Jag kan inte förstÄ varför chefer Àr sÄ tjockskalliga att de tvekar att anstÀlla mammor. Det kan bara bero pÄ en enda sak; att de inte har barn sjÀlva och inte kÀnner nÄgra mammor. Finns det nÄgra mer högpresterande Àn mammor? Gud vad jag multitaskar nÀr det krÀvs utav mig. Jag fotograferar till min bok med en bebis hÀngande i sele pÄ ryggen. Som skakar och hoppar just som jag ska trycka av och ta en knivskarp bild. Jag byter blöjor och svarar i telefon samtidigt, tröstar ledset barn med ena handen och steker köttbullar med andra. Dessutom Àr jag effektiv som tusan nÀr jag vÀl har tid att jobba ostört, jag skjuter ivÀg som en projektil.
Om fler mammor var chefer skulle fler mammor anstĂ€llas. De skulle förstĂ„ vĂ€rdet av personal som Ă€r ansvarstagande nog att ha barn. Effektivare Ă€n de flesta andra. Skötsamma och stabila, hoppar inte ivĂ€g till Thailand för att de ”kĂ€nner för det”. Arbetsvilliga och förbannat kompetenta.
Nu invĂ€nder sĂ€kert nĂ„gon, men pappor dĂ„? Ăr inte pappor ocksĂ„ bra att anstĂ€lla? Jo, men nu handlar det inte om pappor. För mĂ€n Ă€r det inte en black om foten att ha barn. Det Ă€r det för kvinnor. För att det statistiskt sett Ă€r kvinnor som hĂ„ller pĂ„ och vabbar och gĂ„ ner i arbetstid. Vilket de till stor del gör eftersom de tjĂ€nar mycket mindre Ă€n sina mĂ€n. SmĂ„barnspappor Ă„ sin sida – det finns statistiskt sett inga som jobbar sĂ„ mycket som dem! Jag tycker gott att man kunde fĂ„ en rejĂ€l mammabonus nĂ€r man fĂ„r barn för att man blir sĂ„ sjukt mycket mer effektiv Ă€n tidigare och Ă€nnu bĂ€ttre pĂ„ ansvar. Det som för tog tvĂ„ timmar tar nu en. Jag ska se till att utkrĂ€va bonus av min chef. Hon Ă€r en mycket intelligent och framsynt kvinna.  VD i UnderbaraClara AB. Hon förtjĂ€nar sjĂ€lv en bonus. Hon Ă€r jag!
163 svar
Det finns kvinnliga chefer, som sjĂ€lva har barn, som inte anstĂ€ller gravida eller nyblivna mödrar…
Ja, man ska inte inbilla sig att det bara Àr mÀn som upprÀtthÄller ojÀmlika strukturer.
Exakt. Jag kan absolut förstÄ varför Àven om det kan lÄta sÄ orÀttvist. Jag har haft kollegor som varit hemma och vabbat mer Àn de varit pÄ jobb. NÀr man dragit deras lass under en lÄng tid Àr det svÄrt att lÄta bli att irritera sig över deras frÄnvaro.
Jag vet att det kan lÄta sÄ orÀttvist och elakt eftersom varken barnen eller mammorna kan hjÀlpa att barnen blir sjuka.
Men hur synd det Àn Àr om barnen sÄ Àr det ju samtidigt synd om alla kollegor som Àr kvar, som kanske redan Àr stressade och drunknar i jobb. Alla arbetsplatser kan inte ta in vikarier eftersom inte alla arbetsuppgifter Àr nÄgot man kan lÀra sig pÄ kort tid.
Hur ska man lösa det dÄ?
NÀ, hade jag varit chef hade jag ocksÄ vÀgt in barndelen vid nyanstÀllning. Ett företag ska gÄ runt, inte idka vÀlgörenhet.
Ja, men utan barn blir det inga fler att anstÀlla eller köra runt företaget med!
Om arbetsuppgifterna Àr sÄ viktiga att de mÄste bli klara inom ett visst tidsspann, nÀrvarande kollegor eller inte, sÄ Àr det upp till ledningen att se till att det fungerar. Antingen genom att anstÀlla fler som kan ta del av arbetsbördan permanent, eller ha Äterkommande vikarier som faktiskt Àr insatta. Du ska inte behöva dra din vabbande kollegas lass, dÄ Àr det ledningen gör fel. Bli irriterad pÄ dem i stÀllet för din kollega!
Bra sagt. Det dĂ€r Ă€r nĂ„got som i tidigare arbetssituationer stört arslet av mig. NĂ€r man sinsemellan fĂ„r lösa personalfrĂ„nvaro bara hux flux, av ren jĂ€vla vĂ€lvilja mot den som Ă€r borta OCH mot ledningen. Det ĂR och förblir ledningens ansvar att se till att saker funkar. Folk blir sjuka, barn blir sjuka osv. Det ska ledningen ha med i berĂ€kningen.
Ja, men dĂ„ ska vĂ€l inte bara kvinnor förbli icke-anstĂ€llda, utan Ă€ven unga mĂ€n som kanske skaffar ungar inom nĂ„gra Ă„r? Vem sĂ€ger att alla kvinnor vill skaffa barn. För att inte tala om hushĂ„ll dĂ€r tvĂ„ mĂ€n vill bli förĂ€ldrar. Om mĂ€n Ă€ven vabbar eller tar ut förĂ€ldraledighet i lika stor utstrĂ€ckning som kvinnor sĂ„ blir det inte en anledning att inte vilja anstĂ€lla kvinnor. Men den hĂ€r instĂ€llningen, att inte vilja anstĂ€lla kvinnor för att de kanske vill skaffa barn sĂ„ smĂ„ningom, eller redan har, det sitter bara i förlegade förestĂ€llningar om att kvinnan tar hand om ungarna – och det Ă€r det som mĂ„ste ruckas pĂ„! SĂ„ att kvinnor inte lĂ€ngre Ă€r underbetalda, och hushĂ„ll med barn har rĂ„d att lĂ„ta farsorna ta ut förĂ€ldraledighet och vabba. SĂ„dant som faktiskt gör att du tĂ€nker i sĂ„dana sjuka banor som diskriminerar och förtrycker kvinnor.
Frida: Precis sÄ tycker jag med! Jag tycker det Àr fruktansvÀrt att jag har mindre chans att anstÀllas Àn vad min manlige sambo har, bara för att folk tror att det Àr jag som kommer vabba.
Nu har jag dock inte barn men om/nÀr jag skulle fÄ det sÄ Àr det alldeles sjÀlvklart att jag och sambon delar förÀldraledighet/vabb!
Det Ă€r just detta som Ă€r felet: att man antar att ”man idkar vĂ€lgörenhet” nĂ€r man anstĂ€ller en smĂ„barnsmamma. Hur idiotiskt Ă€r inte det? Det Ă€r att stereotypisera, att DISKRIMINERA. Man Ă€r alltsĂ„ dömd till fattigdom som mamma. Ăr det OK?
En jag kĂ€nner fick rejĂ€lt skĂ€ll nĂ€r hon som helt nyanstĂ€lld berĂ€ttade att hon var gravid i femte mĂ„naden. Av en kvinnlig chef/mamma. Min chef, som Ă€r man och har en fru som var hemmafru nĂ€r deras barn var smĂ„, har anstĂ€llt flera tjejer i ”skaffar första barnet nĂ€r som helst-Ă„ldern”, och blir jĂ€tteglad för alla smĂ„ttingar som ploppar ut. Tror han gĂ„r och drömmer om att bli morfar.
Jag tycker inte det Àr rÀtt att skÀlla ut sin nyanstÀllda, inte pÄ nÄgot sÀtt. Men om man sÀtter sig in i arbetsgivarens situation, kan jag pÄ sÀtt och vis förstÄ reaktionen. Du anstÀller nÄgon för att det behövs mer folk pÄ företaget, du kanske fÄr rÀkna med att lÀra upp personen i frÄga nÄgra mÄnader innan det fungerar helt och fullt som det ska. Men den tiden lÀgger du sÀkert gÀrna, som arbetsgivare. DÄ kommer din nyasntÀllda och berÀttar att hon inom ett par mÄnader ska gÄ pÄ mammaledighet, kanske i 1,5 Är. Kul? Nej. Kan t o m tolkas om illojalitet mot arbetsgivaren och lite oÀrligt att inte ha berÀttat detta vid anstÀllningstillfÀllet. Nu sitter arbetsgivaren dÀr med alla kostnader för sin anstÀllda, utan att kunna dra nytta av det jobb som denne ska utföra, eftersom hon faktiskt inte kommer utföra jobbet under ganska lÄng tid. Samt att kollegorna kommer forstÀtta vara pressade coh stressade, dÄ den tÀnkta avlastningen faktiskt inte kommer finnas dÀr.
SÄ sant! Jag hÄller pÄ mammabonusen!
Du har en bra chef, lÄter det som. Jag behöver nog en jag ocksÄ.
Jag hĂ„ller med dig helt och fullt Clara! Men jag anstĂ€ller inte mammor igen pga att jag inte kan! Sitter med en skuld pĂ„ 80000 pga mina anstĂ€lldas sjuka barn! Har tre barn sjĂ€lv och kan aldrig jobba pga vab. Man blir ruinerad nĂ€r man anstĂ€ller mammor!!! Och det Ă€r helt sjukt och vi smĂ„företagare har ett hel…. NĂ€r det gĂ€ller den biten. Jag vill inte disskriminera men hur ska jag göra?:)
Va har ni för system i Sverige riktigt? HÀr i Finland fÄr vi ersÀttning av staten vid sjukdomsfall, oberoende om det Àr du sjÀlv eller dina barn. Upp till 70% av lönen fÄr vi.
Det hade varit toppen om vi fĂ„tt ocksĂ„. Ăr barnen sjuka sĂ„ betalar försĂ€kringskassan. Men grejen Ă€r den att efter att barnen varit sjuka sĂ„ blir den stackars mamman sjuk! Och dĂ„ Ă€r det en karensdag för henne sen betalar jag som arbetsgivare hennes lön i tvĂ„ veckor. SĂ„ dĂ„ mĂ„ste jag betala hennes och hennes ersĂ€ttare lön i tvĂ„ veckor innan försĂ€kringskassan tar över. Och det klarar man inte som smĂ„företag. Jag hade tvĂ„ stycken mammor anstĂ€llda och det gav mig denna skuld.. Det Ă€r mycket mĂ€rkligt system. SĂ„ nu har jag gĂ„tt frĂ„n 20 anstĂ€llda till 2…. Undrar vilket som hade gett Sverige mest pengar…… Urdumt…
LÄter som att du inte har ett jÀtte lönsamt bolag. Snarare det som Àr problemet Àn mammorna!
Arbetsgivarnas sjuklöneansvar ĂR ett problem för smĂ„företagare, rĂ€kna sjĂ€lv fĂ„r du se. Det infördes frĂ€mst för att sĂ€tta press pĂ„ arbetsgivarna ifrĂ„ga om arbetsmiljön – se till att ordna det bra, ergonomiskt och trivsamt sĂ„ sjunker sjuktalen oh dĂ„ blir det inte sĂ„ dyrt. Men det resonemanget hĂ„ller inte för smĂ„företag och magsjukor.
PÄhopp betackarjag mig för.. Jag klarar mig gott pÄ min firma men nej jag har inte rÄd att anstÀlla mammor med det systemetvi har i Sverige. Det Àr mer lönsamt att arbeta utan anstÀllda. Vad har du sjÀlv för typ av ekonomililla vÀn?;-D
Men ge dig! Företag Ă€r inte alltid superlönsamma – jag skulle till och med kunna hĂ€vda att de flesta smĂ„företag gĂ„r runt och inte mycket mer Ă€n det (med okej lön till de som jobbar i det/Ă€ger det). Att dĂ„ dessutom fĂ„ problem med att behöva betala dubbla löner pga sjukdom hos arbetstagarna Ă€r ett reellt problem och inget som du ska försöka trycka till genom att sĂ€ga att Ă€garen borde ha .. dunno, jobbat hĂ„rdare? Valt en annan branch?
Hon har iaf startat ett företag. Vad har DU gjort?
Precis cruella! Tack för dom orden:)
Tack Annika ocksÄ:)
VÀldigt stöttande och shysst sagt!:)
NÀr jag lÀser det hÀr blir jag (om möjligt) Ànnu mer för att mina barns pappa ska ta ut sin halva av förÀldraledighet och vab.
Samma hÀr! Hur tÀnker folk nÀr det bara Àr mamman som Àr förÀldraledig och vabbar? Det gör ju att kÀppar sÀtts i hjulen för ALLA kvinnor, kvinnor diskrimineras. Och jag tycker det blir tjatigt att snacka om ekonomi, för de allra flesta skulle klara det ekonomiskt att pappan var hemma om de bara ville.
Jag hĂ„ller med, men det Ă€r en komplex frĂ„ga om varför man *egentligen* anstĂ€ller sĂ„ fĂ„ mammor. Fackförbundet Naturvetarna skrev rĂ€tt nyligen i sin tidning att Ă€ven om man Ă€r mammaledig, sĂ„ ska ens lön höjas om de övriga anstĂ€lldas ocksĂ„ har gjort det – sĂ„ det visar att regelverket inkluderar mammor i högsta grad; det Ă€r alltsĂ„ verkligen mest fördomar som stĂ„r i vĂ€gen nĂ€r man ska anstĂ€lla. Om jag tĂ€nkte som en fördomsfull chef, skulle jag komma pĂ„ följande nackdelar: mamman lĂ€r vabba, vem ska dĂ„ göra hennes uppgifter lika utmĂ€rkt, med kort varsel? SmĂ„barnsfamiljer tenderar att bli sjuka samtidigt, sprids bakterien/viruset till arbetsplatsen? Men logiskt tĂ€nkt – samma funderingar borde ju ha kommit upp nĂ€r man fĂ„r reda pĂ„ att en medarbetare Ă€r smĂ„barnspappa.
Visst kan mammor multitaska men istĂ€llet för att ”bara dra ivĂ€g till thailand” blir det mĂ„nga smĂ„ vabb-dagar och har man ett barn ska man nog skaffa en till inom en snar framtid och dĂ€rmed ha en mammaledig arbetare och behöva anstĂ€lla Ă€nnu en person som bara fĂ„r vikariera. En massa smĂ„hyttande. Se det frĂ„n arbetsgivarens synvinkel ocksĂ„.
Visst Àr det sÄ!
Dessutom Àr alla mammor olika, och mÄnga Àr inte alls sÄ högpresterande:)
Haha, bra kommenterat đ
Undrar om chefer tÀnker likadant nÀr de anstÀller pappor med smÄbarn, för tÀnk om han vill vara pappaledig och vara hemma, eller vabba?
Om en ska se det frÄn en arbetsgivares synvinkel sÄ vore det allra bÀsta vara att anstÀlla personer utan barn, som inte vill ha barn, för dom kommer ju aldrig vara förÀldrarlediga eller vabba. Men det hÀr verkar ju enbart gÀlla mammor, inte pappor.
Det Àr en bra tanke, men i verkligheten Àr det mammorna som Àr hemma och vabbar:)
NÄ, inte i alla familjer. Man har ett val öven om kvinnan tjÀnar lindre. Jobbet kan mycket vÀl vara viktigt för det. Det hÀnger ocksÄ ihop med en ojÀmstÀlld arbetsmarknad. Kvinnor jobbar oftare i yrken dÀr man kan ersÀttas för en dag. Och ersÀtts man inte sÄ Àr det ÀndÄ inget jobb som hopar sig, i t ex vÄrden.
Vem sĂ€ger att det blir fler barn? Ă terigen en idĂ© om att man skall ha flera barn för ”sĂ„ ska det vara”. Vem vet om det gĂ„r, kanske har man kĂ€mpat i flera Ă„r för att bli gravid. Kanske vill man inte ha flera barn eller kanske vĂ€nta en lĂ€ngre period innan det Ă€r dags igen?!
Kan ibland vara en fördel som företagare att ha en anstÀlld mamma som jobbar 80% tid och som inte har nÄgon att lÀmna över arbetsuppgifter till. Man gör helt enkelt samma jobb pÄ mindre tid och med mindre lön. SÄ var det för mig en period (men jag borde förstÄs sett till att det inte blev sÄ. )
Det skulle göra stor skillnad pÄ arbetsmarknaden i allmÀnhet om det inte gick att överlÄta sÄ mÄnga förÀldradagar till den andre (vanligtvis ges ju mÄnga dagar frÄn pappan till mamman).
Tanken Ă€r bra men pĂ„ sĂ„ sĂ€tt har man sett nĂ„gra smĂ„barnsmammor springa in i vĂ€ggen. Ănnu större förlust bĂ„de för företaget och de sjĂ€lva đ
Nej, tanken Àr inte bra.
Jag har inte barn sjĂ€lv men jag tror det ligger nĂ„got i det du sĂ€ger đ Kram
Godt indlÊg! Jeg har med vilje ikke forsÞgt at skjule barselsorlov pÄ mit CV. Som kompetencer ud for dette punkt har jeg direkte skrevet at det har gjort mig mere effektiv og ansvarsbevidst. Og det er sÄ sandt. Tror bestemt jeg er en bedre medarbejder nu end fÞr.
Jag har inte blivit ett dugg mer effektiv sen jag blev mamma. Snarare gör jag det mesta mycket lÄngsammare. Hinner inte med nÄt annat Àn att ta hand om mitt barn.
Jag tror inte pÄ det dÀr med att mammor skulle vara sÄ vansinnigt effektiva. DÀremot Àr de flesta smÄbarnsmammor jag kÀnner vÀldigt trötta vÀldigt ofta. Och de vabbar ofta! Inget jag skulle anstÀlla nÄn för om jag var chef.
Ja detta Ă€r tyvĂ€rr verkligheten.. Ăr likadan sjĂ€lv.. Ja jobbar mycket och fĂ„r mycket gjort med bĂ„de barn och firma men hur hĂ€lsosam Ă€r jag?
tror att det beror pÄ att det Àr fysisk omöjligt för mÀnniskan att i verklighet multitaska, vi sÀger att vi gör det men i slutÀndan innebÀr det att vi gör flera saker som lider av varandra. DÀrför Àr tycket jag det Àr viktigt att aldrig sluta kÀmpa för att delat ansvar i hemmet, för barnen!
Jag förstÄr vad Clara vill sÀga med inlÀgget och kan till viss del hÄlla med, för det Àr viktigt att en blivande mor inte ska missa chans till arbete för att hon just vÀntar barn eller för den delen har barn. Men jag skulle inte sÀga att bara för att man har barn sÄ Àr man en ansvarsfullare mÀnniska, det Àr fortfarande frÄn individ till individ.
Jag kĂ€nner mig inte heller mer effektiv, och tror inte att jag Ă€r mer effektiv pĂ„ jobbet heller. Visst, jag har kanske blivit lite bĂ€ttre pĂ„ att inte skjuta upp saker, men jag tror inte att jag Ă€r mer effektiv nĂ€r jag utför min arbetsuppgift. Jag Ă€r dödstrött, kommer kanske för sent till jobbet för att det var svĂ„rt att lĂ€mna pĂ„ dagis, Ă€r kanske sjĂ€lv ledsen över att det varit en stressig morgon, mĂ„ste skynda mig för att hinna hĂ€mta pĂ„ dagis, och mĂ„ste ofta vabba. Och har vĂ€ldigt, vĂ€ldigt lite tid för Ă„terhĂ€mtning. PĂ„ vilket sĂ€tt skulle det göra mig mer effektiv? Jag har alltid trott att det dĂ€r Ă€r en myt, vĂ€l underhĂ„llen av mammor som sliter för att fĂ„ vardagen att gĂ„ ihop. Och nu har det bekrĂ€ftats i en studie – mammor Ă€r inte alls bĂ€ttre pĂ„ att multitaska. Mammor MĂ STE ofta göra flera saker pĂ„ en gĂ„ng, men det betyder inte att det blir bra gjort. TvĂ€rtom blir mn mindre effektiv nĂ€r man försöker göra flera saker pĂ„ en gĂ„ng och aldrig fĂ„r koncentrera sig pĂ„ en sak, visade denna studie.
Japp, samma forskning har jag ocksĂ„ hört och som trebarnsmor hĂ„ller jag med – man ”tvingas” göra massa saker samtidigt men i slutĂ€nden blir allt bara halvdant gjort samtidigt som man sjĂ€lv mĂ„r sĂ€mre av att vara sĂ„ splittrad. Jag förstĂ„r ocksĂ„ vad Clara vill framföra o med första barnet fick jag ocksĂ„ gjort mĂ€ngder med fler saker pĂ„ kortare tid…nu Ă€r jag mest bara trött och arbetar för att ta bĂ€ttre hand om mig sjĂ€lv innan jag brĂ€nner ut mig. Synd och jag hoppas Clara tar hand om sig sjĂ€lv och pausar emellanĂ„t!
HĂ€r Ă€r det ju som vanligt intressanta diskussioner i gĂ„ng. đ
Men Clara, du resonerar ju utifrĂ„n en situation dĂ„ du Ă€r i hemmet. Det Ă€r ju dĂ€rför du kan ”trösta ledset barn med ena handen och steka köttbullar med andra”. Och, stopp!, jodĂ„ – jag förstĂ„r att du tar ett exempel bara för att sĂ€ga nĂ„got. Men faktum Ă€r att den dĂ€r praktiska omstĂ€ndigheten, var du jobbar, har stor betydelse. Det Ă€r inte lika lĂ€tt att till exempel sitta pĂ„ sena kvĂ€llssammantrĂ€den med ett litet barn som faktiskt borde ligga hemma i sin sĂ€ng för att orka upp pĂ„ dagis dagen dĂ€rpĂ„. En sĂ„dan situation fĂ„r bĂ„de förĂ€lder och barn att mĂ„ dĂ„ligt.
Hanna hÀr ovanför tar ju upp nÄgot vÀldigt smart: det hÀr hÀnger absolut ihop med hur förÀldraförsÀkringen fungerar. Jag har skrivit det förr (bland annat hÀr hos dig Clara, tror jag): dela förÀldraledigheten rakt av mellan förÀldrarna (i de fall man Àr tvÄ, förstÄs) med hjÀlp av lagstöd. Det mÄste till tuffare tongÄngar frÄn vÄra politiker för att arbetslivet ska börja fungara för smÄbarnsmammor.
HÄller helt med. FörÀldraförsÀkringen Àr A och O för ett mera jÀmstÀllt samhÀlle!
Det förutsÀtter att samhÀllet Àndrar sig samtidigt med lagen vilket knappast Àr troligt, vÄr familj skulle gÄ under om min man skulle ta halva ledigheten, detta till trots att vi lever sparsamt. FörstÄr att det krÀvs krafttag mot arbetsmarknaden men jag vill inte offra mina barn. Jag önskar att det vore annorlunda för barnen och pappor förtjÀnar att fÄ vara hemma med varandra.
Mammabonus vore att föredra!
Jag mĂ„ste sĂ€ga att jag börjar tröttna pĂ„ undanflykter om att ”vi inte klarar det ekonomiskt om pappan Ă€r hemma eftersom jag tjĂ€nar mer Ă€n mig”. Jag Ă€r sjĂ€lv mammaledig och tjĂ€nar dubbelt sĂ„ mycket som min man, det Ă€r vĂ€ldigt tufft ekonomiskt men jag skulle aldrig anvĂ€nda ekonomin som en anledning att inte vara hemma. Med det resonemanget skulle ju jag inte vara ledig alls, vilket nog skulle leda till betydligt fler höjda ögonbryn och upprörda kommentarer om att man minsann inte kan priortera bort barnen för ekonomins skull Ă€n vad det skulle för en man i motsvarande situation. Nej, jag tror ocksĂ„ att lagĂ€ndring Ă€r den enda vĂ€gen att gĂ„ för att fĂ„ fler pappor att vara hemma! Min man byter snart av mig och lĂ€ngtar massor efter att fĂ„ vara henma!
Man kan tĂ€nka sig att om en tjĂ€nar sĂ„ mycket mer att det Ă€r omöjligt att vara barnledig/vabba, dĂ„ kan man faktiskt spara undan pengar till ledigheten pĂ„ förhand. Ett barn dimper inte ned frĂ„n en dag till nĂ€sta, och barnledig kan man vara Ă€nda tills barnet Ă€r 8… Det handlar vĂ€ldigt ofta om prioriteringar. Vi ”förlorade” 5000 i mĂ„naden pĂ„ att min man var hemma, men det var aldrig nĂ„got snack. Det hjĂ€lpte förstĂ„s att vi inte hade dragit pĂ„ oss lĂ„n, skulder och en livsstil som krĂ€vde ett jĂ€mnt inflöde av makens lön varje mĂ„nad.
Min man som programmerar i egen regi skulle inte kunna vara förĂ€ldraledig eftersom det dĂ„ inte skulle finnas ett företag att Ă„tervĂ€nda till efterĂ„t. Dessutom förĂ€ndras programvaran sĂ„ mycket hela tiden att man mĂ„ste hĂ„lla sig ajour om man vill kunna arbeta med det man gör. Om lagen sa att han mĂ„ste ta halva förĂ€ldraledigheten skulle han antingen bli av med sitt drömjobb, jag skulle behöva vara ”förĂ€ldraledig” utan ersĂ€ttning eller sĂ„ skulle halva förĂ€ldraledigheten brinna inne. Allt som passar en sjĂ€lv eller ens de flesta passar inte alla. Det mĂ„ste finnas utrymme för individer att ta egna beslut, vi Ă€r inte en flock fĂ„r. Eller?
Man kan ju vara ledig pÄ halvtid ocksÄ, dela dagar etc. Det finns mÄnga modeller. Jag var ocksÄ egen företagare under smÄbarnsÄren och var i ungefÀr samma sits som din man, en bransch med snabb teknisk utveckling och mÄnga hungriga konkurrenter. Det funkade att hÄlla sig ajour pÄ ett rimligt sÀtt genom att jag höll kontakt med uppdragsgivare, tog en del uppdrag, jobbade pÄ nÀtter och kvÀllar, heltid vissa dagar och sÄ vidare. Vi fÄr aldrig system som tÀcker inte varje mÀnniskas enskilda behov, men jag vidhÄller att man kommer en bit genom att tÀnka lite friare Àn vi ofta gör.
Men om manvĂ€nder pĂ„ det; Det finns ju mĂ„nga kvinnor somĂ€r i samma situation somdin man. Jag har förstĂ„else för att det Ă€r svĂ„rt för egna smĂ„företagare att varahemma. Men det gĂ€ller ju oavsett kön.Minerfarenhet Ă€r tyvĂ€rr att det Ă€r ingen somreagerarsĂ€rskilt överatt en pappa inte Ă€r hemma för att han Ă€r egenföretagare. Men skulle en mamma inte varamammaledig pĂ„ samma grunder sĂ„ Ă€r de flesta helt plötsligtinte lika förstĂ„ende. DĂ„ har hon ”fel prioriteringar”, ”borde inte skaffat barn om hon inte har möjligheter att ta hand om det”ellerĂ€r sjĂ€lvisk. Det Ă€r helt plötsligtinte ok att tillĂ€mpasamma grunder somĂ€r ok för en man. Jag sĂ€ger nte att du anser det varasĂ„ utan baraatt jag stött pĂ„ de konstiga vĂ€rderingarna frĂ„nmĂ„nga hĂ„ll.
Jag tjÀnar 180 kr om dagen, det Àr vÄr verklighet!
Jag kan inte arbeta pga sjukdom. Jag Àr en av mÄnga som faller genom maskorna i vÀlfÀrdsnÀtet. MÄnga vet inte hur svÄrt det Àr att vara fattig i Sverige, vi har som tur Àr inga lÄn eller skulder. MÄnga har aldrig satt sin fot i fattiga förorten eller har en romantisk syn av den. Det var lÀttare att fly brinnande krig en att komma ifrÄn förorten, fördomar och fattigdom. Vi har inget val! Jag mÄste vara hemma det Àr enkel matematik och knappast en undanflykt, man kan ju diskutera familjeplanering om man vill men jag blev sjuk och avskedad innan barnet kom.
Hade kvinnliga chefer varit i majoritet hade barnafödande aldrig varit ett problem. Eller snarare, hade mÀn som vi ju vet sitter i en majoritet av alla ledarpositioner, varit barnafödande hade det aldrig blivit nÄgot problem. Det hade de sÀtt till att komma runt pÄ nÄgot sÀtt, eftersom de sitter pÄ makten i samhÀllet att bestÀmma vad som Àr rÀtt och fel. En kvinnlig chef Àr i minoritet och har lÀrt sig spela spelets regler, dÀrför har hon likt mÄnga chefer svÄrt att anstÀlla en kvinna som Àr i den Äldern dÄ man ofta föder barn eller som har smÄ barn. à andra sidan, var det kanske just barnafödande som gjorde att samhÀllsstrukturen ser ut som den gör, eftersom det Àr det enda som skiljer mÀn och kvinnor Ät (sÄ lÀnge vi alla Àr införstÄdda med att feminina och maskulina identiteter inte existerade innan mÀnniskan kom pÄ dem) och frÄgan Àr hur vi nÄgonsin ska kunna Àndra pÄ hur samhÀllet Àr strukturerat sÄ lÀnge vi fortsÀtter föda barn och sÄ lÀnge chefer ser barnafödande som en nackdel för företaget.
ItŽs ends up with the money. TyvÀrr. Arbetsgivarna betalar för att man ska jobba, inte för att vara hemma för vÄrd av barn. Det Àr sÄ man resonerar. Att vi vet att man Àr the Queen of Multitasking spelar inte ett dugg roll. Det kostar att ha anstÀllda. Punkt.
HÄller med dig helt och fullt. Visst Àr det konstigt att en man med barn rÀknas som en tillgÄng, men en kvinna Àr en belastning?? (Inte pÄ alla företag sÄklart). Sorgligt.
Oj! Jag tror aldrig jag sett sĂ„ mycket fina ”nu jĂ€vlar ska jag trycka ner mina medsystrar”-inlĂ€gg som i dessa kommentarer. Riktigt fina exempel pĂ„ det dĂ€r med att vi kvinnor Ă€r bĂ€ttre pĂ„ att hugga varandra i ryggen Ă€n pĂ„ att lyfta fram varandra. Exempel pĂ„ sĂ„nt jag hoppats var en myt.
Hur menar du? Jag ser bara högst relevanta invÀndningar.
HÄller med dig. Att presentera verklighet kan omöjligt vara det samma som att hugga nÄgon i ryggen??
Bra sagt.. tÀnkte precis samma sak.
Jag anstĂ€lldes nĂ€r jag min son var 6 mĂ„nader. Förvisso en deltidstjĂ€nst men chefen (man med fyra egna barn) letade efter just en kvinna som var mammaledig men som ville jobba lite extra (30% bara men Ă€ndĂ„). Han ansĂ„g att det inte fanns nĂ„gra som var sĂ„ effektiva och sugna pĂ„ att fĂ„ avsluta saker som mammor. Det hade han ju vĂ€ldigt rĂ€tt i. Jag Ă€lskade att kunna Ă„ka till jobbet och fĂ„ göra klart saker, hemma blev allt liggande och jag ”skulle bara” göra nĂ„got innan jag slutförde projekt.
Min deltid vÀxte med tiden och hade jag inte startat eget hade jag kunnat gÄ upp pÄ heltid pÄ det företaget.
kanske ska sÀga att det var nÀr min andra son var 6 mÄnader som jag anstÀlldes. Jag hade en nybliven 2 Äring hemma ocksÄ.
Jag hörde igÄr pÄ radion att bara 1/3 av alla svenska kvinnor jobbar heltid. Kanske har nÄgot att göra med det du skriver?
Allt jag ser pĂ„ facebook Ă€r ”VAB igeeeeen!”. Vem tusan vill anstĂ€lla en sĂ„dan? Seriöst? Jag har sjĂ€lv tvĂ„ barn och har skaffat dem med öppna ögon. Jag vet att jag Ă€r mindre attraktiv pĂ„ arbetsmaknaden och inser att detta förmodligen inte kommer att förĂ€ndras under min livstid. TyvĂ€rr för mig, men ganska sjĂ€lvklart om man Ă€r arbetsgivare. Det Ă€r idag skitsvĂ„rt att ha anstĂ€llda, det Ă€r omöjligt att bli av med anstĂ€llda som missköter sig och blir de alkoholister mĂ„ste man betala rehabilitering. Inte konstigt om man satsar pĂ„ anstĂ€llda man tror kommer att vara dĂ€r mer Ă€n hemma med sjuka barn. Dessutom- de mammor jag kĂ€nner verkar mer frĂ„nvarande pĂ„ jobbet. Inte lika hungriga och karriĂ€rlystna. Vilket antagligen Ă€r sundare men sĂ€mre för arbetsgivaren.
Mmm ocksÄ en bra poÀng. MÄnga mammor flexar oftare för att kunna hÀmta barnen tidigare, de gÄr ner i arbetstid frÄn 100% till 75% vilket jag förstÄr, men hur enkelt Àr det för arbetsgivaren att hitta ex. en IT-konsult som vill jobba 25%?
Mammorna (sÄklart en del pappor ocksÄ) skriker högre nÀr det ska lÀggas semesterschema, de ska alltid ha förtur eftersom de har familj, vi utan barn ska helt enkelt inte ha samma valmöjligheter.
Det blir en del halvdagar dÄ barnen plötsligt mÄste hem frÄn dagis/skola av olika orsaker osv osv.
SÄ nej, karriÀrlystna mammor Àr nog lika vanliga som karriÀrlystna barnlösa.
om man diskar för hand sÄ slippar man magsjuka! en vab-anledning mindre.
kram pĂ„ er alla vackra bloggbirds out there â„
Jag Ă€r allergisk mot sĂ„dana uttryck som gĂ„r ut pĂ„ att mammor per automatik blir sĂ„ himla mycket mer effektiva, som att det skulle röra sig om nĂ„gon form av under… Det handlar ju om att man sliter hĂ„rdare, helt enkelt! Ingenting magiskt i det, hur mycket du Ă€n vill tro det.
Och nĂ€r de sliter hĂ„rdare gĂ„r en del in i vĂ€ggen…vet inte hur mĂ„nga duktiga kvinnor jag mött under Ă„ren som hĂ„ller alla bollar i luften hemma och pĂ„ jobbet.
SÄ sitter de dÀr pÄ akuten med vad de tror Àr en hjÀrtinfarkt dagarna innan julafton som kom nÀr de slog in alla miljoner paket i vackert papper och rullade 3000 hemgjorda köttbullar och kokade julskinkan efter att ha jobbat in allt pÄ jobbet extra effektivt dÄ de ska vara lediga med familjen en vecka och hinna ordna slÀktkalas, byta paket pÄ rean och hinna vara en söt fru och en glad mamma.
De brukar oftast inte vara en infarkt utan ren och skĂ€r utmattningsĂ„ngest…..
/ Hon som jobbat pÄ akuten en massa Är och mött dem.
Jag vet, har suttit dÀr!
Vad Ă€r det för fel pĂ„ att vara hemmafru??:-S…..
Det Àr vÀl inget fel i att vara hemmafru om man vill det och tar ansvar för sin ekonomiska bit i samhÀllet ÀndÄ.
TÀnker pÄ pension och se till att man kan klara sig sjÀlv om man behöver det i framtiden.
Jag sökte ett chefsjobb en gÄng och uppgav mina 3 barn som erfarenhet av att vara att vara arbetsledare. Och jag vidhÄller att detta Àr viktig erfarenhet i mitt ledarskap i min roll som chef.
Jag ser att mĂ„nga uppger vab som ett argument till att man inte ska anstĂ€lla förĂ€ldrar – att barnen Ă€r sjuka Ă€r ju trots allt ett undantag, de allra flesta barn Ă€r oftast friska och tillför sina förĂ€ldrar effektivitet, livsglĂ€dje, kunskap i att effektivisera och en ny dimension i livet som gynnar arbetsgivaren bĂ„de pĂ„ kort och lĂ„ng sikt.
SĂ„ hĂ€r Ă€r det. Det Ă€r inte kvinnans effektivitet det handlar om. Det handlar om att kvinnan fortfarande Ă€r den som Ă€r hĂ€mtar tidigt pĂ„ dagis, den som VABar nĂ€r barnet Ă€r sjukt och den som Ă€r ledig lĂ€ngst i samband med fler barnafödslar. DĂRFĂR tvekar man att anstĂ€lla en ung mamma. Inte för att hon skulle vara trött i mössan nĂ€r hon Ă€r pĂ„ plats, utan för all den tid hon INTE Ă€r pĂ„ plats.
LÀste du mitt inlÀgg? Det Àr ju exakt vad jag skrev!
Tror inte att Mysan kritiserade dig, Clara. Bara pÄminde om alla andra om vad diskussionen utgick ifrÄn (d.v.s. ditt inlÀgg).
Och jag trodde heller inte att Mysan kritiserade mig! Hon har helt rÀtt och jag menade att förstÀrka det. Men jag ser nu att det lÄter precis tvÀrtom. Jag tÀnka pÄ det till en annan gÄng!!!
Clara, trist att du sÄ ofta bemöter kritik genom att ifrÄgasÀtta om man lÀst ditt inlÀgg!
Varför Àr det trÄkigt? Jag vet av erfarenhet att mÄnga slarvlÀser blogginlÀgg och missar viktiga formuleringar och jagar upp sig i onödan. Om man lÀser en gÄng till kan det hÀnda att man ser att vi menar precis samma sak, som i det hÀr fallet till exempel. Det har otaliga gÄnger hÀnt att folk helt inte lÀser hela inlÀgget innan de skriver kritiken och sedan blir det en himla massa kommenterande fast man tycker samma sak.
Det Ă€r trist nĂ€r du sĂ„ ofta bemöter kritik genom att utgĂ„ ifrĂ„n att dina lĂ€sare fattar trögt…
Jag uppfattar det inte som att du och Mysan ”tycker samma sak”. Du betonar mammors effektivitet. Mysan skriver om hur frĂ„nvarande mammor Ă€r… Du förstod ej varför chefer ens tvekade över att anstĂ€lla mammor. Mysan förklarde en mycket trolig anledning (tyvĂ€rr!).
Jag tycker precis som Mysan att det Àr ett stort problem att det mest Àr kvinnor som Àr frÄnvarande frÄn jobbet och vabbar, vilket de gör eftersom de tjÀnar minst. Vilket de gör för att de föder barn och vabbar. Det Àr ett moment 22. Det jag försöker pÄvisa Àr att TROTS att mÄnga kvinnor vabbar och tar huvudansvaret för barn Àr de betydligt mer effektiva sedan de fÄtt barn Àn innan. DÀrför att man mÄste!
Det handlar nog mer om en accepterad attityd. Det Ă€r nĂ€stan okej att inte anstĂ€lla nĂ„gon just för att de Ă€r förĂ€ldraledig. SĂ„ hemskt! Har sjĂ€lv rĂ„kat ut för det och sjĂ€lvklart Ă€r det inget som sĂ€gs rakt ut men kĂ€nslan man fĂ„r gĂ„r inte att ta miste pĂ„ đ
Höj taket för förĂ€ldrapeng och VAB sĂ„ ska ni se att fler pappor kommer att vara hemma… bĂ„de med sjuka barn och förĂ€ldraledig nĂ€r barnen Ă€r smĂ„… SvĂ„rt att motivera en barnfamilj att vĂ€lja att den som tjĂ€nar mest ska vabba nĂ€r man förlorar 1000-lappar varje dag jĂ€mfört med om den som tjĂ€nar minst Ă€r hemma… som nĂ„n sa… pĂ„ sista raden handlar det Ă€ndĂ„ om pengar…
Bra sagt Clara Àven om jag inte tror alla kvinnor blir mer effektiva nÀr de fÄr barn. Dock hÄller jag med de kommentatorer som pÄpekar att ett jÀmstÀllt uttag av förÀldraledighet och vabb gör det lÀttare för kvinnor att faktiskt visa de positiva egenskaper förvÀrvat av att bli förÀlder. Vi vÀntar barn och vi har bestÀmt att vi ska dela. Ekonomiskt sÀtt skulle vi tjÀna pÄ att jag började jobba vÀldigt tidigt men jag vÀgrar vilket fler fÀder borde göra i vÄrt samhÀlle istÀllet för att ta ett extra övertidspass. Jag vÀrderar min förÀldraledighet sÄ högt att jag har valt att offra en del av de pengar jag sparat just till att finansiera tiden hemma. NÀr jag gÄr tillbaka till jobbet sÄ Àr det min sambos tur att vara hemma och vi kan Äter bygga upp den del av vÄrt sparkapital vi förlorat men vi kan aldrig fÄ igen den tiden med vÄrt barn. NÀr ledigheten Àr slut sÄ fÄr vi ser hur det blir med vabben men jobbar vi bÀgge tvÄ dÄ sÄ delar vi men Àr nÄgon av oss tex arbetslös fÄr denna förstÄs ta vabben.
Detta var inte ett svar pÄ inlÀgget ovan, det var menat som ett allmÀnt inlÀgg men jag klantade mig.
Mammor Àr inte ett eget slÀkte. Man blir mor, inte en ny art. Mammor Àr lika olika som alla mÀnniskor.
Jag har inga barn för jag kan inte fÄ barn och har varit effektiv och ansvarstagande i hela mitt liv. Har alltid tagit mitt arbete pÄ stort allvar och inte stuckit ivÀg pÄ nÄgra spontana resor. KÀnner mÄnga som jag. Har egentligen bara ett par vÀnner som har barn. (Jag och mina vÀnner Àr mellan 30-40 Är.) SÄ som vanligt ska man akta sig för att dra slutsatser om tillvaron baserat pÄ sin egen lilla bubbla, vilket man lÀtt gör.
Precis min tankegĂ„ng…
Ja, precis sÄ dÀr tÀnker jag ofta! Bara för att man blivit mamma Àr det som att man ska förstÄ och tycka lika som alla andra mammor, Àven om det enda som förenar en (i de allra flesta fall) Àr den enorma kÀrleken och omsorgen till ens barn. Annars Àr vi ju lika olika som vi var förut. En del gillar att göra upp scheman och tycker att det funkar bra, andra (som jag sjÀlv) blir bara trött i tanken av alla metoder som hör smÄbarnslivet till och gör pÄ annat sÀtt. Bara för att vi har funnit en lösning behöver det ju inte vara lösningen för alla, men sÄ upplever jag oftare att det Àr sedan jag fick barn.
Detta Àr rent allmÀnt hÄllet och har egentligen inget med Claras inlÀgg att göra (förutom det att alla smÄbarnsmammor inte behöver vara supereffektiva).
Heja dig Clara!
Jag tycker att alla anstĂ€llda mammor i UnderbaraClara AB borde fĂ„ bonus pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fĂ„r du bonus tvĂ„ gĂ„nger och det vore ju inte helt fel đ
Jag tycker jag var vĂ€ldigt effektiv innan barn men Ă€r numer Ă€nnu mer effektiv. Trodde knappt det var möjligt đ
Jag kan till viss del se att det beror pÄ vilken bransch man Àr i. Har man ett jobb som ex Clara Àr det liksom enklare att jobba hemma och ta med ett barn eller tvÄ.
NÄgot som Àr omöjligt i en del andra branscher.
Eftersom vi fortfarande har lÄngt kvar till att familjer delar förÀldrapenningen och i samma mönster följer sedan vab, sÄ ser jag absolut att man som arbetsgivare hellre anstÀller en man om det Àr samma lika med övriga kvalifikationer.
Absolut inte rÀtt men sÄ ser mönstret ut; kvinnor tar mer fp och sÄledes sen mer vab.
Vad göra dÄ, för mig Àr det en sjÀlvklarhet att införa kvotering pÄ förÀldrapenningen. Börja med 3/3 som man har pÄ Island sÄ kommer vi se positiva effekter Àven i arbetslivet och alla mossiga chefer kommer veta att Àven de unga mÀnnen kommer vara hemma med smÄ barn och sedan vabba!
HĂ„ller med. Jag har ett kreativt jobb och har jobbat hemma till och frĂ„n sedan mitt första barn var nĂ„gra mĂ„nader. Har fĂ„tt det bĂ€sta av tvĂ„ vĂ€rldar – jobba nĂ€r jag blir trött pĂ„ kladdet, gosa nĂ€r jag blir trött pĂ„ deadlines. Men ytterst fĂ„ jag kĂ€nner kan jobba sĂ„, de har en arbetsplats som vĂ€ntar pĂ„ dem och som inte ser fram emot sjukdagar, restider, lĂ€mningar osv.
Visst multitaskar jag men pÄ hemmaplan mestadels. Hur multi jag skulle kÀnna mig om jag var tvungen att resa, flÀnga och flaxa varje dag vet jag inte. Visserligen minns jag mÄnga supereffektiva mammor frÄn tidigare arbetsplatser, men sÄ nÀra hjÀrtinfarkt som de var det nog inga som var. Stress, sstress jÀmt.
SvÄrlöst nöt att knÀcka, i synnerhet inte ensamstÄende mammor, som Àr de verkliga hjÀltarna.
Precis. Det jobb jag har nu kan jag multitaska hur mycket jag vill. Ăr barnen sjuka sĂ„ spelar det ingen roll hur effektiv jag Ă€r, jag Ă€r borta frĂ„n jobbet och hemma och vabbar.
Jag hĂ„ller med om att det borde bli ett annat ”tĂ€nk” pĂ„ cheferna nĂ€r det gĂ€ller mammor, MEN jag ser det som en fantastiskt möjlighet att fĂ„ vara hemma med mina barn nĂ€r de Ă€r sjuka eller ta förĂ€ldraledigt dĂ„ och dĂ„ för att fĂ„ umgĂ„s med mina barn! De vĂ€xer snart upp och man fĂ„r ALDRIG tillbaka den hĂ€r tiden! (jag har en 11 Ă„ring och tvillingar pĂ„ snart 3)
Jag tjĂ€nar mer Ă€n min man i mĂ„naden men jag har mycket lĂ€ttare att vara hemma pĂ„ kort varsel sĂ„ den smĂ€llen tar vi gĂ€rna och fĂ„r vĂ€l dra in pĂ„ nĂ„got annat de vĂ€rsta mĂ„naderna…
MĂ„nga idag Ă€r sĂ„ ”vana” vid sina pengar som kommer in varje mĂ„nad, men synar man vad sina pengar gĂ„r till sĂ„ tror jag de flesta kan vara utan lite av det och i gengĂ€ld fĂ„ mer tid med sina barn..!
Fint sagt! Jag tycker om att du tÀnker ur barnens perspektiv och utifrÄn förÀldrarnas kÀrlek till sina barn och inte bara ur ett ekonomiskt perspektiv.
Gillar detta jag med! Det Àr dÀrför jag har en egen firma sÄ att jag kan vara hemma med mina barn nÀr dom behöver mig.
JA! Heja!
Ja min kvinnliga chef Ă€r sjĂ€lv mamma och Ă€ndĂ„ valde hon att inte ge mig fast tjĂ€nst nu nĂ€r mitt kontrakt skulle gĂ„ ut. Orsaken Ă€r solklar Ă€ven om det hette att ”de ville ha nĂ„gon med mer erfarenhet” – Ă€ven om jag inte fĂ„tt nĂ„gon negativ feedback under tiden jag varit dĂ€r. SĂ„ vĂ€rdelöst och sjukt!
Min sambos chef Àr kvinna med fyra barn, trots det blev en av papporna pÄ företaget utanför och anklagad efter att ha varit förÀldraledig i 6 mÄnader. Det hÀr ledde till att mÄnga av papporna pÄ företaget drog sig för att ta ut sin förÀldraledighet. Lite paradoxalt kan jag tycka nÀr chefen inte bryr sig om ifall nÄgon av mammorna Àr lediga under lika lÄng tid. Visst Àr det sÄklart bra att man, som kvinna pÄ ett mansdominerat företag, ska kunna vara förÀldraledig och vaba utan att fÄ en kniv i ryggen, men borde inte detsamma gÀlla för mÀnnen dÄ? Annars Àr det ju ÀndÄ inte jÀmstÀllt.
Vi behöver fler underbaraclara chefer pÄ vÄra arbetsplatser. Det skulle underlÀtta för dessa duktiga mammor att fÄ ett arbete.
Bra sagt Clara! Men för att Ă„tergĂ„ till det dĂ€r med att kvinnor tar största bördan för barnen, som vore det helt sjĂ€lvklart, varför hamnade du sjĂ€lv dĂ€r? Minns vad du skrev i ett tidigare inlĂ€gg, Jag tog fan i bĂ„ten och rodde honom iland. DĂ€r berĂ€ttar du om din tuffa höst och högen av utmaningar och jobb du antagit. Startat aktiebolag, skrivit en bok, gjort helt nya sĂ€songer av Pikant i P4 och Husmorsskolan i P1. Medverkat i GokvĂ€ll regelbundet, skött bloggen, skrivit krönikor för diverse tidningar mm. Jag blir sĂ„ inspirerad. Och glad! Men du skriver ocksĂ„ att du haft huvudansvaret för ert barn. SĂ„ dĂ„ frĂ„gar jag mig hur det kommer sig att du sjĂ€lv hamnade dĂ€r? För en utbildning (likt den din man pluggar till) som man hĂ€nger sig till 100% kan inte – kan ALDRIG – motsvara mĂ€ngden du jobbat och lasset du dragit. SĂ„ hur hamnade du sjĂ€lv dĂ€r? Varför fick du eller tog du huvudansvaret?
Vi bor sĂ„ lĂ„ngt bort att min man Ă€r borta frĂ„n sju pĂ„ morgonen till sex pĂ„ kvĂ€llen de dagar han gĂ„r i skolan Ă€ven om han ”bara” pluggar heltid. Det Ă€r sĂ„ dĂ„liga bussförbindelser. Framtiden kommer dock att se helt annorlunda ut dĂ„ Jakob kommer vara hemma med lillen igen och ta huvudansvaret för hemmet. VĂ€xelverkan kan man kalla det.
Fast visst kommer han vÀl att jobba sen efter förÀldraledigheten? Om han har skaffat sig en utbildning menar jag. DÄ Àr det ju samma sits igen med hÀmta-lÀmna-vabba. Du fÄr skynda dig att skaffa en utbildning Clara sÄ du inte mÄste göra allt sen enligt ditt resonemang ovan.
Nej, för plugga kan man inte göra i sitt eget tempo. De flesta utbildningar Àr 100 procent och det Àr inte valfritt. Men nÀr man jobbar kan man vÀlja att jobba deltid.
Det hÀr Àr en intressant diskussion. Visst finns det brister i vÄrt system, men se er om kring i vÀrlden och till och med Europa sÄ ser man att vi har det ganska bra i Sverige. Trots ojÀmnstÀlldhet.
SÄ himla bra inlÀgg!!!
Visst Ă€r det sĂ„ att mammor presterar. Men samtidigt Ă€r mĂ„nga smĂ„barnsmammor ”duktiga flickor” som stoppar in bettskenan pĂ„ kvĂ€llen och knyter nĂ€ven i fickan pĂ„ morgonen nĂ€r hon gĂ„r hemifrĂ„n. Hon jobbar livet ur sig pĂ„ dagarna och stressar vidare hem för att styra upp livet pĂ„ kvĂ€llarna.
Det Àr inte alltid lÀtt.
Förr jobbade mammor hemma. Nu har vi plötsligt tvĂ„ ”jobb” men inte fler timmar pĂ„ dygnet för det. Svenska pappor Ă€r vĂ€ldigt jĂ€mstĂ€llda, men vĂ€ldigt mĂ„nga har fortfarande ett jobb – det pĂ„ dagtid – att Ă€gna all sin kraft Ă„t.
Problemet som jag ser det Àr att det Àr sÄ superkomplicerat att anstÀlla folk. Visst Àr arbetsrÀtten viktig men den fÄr inte gÄ sÄ lÄngt att arbetsgivarna Àr livrÀdda att anstÀlla eftersom det Àr sÄ svÄrt att bli av med folk som inte sköter sig. Detta borde vanliga, hÄrt arbetande mÀnniskor stödja, eftersom de inte ligger i riskzonen att fÄ gÄ. Sköter man sig fÄr man nog oftast behÄlla jobbet. I och med att vi har den lagstiftning vi har pÄ omrÄdet vill arbetsgivarna förmodligen i alltför hög utstrÀckning satsa pÄ tvÀrsÀkra kort (typ barnhatande singelkillar) snarare Àn att prova pÄ en fembarnsmamma. Sedan mÄste man ju ocksÄ försöka se pÄ saken ur arbetsgivarens synvinkel. Har man byggt upp ett företag vill man inte anstÀlla nÄgon som ska vara borta titt som tÀtt och betala sjukpenning för den nÀr den fÄr alla dagissjukor.
Jag har ett boktips: ”I trygghetsnarkomanernas land” av David Eberhard diskuteras detta och vĂ€ldigt mycket mer matnyttigt. LĂ€s den!
BRA bok!
Vad menas med folk som inte sköter sig? Uteblir frÄn jobbet, vÀgrar arbetsuppgifter eller vad? För gör anstÀllda det Àr det faktiskt superenkelt att sÀga upp!
Intressant tanke för den delen, att bara kvinnor smittas av dagissjukor…
Vad jag skulle vilja att verkligheten sÄg annorlunda ut! Att man verkligen kunde lita pÄ att alla gör sitt bÀsta. Atta alla tar sitt ansvar mot bÄde familj och arbetsgivare.
SĂ„ Ă€r ju faktiskt inte fallet! Det intrĂ€ffar att bĂ„de mammor och pappor VABar för att göra saker?!? JodĂ„, har haft arbetskamrater som ringt och sagt att barnen Ă€r sĂ„ sjuka för att sedan facebooka frĂ„n IKEA…Vill Ă€ven minnas att det finns nĂ„gon statestik pĂ„ att fler mĂ€n vabbar nĂ€r det det Ă€r stora idrottsevenemang(hoppas det Ă€r en rĂ„ttan i pizzan historia för bevis har jag inga…) Tur att dessa Ă€r en minoritet!
Som arbetsgivare idag skulle jag nog helst anstÀlla en kvinna 50+. Varför? Uppfattar kvinnor i den Äldern som otroligt plikttrogna, sÀllan sjuka, oftas erfarenhet frÄn barn (vilket meriterar dom som fredsförhandlare i vÀrldsklass samt simultanförmÄga som en flygledare) och prestigelösa.
Med detta inte sagt att smĂ„barnsförĂ€ldrar Ă€r ett vĂ€rdelöst slĂ€kte, dom Ă€r bra men dyra i driften som skrutt nĂ€r man Ă€r smĂ„företagare đ
Japp! HÄller helt med:) sÀger jag som tre-barnsmamma;)..
Jo, sÄ Àr det sÀkert för mÄnga. De blir supereffektiva och jÀttebra pÄ att multitaska, men för mÄnga Àr det nog sÀkert precis tvÀrtom. De blir trötta och gör inte alls bra ifrÄn sej pÄ jobbet. Kanske handlar det om vad man har för arbete? Trivs man med det man gör Àr det lÀtt att lÀgga in en extra vÀxel och ha tusen jÀrn i elden, men trivs man inte pÄ jobbet Àr det lÀtt att hamna i en tröttspiral med smÄbarn hemma. Oavsett hur mycket man delar med sin eventuella partner.
NÀr jag hade smÄbarn var jag sjukt effektiv. Arbetsbördan dÄ var sÀkert 50 gÄnger högre Àn nu nÀr jag bÄde jobbar och pluggar heltid. Man fick ju aldrig vara ifred.
Personlig skulle jag anstÀllda kvinnor med barn som blivit kring 10 Är. eller varför inte kvinnor vars barn flyttat hemifrÄn och de Àntligen har fÄtt lite eget syre. och Àr otroligt jobbsugna. Jag menar nu inte vad jag tycker man borde men om jag ser det krasst arbetsgivarmÀssigt.
Det jag inte skulle anstÀlla Àr en curlad 20 Äring. jisses vi hade nÄgra sÄdana pÄ en tidning jag jobbade pÄ och det var ett enda mörker. jag Àr inte förvÄnad att arbetsgivarna vÀljer bort unga.
och sÄ hÄller jag helt med kommentaren om bettskenan och den högpresterande mamman som inte Àr nÀrvarande nÄgonstans. DÄ har jag verkligen stött pÄ. Framförallt nÀr vi bodde i storstan. En granne tog ut bettskenan, gjorde iordning frukost till tre smÄ söner och man och Äkte till jobbet vid femtiden för att stressa hem vid tre och börja sitt andra heltidsjobb. det kallar jag kvinnofÀlla.
Vad Ă€r det jag hör? Att barn tröttar ut dig, gör dig sjuk och fattig? Ăr det sĂ„ ni ser pĂ„ era barn? Varför Ă€r ni inte fortfarande barnfria dĂ„?
Att ha barn krĂ€ver vissa uppoffringar och det fungerar olika i alla fall, eftersom bĂ„de barn och förĂ€ldrar Ă€r individer. För Clara Ă€r det uppebarligen ett under av effektivitet medan för andra blir det stĂ€ndig trötthet och sjukdom. AnstĂ€ll inte en mamma â anstĂ€ll en individ. Och om du som individ förvĂ€rvat dig kunskaper i och med förĂ€ldraskapet sĂ„ framhĂ€v det i din ansökan. Tro bara inte att alla Ă€r lika.
Bra sagt!! Alla Àr olika och pÄverkas Àven olika av att fÄ barn!
Mina barn gör mig verkligen supertrött och de kostar massa pengar. Men jag hade aldrig nÄgonsin valt bort dem, eller valt att inte skaffa dem. Att ha barn kan vara fruktansvÀrt jobbigt och svÄrt ibland, men det Àr alltid vÀrt det. Det du hör Àr mammor som öppet talar det som kan vara tufft med att ha barn, som inte romantiserar det hela, som vÄgar erkÀnna att det kan vara jobbigt. Och det fÄr man inte prata om? I allafall inte utan att ifrÄgasatt. Varför Àr ni inte barnfria dÄ?
Jag tror inte en mammabonus Àr lösningen. Men nÀr vi kvinnor tjÀnar lika som mÀn, sÄ kommer det vara lika mÄnga mÀn som kvinnor som vabbar och gÄr ner i tid. Det Àr nog enda lösningen. De flesta smÄbarnsförÀldrar Àr sÄ beroende av pengar, och att veta att om pappan Àr hemma och vabbar en vecka sÄ förlorar dom x antal tusen jÀmfört med mamman.
SjĂ€lv har jag inte det dilemmat nĂ€r min man jobbar med mĂ€nniskor och tjĂ€nar lika som jag. SĂ„ vi delar pĂ„ förĂ€ldraledigheten och kommer att gĂ„ ner lika mycket i procent nĂ€r bĂ„da barnen ska vara pĂ„ dagis đ
D’r hĂ„ller jag inte med dig, utifrĂ„n vad jag har upplevt sĂ„ spelar det ingen roll om chefen Ă€r man eller kvinna, chefer vill inte anstĂ€lla mammor eftersom det Ă€r de som fortfarande vabbar mest, sĂ„ det som behöver hĂ€nda Ă€r att vabbningen blir mera jĂ€mlik.
Kirsi Piha, en tidigare finsk riksdagsledamot och EU-parlamentariker skrev en bok om Ă€mnet för nĂ„gra Ă„r sen. Boken heter (min fri översĂ€ttning) ”Mammaledare” eller ”Mammachef” och handlar om just det du skrev nu, alla de positiva chefsegenskaper som man fĂ„r genom sitt förĂ€ldraskap. Tror dock att boken bara finns pĂ„ finska…
Kan bara hÄlla med! Jag Àr sÄ tusan mer effektiv och jag har inte ens fÄtt ut ungen Àn. Men Bara vetskapen att jag snart kommer vara mamma har gjort att jag nu gör uppgifter pÄ halva tiden. Motivation kanske det heter. Det dÀr med att man blir gravidglömsk tror jag inte ett dugg pÄ.
Trodde inte jag heller tills jag stod dĂ€r och aldrig kom ihĂ„g varför jag gĂ„tt upp för trappen! hahaha. Det gick över fort…
Jag Àr (kvinna) och tog ut större delen av förÀldraledigheten, min man var hemma ocksÄ men mycket kortare, jag vabbar Àven oftast. Och det vill jag! Jag vill vara med barnen, det vill min man sÄklart ocksÄ, men han tycker det Àr helt ok att jag Àr hemma mest med dem. Och Gud, sÄ ojÀmnstÀllt det Àr, tÀnker mÄnga dÄ. Men vi har inte tÀnkt pÄ jÀmnstÀllhet i den hÀr frÄgan. Vi har skitit fullstÀndigt i det och bara sett oss som tvÄ individer, tvÄ förÀldrar, som resonerat och pratat och önskat och bestÀmt nÄgot vi bÄda tyckte var bra. Och eftersom jag Àr mamma, Àr det dÄligt av mig att vilja ta mer förÀldraledighet och vabba oftast. Hade jag varit pappan hade jag fÄtt applÄder. Det tycker jag Àr ojÀmstÀllt.
Sen jag blev mamma har jag tyckt jobbet blivit trÄkigare. Jag Àr inte intresserad av karriÀr, egenföretagande eller fÄ till karriÀr av min hobby, studera osv. Det Àr ocksÄ vÀldigt fult och ojÀmnstÀllt att inte vara det. Men jag Àr trött. Tycker om att vara med familjen och vÀnnerna, slappna av, promenera runt och leva lugnt.
Ja, och det Àr helt okej att vÀlja sÄ. Men jÀmstÀllt Àr det inte och det fÄr i förlÀngningen effekter pÄ din pension, pÄ din ekonomiska situation efter en eventuell skilsmÀssa, pÄ din mans situation visavi barnen vid en eventuell separation och sÄ vidare. Det Àr INTE att mÄla fan pÄ vÀggen, bara att lÀgga alla kort pÄ borden och syna dem ordentligt. Man kan tycka att man vÀljer okej ÀndÄ och sÄ tar man trubblet nÀr och om det kommer MEN det Àr mÄnga som upplever detta som en kvinnofÀlla, i vÀrsta fall för sent.
Ja, jag Àr medveten om det. Vi har en plan (som jag sÄklart inte kan garantera att den följs vid eventuell skilsmÀssa) som Àr jÀmnstÀlld och rÀttvis för oss bÄda. Jag har tÀnkt igenom mitt beslut och kÀnner (iallafall just nu) att det Àr vÀrt det. Jag vill leva sÄhÀr nu.
NÀr/om jag blir ensamstÄende pensionÀr sÄ Ängrar jag hellre att jag jobbade för lite Àn att jag var med mina barn för lite nÀr de var smÄ. SÄ kÀnns det nu och den kÀnslan gÄr jag pÄ.
Ja, vet man vad man gör och tar konsekvenserna av det sÄ.
Konduktörerna ja, jag Àr villig att ta dem nu. Men det Àr egentligen dÀr problemet ligger. DÀr ojÀmnstÀlheten Àr, att den förÀlder som vÀljer att var hemma mest med barnen ska fp konekvenser av det. DÀr kommerClaras ide om mammabonus in, fast det borde vara en förÀldrabonus, att den förÀlder som valt barn före arbete borde fÄ ett stöd, en förÀldrabonus i sin pension.Fast sÄ som samhÀlle och politik fungeraridag, Àr det svÄrt att se nÄgot sÄdant bli aktuellt.
Hej.
Ăr helt med i ditt tĂ€nk Jessica. Maken och jag gick med i organisationen Haro som arbetar för familjers tid tillsammans och valfrihet i frĂ„ga om barnsomsorg. LĂ€s gĂ€rna Jonas Himmelstrands bok ”Att följa sitt hjĂ€rta – i jantelagens Sverige” sĂ„ finner du sĂ€kert en hel del tankar du kan kĂ€nna dig hemma i.
JÀmstÀlldhetsbonus finns ju att fÄ frÄn FK from i Är. SÄ belöning för att vara hemma med bvrn, oavsett om man Àr man eller kvinna, finns faktiskt.
du Àr sÄ klok och sÄ bra!!!! Vad skulle vi ta oss till utan dig, UnderbaraClara?!
Det jag ville sĂ€ga med min ovanstĂ„ende kommentar var, att jag var inte oansvarig innan jag blev förĂ€lder. Jag var vuxen och mer ansvarsfull dĂ„. Jag drog inte till Thailand hux flux. Jag jobbade alltid, stĂ€llde upp, jobbade extra, hade möten kvĂ€llstid osv. NĂ€r jag fick barn, blev jag ”oansvarig”. Jag har nĂ„got i mitt liv som gĂ„r före jobb. Jag Ă€r den som jobbar deltid, tjatar om schematider, lĂ„ngsemestear, tar ledigt extra
dagar vid jul osv, tar halvdagar, vabbar osv. Jag Ă€r verkligen inte en dröm för en arbetsgivare. Men SJĂLVKLART tycker jag inte att jag ska diskrimineras. Men bĂ„de jag och min chef (Ă€ven om jag vore min chef) mĂ„ste sĂ„klart diskutera och komma överdels om en anstĂ€llning som passar oss bĂ„da!
Ja, fast det dÀr att mammor Àr stabila medans andra drar till Thailand bara för att de kÀnner för det Àr vÀl en överdrift?
Precis som att barnlösa kvinnor eller men inte kan vara ansvarstagande för det. Det Àr ju inte dÀr som skon klÀmmer-
Problemet existerar vÀl först och frÀmst i systemet som belönar mÀn bÀttre Àn kvinnor och Àven i parförhÄllandet om kvinnan alltid Àr den som mÄste prioritera familjen .
Precis vad jag ville sĂ€ga. Jag har inte barn, men jag hoppar vĂ€l inte ivĂ€g till Thailand för att jag kĂ€nner för det dĂ„ jag har ett jobb heller…
Det finns chefer som diskriminerar kvinnor för att de Àr just kvinnor trots att chefen sjÀlv Àr kvinna. Har jobbat hos en sÄdan och hon var mycket nÀrgÄngen I barnlÀngtans frÄgan redan pÄ anstÀllningsintervjun! Och man sjönk I vÀrde nÀr förhÄllandet blev seriöst! Nu var ju hon psykopat men att chefernas syn Àr skev I samma förhÄllande som samhÀllet I stort gör att det Àr en svÄrlöst situation hur man Àn vrider och vÀnder pÄ det.
Bara att gratulera Clara och er andra som jobbar pÄ bra stÀllen!
Hur ska vi tĂ€nka och resonera runt smĂ„företagare som vill anstĂ€lla smĂ„barnsförĂ€ldrar men inte har rĂ„d med vikarier? Ăr seriöst intresserad av era Ă„sikter, kanske kan ni hjĂ€lpa mig med en lösning? Kom inte och pĂ„stĂ„ att det mĂ„ste bero pĂ„ att företaget gĂ„r dĂ„ligt för det gör det inte men marginalera Ă€r smĂ„… som för sĂ„ mĂ„nga andra gĂ€ller det inte att bli rik utan att kunna garantera ekonomisk trygghet för alla parter. Ăr det rimligt att förvĂ€nta sig att företagaren kanske inte kan ta ut en lön till sig sjĂ€lv nĂ€r den anstĂ€llde blir sjuk? Ăr det konstigt att kĂ€nna oro över frĂ„nvaro som pĂ„verkar alla anstĂ€llda?Tror ni inte att mĂ„nga vill anstĂ€lla smĂ„barnsförĂ€ldrar men har svĂ„rt att vĂ„ga om man tex Ă€r nyetablerad?
Tack! Bra skrivet. Det hÀr Àr verkligheten! Vad gör man?
Förr i tiden, alltsĂ„ sent i förra Ă„rhundradet var det alltid FK som betalade ersĂ€ttning vid sjukdom – och den var pĂ„ 90 % eller mer, minns inte exakt. TyvĂ€rr har det försĂ€mrats i takt med att folk röstar för annat.
Jag blev befordrad till en högre chefsposition nÀr jag kom tillbaka frÄn min mammaledighet, det var dessutom i en starkt mansdominerad bransch. Jag tjÀnade ocksÄ betydligt mer Àn min man som trots det var hemma halva tiden. Vi delade sen helt lika pÄ vabbandet ocksÄ. Det var allmÀnt kÀnt att jag levde jÀmstÀllt och delade lika med min man och det var sÀkert en faktor i beslutet att befordra mig! Precis som nÄgon sa sÄ vet man ju ocksÄ om 8 mÄn innan att bebis Àr pÄ vÀg och kan spara för att utjÀmna om det behövs! Det gÄr om man vill!
Har inte orkat lĂ€sa igenom alla 100 tidigare kommentarer men jag tror att en stor del av diskussionen handlar om att det Ă€r vi kvinnor som FĂDER barn. Det blir naturligtvis krĂ„ngligt för arbetsplatsen att hitta ytterligare en kompetent person att anstĂ€lla under tiden som kvinnan Ă€r förĂ€ldraledig, det kommer man inte ifrĂ„n… Jag Ă€r sjĂ€lv 30+ med en kille pĂ„ 2 Ă„r hemma, nĂ€r jag söker jobb vet jag ju att jag kan sorteras ut eftersom det antas att jag kommer att skaffa fler barn inom en snar framtid. ThatÂŽs life…
Grymt bra skriver, synd att alla inte tÀnker som du. HÀrligt med bonus :):)
Bloggen fembarnsmamman, lĂ€ste om hennes lilla dotter som gĂ„tt pĂ„ förskola men som inte trivdes. Bla stökit, brĂ„kit bland barnen och det höjer naturligtvis ljudnivĂ„n ”men ocksĂ„ arga skrikande fröknar” som i sin tur hjĂ€lper till att höja ljudnivĂ„n. Den lilla flickan sĂ€ger att vid lunch vaktar fröknarna att man tar grönsaker pĂ„ tallriken fast hon inte vill ha, ”men tvingas att ta” och att det ska Ă€tas upp. Detta gör mej sĂ„ upprörd krĂ€nkande och respektlös behandling som görs mot barn. SĂ„na hĂ€r pedagoger borde anmĂ€las.
Jag Àr inte intresserad av karriÀr och har aldrig varit, inget som Àndrades nÀr jag blev mamma, det ligger helt enkelt inte i min personlighet. Min pension kommer sÀkert inte bli nÄgot vidare ( för övrigt ser jag i mitt jobb varje dag mÄnga som inte hinner bli pensionÀrer,eller alls kan njuta av sin pension) och kÀnner mest att det Àr nu som Àr viktigt. Jag har tre barn under fem Är och Àr inte speciellt effektiv eller men har insett vad det gÄr ut pÄ. Sitta pÄ trappen i solen med barn som Àter glass och Àr glada, tillsammans med deras pappa sÄklart. Ibland sitter bara den ena förÀldern dÀr men ÀndÄ, nÄgon Àr dÀr, vÀldigt ofta. Det Àr en investering i min pension om nÄgot.
FÄr vÀl dÄ erkÀnna att jag kÀnner inte igen mig alls i inlÀgget. Har sjÀlv varit en chef bland andra chefer pÄ en stor arbetsplats i tolv Är. HÀr finns inga funderingar vid anstÀllningen om nÄgon Àr mamma eller inte. Har du bÀst kriterier sÄ anstÀlls du.
Och hÀr vabbar papporna lika mycket som mammorna sÄ det har jag aldrig ens funderat pÄ heller.
Problemet som jag ser det Àr att tjejer Àr vÀldigt dÄliga pÄ att sÀlja sig sjÀlva, bÄde vid anstÀllningsintervjuer och lönesamtal. MÄnga verkar ha nÄgon slags instÀllning att saker och ting ska fixas av nÄgon annan. Facket eller jag vet inte av vem. Jag försöker peppa kvinnor som jobbar hos mig att de mÄste kunna tala för sig sjÀlva, men sÄ lÀnge kvinnor inte gör det kommer det att vara svÄrare för dem Àn för mÀn pÄ arbetsmarknaden. Jag tycker det Àr ett större problem Àn att kvinnor Àr mammor.
En liten solskenshistoria: Jag Àr ensamstÄende med ett litet barn pÄ 100% och en dag frÄgade jag pÄ jobbet hur det kom sig att de valde just mig nÀr de rekryterade till tjÀnsten. Det hade funnits flera som sökt och flera som kom pÄ intervju, alla med liknande erfarenhet och utbildning. Svaret blev dÄ att de hade resonerat som sÄ att om jag Àr sjÀlv med ett litet barn sÄ Àr det en merit och ett mÄtt pÄ hur driftig jag Àr och alltsÄ en tillgÄng för arbetet och dÀrför handplockade de just mig.
Jag har inga barn. Inga planer pÄ att skaffa nÄgra inom den nÀrmsta tiden. Jag har erfarenhet frÄn flera olika yrken bÄde inom min bransch och frÄn andra hÄll. Dessutom har jag utlandserfarenhet, goda referenser och om ett par veckor en teknisk kandidatexamen. Men ÀndÄ har jag sÄ himla svÄrt att fÄ jobb. Varför? Kan det möjligen ha nÄgot att göra med att jag Àr snart 29 och gift? Tidigare har jag inte riktigt velat tro pÄ hur utbredd diskrimineringen Àr men nu kÀnns det verkligen som om jag har en stÀmpel i pannan dÀr det stÄr šKvinna i barnafödande Älderš. Och efter att i mÄnader försökt hÄlla modet uppe vill jag nu helst av allt bara lÀgga mig ner och grÄta.
Ett tips Ă€r. Fundera pĂ„ hur du framstĂ€ller dig sjĂ€lv. Kan du sĂ€lja dig sjĂ€lv bĂ€ttre. MĂ„nga kvinnor sĂ€ger tex ”jag Ă€r ganska bra pĂ„ engelska” nĂ€r en man skulle sagt ”jag pratar flytande engelska”. FramhĂ€v dina kunskaper och din erfarenhet mera. Se över din CV. TĂ€nk över ditt personliga brev. Ditt personliga brev ska helst inte vara pĂ„ mer Ă€n en sida. Men pĂ„ den sidan ska du se till att presentera dig sjĂ€lv sĂ„ lockande att den som lĂ€ser det vill lĂ€sa vidare. Be kanske nĂ„gon annan lĂ€sa ditt personliga brev.
Du kanske redan gjort allt det hÀr, men tÀnk ÀndÄ en gÄng till pÄ hur du framstÀller dig sjÀlv. Och jobba pÄ ditt personliga brev. Det ska fÄnga arbetsgivarens intresse.
PĂ„ min arbetsplats Ă€r det ett himla vabbande. Och nĂ€r en person vabbar = extra jobb för övrig personal. Ăven om vikarier hoppar in blir det Ă€ndĂ„ mer för oss andra att göra. Dessutom Ă€r det ofta som mammorna mĂ„ste gĂ„ tidigare för att hĂ€mta barnen, eller vara lediga i tid och otid för att barnen har skollov.
Inför bonus till oss som inte Àr mammor istÀllet, Àr det nÄgra som Àr flexibla sÄ Àr det vi som fÄr trixa och fixa nÀr mammorna Àr hemma med snoriga ungar.
Kanske Ă€r det nĂ„got vi helt enkelt fĂ„r acceptera? Alternativet vore ju annars att vi skulle sluta föda barn. Vill vi att det ska födas barn i Sverige? Vill vi att mĂ€n och kvinnor ska kunna jobba trots att de har barn? Ja-och det Ă€r till och med helt avgörande för vĂ„r ekonomi att vi gör det. Ja, dĂ„ vĂ„r vi acceptera att det blir vabbande. Precis som vi fĂ„r acceptera en rad andra samhĂ€llsekonomiskt ”dumma” saker helt enkelt för att det inte finns bĂ€ttre alternativ.
Anna, jag kÀnner verkligen igen mig i det du skriver. Har upplevt en fruktansvÀrd stress över att jobba med olika vikarier nÀr kollegorna vabbar. Jag skÀms för att sÀga det men jag har nÀstan kÀnt mig arg pÄ mina kollegor (trots att de sjÀlvklart inte kan hjÀlpa att deras barn Àr sjuka) för att jag gÄtt pÄ knÀna nÀr de Àr hemma. Men den man borde bli arg pÄ Àr kanske chefen, det Àr vÀl hen som borde se till att alla har en drÀglig arbetssituation?
Jag hĂ„ller inte med om att alla mammor Ă€r högpresterande. Men det som diskuterats hĂ€r ang. huruvida det Ă€r legitimt att vĂ€lja bort att anstĂ€lla mammor med smĂ„barn vill jag kommentera sĂ„hĂ€r: det Ă€r arbetslinjen som Ă€r problemet som jag ser det. Dvs att ALLA ska jobba och helst heltid, mamma som pappa eller bĂ„da förĂ€ldrarna i samkönade relationer. Vem som ska ta hand om barnen Ă€r lite oklart. Innan kvinnor kom ut pĂ„ arbetsmarknaden pĂ„ det sĂ€tt vi Ă€r och förvĂ€ntas vara idag var det de/vi som tog hand om barnen, medan mannen arbetade utanför hemmet. Men iom arbetslinjen ska alltsĂ„ ALLA jobba- och vem som ska ta hand om barnen, ja- förskolan dĂ„. Men det funkar ju inte nĂ€r barnen blir sjuka. Jag tycker det Ă€r mĂ€rkligt att smĂ„barnsförĂ€ldrar ens försöker strĂ€va efter att hĂ„lla samma tempo i arbetslivet som innan de fick barn. NĂ€r jag fĂ„r barn kommer jag vilja spendera tid med dem. SĂ„ vitt jag vet Ă€r det ocksĂ„ lagtstiftat att man som smĂ„barnsförĂ€ldrer har rĂ€tt att gĂ„ ned i arbetstid och sĂ„ vill jag och min karl göra. Arbetslivet Ă€r fortfarande baserat pĂ„ hur samhĂ€llet sĂ„g ut tidigare, dvs att mannen arbetade utanför hemmet och kvinnan hemma med skötsel av barn etc. NĂ€r sedan kvinnor tagit sig in pĂ„ arbetsmarknaden ska de arbeta pĂ„ traditionellt manliga villkor. Det funkar inte, som synes, eftersom vi föder barnen som Ă€r de framtida vuxna som ska fortsĂ€tta att driva samhĂ€llet framĂ„t och arbeta. Men de flesta chefer (och vissa hĂ€r ocksĂ„) verkar inte tĂ€nka lĂ€ngre Ă€n nĂ€san rĂ€cker. Om DINA förĂ€ldrar inte fĂ„tt dig hade du inte funnits och inte kunnat bidra till BNP. Och sĂ„ Ă€r det ju ofta barnen som fĂ„r lida i lutĂ€ndan, de offras för arbetslinjens och marknadsekonomins skull. Det finns mer i livet Ă€n att jobba. Som till exempel att spendera tid med de barn man satt till vĂ€rlden. Det tycker jag under ett antal Ă„r kan fĂ„ vara viktigare Ă€n att göra karriĂ€r och arbeta heltid, för mĂ€n OCH för kvinnor. Jag arbetar sjĂ€lv med forskning som berör just dett Ă€mne och det ska bli vĂ€ldigt intressant att se vad respondenterna svarar i de hĂ€r frĂ„gorna. Ha en fin dag alla fina mĂ€nniskor och vĂ„ga tĂ€nka utan för boxen (eller kukarna kanske), det blir sĂ„ mycket bĂ€ttre dĂ„! đ
SÄ dÀr kÀnner jag, att jobb Àr oviktigt för mig (just nu). Min man tycker ocksÄ jobbet kÀnns mindre viktigt, men har ett behov av att jobba. Det fungerar fint för oss, barnen och LIVET Àr viktigast, jobbet Àr en nödvÀndighet. Vi jobbar mindre nu, speciellt jag, för jag vill slappna av, njuta av min familj och mitt liv.
Och just för att jag Àr kvinna kÀnns det extra fult att tycka sÄ. Alla ska vilja ha karriÀr! Jag hann jobba och vara vuxen och ansvarstagande i mÄnga Är innan jag fick barn. Jag hade vÀldigt mycket tid att ge till mitt arbete. Nu vill jag inte ge arbetet mer tid Àn det behövs för att vÄr familj ska mÄ bra och gÄ runt ekonomiskt. Skitskönt Àr det! Tycker jag!
Heja dig!:)
Ofelia, nĂ€r tror du att kvinnor kom ut pĂ„ arbetsmarknaden? Det fanns en mycket kort period av ”hemmafruande” pĂ„ 1950- och -60talet, men för övrigt har kvinnor alltid varit ute pĂ„ arbetsmarknaden. Som pigor, tvĂ€tterskor, bryggerskor, you name it. det var bara det att mannen/fadern tog hand om lönen.
Visst har kvinnor arbetat i de yrken du nÀmner. Men jag pratar om den traditionellt manliga arbetsmarknanden som baserats pÄ en arbetsdelning mellan könen dÀr kvinnan skötte hemmet, sÄ att mannen bara kunde arbeta pÄ sitt avlönade jobb. För pigorna, tvÀtterskorkna, bryggerskorna skötte nog fortfarande hemmet- ocksÄ.
Nu förstĂ„r jag ingenting alls. ”NĂ€r kvinnorna kom ut pĂ„ arbetsmarknaden” blir alltsĂ„ plötsligt nĂ€r ”kvinnorna inte lĂ€ngre behövde sköta hemmet”. NĂ€r hĂ€nde det?
Ja det Àr ju det som Àr frÄgan nÀr det hÀnde, precis. Statistik visar ju att kvinnor fortfarande drar ett tyngre lass dÀr tyvÀrr. Vad gÀller arbetsmarknaden menar jag att denna med 8 timmars arbetsdag för mÀn och kvinnor har inte riktigt tagit i beaktande att annat kan ta tid i livet- sÄsom att sköta barn, hem etc. För att förtydliga sÄ Àr jag inte för att kvinnor skulle stanna i hemmet och mÀnnen arbeta utan snarare för 6 timmars arbetsdag och en instÀllning överlag samhÀllspolitiskt att det finns mer i livet Àn att jobba- som att sÀtta nya mÀnniskor till vÀrlden och spendera tid med dem. Till exempel. Men det kan bli svÄrt med tonfallet och att nÄ fram sÄhÀr.
Clara – det finns ett stycke om dethar att mammor ar supereffektiva i en bok jag precis last fardigt, How To Be a Woman av Caitlin Moran. Den kommer pa svenska i juli tror jag, och jag tanker att du skulle alska den. Ibland blir man lite generad for hon skriver sa rakt pa sak, men det ar smallar man maste ta. Hon skriver om feminism och kropp och knopp och barn eller inte och jobb och intressen pa ett fint, nytt, rattfram satt. Las den!
visst Àr den bra!!! LÀste den för ett tag sedan och tyckte att den funkade lite som brÀnsle pÄ elden. Man blev liksom mer taggad som feminist. för i mitt fall har jag alltid haft svÄrt att definiera sexism men boken satte ord pÄ det man redan tÀnkt! HÄller med dig. Man bör lÀsa den!
Du talar frĂ„n ditt perspektiv, jag talar frĂ„n mitt. Och jag tror jag förstĂ„r vad du vill sĂ€ga med ditt inlĂ€gg (mycket vĂ€lskrivet, som alltid), men en mammabonus?! UrsĂ€kta mig, men som ambitiös och ansvarsfull kvinna utan barnambitioner eller dito lĂ€ngtan skulle jag ta en sĂ„dan sak vĂ€ldigt personligt. Precis som mĂ„nga mammor naturligtvis tar sĂ„dan diskriminering i arbetslivet, som du beskriver, personligt. Som mĂ„nga redan har kommenterat sĂ„ Ă€r mĂ€nniskor olika, och det Ă€r lika fel att förutsĂ€tta att alla kvinnor som har barn Ă€r fantastiska anstĂ€llda enbart för att de har barn, som det Ă€r att förutsĂ€tta att alla kvinnor som har barn Ă€r vĂ€rdelösa anstĂ€llda enbart dĂ€rför. Det Ă€r fel att förutsĂ€tta att barnalstrande per automatik innebĂ€r att man Ă€r en hyperansvarig fantastisk mĂ€nniska. Och bara för att man inte har barn betyder det inte att man Ă€r oansvarig och ”drar till Thailand” nĂ€r man kĂ€nner för det.
SÄ, nu har jag sÀkert upprepat ungefÀr hÀlften av kommentarerna ovan. Tack för ordet, och en hÀrlig blogg!
Nu har jag ifs bara haft fyra olika arbetsgivare, men barn har inte varit problem vare sig om man Àr man eller kvinna. Förutom de stÀllen dÀr jag faktiskt jobbat, har jag sökt jobb pÄ ett flertal andra stÀllen genom Ärens lopp och jag lovar att barn har inte varit anledningen i de fall jag blivit ratad av en potentiell arbetsgivare.
Jag skulle vilja se statistik pÄ detta pÄstÄende, om detta verkligen Àr utbrett problem eller helt enkelt bara taget ur luften.
Jag minns en intervju som jag lĂ€ste med ett förĂ€ldrapar (minns inte vilket, men har för mig att det var nĂ„gra halvkĂ€nda) men de hade ordnat det sĂ„ hĂ€r: Pappan hade VAB-ansvar mĂ„ndag och onsdag, mamman hade VAB-ansvar tisdag och torsdag, och sen rullande fredagar. Typ. SĂ„ om mamman planerade ett ”det hĂ€r mötet fĂ„r absolut inte stĂ€llas in”-möte sĂ„ gjorde hon det till mĂ„ndag eller onsdag. De saker som inte var deadlinestyrda pĂ„ samma sĂ€tt planerades till tisdag och torsdag. Dessutom var deras arbetsgivare medvetna om upplĂ€gget, sĂ„ de kunde ocksĂ„ försöka styra Ă„t rĂ€tt hĂ„ll. Det verkade vara ett bra system!
à , vad du Àr rolig!
Jag kan inte förstÄ att 147 personer har kommenterat det hÀr inlÀgget, och de flesta kommentarer Àr negativa?? LÄt Clara vara! Fine om ni har olika osikter men mÄste ni vara sÄ himla elaka?
Jag har vart med om att kvinnliga chefer som sjÀlva har flera barn sÀger: Ja men vad bra att du inte har nÄgra barn sÄ att vi slipper Vabbande och att du gÄr hem tidigt. Och jo det Àr det vÀl men Ä andra sidan Àr det som du sÀger att de som Àr förÀldrar Àr tre tusen gÄnger mer effektiva Àn vad jag Àr, och det erkÀnner jag. Jag tycker det Àr synd att barn ses som en belastning. Det gör att mÄnga, dÀribland jag, tvekar inför att skaffa barn för att karriÀren skulle stanna av.
LĂ„ter fantastiskt med utopin att Alla mammor var ”ansvarstagande nog att ha barn”!!
Ă h, mitt in prick Clara! Jag hĂ„ller med dig fullstĂ€ndigt. Jag Ă€r sĂ„ mkt mer effektiv sedan jag blev mamma! Jag jobbar snabbt, koncentrerat och högkvalitativt. ĂndĂ„ fĂ„r jag kritik för att jag inte jobbar över frĂ„n min chef. HallĂ„?! Jag ser ju till att fĂ„ gjort det jag ska nĂ€r jag ska göra det för dĂ„ kan jag sedan Ă„ka hem och hĂ€nga med min familj och med mina barn. Jag Ă€r ju ingen smitare, jag vĂ€ljer dock att jobba och inte lalla pĂ„ kontorstid sĂ„ att jag kan hinna njuta av barnen sen. Stor kram till dig, du kloka kvinna
Du skriver exakt som det Àr Clara!! Borde publiceras i nÄgon tidning sÄ alla mÀnniskor i Sverige fÄr lÀsa det!!!!