Mornar som dessa älskar jag att bo på landet! Efter att lillen ammat vid sextiden gick vi ut i den ljumma trädgården, jag bara i nattlinne, och tittade på allt som växer och lyssnade på fåglarna. Sedan tog jag en lång skogspromenad. Man blir alldeles andäktig av utsikten. Det är i naturen jag känner störst gudsnärvaro. Med doften från ljung, varm bark och den fria, vidunderliga himlen.

Vi brukar klättra upp i ett älgtorn och bara sitta och titta på allt fint, Melker och jag. Och så tänker jag på alla människor jag älskar och saknar för att de är så långt borta, men ändå känns nära på något vis när man kan se horisonten. Idylliskt så man skiter på sig!