Den här hösten har jag tackat ja till en massa saker som jag förut tackat nej till. Tackat nej på grund av rädslor, osäkerhet, tvivel på min förmåga. Men som jag sedan av olika anledningar fått möjlighet att tacka ja till igen. Det är jag så glad för! Att jag fått en andra chans.
Jag hatar verkligen känslan av att styras av rädslor men precis som de flesta människor gör jag ofta det ändå. Men jag övar mig på att gå på lust och inte på rädsla. Och det är så häftigt! Jag är så glad för alla nya erfarenheter och människor jag fått jobba med och lära känna denna höst. Allt på grund av att jag ignorerat den där pirriga skräckblandade magkänslan som å ena sidan vill hålla mig tillbaka – å andra sidan manar på att fortsätta.
Känslan som infinner sig när man gjort något man inte vågar. Eller genomfört något man inte trodde man kunde. Den känslan är så härlig att man vill uppleva den igen och igen och igen. Unnar alla den upplevelsen. Kanske särskilt andra unga kvinnor som jag tror ofta sitter i kläm för sin egen prestationsångest och andras förväntningar – och inte riktigt förmår lita till sin förmåga.
32 svar
Så sant, rädslor styr många val…
Låter väldigt spännande, ser fram emot att ta del av projekten sen!
Hej Clara,
Vill bara tacka dig för att du ger mig modet att våga sånt jag inte vågat innan. Har följt dig en tid nu och lyssnade på dig på bokmässan förra året. Och min rädsla för att inte kunna har jag övervunnit genom att jag själv vågat starta en blogg. Har funderat i 2 år och nu tagit steget. Tack 🙂 http://mosteredith.se/
Johanna
Det er så bra og riktig. Og du skal være glad for at du skjønner dette nå – og ikke for eksempel om tjue år! Du har mange, mange muligheter – og det ser ut som om du bruker dem godt. Lykke til.
Ja där satte du fingret på en öm punkt. Det är något att brottas med för mig, rädslor och prestationsångest! Tack för lite inspiration i rätt riktning.
Du är grym!! Och en sådan förebild som vågar och kan!
Kram
Rebecca
http://pilotfrun.se
Det här är väldigt intressant tycker jag! Just det här med att ha så höga prestationskrav på sig själv att man hellre säger nej och skippar något man gärna skulle prövat för att man är rädd att misslyckas. När blev det så viktigt att aldrig visa sig svag, att alltid ha full koll även om man är nybörjare, eller att glömma bort att bara har roligt för att det är viktigare att alltid lyckas? Tack för att du inspirerar och visar att det går bra ändå!
Exakt så, man måste våga kasta sig ut och det kan låta så himla enkelt men det kan ju vara sjukt svårt för en del. Men hälften vågat-hälften vunnet.
Kram Jess
http://www.annorlundaunderbara.com
Drömhus
”i kläm för sin egen prestationsångest och andras förväntningar – och inte riktigt förmår lita till sin förmåga.” Här satte du huvudet på spiken! Jag tror det är upplevelsen av att endast då vi kvinnor är duktiga som vi blir älskade (har blivit sedda som barn) och då vågar vi inte göra fel med rädslan att förlora någons kärlek. Men när vi som vuxen ser igenom den illusionen och inser att vi alla redan är omåttligt älskade, då kan vi bli den vi är ämnad att vara. Och jag är inspirerad över att du väljer att vara sann mot dig själv och trotsar illusionerna din rädsla skapar och är den du är ämnad att vara! Kärlek!
Verkligen klokt att våga utmana sig själv och inte låta sig styras av sina egna rädslor. Jag har också valt bort saker för att jag varit rädd. Ställde till slut frågan till mig själv: vad är det värsta som kan hända? Det värsta var sällan farligt och då är det egentligen bara att pröva! Bra att du vågar! Liza
För mig är lust och rädsla väldigt ömsesidigt uteslutande. Känner jag rädsla för något finns det helt enkelt ingen lust i det, och varför ska jag då göra det? Skönt att du upplever det annorlunda och kan använda det till att utmana dig 🙂
Härligt klara att din lust får ta kommandot. jag gillar det. Känner igen mig i allt du säger. Tack för den inspirerande texten
Tack för det här inlägget 🙂
Den här gången ska inte prestationsångesten få vinna och hålla mig tillbaka.
Ha en fin dag!
Oj! Just det här behövde jag läsa just idag!
Du är en inspiration!
Tack och God Bless!!
Tror verkligen att man måste ta det där gränsöverskridande steget, som ju mer man vågat testa blir lite läskigare varje gång. Men också mer spännande! 🙂
Så rätt tänk! You go girl, we all should!
Kram! 🙂
/Petra
Jag halkade in här av en slump.
Sedan de dagen läser jag alla dina inlägg och alla de du skrivit. Dina kloka värderingar och tankar som du med öppet hjärta delger oss läsare har fått mig att omvärdera mitt liv, mina åsikter.
Tidigare satt jag fast i en stressig vardag, slit och släng och kände att karriären var oerhört viktig. Det höll till hösten 2012 då jag föll ihop under ett stressigt kvällsmöte på jobbet. Batteriet var slut, jag var slut!
Under det kommande 1,5 åren var jag hemma, sjukskriven med en fullständig utbrändhet och utmattningsdepression. Jag åt inte, jag sov inte och jag låg på soffan dygnet runt och stirrade i taket. En dag tog min man fram en blog på iPaden och räckte mig och sa läs! Det var din blog! Jag läste och läste och sakta sjönk det in i mig att jag prioriterat helt fel, det var min familj, vår hund och vårt hem som var viktigast, inte karriären. Dagen efter reste jag mig ur soffan och satt med vid matbordet under middagen.
Tyvärr gick jag tillbaka till mitt stressiga jobb när jag var bra igen med resultatet att jag nu stressat sönder mig igen. Den här gången gör jag inte det misstaget! När sjukskrivningsperioden är slut säger jag upp mig. Jag ska leva ut min passion. Måla skriva och väcka min blog ur sin dvala. Baka bröd och leka med våra barn. Leva som min kropp är ämnad att leva och styras av mitt hjärta.
Stort tack för att du fanns där, om än helt omedveten om det, mitt under min svåra tid!
Sant!! Bra att bli peppad!
Grattis till ditt jättefina miljöpris! Du inspirerar mig verkligen vad gäller miljö vilket gjort att vi rensar ut kassa grejer och funderar både en och två gånger innan vi köper nytt.
Nu till mitt problem: vi har ett litet barn som får en hel del presenter av varierande kvalitet milt uttryckt. Jag vill inte att hen leker med dessa saker då mycket av det är plast som ju inte är så bra. Vi har försökt att prata med gåvogivarna men det går inte fram. Vad ska vi göra? Slänga presenterna? Det känns ju på ett sätt oxå fel då det inte är våra grejer utan barnets. Hur hanterar du sånt här? Har du några bra tips?
Ha en fortsatt trevlig vecka!
Donera dem till insamling såklart! Passar ju jättebra när jul bara är ett par månader framåt i tiden.
Du skriver så bra och sätter verkligen ord på känslor! När jag läser dina inlägg blir jag så inspirerad!
Bra att du vågar och samtidigt inspirerar andra till att våga 🙂
/Evelina – Evelinas Ekologiska
http://evelinasekologiska.blogspot.se/
TACK för att du skrev det här inlägget, det var precis vad jag behövde nu när jag ska ta steget från jobb till plugg i vår!
Så härligt att höra! Hejja dig för att du vågar!:)
Du har så rätt. Tack för det här inlägget Clara. Det är viktigt att komma ihåg och påminna sig själv om hela tiden.
Tack för fina, inspirerande ord och en knuff i rätt riktning 🙂
Clara du kunde inte ha träffat mer rätt för mig! Prestationskravig person som ska gå på ett jobbigt möte denna vecka! Ska tänka på det du skrev då så kanske det känns lite bättre:)
Tack!
Du har så rätt! Jag försöker leva efter mottot ”det är bättre att ångra det man har gjort än det man inte gjort,” vilket jag tycker är precis samma idé. Bättre att misslyckas och ta dumma beslut ibland än att sitta på sin dödsbädd och undra hur ens liv hade blivit om man hade gjort alla de där häftiga sakerna man önskade att man hade vågat!
Tack för det här inlägget.. det kom perfekt 🙂
Håller med, visst är det härligt när man släpper rädslan och vågar. Och ofta, efteråt, undrar man vad man var rädd för egentligen. Det var ju inte läskigt alls.
Helt underbart!
Åh det kändes nästan som om det var meningen att jag skulle läsa detta precis nu. Det är precis vad jag behöver göra. Något som säkert många av oss behöver! Stå på oss och tro på oss själva. Eller bara göra för att känna att man faktiskt vågade göra det! Tack!! Kram
I år lovade jag mig själv att VÅGA. Det bästa nyårslöftet man kan ge sig själv. och jag är så stolt över det jag gjort sedan dess. Som jag vågat genomföra fastän jag först ville tveka och backa. En andra chans är underbart, men det allra bästa är ju att ta tillvara på den första <3