redan från början. Varför är klänning kvinnligt? Biologiskt givet? Såklart inte, alltså kan killar/män också bära klänning.
Word! Och håller med Verko också. Det blir så politiskt med barnstackarnas kläder. Som att man ska visa hur politiskt korrekt man är, marknadsföra sina moderna värderingar genom sina barn. Min systerson gillar rosa och har rosa rum och cykel och allt vad det är, och det är väl tur, för annars hade väl syrran blivit mobbad i det moderna kvarteret för att vara en förtryckande mor. Om han hade gillat blått alltså. Värre är det med hans galna intresse för bilar. Vad ska man göra med det? Ser ju inge vidare bra ut alltså 😉
Tror också att vi är olika som killar och tjejer (i grund och botten, inte nödvändigtvis i tycke för färger) och att det är en vits med det.
Men hallå du märker ju könet rätt tydligt och stänger in ”din framtida son” i icke-klänning. Kläder är kläder och jag önskar att VI som föräldrar kan normalisera alla typer av kläder för alla barn. För det är trots allt VI som problematiserar det. Det är idiotiskt. Oavsett kön kommer jag klä mitt barn i de kläder vi har tillgång till och är praktiska. Förändring måste ju börja någonstans och varför inte först över de saker vi kan kontrollera?
Jag håller verkligen med dig! Det ska vara jämnställt, men samtidigt har man ju faktiskt ett kön, även om man vill eller inte. Man får klä sig och vara som man är!
Jag tänkte nog också lite så först, men kom på sen att i Indien och arabvärlden har ju män klänning! Det beror nog på vilka referenser man har… I Sverige har ju de flesta män inte klänning… Men har man andra inspirationskällor kan klänning va ett alternativ! Vad glad jag blev att jag kunde ändra min attityd så enkelt… 🙂
Ja, men precis, om man ska titta på fördelningen över världen så är det väl snarare så att män övervägande går klädd i klänning/kaftan/kolt/sari – u name it!
Varför är det lite väl mycket?
Fast jag håller med Maja-style. Det är en sak att inte dela upp färger i olika kön men klänning tycker jag hör hemma på flickor.
Jag tycker också att man drar det hela onödigt långt. Varför är det så hemskt att folk klär sina barn rosa eller blått, herregud, det är ju bara färger, och fina båda två. Ibland känns det som om man bara måste hitta saker att irritera sig på.
Jag är väldigt kvinnlig och klär gärna min dotter i söta, ”flickiga” kläder för jag tycker hon är söt i det. Bara för att man är stereotypt tjejig är man vill inte korkad, ojämställd eller omodern. Tycker jag.
Verko: Jag hoppas i alla fall att dina barn får vara med och välja kläder själva, om de är i den åldern. Dina barn är inte du.
Verko – Drar man det lite onödigt långt? Ur ditt perspektiv kanske det är att dra det onödigt långt, men ur en annan persons perspektiv, kanske en människa som känner sig begränsad av samhällets normer och som inte känner sig hemma eller bekväma i den förväntade könsrollen, så kanske det istället är en befrielse att det finns de som bryter mot könsbundna klädregler?
Verko: Din första kommentar är ju hysteriskt rolig. ”Varför är det så hemskt att folk klär sina barn rosa eller blått, herregud, det är ju bara färger, och fina båda två. Ibland känns det som om man bara måste hitta saker att irritera sig på.” Det är väl ingen här som skrivit att det är hemskt att klä sina barn i rosa eller blått? Det är ju du som bara måste hitta saker att irritera dig på. Att Claras son har klänning? Det irriterar dig. Det irriterar inte mig, jag tänkte inte ens på det. Det irriterar mig inte heller när han kläs i helblått, eller helrosa. Det enda som skulle få mig att reagera vore nåt i stil med tvångströja. Läs din kommentar en gång till innan du anklagar andra för att irritera sig på småsaker.
Förr i tiden var klänning ett könsneutralt plagg på små barn. Jag hittade en artikel om det som jag skrivit om i min blogg. Håll till godo!
Men du missar ju hela poängen i den här debatten. Det handlar inte om att välja bort färger, utan om hur barn bemöts utifrån vad de har på sig och att de skolas in i stereotypa könsroller utifrån detta.
Man behöver inte alls skolas in i en stereotyp könsroll. Det handlar väl i såna fall om hur andra människor ser på könsrollerna. Men varför behöva ”göra om sig” till ett annat kön för att folk ska ha en annan syn på dig. Jag tycker man ska kunna klä sig tjejigt ut i fingerspetsarna utan att placeras i ett annat fack än i ”tjej-facket”.
Och ingen har väl påstått att flickiga kläder betyder att man är korkad? Jag förstår inte varför du tar upp det?
Sedan kommer jag nog tycka att det är viktigare att klä min framtida eventuella dotter på ett praktiskt sätt som gör att hon inte blir bemött som en rosaskimrande liten docka, än att klä henne på ett sätt som gör henne söt.
Vad är det för fel på en rosaskimmrande söt liten docka?? Det är det sötaste som finns och absolut inget fel i det! TYCKER JAG
Verko: Varför blev du sur när folk trodde att din tös var en ”han”. Små barn trots olika kön är väldigt lika, könsspecifika drag kommer ju sällan innan puberteten dvs då man blir könsmogen och de faktiska biologiska skillnaderna inträder. Tror du att de gjorde det för att retas? Jag kan förvisso förstå irritationen då jag irriterar mig på att ”han” är default hos så många, men det är inte att de tar fel som stör mig utan att de använder ”han” eftersom det tydliigen är en sådan synd att ta en pojk för en flicka. Varför är hennes kön så viktigt när hon är så liten? Sätt på henne en mössa då där det tydlig står ”Obs! Jag är en flicka”.
Killar och tjejer KAN vara olika, och ofta kanske de rent utav är det, men är de verkligen så olika, och är olikheten så frekvent som många vill måla upp?
När jag var liten ville jag ha kortklippt hår och klä mig som pojkar var klädda. Jag ville leka med leksaker pojkar lekte med och jag ville vara stjärngosse i luciatåget. Tror du att jag fick det? Och hur tror du att det kändes att bli motarbetad?
Och jag är varken lesbisk eller butch. Jag tyckte bara det var snyggare, coolare, roligare och mer praktiskt.
Nu har jag stillat mig i ledet som många andra, men än idag möter jag förväntningar som jag inte kan leva upp till pga mitt kön. Förväntningarna på mig som förälder är till exempel annorlunda.
Ska det vara så?
Ett tag ärvde min son sin storasysters kläder till exempel. Ett plagg jag hade när jag var liten, en rosa tunika, fick han också ha. Gissa vad som hände då? Jo, en granne trodde att vi hade så ont om pengar så hon gav oss en påse kläder som hennes son haft, som det stod saker som ”SUCCER” på över hela röven.
Jag var glad och tacksam för kläder säger man inte nej till, men ändå gav det en lite fadd känsla.
Han klädde ju i tunikan, den var hel och ren, han var jättesöt och nöjd och han kunde leka obehindrat. Och så drog nån slutsatsen att vi måste ha problem med ekonomin?
Det är fint att människor bryr sig, men ibland bryr man sig kanske om fel saker.
Jag tycker inte att det är fel att göra skillnad mellan kön. Vi ÄR olika, och tråkigt vore det väl annars. När man kommer till andra jämställdhetsdiskussioner är det ju självklart att män och kvinnor ska ha lika lön m.m. men jag tycker ändå om att se skillnad på könen. Jag blev irriterad när min dotter var liten och folk kallade henne för en han.
Jag föredrar det så, liksom Clara föredrar andra sätt. Men ibland känns det som hon skriver sådana inlägg för att skapa provokation. Så det så.
Man får klä sina barn precis hur man vill. Men när jag får barn vill jag ge dem fler möjligheter än två, mer att välja på än flickigt och pojkigt. Alla färger, alla typer av plagg. Klänning är ett superplagg för inomhuslek, luftigt och skönt, varför ska en pojke inte få ha det? Utomhus passar ett par slittåliga byxor kanske bättre, för alla barn. Jag kommer inte klä mina barn efter kön, utan efter vad som är praktiskt. Barn är barn, jag förstår inte varför man måste dela upp dem.
VARFÖR skulle en kille inte kunna ha klänning? jag kan verkligen inte finna en enda bra anledning, skulle väl vara att det är opraktiskt när man leker med massa tyg som hänger, men det är ju inget argument som gäller enbart pojkar.
Jag kommer lätt klä mina barn oavsett kön i det som är praktiskt! Att kläder har med kön att göra är bara nytt hittepå. Förr gick små knoddar i kolt (en slags klänning) både om de var pojkar eller flickor, just för att det var det mest praktiska. Varför skulle man då inte kunna göra det nu? Det handlar inte om att medvetet ”gå mot strömmen” bara för att provocera!
Om jag hade en son så vet jag inte om jag skulle klä honom i klänning. Jag vet inte om jag skulle klä en dotter i det heller. Jag skulle dock acceptera allt de SJÄLVA väljer som inte bryter mot lag eller på annat sätt kränker andras rättigheter. Alltså mer valfrihet till barnen.
Egentligen ville jag bara säga att jag gillar ditt svar Anita. Det var vasst och borde skrivas där alla kan se det. Till exempel på platser där kända företag annars brukar annonsera.
Män och klänning: Skottland. Diverse länder med arabisk kultur. Och Di Leva. Kultur, inte genetik. Det handlar om vad vi vuxna förmedlar. Mer valfrihet till barnen – eller mindre..?
Men ge dig! Så du tycker att det skulle vara helt i sin ordning om din man (om du nu har någon) skulle traska runt i dina eller egeninköpta blommiga klänningar? Klart karln min ska ha klänning när han går till jobbet, han är ju hur söt som helst! Å tänk så söt våran Stadsminister vore i blommig klänning! Klart en kille kan ha klänning, han vet garanterat hur han tar på sig den. Men du måste väl vara helt ärlig och säga att du skulle lyfta på dina ögonbryn om en karl kommer gåendes i blommiga söta klänningar med volanger och rosetter?!!! I mina ögon känns det knäppt och jag är inte för det det minsta ojämställd. För jag gissar att det borde vara lika okej som pojke, kille och man att bära klänning enligt din mening!? Eller är klänningen åldersbegränsad? Nej, rosa på pojkar är jättefint och blått och turkost är superfint på tjejer..Bara för att vi föräldrar styr över våra barn, ska vi väl inte utöva den makten med att vara tvärtemot bara för att det är så modernt att vara det nu. Varför inte knyta söta rosetter i håret och klart pojken ska ha nagellack, och gud så söta ballerinaskor, synd att de inte finns i min storlek, jag köper de till pojken ist! Nej, men klänning, där går gränsen, tycker jag!
Tänk att jag trivs bäst utan kläder. Varför? Kolla på min blogg så förstår du bättre.
Fast din blogg är bättre, men om man vill ha det näst bästa.
Haha, klockrent!
Håller med! Älskar gosiga plysch o velourkläder…men helt ärligt inte en onepice 😉 Inte som vuxen..
OnePiece är så jävla bra! Det är det bästa plagget jag nånsin ägt! Fantastiskt är vad det är! Jag är lyrisk!
Hej! Jag vet ju att du gillar mina collage, så jag gjorde ett till dig Clara! Kram kram!
http://prettyinpink.blogg.se/2011/may/kla-dej-som-underbaraclara.html#comment
Jag förstår dig. Ofta när jag sitter och tittar på vintagekläder på nätet ser jag nån jättesöt jacka eller kappa som är precis vad jag vill ha. Sen när jag tittar närmare blir jag förstås besviken eftersom jag upptäcker att det är ett barnplagg. Speciellt med jackor och kappor har jag det här problemet. Och apropå att vilja ha barnkläder så önskar jag fortfarande att heltäckande overaller ska bli inne igen även för vuxna. Tänk vad skönt det skulle vara. Och så gräsligt fult behöver det ju inte bli. Tänk på hon i sällskapsresan 2 som ska lära sig åka skidor. Hon har ju faktiskt en rätt söt rosa overall :p
Vilken söt klänning! Kan verkligen tänka mig att den är både skön och urgullig på!
det där känner jag igen. jag hittar alltid en massa fina barnklänningar som jag själv skulle vilja ha! typ, vem vill inte ha såna klänningar som barnen i bullerbyn har :). men det är sällan man hittar såna i vuxenstorlek! det samma gäller små lackskor! det finns en massa i bebisstorlek, men nedrans svårt är det att hitta några i stora storlekar. när man är vuxen ska man visst vilja ha klack på allt! 😛
Haha, nej, jag försöker inte kivas. Jag missuppfattade dig och det ber jag om ursäkt för, som du ser på min kommentar strax innan förstod jag efter ett tag att jag kanske missuppfattade.
Eller menade du att du sätter dig emot argumentet?
De kan inte välja, nej, men varför skulle en klänning skada mer än ett par byxor? För att den rådande normen är att flickor har klänning? Är det inte dags att bryta den då? Nej, jag blev inte arg, jag påpekade bara att det du skrev var tramsigt.
jamen jisses – jag SA ju inte att det var fel med klänning ju. utan påpekade ju snarare till de som tycker så att det var ett löjligt argument. och här kommer du som uppenbarligen står på ”samma sida” som jag och ska kivas.
vem påstår att man måste låta barnen bara gå i ett sorts kläder? inte jag i alla fall, sätt gärna på en pojke en klänning om det är vad ni känner för. klänningen ovan är ju förtjusande, oavsett om den sitter på en pojke eller flicka.
jag påpekade vad jag såg: att många gör en stor sak av att barnen inte får välja och att detta då kommer skada dem. faktum är att de INTE KAN välja när de är små bebisar, såklart. vilket gör dessa argument onödiga. en bebis kan inte välja i tidigt stadium och då är en fri vilja för småbebisar en konstig diskussion.
oerhört arg du blev.