KĂ€nner mig helt euforisk. I kvĂ€ll lunkade jag en dryg halvmil med min kompis Charlotte och sĂ„ avslutade vi kalaset med att slĂ€nga oss i plurret frĂ„n den hĂ€r bryggan. Detta Ă€r helt otroligt för mig – jag som alltid hatat att jogga och tyckt att jag Ă€r sĂ„ dĂ„lig pĂ„ det. Jag njöt pĂ„ riktigt i kvĂ€ll. Hann tĂ€nka att det nyklippta grĂ€set luktade gott, att björkarna slagit ut sĂ„ fint, och att vĂ€rlden Ă€r vĂ€ldigt vacker. Inte dö dö dö dööö som jag förut alltid tĂ€nkt nĂ€r jag joggar. Är detta runners high som folk pratar om? Detta ska jag göra om mĂ„nga mĂ„nga gĂ„nger i sommar! KĂ€nner mig levande i varenda cell i kroppen!