Mamma-timmen

En av de bättre reformer vi gjort här hemma är morgonleken. Sedan lillen lärde sig sitta för några månader sedan har han haft morgonlek själv. Jag väcker honom vid sju, ger mat och sätter sedan ner honom i spjälsängen med ett gäng leksaker i en låda. Jag byter ut leksakerna ungefär en gång i veckan så att det alltid ska vara någon leksak där som inte utforskats på länge. Där leker han och undersöker för sig själv, hur nöjd som  helst i bortemot en timme. Då brukar jag ta sovmorgon, svara på mail eller äta en frukost ensam i stillhet. Man får inte vara dum inte!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

106 kommentarer på “Mamma-timmen”

  1. Låter som en fantastisk idé. Jag tror att barn mår bra av att inte ständigt underhållas. Bra att tidigt få leka själva.

  2. My god så skönt det låter! Har aldrig funkat på vårt barn att göra så. Jag drömmer om den dagen hon själv sätter sig framför bolibompa en stund på morgonen istället för att hoppa i vår säng tills man klivit upp.

  3. ahhh låter härligt, så var det inte riktigt för oss. Nu när de är större så reder de sig själva ganska bra, men de är ju 2 & 3 nu.

    må gott
    mvh Martina Marland

  4. Så har vi också gjort! Fortfarande är våra barn duktiga på att leka själva, framför allt på att komma på grejer att göra och hålla sig sysselsatta. Så det gäller nog att börja tidigt, som ni gjort!

  5. Visst är det Anna Wahlgrens idé från “Barnaboken”? Det är mycket i hennes bok jag är lite skeptisk till (t.ex. de strikta mat/sovtiderna + hennes sova hela natten-kur), men just det + hennes teori om social delaktighet (som du tidigare refererat till) tycker jag är jättebra!

    1. Dock lyckades jag inte så bra med den där morgonleken själv! Men så hade jag inte så tydliga rutiner när lillen var så liten, utan jag följde mest hans rytm, så det är kanske därför! Härligt om det funkar, det hade jag verkligen behövt tror jag!

      1. Fast jag tror det beror på lite olika faktorer om det funkar, inte bara på att man inte tillräckligt duktigt följt rutinerna. Som med olika sovmetoder, det beror ju inte bara på hur duktig man är själv att följa dem, utan beror också på vad man har för barn och vad barnet är i för period. Det är iallafall min övertygelse. Jag menar bara, att du Fatima inte ska känna dig sämre för att du valde att mer följa barnets rytm. Jag gjorde likadant, för mig kändes det självklart att låta bebisen sova färdigt, vi hade ändå rutiner. Våra barn är bra på att leka självständigt trots att vi inte gjort riktigt såhär. Men det väljer ju var och en vad som känns bäst -och nej jag menar inte som något påhopp på dig Clara som väljer annorlunda 🙂 ! Finns fler bra sätt :-)!

        1. Sedan måste man ju inte följa en särskild metod eller filosofi (typ AW) för att man låter sitt barn leka själv eller för att man tror att barn i allmänhet anpassar sig efter “flocken”… ett himla tjat om AW i alla kommentarer på inläggen, vore kul om Clara uttalade sig då många verkar tro att hon följer barnaboken i sin vardag istället för att helt enkelt gå på sin egen känsla och filosofi som de flesta av oss gör. Metoder bör enligt mig undvikas, lita på ditt eget föräldraskap istället.

          1. @Jennie: Vad då “himla tjat”? Jag menade inte att jag tror att Clara följer AW till punkt och pricka! Jag har precis börjat läsa bloggen, och har inte skrivit om AW förr, utan kände bara igenom det hon beskrev därifrån! Jag tror att många av oss som får barn nu läser väldigt brett (ja, vi “duktiga flickor”…) och inspireras av olika ansatser, jag gillar såväl Jesper Juul som AW – och försöker gå på magkänsla. Det här med magkänslan tog lite tid för mig för jag var rätt så osäker i början. Jag tror inte att ngn följer metoder rakt av idag, vi tar inte till oss kunskap på det viset generellt. Däremot kan man låta sig inspireras.
            @Tette, tack! Och ja jag tror som du, men jag var rätt så osäker som nybliven mamma, idag är jag lite bättre på att lyssna på mig själv.

          2. Fatima! Jag menade inte det som kritik mot dig, ledsen om du uppfattade det så, det har bara varit så många kommentarer under olika inlägg om AW och hennes metoder. Tycker det är tråkigt när man måste försöka passa in föräldraskap och tankar kring detta i olika “metoder” och filosofier bara för att de blivit publicerade. Om barnet sitter och trivs med att leka ensam så går väl de flesta föräldrar och gör något annat, inte sitter och tittar på, utan att för den delen ens ha läst Barnaboken – om du förstår vad jag menar! Jag tror tyvärr att många föräldrar har så dåligt självförtroende idag, som att man inte klarar av de basala sakerna själv. Ta kosten som exempel, vi blir intutade av Semper mfl att vi måste KÖPA PULVERVÄLLING och ge tillv åra barn för att de ska få i sig allt de behöver, istället för att helt enkelt laga varierad kost till dem själva! Vi ska ha andningslarm, köpa bilbarnstolar upp till 36 kg fastän barnen egentligen är för stora för stolen då, gå på babysim från 3 månader för att barnen ska lära sig “vattensäkerhet”… etc etc…. vi måste lära oss att lita mer på vår magkänsla och inte lyssna på de som vill tjäna pengar på oss! Visst kan man inspireras av läsning, självklart, men att helt anamma “metoder” tror jag inte på då alla barn, familjer, föräldrar och hem är olika. Hoppas du förstår vad jag menar! (Ser ut som min svarskommentar kommer att hamna ovanför din, det gick inte att trycka på svara på ditt senaste inlägg men du kanske ser denna ändå….)

          3. ÅH vad jag håller med dig Jennie! Varför är vi så osäkra? Allt kring barn (det du beskriver så träffande i ditt inlägg) är så konstruerat att magkänslan försvinner i alla råd från semper, reklam från Nestlé, gratis-bebispaket från BB osv osv… Jag förstår dig och tar inte alls illa upp! kram!

  6. Har också märkt hur mer effektiv man blivit sen man blivit föräldrer. Varenda sekund som man får själv ser man till att utnyttja. Det är ganska härligt att man verkligen tar vara på tillfället. Härligt att äta frukost själv ibland 🙂 Nu ska man själv ha bebis nr 2 snart, kommer bli intressant hur det blir då. Med två småttingar som skiljer 1,5 år mellan. Har du några fler barnfunderingar? Vill du ha syskon till din lille kille?

  7. Underbart att höra 🙂 Jag kör med det själv. Han sitter i lugn och ro och leker eller filosoferar, oftast somnar han om…

  8. åh, bra tips Clara! Ska prova detta när min dotter kommer till sitt-stadiet om ett par månader. Jag har tidigare varit nanny och passat många barn. Ett par saker jag lärt mig är hur viktigt det är att kunna leka själv och försöka minimera el helt skippa TVn. De barnen var roligare, mer nyfika etc än de som konstant tittade på film och inte kunde underhålla sig själva utan vuxnas sällskap när det gäller lek.
    Ser mig som en rättså avslappnad mamma utan alltför mkt regler och teorier- men detta kommer jag jobba stenhårt på!

    1. Det går utmärkt att starta redan innan de kan sitta:-). De kan ligga på rygg och kolla/fingra på saker som du hänger upp i sängen!

  9. Om jag har sovit dåligt eller känner mig lite hängig lägger jag mig mitt bland barnen i deras lek och halvslumrar. Det funkar också. Jag är där de vill ha mig samtidigt som jag kan koppla av. Ja, man måste vara snäll mot sig själv.

    1. Ha-ha! Det känner jag igen. Jag la mig faktiskt i dörröppningen och blundande. På så vis blev blev jag varse när småttingarna försökte sig på alltför stora utsvävningar…Någon gång ibland när man höll på att bryta samman av sömnbrist. Rummet var barnsäkrat + att mammaöron ju faktiskt även hör bra i sovande tillstånd…

      1. Jag kan skriva under på den varianten också 😉 har räddat många dagar med lite småslummer på lekmattan i barnrummet 🙂

  10. Underbart! Både för mamma och lillen! Vi har också kört med ensamlek hos oss. Nu har det fallit bort lite, men å andra sidan har barnen blivit superbra att på egen hand aktivera sig själva. Det kommer nog av den “schemalagda” ensamleken vi hade tidigare. Antar jag! Tror det är superbra för deras självkänsla!

    Vill passa på att tacka för en superbra, fin, underhållande och inspirerande blogg. Följer den med nöje! 🙂

  11. Vad bra det låter! Men jag undrar varför du väcker honom o inte låter han sova så länge han vill?

  12. Jag skulle också önska att min dotter blev lite bättre på att sysselsätta sig själv. Morgonrutin här är Bolibompa och då måste jag vara med och helst också lillebror (oavsett om han ligger och sussar fortfarande). Jag får helt enkelt försöka lyckas bättre med lillebror. Det är skönt att ha två barn, de misstag man gjorde första gången har man en chans att reparera, gör om, gör rätt.

  13. Ska prova det när lill-killen har blivit lite bättre/starkare på att sitta-vill inte att han faller framåt mot leksakerna. Han är ganska duktig på att ligga på mage och leka själv 🙂

  14. Jag tycker inte alls det låter så mysigt. Mer fängelselikt.. Det verkar som om du kör Anna Wahlgren hard core. Vet du om att hennes metoder är polisanmälda och anmälda till barnombudsmannen, samt att många forskare på området anknytning avråder föräldrar STARKT att följa hennes metoder?

    1. Jag läste inget i Claras inlägg om att bäbsien är missnöjd. Jag tyckte snarare det lät som att båda blev mycket nöjda.
      Jag förutsätter dessutom att Mamman ifråga (alla mammor som skrivit här) inte stänger in barnet utan har ett öra åt ungens håll och finns där om något skulle gå på tok. Har svårt att tänka mig en mamma som tycker det är mysigt att höra barnagnäll i en timme och känner att båda är nöjda med det. alltså.

      1. Jag skrev inte heller något om någon missnöjd bebis. Jag förutsätter också att man inte låter en bebis sitta och gnälla i en timme. Jag tycker ändå att det låter knasigt.

        1. Ojoj, Lina. Det där med ensamleken är inget man kan tvinga ett barn till, utan är något som en del barn gillar och gör de det är det ju en win win…

          Mina killar ville tyvärr inte leka själva på morgnarna i den åldern, men leker trots det självständigt hela dagarna nu som tre- och femåringar.

      1. Om du låter honom sova ut på morgonen och han är vaken lite längre på kvällen har ni tid att umgås då? Då kanske ni kan leka tillsammans istället. Tror inte du behöver vara rädd för att han ska vända på dygnet helt. Vi är normalt dagaktiva varelser och de flesta brukar hitta dygnsrytmen alldeles av sig själva.

        1. Jag vill inte att han ska vara vaken på kvällen. Vi umgås elva timmar om dagen sju dagar i veckan. Efter klockan sju på kvällen ska han sova så att jag får tid att bara vara med min man och ta hand om mig själv!

          1. Men Clara, en bebis kanväl intevända på dygnet?!? Knappt att jag som vuxen kangöra det!Jag undrade nämligenockså varför du väckte honom…enbebis kanintesova hurlänge som helst…å andra sidan är det bra med rutiner!

        2. Jag kör inga “metoder” för de biter inte på mitt barn. Han är en nattuggla sedan födelsen. Det har varit 6 år i sträck nu då vårt barn har inte gått i säng förre kl 9. I 6 år har vi inte haft någon egen tid om kvällarna. Även fast det är mysigt att umgås med lillen men kroppen till slut säger ifrån, och jag är som resultat jämnt trött och ofta deppig. Så Clara gör alldeles rätt.

    1. Men herregud! Klart man måste väcka barnet för att ge det lite stabila dygnstider! Även vuxna mår bra av regelbundenhet och rutiner! Att gå och lägga sig och vakna på samma tider varje dag tror jag alla egentligen mår bra av!

    2. Min son hade kunnat sova till 9 på morgonen om han inte blev väckt, då är det precis som Clara också säger, han vänder på dygnet och går inte att natta förrän sent på kvällen. Rutiner är jätteviktigt för oss i vår familj och jag tror att alla mår bra av att ha rutiner.

  15. Oj så härligt det där låter. Väcka sitt barn kl 7.. vilken dröm det skulle vara, här väcks vi kl 6 av en överenergisk busunge… ja kan ju alltid hoppas det kommer längre fram han är ju bara snart 7 månader… 🙂
    Fler tips kring barn och uppfostran vore kul!

  16. så gjorde jag också när min -idag 22-åriga-dotter – var liten. Ä
    En av sakerna som alltid fanns med var ett litet rött leksakspiano och det spelade hon alltid på mot slutet av timmen. Så då visste jag att det var dax att avsluta stunden!

    1. Haha, vad gulligt 🙂

      Och Clara: det låter ju toppenbra! Skönt för dig, nyttigt för honom.

  17. Jag blir förundrad över hur man kan tycka att detta med ensamlek är något negativt – Stackars barn som inte får möjlighet att ha ensamstund!! Vad duktig du är Clara som har fått in så bra rutiner. Skönt för alla inblandade!//Kram Fia

      1. Skulle det vara bättre om hon släppte lös ungen på golvet lite då och då, typ sådär runt halv 5 en dag, och kanske runt 11 en annan?

      2. Men snälla nån Lina – bara för att du inte skulle tycka att det var så kul att sitta inspärrad i en spjälsäng (för jag antar att det är så att du medvetet eller omedvetet reflekterar dina egna preferenser) så betyder inte det att det upplevs på samma sätt av barnet. Om lillen är verkar nöjd så är han nöjd. Barn i den åldern kan inte låtsas ha det bra.

        1. Nej, barn i den åldern kan inte låtsas ha det bra, men barn i den åldern kan ha lärt sig att det inte är någon idé att protestera för det är ändå ingen som lyssnar, precis som Anna Wahlgren vill ha dem.

    1. Tycker nog att det där med egentid brukar komma av sig själv. När jag tar hand om disken, lagar maten, hjälper storebror med kläderna eller att borsta tänderna osv. Då leker lillplutten själv helt enkelt. Har aldrig behövt planera in det i ett schema vilket jag tycker varit skönt. Egentid för min egen del får jag när lillen sover och de stora är hos dagmamman/skolan. Räcker gott och väl för min del.

  18. Tycker det låter helt tokigt att väcka sitt barn för att själv gå och ta sovmorgon =) Här är det vi som brukar vakna av glädjetjut från våran lille kille vid sextiden och då går vi upp och startar dagen i lungt tempo tillsammans… Kanske inte alltid är jätte pigg men vad gör det om hundra år när den här tiden är över och aldrig mer kommer igen? Tar vara på varje sekund jag får med min lilla plutt och inga sovmorgnar i världen skulle få mig att vilja byta bort dem =) Sova gör jag när han sover!

      1. inte alls… berättade bara om hur vi har det här. Låter som om du tycker det är störande att inte vara beroende av att ha “egen tid”… Alla gör väl som de vill och jag tror att alla har sitt sätt att umgås med sina barn och det ena behöver inte vara mer rätt än det andra…

  19. Rätt, så rätt. Både för dig och gossen! Jag är av uppfattningen att ensamlek är viktig och precis så där har jag alltid gjort med våra knoddar.

    Annakarin

  20. Javisst, är detta med ensamlek Anna Wahlgrens idé. Skriv gärna det, Clara!

    En kvinna som har fostrat nio barn har såklart en massa vettig erfarenhet av barn i alla åldrar. Jag hade mycket stor nytta av Barnaboken när jag fick mitt första barn. Då visste jag INGENTING om hur barn skulle skötas och behövde verkligen information. Alla barn är olika och det går inte att köra samma “metoder” på alla.

    Nu har jag en baby igen. Den här gången behöver jag inga råd utifrån, jag har kunskapen nu. Ensamleken är ett stående inslag hos oss, och inte bara på morgonen. Vår lilla nyfikna unge sitter ofta i full begrundan över ting runtomkring sig.

    Som vanligt dyker det upp kritik mot att en mamma uppskattar och vill ha egen tid. Det är så tröttsamt. Små barn tar mycket tid och energi och ibland kan man faktiskt behöva stunder för annat än barnpassning. Man är inte en sämre mor för det.

    Barn som lär sig att trivas i sitt eget sällskap blir trygga barn.

  21. japp en strålande idé som fungerar på en del barn, min förstfödda kunde leka själv i timmar…mitt andra barn hade max suttit så i en minut.
    Mina enäggstvillingar hade inte ens gjort lika. L hade klättrat ut medan C hade stillsamt lekt…vart vill jag komma, ju just nu är jag lite känslig för påstående som ens antyder att allt man gör med sitt barn som fungerar bra fungerar per automatik på alla ungar 😉
    Menar inte att du Clara säger det, men det var bara en tanke som kom upp i mitt huvud!
    Fortsätt njuta av morgontimmen 🙂

  22. Låter precis som det Anna Wahlgren beskrev i sin barnbibel. Underbart att det funkar i alla fall. Det när neurotiska underhållandet av barn begriper jag inget av. Föräldrar är ju inte barnets privata lekkamrat och underhållningsmaskin. och barn mår bra av att vara uttråkade, inte uttråkade till döds men en tråkig dag här och där skadar ju ingen.

  23. Min dotter har lite böcker och saker utanför spjälsängen som hon når på morgonkvisten och brukar kunna underhålla sig själv ett tag på morgonen så att jag inte behöver gå upp. Jag hör att hon pratar för sig själv och är nöjd och har inte ett dugg dåligt samvete att jag kan ligga kvar en sväng till i min säng! Min filosofi har varit att det inte ska vara roligt att gå upp före kl 7 på morgonen…har funkat för det mesta än så länge!

  24. det är ju just det som är “fel” med dagens vuxna…de har så svårt för att låta barnet ha lite “småtråkigt”en stund eller två…herregud det är ju så deras kreativitet börjar frodas…fantasin får lite fart…har mött så många vuxna som tycks tro att alla andra(tex. dagispersonal)är de enda rätta för deras barn att de knappt törs ta hand om de själva….sönderstressade barn med massor av frididsaktiviteter så att deras egentid med inget inte ens finns med i planeringen..barnas alltså..de vuxna lämnar många gånger barna på dagis för att själva kunna få sin egentid…helt sjukt i mina öron…clara gör precis så bra saker som är bra för alla i hennes lilla familj och kommer att få en harmonisk liten bertil med allt vad olika åldrar heter…tonåren har faktiskt sin tjusning..även om det nu är ett bra tag till bertil är där….

  25. Jag har aldrig fördjupat mig i något om eller av Anna Wahlgren så jag hade ingen aning om att hon förespråkade morgonlek. Vi har i alla fall haft som rutin sen lillen var ungefär 6 månader att han vaknar, får frukost och sen får sitta i sängen och leka med sina leksaker medan jag och sambon antingen sover en liten stund till eller gör annat som måste fixas. Jättebra tycker jag då jag tror att det är bra för barnet att faktiskt få roa sig själv den där stunden. Nu är min son snart 15 månader och han leker gärna själv när vi är hemma, att “laga mat” är favoritsysselsättningen nu sen han fått eget rum. Det är ju jätteskönt som förälder att veta om att ens barn klarar av att roa sig själv medan man gör annat. Att vår lilla kille hittills verkar vara en väldigt trygg och harmonisk person tror jag beror mycket på att han fått egenstunder varje dag sen han var mindre. Inte enbart såklart, men jag _tror_ att det är en bidragande faktor.

  26. Förstår inte varför man måste dra in det här med metoder hela tiden. Jag är inte påläst med den här Anna Wahlgren (har inte ens några egna ungar), men att barn lär sig leka på egen hand känns ju som en bra grej. Att barn också lär sig att det finns tråkiga dagar. Min sambos systerdotter bli konstant underhållen när hennes morföräldrar hämtar henne på dagis. Hon kan inte ens lägga ett pussel ensam, utan måste hela tiden ha någon att leka med. Hon är fyra år. Klart man ska leka med sina barn, det är inte det jag menar, men när man känner sig tvingad, så är det inte heller särskilt kul.

  27. Nu förstod jag inte riktigt. Sover du medan din son sitter själv och leker? Är du inte rädd att det ska hända honom något?

      1. Nej, det vet nog inte jag heller exakt. Reagerade nog lite på magkänsla. För mig har det alltid varit naturligt att finnas till hand, att ha ett vakande öga/öra åt barnets håll. Skulle ha svårt att gå och lägga mig om barnet var vaket. Sen antar jag att din son, precis som min 8-månaders bebis, ständigt utmanar både sin kropp och leksaker runt omkring sig. Kan tänka mig att han kan fastna i någon olustig ställning, tappa ner en leksak på golvet, ställa sig upp och inte våga sätta sig ner själv. Alternativt kanske han behöver hjälp med något basalt behov, att han har bajsat, är trött, behöver kramas, är snorig osv. Hoppas du är nöjd med svaret. Se också mitt svar nedan under “Sara”.

        1. Ja men han säger ju till om han blir ledsen! Jag är van vid att lämna mitt barn själv eftersom han sovit i eget rum sedan han var tre månader ungefär. Trivs han inte är det omöjligt att missta sig 🙂

  28. Vi sover till 9, mornar oss / myser minst en halvtimme sen går vi ner och äter frukost. Eftersom jag inte är någon morgonmänniska, är jag glad att min dotter inte heller verkar vara det.

  29. Så gjorde jag också när mitt barn var bebis. Idag är hon fem år, går upp och tar sig lite frukost själv om hon vaknar tidigt på helgen, och leker sen ett tag på sitt rum. Sen äter vi “riktig” frukost tillsammans, utvilade föräldrar och ett glatt självständigt barn! Jag har inte det minsta dåligt samvete, hon är världens nöjdaste. Är också nyfiken på vad Anna ovan är rädd ska hända?

    1. Vi har grannar som gör på liknande sätt. Kontentan av det är att deras tjej, nu 6 år, kommer över till oss istället. Här har hon närvarande vuxna som har tid att både se och lyssna. Jag upplever inte att hennes “ensamlek” gjort henne trygg, som så många talar om, utan snarare vilsen och ramlös. Självklart kan man inte jämföra rakt av, men det kanske kan förklara min tveksamhet inför små barn som förväntas reda sig själv utan vuxenstöd.

      1. Men det är väl ändå stor skillnad mellan att “förväntas reda sig utan vuxenstöd” och att få leka ifred bland gosedjuren i sängen en timme varje morgon? I samma trygga säng som de sovit gott hela natten? Jag tror inte att man ska underskatta sina barns förmåga och självständighet. Trivs de inte själva så säger de ju till – det finns inga bebisar som kan “låtsas” trivas för att föräldrarna inte ska behöva vakna.

        1. Mitt svar var en reflektion av Saras kommentar och min avsikt var inte att du skulle jämföra ert förfarande med Bertil rakt av. Precis som jag skriver kan vi inte jämföra utan min avsikt var att förklara den känsla jag bär på, varför jag är tveksam inför att lämna barn utan uppsyn utifrån den erfarenhet jag har. Mycket kan hända utan att ett barn högljutt protesterar. Självklart ska man aldrig underskatta sitt barns förmåga eller självständighet, däremot kan jag inte se att dessa förmågor skulle växa genom att barnen lämnas ensamma.

  30. Underbara Clara – ett fantastiskt passande bloggnamn. Att läsa din blogg är som att sitta i sitt favorithörn i soffan med en kopp te, en bok och ett tänt ljus i en mässing ljusstake (…det ÄR detaljerna som gör det). Idag gjorde jag ett misstag och gick in och läste bloggkommentarerna och jag kände att det är så många av kommentatorerna som jag vill skälla på – så arg blev jag. Känslan att ha rest sig upp från sitt favorithörn för att att irriterat vandra fram och tillbaka infann sig (…inte alls angenämt med andra ord). Jag har bara en sak att säga: Tack! Tack för att du fortsätter leverera fantastiska inblickar i ditt liv. Om jag hade valt att skaffa barn hade jag önskat bli en förälder som du – en varm förälder som ger en uppväxt i ett varmt hem. Det genomsyrar hela din blogg. Det blandat med feminism och att stå för vem man är gör att jag märker din blogg med ett hjärta.

  31. Vi gjorde något liknande då och då när man hade behov av att göra något annat. Sen fick lilltjejen vara i sin säng i samband med sovningarna tills hon ropade på oss. Ofta kunde hon roa sig själv någon timme utan leksaker.
    Nu är hon 3 och hon kan ju kliva upp ur sängen själv när hon vill, men morgnarna brukar ofta börja med att hon vaknar och ligger och lallar ett tag för sig själv innan hon kommer upp. Mysigt att lyssna på och skönt för henne att hon kan vakna i lugn och ro tror jag. Min dotter har aldrig mått bra av att bli väckt och det har varit väldigt svårt att styra hennes dygnsrytm på det sättet, men det där vet ju mammor bäst när det gäller deras egna barn, man blir ändå expert på sin egen lilla älskling.

  32. Så gjorde mina föräldrar med mig. Älskade mina ensamma lekstunder i morgontimmarna. När jag blev större hade jag mitt leksaksskåp där jag satt läääänge i min egen lilla värld. Har alltid tyckt om att roa mig på egen hand! Det är en skön gåva.

  33. Hehe, jag tycker det låter skitbra. Önskar att jag gjort lite mer sådär när min son Marley var liten. Faktum är att mamma tjatade hela första året “Lääääs nuu Barnaboken, den är asbraaaa”, fast jag gjorde inte det förrän nyligen. (om du nu följt hennes tips ((Anna W:s/min mammas)) vet jag inte, men metoden låter ju ganska lik). Stor kram! Lina B

  34. Helt okej idé, så länge barnet är nöjd och ni har uppsikt…att ta sovmorgon är med andra ord INTE okej. Eller, jag kanske ska fråga vad ni erbjuder för leksaker? Är de så säkra att det är HELT omöjligt att barnet kan få något i halsen och kvävas? Jag har jobbat som förskollärare i många år och har varit med om en hel del…

    1. Nej, självklart inte. Jag ger honom mest knivar, saxar och små vassa saker att leka med i sängen. Förutom ärtor och grus och tabletter till diskmaskinen att knapra på.

  35. Haha, jag skrattar inte åt det du skriver utan åt en sak som min pappa har berättat några gånger. Han hörde om några som pratade om att “barnen kommer vakna till lite, och sedan kunna sitta och leka själva i sängen medan föräldrarna vaknar till” (typ så). Haha och så fick de mig som ville upp med en gång och sätta igång när jag vaknade, jag ville inte mysa utan mest stå upp och hoppa. När jag blev äldre lunde jag väcka mamma på lördagsmorgonen och fråga “kan vi inte storstäda”. Jag har noll erfarenhet av barn när de är riktigt små men vad jag har hört och sett så är barn olika. (att tillägga: idag är jag lugnare och gillar inte att storstäda)

  36. Du behöver varken vara hånfull eller sarkastisk. Jag är omtänksam om ditt barn, och önskar att du förstod det. Det KAN lossna saker från leksaker som man inte alls har tänkt sig och barnet KAN få saker i halsen. Ligger du dessutom och sover (i ett annat rum, antar jag…) och är utan uppsikt över ditt barn, ja då är det katastrofalt i min värld. Samma sak gäller t.ex. vid en badstrand – man kanske tror att ett barn som håller på att drunkna ska vifta med armar och skrika osv. men nej, med panik i blicken sjunker det under ytan, ofta tyst och stilla. Så uppsikt är självklar även där. Jag HAR sett många olyckor i mitt yrke, och varje gång står man frågande om hur i hela fridens dagar det kunde hända…men, det är DITT val – och DITT ansvar. Och härmed har jag lämnat MIN åsikt.

    1. Det jag undrar, JoVi, är; Om du har sådan uppsikt över barnen, hur kommer det sig då att det ha skett olyckor med dem öht? 😉
      Fånigt att jämföra ensamlek i sin trygga säng med att drunkna. Klart olyckor kan hända, men man kan faktiskt ha uppsikt över sitt barn utan att sitta och glo på ungen 24/7. Barn i Bs ålder brukar inte vara blyga med att säga ifrån när de inte trivs.

    2. Jag menade inte att vara hånfull. Men du kanske borde tänka på hur du låter när du går omkring och berättar för andra föräldrar vad som är ok och inte. Jag skulle aldrig lämna min son med någon typ av leksaker man kan göra illa sig på. DÅ vore ju jag en idiot. Det är väl självskrivet att jag inte gör det när han ska vara ensam? Man kan inte svälja ihjälp sig på Duplo och mjuka bollar.

  37. Rutiner är bra, och visst kan man behöva väcka barn ibland, men kan precis som du själv behöver sovmorgon ibland kanske din lilla son också behöver det. Egenlek i sängen är ju också bra att dt funkar, då kan man ju använda sig av det ibland, men själv har jag flätat in den där egenleken i vardagen, det har alltid fallit sig naturligt att mitt barn lekt själv. Samma med min egentid, den kommer på lite olika tider på dygnet och inte lika mycket varje dag, men nog får jag den där egentiden ändå.

  38. Hej!
    Precis så gjorde jag med mina två barn. De har överhuvudtaget lärt sig att leka själv mkt – jättebra när de blir äldre.
    /Sara

  39. Man skaffar inte barn för att sedan tro att man ska få sova lika mycket som innan…… Och inte heller att man ska få egentid, när man vill.
    Man får sluta att vara lika mycket egoist och istället låta barnet stå i centrum. I alla fall den första tiden.
    Jag har själv en bebis på 7 mån. Han vaknar några ggr varje natt, och vill fortfarande ha mat en gång tidigt på morgonen. Vid 3-4 tiden ungefär. Sen vaknar han kl 6 varje morgon och vill stiga upp. Han sover sedan 2 ggr per dag och endast en halvtimme varje gång. Det blir inte mycket egentid eller sömn för mig. När han fick tänder, så hade han det jätte besvärligt och vaknade flera ggr/natt och vi fick gå och bära honom i timmar………Men jag är ändå världens lyckligaste, och tror att med tiden kommer det säkert att bli mer tid för sömn och för att göra saker för mig själv/med min kära sambo.

    1. Jag blir så trött på att mammor ska manifestera sin kärlek med hur mycket de offrar för sina barn. Jag är helt övertygad om att du är en fantastisk mamma – men det har inget att göra med att ditt barn inte sover om nätterna eller att du aldrig får vara ifred. Försök inte med sådana argument. Min son sover tolvtimmars nätter i sin egen säng. Han slutade nattamma när han var tre månader (vilket är i senaste laget enligt bvc sköterskan). Är jag en bättre mamma en dig? Eller en sämre kanske? Nej, men en mamma med en annan toleransnivå. Det handlar inte om egoism att man vill sova på nätterna. Barn vill också sova på nätterna! Men vi vuxna är olika och har olika ork. Härligt för dig att du inte lider av att sova så lite och ha så lite egen tid. Det är tur att du känner så för annars skulle du kanske uppleva situationen som jobbig. Jag skulle lida enormt av det och det skulle gå ut över min son. Därför har jag valt en annan väg med mitt barn. Det handlar inte om egoism och vem som är en bättre mamma. Det handlar om ork och toleransnivå. Och det är något helt annat.

      1. När jag läste det så här lät din bvc-sjuksköterskas råd tyvärr både felaktigt och otidsenligt. Antar dock att det låg en hel del komplicerande faktorer bakom ditt avslut av nattamningen som inte kommer fram, och som du antagligen inte vill berätta om här. Arbetar själv inom yrkeskategorin. Varför skriver jag det här? Antar att jag vill uppmärksamma andra som läser kommentarsfältet att man kan fortsätta med nattamningen mycket längre, gärna ett år eller längre.

        1. Eftersom du hör till yrket så vet du säkert att alla barn är olika. Lilla Bs mamma har skrivit tidigare i veckan att han äter rejält både till frukost, lunch och middag och det långt ifrån bara mjölk. Då kan man tänka sig att man är mätt efter maten och sover gott och länge. Min unge däremot har ammats på heltid under ett helt år för ingen annan mat estimerades. Jag fick amma varje 21/2 timme hela året så att han skulle bli mätt någon gång och logiskt nog pågick även nattamningen mycket längre än Claras.

          1. Annars håller jag med dig om att det är inte BVC skjöterskan som ska lägga sig i hur länge ska nattamningen pågå.

          2. Du har helt rätt. Alla barn är olika och alla föräldra – barn par är unika. Jag utgick nog från en 3-månaders bebis, och då brukar det vanligtvis inte finnas så mycket mat på menyn än ;-). Det jag reagerade på var bara att en bvc-sköterska sagt att det var i senaste laget att avsluta nattamningen vid just 3 månader. Lät lite märkligt tyckte jag. Du har absolut rätt i att det är något som föräldrarna bestämmer i samspel med sitt barn. Hur som helst verkar du ha gjort ett fantastiskt jobb med ditt barn. All heder till dig.

        2. nej det var inget komplicerat eller sorgligt alls. Jag vill helt enkelt sova ifred om nätterna och han klarar sig utmärkt utan mat i tolv timmar. Han behöver sova – inte äta!

          1. Ja, det är ju så olika det där. Min tre månaders behöver fortfarande äta var tredje timme på natten (och där emellan sova nära, nära, mys!) Låter som ett väldigt märkligt uttalande av din BVC-sköterska att det skulle vara ‘i senaste laget’ att sluta amma på nätterna redan, som att det var en sanning för alla. Hon borde ju veta att bebisar också är små individer och att just sådana uttalanden kan vara väldigt stressande för en förälder.

  40. När jag läser kommentarerna här så känner jag mig så jävla glad att mina barn är relativt stora nu. Det finns inte ord för att beskriva allt jävla besserwissrande som SPÄDBARNSFÖRÄLDRAR ägnar sig åt.
    Ni sitter på era höga hästar och klagar över att hon, GUD FÖRBJUDE, lämnar sitt staaackars barn att (nöjt) leka ensam. Och rutiner! FY FÖR DEN LEDE! STACKARS barn som måste ha rutiner!
    Och sovmorgon? Ja, jag är ju helt övertygad om att Clara väcker ungen, limmar fast honom i fängelsesängen, ger honom några väl valda dödsleksaker att greja med innan hon själv sköljer ner en ask valium och däckar till framemot 8 dagen efter.

    Seriöst. Skärp er. Lär er att slappna av lite själva, det skulle både ni och era barn må bra av. Framförallt era barn för att ha föräldrar som klistrar sig på en är inte heller bra.
    Känner man att man måste gnälla över hur andra har det så kanske problemet egentligen är att man inte har det så bra själv?

    Och märk jävligt väl mina söta mödrar; Clara m.fl ÄR inte Anna Wahlgren eller hennes metoder. Jag fullständigt avskyr AW:s metoder, men man måste skilja på sak och person, och således döma enskilda fall.

      1. Ja, men det är SÅ skönt att slippa spädbarnsbubblan! Jag fick mina barn tidigt så nu börjar mina jämnåriga få barn och jag får uppleva det här jävla skitsnacket ännu en gång. “Ja, hörde du Anna, hon har börjat ge Melker smakportioner och han är bara 3 månader!!”, “Minna lät Olivia skrika i 5 minuter igår, snacka om barnmisshandel!”.

        De jag känner som har barn i samma ålder som mina är mer chill och man är mer förstående. Dels så sitter man inte och analyserar sönder ungarna och försöker använda metoder, för newsflash, de är människor. Här hemma behandlar vi varandra som människor. Vi skrattar, gråter, myser, skriker, hjälper varann och stjälper varann. Det går inte en dag utan att några i familjen ryker ihop och jag gissar att många prettospädisföräldrar här skulle dö om de fick se hur det ser ut i en helt normal familj där man lever livet och inte lever för bebisen.

  41. Clara skrev ju det här inlägget för att hon var så glad och nöjd för att det funkar så BRA – varför ska vissa då ändå leta fel, klanka ner och ge “råd” om att göra på nåt annat sätt?! Acceptera att folk är olika, i föräldraskapet likväl som i övrigt, och bebisar är olika! Så länge alla de inblandade är nöjda och glada är det ju bra!