Han äter oss ur huset. Till frukost får han en lika stor gröttallrik som mig. En limpmörgås med pålägg och en banan eller ett päron som han knaskar i sig utan tänder men med exceptionell gnagteknik. Till lunch och middag är det samma sak. Vad man än sticker fram så sväljs det med glupande aptit. Det är en väldigt stor glädje förstås, att ha en matsam unge. Bara att man blir lite trött av att laga mat när man själv är nöjd med en filtallrik. Är han i puberteten måntro?