Höst och balkongklättring

Hösten kom så plötsligt! I veckan rasade alla löv av och nu är hela världen liksom naken. Jag tycker att det är så otroligt fint! Och skönt att vår ostyriga trädgård gett upp för säsongen och låter oss vila en aning.

I helgen har jag verkligen bara städat och rensat och sorterat och slängt. Tillfredsställande och ganska roligt när man väl kommer igång. Irriterande och tråkigt dagarna innan. Igår, precis när jag städat klart, gick jag ut en kortis med hunden så att han skulle få kissa. Samtidigt som lillen var själv inomhus. När jag skulle gå in igen fick jag en mindre hjärtattack – för han hade låst ytterdörren och jag hade ingen nyckel. Jag fattar verkligen inte hur han lyckats med det för det är ju skitsvårt. Men han var inlåst och jag var utelåst och det tyckte han var väldigt muntert. Och hur jag än försökte dirigera honom genom dörren så lyckades han inte låsa upp den igen. Det var bara tur att balkongdörren stod öppen just då, eftersom jag höll på att vädra på vinden. Så jag kunde ställa upp en stege och klättra in i huset den vägen. Från och med nu kommer jag aldrig lämna huset utan nyckel kan jag ju säga…

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

35 kommentarer på “Höst och balkongklättring”

  1. Huuu, det väcker minnen om när kg som tonåring satt barnvakt åt mina kusiner. Åttaåringen rusar ut i trapphuset och medan jag hämtar honom låser fyraåringen dörren efter oss. Det var inte roligt alls men efter lite övertalning låste hon upp igen. Så även jag har i bakhuvudet att inte gå ut genom en dörr utan nyckel om man lämnar barn på andra sidan… Vackra bilder, hösten har kommit även till Stockholm! 🙂

  2. Hej Clara!

    Fin blogg och fina bilder. Jag undrar vilket slags stativ du använder. Det finns ju massor olika..

  3. Det väcker minnen, visst! Det gjorde min fyra-åring också en gång i tiden. Och inne fanns han, lillasystern och bebis-brorsan som var 9 månader gammal! Han kunde inte heller låsa upp sen. Men med all viljekraft kunde han öppna fönstret ( vi har gamla riktigt bångstyriga fönster) och jag kunde klättra in. Jag trodde att jag skulle få hjärtattack! Skulle bara springa ut med soporna snabbt! Jag hade alltid nyckeln i fickan efter det där!!! Ha en fin söndag Niina

  4. Underbar berättelse och skönt att det löste sig så bra!
    De är kvicka de små och låsa ute är en rolig lek. Det ger ju en väldigt härlig maktposition de inte är så vana vid att ha. 🙂

  5. Been there, done that fast utan öppen balkongdörr och stege, istället mycket övertalning och dirigering för att få den lilla skiten att låsa upp dörren igen, vilket såklart inte är så lätt när man lyckats låsa för första gången i sitt liv… Det slutade med att han fick öppna ett fönster i sovrummet som jag fick klättra in igenom istället… Men det gick ju bra i slutändan!

  6. Haha, usch ja. Väldigt kul att kunna låsa ute maktlösa mammor och pappor. Jag blev dödsskrämd av rubriken dock, fick för mig om att du skulle skriva om att den lille klättrat på balkongen… En av de värstamardrömmarna!! Så skönt att läsa att det inte var så (varför det nu skulle varit det iofs) och ganska oförargligt ändå.

    Kram kram

  7. =) Ja oj vad jobbigt men vad bra att det fanns en öppen dörr någonstans i alla fall. Har lämnat mina barn ensamma inomhus då och då, korta stunder för att göra diverse sysslor. Springa ned till källaren, hänga upp tvätt, hämta posten, varmstarta bilen m.m. Min yngste son är två år nu. Han är väldigt ivrig och vill hitta på allt möjligt. Har inte riktigt vågat lämna honom så mycket själv. Men mitt äldsta barn, dotter och ansvarsfull =) har jag känt mig så trygg med att lämna ensam ibland. Man känner sitt barn. Ändå kan ju saker och ting hända så otroligt snabbt även om man ju befinner sig alldeles i närheten. När jag var liten så var jag och min familj granne med ett par och deras två barn. Mamman som då var hemmafru och var hemma med sin äldste brukade berätta om hur hon lämnade honom mitt på köksbordet för att sedan åka i väg till ett samhälle (ca 2 mil bort) för att handla. Han satt kvar där när hon kom hem igen. “Han var så snäll” har hon sagt nu på senare år när vi har pratat. =) Tänkte bara på det nu när jag började att skriva.

  8. He he… det hände i min lägenhet för ett tag sen. En kompis var och hälsade på med sin treåring, som är huvudet längre än min treåring. Vi var ute, ungarna hann in först och den längre av dem låste..! Jag hade ingen öppen balkongdörr. Min kompis lyckades tack och lov lotsa sin ofattbart lydiga unge genom processen att släppa in oss… O_o

  9. Mitt kusinbarn låste även hon ute sina föräldrar och det med sin två månader gamla lillebror med sig inne…Inte kunde hon låsa upp igen heller.

    Där var det ett fönster som stod lite på glänt som blev räddningen, ett minimalt toafönster, typ 30*30 cm. Den magre morbrorn fick göra en insats!

  10. Jag var med om samma sak för några veckor sedan. Jag tror min son är några månader yngre än Bertil och han flög in genom dörren, jag och hans storebror var också ute, och tjoff så låste han. Ingen nyckel med mig, inga fönster öppna. Men efter några minuter lyckades han öppna

  11. Jag har också nu, insett hur fantastiskt vacker hösten är. Och hur friskt det är när kylan nyper en i kinderna, så fint! 🙂

    Typiskt att ungen låste ute dig just då, haha. Ungar är ju för härliga ändå 😉

  12. Barn är fantastiskt smarta – de ser hur vi gör och härmar gärna.
    När mitt ena barn var 16 månader så fick min handväska vara leksak medan jag satte på mig ytterkläderna – allt för att väntan på mamma inte skulle trötta så mycket. Inom en minut var väska öppnad (för första gången), en tändsticksask uttagen och, tro det eller ej, en tändsticka tänd! Ett rejält gnöl fick mig att titta till barnet. Kan säga att tändstickor därefter alltid förvarats utom räckhåll för alla barn och att de inte längre fick vara kvar i handväskan.

  13. Dom kan dom små! Kom och tänka på när jag för något årsedan somnade av på soffan en kort stund för att sedan vakna och se ett stort och mycket detaljerat konstverk på väggen. Sonen höll stolt ett föredrag om vad det föreställde 😀

    //Linnéa

    http://www.thewildrose.se

  14. Riktigt fina höstbilder som inspirerar… speciellt gammalt torrt träslag är fint och det hjärtformade runt låsöppningen.
    Du har rätt, hösten slog till plötsligt. Tur man kan sticka sig vantar. Snart kommer väl isen också, mysigt.

  15. Det där har inte hänt här hemma trots att vår yngsta dotter har varit väldigt påhittig. Däremot så gjorde vi ett tappert försök att få vår 1½ -åring att sluta springa i trapporna. Vi hade precis flyttat in i vårt nyinköpta hus. Mannen åkte iväg och köpte vikbara grindar till våra trappor. Vår lillpjatt tittar intresserat på när han sågar, kortar grindarna och passar in dem på plats.
    När allt väl är klart, en dags arbete ungefär. Sitter vi där på trappan och är lättade och pratar om att nu äntligen är det slut med springet av småbarns fötter i trappen. Nu slipper vi passa på henne och jämt och ständigt ha hjärtat i halsgropen. Då sätter lillan huvudet på sned och begrundar grindens låsanordning en stund, låser upp grinden och springer full fart upp för trappen. Min man suckar en högt ljudlig suck och skruvar ner grindarna igen. …….

  16. Min treåring låste ute mig när det var -20 grader kallt och jag bara skulle ut och sätta i motovärmaren, utan ytterkläder förstås.

  17. Jag brukar alltid säga att när man behöver ha upp en barnsäker förpackning så ska man be ett barn. Oavsett hur svårt man tycker att något är så ska man alltid förutsätta att barnet klarar av det.
    Hos oss lyckades sonen låsa badrumsdörren (vanligt nyckellås och inte ett toalettvred), ta ut nyckel. Sen kunde han inte få in nyckeln i låset igen. Vi har bara en nyckel till den dörren så det gick inte att öppna utifrån heller… den gången hade vi turen att jag faktiskt stod i duschen och han inte var ensam i badrummet. Numera förvarar vi den nyckeln i badrumsskåpet där barnen inte vet var den finns.
    Men jag fick lite rysningar för jag lämnade min 3-åring ensam inne med nyckeln i helgen när vi var i stugan och påbörjade höststädningen… det hade lätt kunnat hända att han låst dörren, vet inte om han hade lyckats öppna något fönster.

  18. Väcker mardrömsminnen hos mig… Min Lillen var 2 år när vi hälsade på en barndomsvän till mig, hon bodde just då på 7:e våningen i ett höghus. Vi sov över natten och på morgonen hängde jag våra sängkläder över fönsterkanten för att vädra. Låste dörren och la nyckeln HÖGT upp i bokhyllan för att inte Lillen skulle nå den. Gick på toa, min kompis var i köket och tog fram fönstret. Var fanns lillen? I vardagsrummet, trodde kompisen… Ingen lillen där – och sovrumsdörren var öppen… Andades inte, tiden stannade, världen stannade. Lillen låg uppe på sängkläderna, såg bara benen och fötterna. 7 våningar, berget under. Jag dog på något sätt, alla tankar och känslor borta. Hann bara be till alla gudar att min kompis skulle stanna i köket och inte komma rusande. Vet inte hur jag tog mig fram till fönstret, men jag var ljudlös, smög som en zombie. En enda oförsiktig rörelse, så… Jag fick tag i hans smalben och ryckte in honom, han blev naturligtvis jätterädd och skrek och skrek och skrek… Aldrig någonsin har hans skrik låtit så underbart i mina öron. Kompisen kom och såg situationen, vi grät och snörvlade och jag förbannade mig själv. Hur kunde jag för ett ögonblick lämna honom ur sikte? Dörren var låst, ja visst, men jag borde ha insett att en levnadsglad tvååring är kapabel till vad som helst. Förstår inte hur han kunde klättra upp och nå nyckeln, men vi kan konstatera – BARN KAN!!!
    Det är några år sen, men jag tänker fortfarande “säkerhet” in absurdum. Andra föräldrar sneglar ibland, och jag förstår att de tycker jag är sjåpig. Men när man har sett fotsulorna på sin unge och vet att därnere är det ett berg, då kan man kosta på sig att vara “sjåpig” oavsett vad andra tycker. Tur att det gick bra för er, en sån där liten kille kan hinna med mycket på egen hand när mamma är utlåst och inte kan komma och störa… 🙂

    1. Ohh, vilken hemsk upplevelse!
      Ja, jag är hellre “för säker” än att stå där utan barn. Läste i en tidning hur en person hittade sin tvååring just så med fotsulor upp – röda gummistövlar – uppstickande ur en tunna med vatten invid knuten på grannens tomt. Drunknad. (Apropå mkt farliga ansamlingar vatten för barn)
      Efter det kände jag också att folk får tycka att jag är överambitiös, men jag kollar hellre en sväng till.
      Så när jag läste att du gick ut med hunden och lämnade Bertil inne Clara, fick jag lite magont. Det var säkert inte långt, men att lämna en tvååring fanns inte i min värld när mina var två.
      Skönt att det gick bra!

    2. Fy så fruktansvärt hemskt och tack Gode Gud det gick bra! Jag tror man aldrig kan anklaga *föräldrar för händelser för vad som helst kan hända, det går inte att räkna ut. Och ett ögonblicksverk är det.
      *Jag menar då föräldrar som har omsorg om sina barn och verkligen tar ansvar, det finns ju andra men konstigt nog brukar de barnen överleva det mesta, kanske beroende på att andra griper in ofta.

  19. Sådan busunge 🙂
    Snart åker vi norröver, trodde det var snö där nu, men det ser bart ut på bilderna. Vi tar på vinterdäcken ändå, säkrast och nyckeln med mig när jag går ut och slänger soporna , hihi.

  20. Haha, vad gulligt du skriver 🙂 “Men han var inlåst och jag var utelåst och det tyckte han var väldigt muntert”
    Jag ser hans busiga lilla leende framför mig 😉 Muntert!
    Jag har också haft en rensar-helg. Röjt på balkongen inför vintern, tvättat och städat 🙂 Det är skönt att få sånt ur världen.. och lite mysigt att gå runt och pula och tänka på annat 🙂
    Vad mysigt ni har det norröver förresten.. frost! Längtar nästan nästan lite 🙂

  21. Sitter och läser en av dina trevliga böcker jag var och lånade på biblan idag. Plötsligt vet jag precis vad som ska hända med de högar av plastdjur som kommit på skam sen plastsaneringen påböjades i detta hem. Måla dem såklart! Och ha dem i en tavla! Där kan lilleT garanterat aldrig tugga på dem o få i sig massa giftigheter! Skönt att slippa slänga och vad fint det kommer bli. Tack kära Clara!