Jag känner mig lite vissen idag, precis fyra år sedan mamma dog. Jag tror vi tar och hörs i morgon istället. Ha en lugn och fin kväll allesammans, det ska jag försöka ha
Jag känner mig lite vissen idag, precis fyra år sedan mamma dog. Jag tror vi tar och hörs i morgon istället. Ha en lugn och fin kväll allesammans, det ska jag försöka ha
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
117 svar
O nej! Skickar massa kramar!
Ja vad ska man säga, knoppa till dig i natt och blomma om i morgon?
I slutet på december skickade en läsare ett mail till mig med en massa frågor som hon ville att jag skulle svara på och publicera i bloggen. Jag kämpade mig igenom typ hälften av frågorna, för jag tyckte att det var lite roligt att spexa till svaren med tokigheter. Men så kom jag till frågan: När träffade du din mamma senast? Ja det var den 2:a december 2003, den dagen som hon dog…. Och så dog hela grejen med de där frågorna. Jag mailade dock hälften de frågor som jag svarat på till tjejen som skickade dem till mig och nu mailväxlar vi och hon är både rolig och snäll!
Försök att minnas de fina stunderna även om det kan kännas orättvist och tungt att behöva mista sin mor så tidigt i livet.
Kram Mrs G
årsdagen är alltid jobbig. kramar till dig
Varje dag är ”jobbig” och tiden läker inga sår. Men det är okej att ha det jobbigt, det är okej att vara ledsen när man förlorat en så pass viktig person i sitt liv och ibland kan man även le åt de fina minnen man bär med sig.
Med tiden bleknar de smärtsamma minnena i alla fall och man kan minnas personen med glädje utan att det gör jätteont i hjärtat. Det är skönt när tiden går, och ju rikare liv man lever desto lättare känns det att vakna på årsdagarna.
Minns allt det fina och gråt en del.
Kram!
Kram på dig Clara!
Då kommer här en massa styrkekramar från mig till dig.
KRAM
Din mamma ser sin fina flicka var så säker!
Styrkekram! Känner igen din känsla på Lördag är det 2år sen cancern tog min pappa!
Jag vet hur det känns, min mamma dog när jag var 21 år och årsdagen närmar sig med stormsteg. Hon har varit död i sju år snart, helt ofattbart!
Kram på dig idag.
kram och kärlek till dig!
Kram till dig! Den är så konstigt det där med tid. För om jag tänker på vad jag gjorde för fyra år sen så känns det så himla längesen. Men när någon går bort så känns inte åren som gått som så lång tid Jag vet det för att min pappa gick bort för två år sedan och medan en del av mig tycker två år sen är länge i vissa perspektiv så känns det aldrig så när jag tänker på honom. Det är svårt att förklara för andra som (lyckligt nog!) har sina nära och kära här, tycker jag. Hur som – KRAM!
Usch vad jobbigt. Skickar tankar och kramar åt ditt håll. Ta hand om dig!
Massa kramar till dig!
Åh Clara <3
Jag hoppas att också du får en lugn och fin kväll Clara – årsdagar kan verkligen vara tunga, men min erfarenhet är ändå att det lättar år för år. Förra våren var det fem år sedan min fästman dog – jag kom på först dagen efter att årsdagen passerat. Äntligen är minnet av honom är större än sorgen är bunden till dagar. Det var en oerhört skön insikt.
Varma tankar till dig.
Åh vad fint och insiktsfullt skrivet.
Kram Mrs G
Håller med, jättefint therese. Om än sorgligt.
Det var sorgligt, han var bara 24 år, och otroligt tungt, men också sådana sår läker. Idag är jag gift med en annan man som jag älskar högt, vilket också hjälpt sorgen i rätt riktning. Det tog ett par år innan jag alls vågade knyta an till människor (de kunde ju dö!) men sen träffade jag min man och allt ”lossnade”. Det är också en otrolig känsla. Tillit.
Oj, tack snälla!
Tack ska du ha. Jag har undrat. En nära släkting till mig gick bort i höstas efter ett ovanligt långt och rikt liv. Hon dog fort omgiven av sina nära och led inte. Och ändå blir jag så fruktansvärt ledsen när jag tänker på henne. Jag skulle verkligen vilja tänka på allt det fina – hon hade ju för sjutton levt färdigt! -men jag blir bara ledsen. Skönt att du skriver att det vänder så småningom.
Jag försöker att se döden som en del av livet. Den är inget konstigt, inget som är fel eller underligt. Den kan vara tung och smärtsam att bära, men den är en del av livet. Det samhälle vi lever i idag har städat in döden i något mörkt hörn där vi aldrig vågar prata om den, och där döden nästan alltid är sjuklig. En modern människa ska inte dö!
Jag tror vi gör oss själva en otjänst. Jag försöker att glädjas åt dem jag har omkring mig, den tid de finns hos mig. Jag sörjer och saknar när människor jag älskar dör – för visst katten gör det ont – men jag försöker också påminna mig själv att det är precis som det ska. Människor föds, människor dör. Det är under de premisserna vi finns här.
Varma tankar till dig Marie.
Varma tankar och många kramar till dig Clara
All kärlek från mig, min dog på min tolvårsfödelsedag- och det känns fortfarande lika mycket varje år….
Inte lika mycket så klart, det jag menade är att det känns fortfarande trots att det gått så många år. Och jag kan minnas alla detaljer ifrån den dagen, som hur det luktade ute och hur det kändes i kroppen när jag fick beskedet- ja en årsdag är tung…
Men å vad jag känner med dig! Jag förstår om du blir sorgsen på årsdagen! En stor varm kram vill jag ge till dig!
Ta hand om dig!
Kärlek till dig. kram!
Stor styrkekram! Vet precis hur du känner. Den 18:e var det fyra år sen min mamma gick bort å i mars är det tre år sen pappa somnade in. Början av året känns alltid tung av saknad. Men jag ska va glad över att jag hade så underbara föräldrar iaf. Men önskar att de hade fått vara med längre.
Jag blir berörd o fick själv ett stick i hjärtat av dina ord… Min mamma gick bort 11 september 2002. En oförglömlig dag jag hade fyll 30 år en månad tidigare o var inte alls förberedd på att hon faktiskt inte skulle finnas här mer… Detta trots att jag mkt väl visste att hon var svårt sjuk o jag mkt väl såg att hon inte hade orken kvar . Men inte i mitt huvud inte i min värld.
Att förlora henne var svårare än jag förstod. O det tog många år innan jag slutade tänka att nu är det säkert mamma som ringer, eller att jag själv lyfte luren för att slå hennes nummer…
Hon lämnade en tom plats i mitt hjärta…O saknaden försvinner inte. Man lär sig leva med den. Och man ler åt sina minnen o gråter ibland av saknaden.
Jag hoppas att du mår bra o du har all rätt att känna dig nere o ledsen en sådan här dag… Men tänk på de ljusa minnena o glöm inte att le.
Kramis från mig
Tråkigt att höra… jag förlorade också min mamma den 11 september 2002. Då var jag 18 år och min mamma blev plötsligt svårt sjuk och dog. Chocken som uppstod är obeskrivlig och jag har många gånger frågat mig hur jag och min familj lyckades överleva. Jag minns den dagen som det var igår, men samtidigt känns det så länge sedan. Det är precis som du säger, saknaden försvinner inte, men man lär sig leva med den. Sorgen och tårarna byts också ofta mot fina minnen. Jag har lärt mig mycket under årens gång och blivit starkare. Den största insikten är nog att livet är skört och att man ska ta tillvara på tiden och inte tänka att man ska göra allt senare i livet. Inte för att jag lever som att varje dag vore den sista, det skulle vara väldigt dystert! Men det är bra att påminna sig om det ibland!
Ha det gott!
Helena
Man får vara vissen och ledsen en dag. Världen väntar på en. Med allt det fina som gör nästa dag utan henne lite mer värd.
Min mammas bortgång fick sin första årsdag igår. Känner med dig och ser fram emot när det ljusa kommer ta mer plats än sorgen. Det man lär sig är att allas vår tid är lånad, sannerligen. Kramar om
Kram till dig! Vet hur det känns. Är tre år sen i år som min mamma gick bort. Saknaden minskar aldrig och årsdagen är tung. Tänk fina tankar, minns allt hon givit dig och tillåt dig att sörja.
Och idag dog min morfar. Alla i familjen stod runt och höll i handen när han försvann men ändå känns det som om det kommer ta fyra år innan jag förstår att han är borta.
Ta hand om dej Clara! Du är så klok.
Många kramar!
Stor kram till dig Clara.
Stina
Massa kramar till dej och dina nära!
Massa kramar, Clara!
Skickar styrke-kramar!
sänder värme och kramar till dig!
Varma tankar och kramar.. Jag miste min pappa i somras till monstret Cancer, jag är alldeles för ung för att behöva gå igenom något sådan. Precis som du. Jag bävar för min första årsdag utan min pappa. Man får lära sig leva med sorgen.
Men du har många runt dig, även dom du inte känner personligen. Så ikväll ska jag tända ett ljus för din mamma och för min pappa. Våra egna änglar!
Kramar till dig Clara!
Många tankar och styrkekramar till dig, fina Clara!
Usch vad jobbigt. Ska hälsa min morfar i himlen att han ger din mamma en kram. Kram på dig
Fantastiskt vilket medie bloggar är. Jag läste din blogg redan då. Man förändras mycket på fyra år, även om vissa saker är sig lika…
Så mange vi er som har mistet noen. Lytt til kroppen, Clara. La den kjennes litt vissen, det er ok. Jeg er også av dem som vet hvordan det kjennes, å miste en mamma når man er på terskelen til eget liv med mann og barn og trenger en mamma mer enn noensinne. Derfor er jeg mer enn vanlig snill mot meg selv i januar. Klem, kram, klem. Med armer.
Tröstkramar till dig Clara!
Kram på dig underbara underbara Clara, du är en alldeles strålande och fin person och jag önskar såå att det fanns fler som du.
Känner med dej, vet hur jobbigt det är. Min mammas årsdag kommer snart och idag har vi haft begravning för mormor och då är det så mycket som kommer upp igen. Men jag har en underbar man och två fantastiska barn och en ljuvlig syster med familj så det går. Vet ju att du som tur är har många fantastiska människor runt dej, njut av dem, minns och sörj med dem då känns det lättare. Kramar.
du är inte alls vissen, även om du känns kanske sâ ikväll Clara, du är en jätte dynamisk tjej , och jag beundrar alltid dina foton ! (sorry, ganska rustig svenska, praktisera inte sâ mycket här i Frankrike)
Heja Clara, i morgon ler du igen och bjuder oss pâ fina bilder , fina idéer, osv …
Kram
Katarina
hag håller med dig 🙂 Kram Mrs G
Kram till dig Clara <3 kram Fia
kram
Jag förstår ungefär. Själv har jag bara upplevt månadsdagen. Så förbannat tomt.
Ha en fridfull dag!
Healing till dig!
Kram och vila till dig.
mina tankar går till dig clara..
Skickar en hög med styrkekramar! Saknaden kommer alltid att finnas (liksom minnena…) men årsdagen är värst. Ta hand om dig!!
Oh:(. Jag ska be för dig om kraft. Det är tungt..jag miste min pappa för bara 2 veckor sen och känner mig så vissen så vissen..
Dumma cancer. Jag hoppas de snart ska hitta nåt bot för den hemska sjukdomen och kanske framförallt hitta vad det är som orsakar den..
Ta hand om dig Clara! kram!
kram till dig fina fina du.
Jag tänker på dig! Det är jobbigt med årsdagar. På ett sätt blir det inte bättre med åren. I mars är det fem år sedan vår lille son Elliot dog. Ironsikt nog kommer vi nästan samtidigt fira min dotters ettårsdag. Ganska fint ändå att samma tid på året har utrymme för både glädje och sorg.
Jag vet precis hur det är. En stor kram till dig.
Kramar!
Varma tankar till dig!
Usch vad tungt!
<3
Kram fina du! Jag förstår att det känns tungt idag, jag önskar att jag kunde göra något för dig, men jag tänker på dig, här från andra sidan landet.
Fins nog inga passande ord från nån du inte känner mer än Ta hand om dig! styrke Kram Lina
Usch, fyra år är inte mycket. Och ändå jättemycket på något sätt.
På fredag är det ett år sedan min pappa dog och på lördag är det sexton år sedan min mamma dog. Oavsett hur lång tid det går fattas de oss alltid. Varje dag.
Ingen borde få ha det så. Sitta ett år, fyra år, sexton år senare och minnas och grina och sakna. Så orättvist borde det inte få vara. Faktiskt!
Fina, fina du. Nu sitter jag här, gråter och känner igen mig. Vilka underbara människor som läser din blogg och skriver fina kommentarer. Även jag vill bidra med en kram.
förstår hur du känner, det är ungefär samma för mig, min mamma gick bort för 4 år sedan
oxå i januari. stor kram till dig från mig.
Kram
Jag hade också en vissen kväll ikväll fylld med saknad efter min pappa.
Mitt i hopplösheten kände jag att det ändå kommit något positivt ur det negativa, jag tar så mycket mer vara på tiden med barnen. Jag uppskattar min familj och mina vänner så mycket mer.. Och har insett att livet är för kort att slösa bort på petitesser.
Kram
Jobbigt! det är det alltid med årsdagar! kännas alltid så på dagen då min pappa dog också… Styrkekramar från norrbotten kommer här!
Hej underbara Clara! Den där känslan känner jag igen, och den är inte av det trevliga slaget. Min pappa dog för snart tre år sen och jag saknar honom så mycket. Hoppas att du har många fina minnen av din mamma som du kan vårda på ditt alldeles speciella sätt.
Jag har precis börjat följa din blogg och jag älskar den! Jag blir så inspirerad av ditt hem, dina funderingar, kläder och fina bilder m.m. forsätt så. Tröste-kram från Lisa utanför Örebro
Jag känner med dig, Clara.
Vilka fina stöttande kommentarer härinne, många som känner med dig Clara och många som mist någon älskad, närstående.
Kram till dig och alla andra som mist. <3
Ber för dig och din familj.
dagar som denna ska man definitivt ta en paus. massa kramar till dig!
Jag förstår det. Förlorade min pappa när jag var 20 och moster när jag var 17. Dottern är numera döpt efter henne(i andranamn). Skickar en stor varm kram och ta hand om dig
♥ ♥ ♥
Var rädd om dig, fina Clara!
Jag tänker, att alla minnen som vi bär med oss i hjärtat är inte ”bara” minnen, utan också små värdefulla hälsningar för oss att bära med sig vidare i livet. Ord som blev sagda. Kroppens rörelser. Vinden som blåser genom träden. Var rädd om dessa hälsningar och dela dem med varandra; man vet aldrig vem som behöver påminnas om ett mammaord.
I mina barn kan jag se de nära och kära som har gått bort från mig. Det blir också små kära hälsningar, när min ena dotter ler eller rör sig på samma sätt som min älskade mormor. Då tänker jag, att mormor visst finns här, även om saknaden är kolossalt stor.
Kram Clara!
smärta.
Kram…
KRAMAR I MASSOR!
Åh, tänker på dej! Skickar en massa kramar till dej och din familj!
Vet hur det känns. Kram!
Hoppas du får sova gott inatt och att du får ta det i din takt i morgon också. /Anna
Jag vet, med ens stod tiden still, klockan hade stannat och jag befann mig i ett moln pâ 1500m höjd utan sikt. Tomhet och sen sorgen över att ha varit sâ lângt bort…. Sedermera i livet när jag blivit trâkad eller haft bekymmer, har jag tänkt starkt koncentrerat pâ min mamma, sett hennes ansikte ta liv och den där skämtsamma blinkningen med ena ögat Dâ löste det sig och allt klarnadet i mitt sinne. Mammor är livbojar pâ liv och pâ död. De finns alltid närvarande när man behöver dem om man kallar pâ dem. Skönt att ha den kontakten med henne fast det kanske lâter lite märkligt. Men det är det inte. 🙂
Vet precis hur det känns- jag har också förlorat min mamma. Men vet du , jag tror hon ser dig och gläds med dina framgångar. Önskar jag kunde ge dig en kram!
Hoppas att du fick en kväll som var lugn och fin. Med vackra minnen.
X
Kram Clara
Jag har inte mist någon nära anhörig men känner mycket med dej och ni andra. Man får sej en påminnelse om att livet är kort och ofta orättvist. Vi måste vara rädd om varandra.
Kram
Vissa dagar känns lite extra.. Men du ska veta att du strider mycket glädje i alla fall! Du gör ett fantastiskt bra jobb med din blogg!
ilband kommer det som ett knivhugg i magen. I början handlar det ju bara om att greppa, att förstå elelr bara helt enkelt att ta sig igenom dagen. sen står man där en dag lycklig och kär, stolt när den molande värken slår till och man bara önskar av hela sitt väsen att hon/han var här och fick se allt det här fina. Har följt dej ett tag Clara och jag vill bara säga vilket oehört fantastiskt jobb du gör, vilka avtryck och intryck du lämnar hos oss dina läsare och även i Lilla landet falukorv. Men jag vet också att saknad inte försvinner för att man blir lycklig men när min pappa försvann så bestämde jag mig att jag banne mig skulle bli lycklig för det vet jag ville han mest. Men det är ju det där ibland den där molande värken slår till …
Hej! Önskar dig all styrka och kraft. Och vill passa på att säga att din blogg är fantastisk. Jag bor i Mellanöstern och kikar in här så ofta jag hinner, min vardagslyx när jag är långt hemifrån. 🙂
Jag förstår så innerligen väl att du känner dig vissen. För tio år sedan var jag med om en katrofal grej som fick svåra följder för mig. Några veckor innan årsdagen började jag känna mig illa till mods och litet skakig liksom, och på självaste olycksdagen snurrade tankarna runt runt, ” hur hade mitt liv sett ut om inget hade hänt?” osv.
Jag har byggt upp mitt liv igen och har underbara barn och man, ett bra jobb och ett fint hus MEN jag kommer aldrig att glömma, kommer aldrig bli ens i närheten av den jag var då. I svåra stunder ska vi gråta, minnas, bli trötta och sova/kura för att sen kliva ur puppan och på sköra vingar ta oss vidare. Det ÄR jobbigt att älska och minnas men jag tror att alternativet är mycket värre.
Kom åter när du är stark igen, kramar Anna.
<3
Strongt av dig Clara att vissa oss ditt innersta, berätta om din sorg! Tänk vad skönt att veta att det är ok att sörja trots att tiden gått. Miste min pappa i cancer för fem år sedan och ibland känns det som igår. Respekt och kärlek till dig.
Skickar kramar och en egen dikt……
Minnesvärd
en glimt, en skymt av den som svunnit
och jordelivet inte längre lever
i mitt leende du dröjer kvar
i min blommas gröna blad du existerar
i mina drömmar jag dig har
även då du inte knackar på min dörr
din röst jag hör ibland
den ger tröst och den ger stöd
och du känns så innerligt nära
ditt hjärta rör mitt hjärta med sin glöd
när det ibland känns tungt och tomt
jag anar att det fladdra till
en doft, en smak, ett ord
och jag är inte ensam
du sitter åter vid mitt bord
med välbekanta koppar
ett vältummat recept
jag njuter kaffestunden
en minnesvärd med fint besök
helt av tid obunden.
Bara en kram!
Mod!
Styrkekramar till dig! Din mamma ser dig där du går det är jag säker på.
Hoppas att du mår lite bättre idag!
Kram Mrs G
Du gör det bra, fina Clara! Fortsätt att leva som du gör, det är ett fint sätt att hedra din mamma. Kram
Bamsekramar från Göteborg <3
När mammor dör,
då förlorar man
ett av väderstrecken.
Då förlorar man
vartannat andetag:
då förlorar man en glänta.
När mammor dör,
växer det sly överallt.
– Göran Tunström
Hej Clara, jag har också mist min älskade mamma, den 22 juni 2008, ett halvår efter att din mamma gick bort. Ibland när det känns svårt brukar jag läsa denna vers, som du säkert känner till. Ta hand om dig!
Fotspår i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.
Vi känner inte varandra alls, men jag känner så otroligt starkt för dig och sänder dig massor av kärlek i denna stund. Och styrka att sörja, minnas och leva.
kram
skickar en bamsekram via internet!
<3
Nu höll jag på att tänka sådär igen- vad betyder väl min kommentar bland alla hundra du får- men vill ändå skriva att jag hoppas du fick en fin kväll. På årsdagen av pappas bortgång brukar jag inte göra något. Men på hans födelsedag så fikar jag o min lilla tjej o jag har visat vilken tårta som morfar tyckte bäst om. Genom minnen o” ceremonier” lever de vidare. Är en galet kräsen bloggläsare men din älskar jag. Dumm kommentarer är avundsjuka o trångsynthet. Man sticker utanför någons begreppsvärld o det är alltid lättare att förkasta. Utsatt för det själv . Tack Clara för det du skriver. Vill gärna bjuda in dig till mitt välgörenhetsevent som både är för att lyfta fram hur våra medsystrar har det i Kongo men även sparka lite på myten om att tjejlopp ska vara kortare. Välkommen att ta en titt 🙂 http://www.tjejmarathon.wordpress.com och trevlig kväll !
Kram.
Känner så med dig! Att förlora en familjemedlem är inte lätt.
Styrkekram till dig såhär i efterhand
I know the feeling. Igår var det åtta år sedan min mamma dog i cancer. Det går aldrig över. Men ändå rätt fint och bra att man har en speciell dag att gråta och vara ledsen på. Jag har som tradition att gå till domkyrkan och tända ljus. Det känns högtidligt och på något sätt känns det som om hon sitter där bredvid mig i bänken.
Hoppas dagen blev okej trots allt. stor kram!