Jag har bestämt mig för att inte fatta beslut baserat på rädsla. Jag vill kunna tacka nej och fatta beslut i mitt liv baserat på tidsbrist, opepp, dåligt betalt, skittråkigt eller annat. Men inte på grund av att jag är rädd för vad som händer om jag tackar ja. Om jag gör något nytt och ovant. Med jobb tillexempel. Så många gånger jag har tackat nej, eller förhållit mig passiv för att jag varit rädd för vad som skulle hända om jag tackade ja. Men jag hatar att känna mig rädd. Hatar när det känns som att rädsla istället för lust styr mina beslut. Varenda gång jag upptäcker något som gör mig lite rädd ger jag mig sjutton på att testa det. För det gör mig så fruktansvärt provocerad att jag ska begränsas av rädsla. Känna mig mig feg.

Hur gör man då för att sluta fatta beslut baserade på rädsla? Jo, man övar. Övar i det lilla. På sådant som är bara lite läskigt. Eller så gör man som jag gör ibland nämligen att ta ett jättekliv och gör något SKITLÄSKIGT som får magen att vända sig och huvudet att snurra. Något som är så läskigt att man helst vill dö, eller bli svårt sjuk just innan – bara för att slippa. För när man gör något så pass läskigt – då hoppar man tio trappsteg upp på modighetsskalan på en gång och då har man liksom tjänat in flera år av velande.