Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Ja. Jag gjorde massa saker. Men nu när jag tänker på det kan jag inte komma på en enda. Men rent generellt kan jag säga att jag är mest förtjust i att göra det jag alltid gjort.
Genomdrev du någon stor förändring? Ja, den största bedriften var att jag verkligen kom igång med min träning. Jag tränade mer i år än vad jag gjort de tio senaste åren sammanlagt. Det har verkligen varit en helt fantastisk att upptäcka träningen igen. Hur glad jag blir av den och hur den ger mig ork och möjlighet att hålla på med allt jag älskar! Och som en bonus gick jag ner åtta mammakilon som kletat sig fast för länge.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja det känns som att nästan alla blev det! Om de inte blev föräldrar så blev de på tjocken. Viktigast och roligast av allt var förstås att min syster fick en tjock och fin och frisk bebis som är min ögonsten (och Bertils).
Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Den 1a juni när jag vankat orolig här hemma i tre dagar och väntat på besked från min systers förlossning. När jag slutligen fick telefonsamtalet var jag så otroligt lättad och lycklig! En liten systerdotter hade fötts! Minns att jag satt nere vid stranden med några kompisar och Bertil grävde i sanden. Ett sådant där tillfälle man minns precis var man var och vad man gjorde!
Dog någon som stod dig nära? Nej tack och lov inte. Men två av mina vänners föräldrar dog i olika former av cancer och det river upp otroligt mycket skit från när min mamma dog. Så döden har varit extra närvarande på något sätt. Men jag är också glad för att jag kan relatera till dessa vänner på ett sätt jag inte kunnat annars.
Vilka länder besökte du? Italien och Spanien. Italien hade jag aldrig besökt förut och det var kärlek vid första ögonkastet!
Bästa köpet? Vi har alltid kört skrotbilar som drar mycket bensin (pgav att vi inte haft råd med annat). Det är lite läskigt eftersom vi kör på dåliga vägar med mycket älg och vilt. Så när jag tillslut valde att investera i en säker, bensinsnål företagsbil var det ett hallelujahmoment. Jag är helt ointresserad av bilar men jag har suttit i snödrivor, diken, fastrusen i 25 minusgrader med barn i baksätet några gånger för mycket de senaste åren för att veta att uppskatta en bra bil.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Min son. Alltså det är helt sjukt hur glad han gör mig (och irriterad som tusan mellan varven). Men jag kan ligga och tänka på honom om kvällarna precis som man gjorde när man var nykär i tonåren. Barn är the shit!
Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Ja. Tid. Det kände jag förra året också och då gjorde jag två förändringar i min arbetssituation inför 2013. Jag lejde bort precis ALL bokföring och tog hjälp av en assistent för att sköta sådant jag inte riktigt hinner. Det frigjorde tid för att göra mer roliga, lönsamma saker istället för att ägna tid åt det jag är sämst på. Det har i sin tur lett till att det gått ännu bättre på jobbfronten detta år. Men också till att jag återigen har lite för mycket jobb. Men jag har hittat en lösning på det problemet som kommer att gå igenom någon gång i vinter. Det känns helt rätt i magen och den här gången ska jag inte använda den frigjorda tiden till att göra mer jobb utan istället vara ledig. För nu behöver jag inte pengarna på samma sätt.
Vad önskar du att du gjort mer? Tränat! Ännu, ännu mer! Och sjungit!
Vad önskar du att du gjort mindre? Slösurfat och läst kändisskvaller på perezhilton.com
Favoritprogram på TV? Jag har ingen teve men Homeland och Breaking Bad har förgyllt året.
Bästa boken du läste i år? Jag kommer inte riktigt ihåg. Men jag läste Wallflower på semestern och den var riktigt riktigt fin och bra!
Största musikaliska upptäckten? Att ta sånglektioner igen och upptäcka hur kul det är och hur nödvändigt det är med röstvård i mitt jobb.
Vad var din största framgång på jobbet 2013? Det var sanslöst kul att vinna pris som Årets Nyföretagare och som Årets Miljöhjälte, ta emot priset av kungen och sedan äta lunch med kronprinsessan. Min son som gärna klär ut sig till prinsessa pratar fortfarande om att jag träffat en riktig sådan! Att jag i min ägo har en bild när kungen ler förnöjt och gnuggar händer när han tittar på mig – det är ju nått så obetalbart roligt.
Din största framgång på det privata planet? Att jag och Jakob blir bättre och bättre på att synka ihop våra liv och få det att funka med allt vad det innebär! Vi har varit ihop i nio år och jag tycker att det mesta bara blivit bättre faktiskt!
Största misstaget? Vill inte dra hela historien här men några personer med mycket makt använde den mot mig vid ett tillfälle när jag var svag och kände mig utsatt (rent professionellt). Jag orkade inte kämpa emot just då, så det kändes bäst att ge med mig för deras vilja. Men det har jag ångrat så otroligt många gånger efteråt. Och då är jag verkligen inte en person som ältar saker. Men jag är inte säker på att det förtroendet kommer gå att reparera, eller att jag ens vill det.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var gladare. Så sjukt mycket gladare! Jag kände i vintras att jag verkligen – för första gången sedan tvåan i gymnasiet när mamma blev sjuk – var mig själv igen. Tio år har det tagit att komma hit. Till att ha fått tillbaka full ork och energi. Till att våga lita på att jag inte kommer bryta ihop. Till att känna att de flesta delar av mitt liv funkar. Träningen kändes som den sista biten som fallit på plats. Att tycka att min kropp faktiskt är värd att vårdas och tas omhand.
Vad spenderade du mest pengar på? Huset som vanligt.
Något du önskade dig och fick? Ja. Men det får jag inte berätta ännu.
Något du önskade dig och inte fick? Såklart. En massa saker. Jag är dock en sådan där jobbigt positiv människa som fort glömmer motgångar och dessutom alltid tycker att motgångarna i efterhand visade sig vara välsignelser ”för att annars hade ju inte xxx hänt”.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Den var så sjukt deppig. Jag var helt ensam hemma med Bertil och blev inte uppvaktad av en enda. Dagen därpå blev jag det däremot så det vägde ju upp det rätt bra. Men det är den sista födelsedag jag tänker spendera i ensamhet. Jag trodde inte det skulle göra så mycket men det gjorde det verkligen.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Att inte vara sjuk åtta veckor i höstas.
Vad fick dig att må bra? Träning. Massa ensamtid. Min familj såklart och mitt jobb. Och att få tid med vänner.
Vem saknade du? Samma som alltid och för resten av livet: mamma. Och så morfar. Och mormor som visserligen lever men som är lite glömsk numera och bor långt bort.
De bästa nya människorna du träffade? Susanne är ju inte precis ny men jag är så glad att hon ville följa med mig till Teneriffa och göra TV.
Mest stolt över? Bara att jag fixar det. Att jag försörjer familjen och har en fin omsättning i företaget. Att jag inte bryter ihop under den stundtals överväldigande pressen. Sedan även insikten som kommit, att jag har rätt att slappna av på mitt jobb och njuta lite. Även om det råkar vara att spela in tv, skriva böcker, eller ta emot ett fint pris av kungen. Tillfällen där jag vanligtvis tänkt att jag borde jaga upp mig för att kunna prestera. Men insikten har landat att det fasen inte spelar någon roll vad jag gör. Om jag ska orka göra något överhuvudtaget så måste jag chilla lite mer och njuta och lita på att jag fixa det! Det är OK!
Högsta önskan just nu? Att jävla skitcancerhelvetet håller sig på avstånd för alltid och en nykter jul för alla familjer med barn. Hatar alkohol speciellt i kombination med små barn.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag kommer jobba mindre. Jo men faktiskt! Jag kommer kunna göra det – och tiden jag får över ska jag ägna åt att vara mer med min son men också bara njuta mer i allmänhet!
60 svar
Men alltså jag sitter med ett stort leende på läpparna. Du är så himla fantastiskt Clara! Älskar bilden när du hänger ut genom fönstret, blir nästan tårögd av den? Ha en jättefin december nu, vet att du älskar den månaden. Hoppas du är en sån som kan ta emot massa pepp när du får den, för du är grym!
Jag blir alltid så inspirerad när jag läser om din träning och hur du kommit igång med den under året. Känner hur det kliar i hela kroppen när jag ser hur du åker längdskidor, eller ute och springer på landsvägarna.
Som född och uppvuxen i Norrbotten så är det ju en del av min uppväxt. Nu är jag dock utflyttad hela vägen ner till Skåne, bor mitt i Malmö, och drömmer om att börja träna.
Men jag vill inte trycka in mig i ett gym eller en svettig träningslokal med 50 andra. Jag vill träna ute. Men vad gör man när man inte har tillgång till snö och skidspår, eller bra landsvägar att springa på? Vi bor i ett område med en minipark där jag sprungit några gånger men för att komma upp i några kilometer får man springa 5-6 varv och närmsta större park är för långt bort för att motivera mig att fara iväg..
Har du några tips på hur man motiverar sig att komma igång med träning? Hur tror du att du skulle lagt upp träning för dig om du bodde i stan?
Jag söker konstant efter olika träningsformer och platser för att hitta ett sätt att få i gång mig själv så pass att jag vill fortsätta med det..
Tack för en inspirerande blogg!
Trodde nästan det var jag som skrivit inlägget med skillnaden att jag kommer från Jämtland, men mitt i Malmö bor jag. Har precis samma svårigheter att komma iväg när man måste korsa trafikerade vägar eller springa samma runda flera gånger för att ens komma upp i någon kilometer. De enda ställen jag uppskattat hittills är bokskogen i Torup och Bulltofta rekreationsområde, tyvärr är det ju en bit att ta sig om man inte har tillgång till bil. Det är nog den största nackdelen med att bo i Malmö kan jag tycka, även om det finns mycket parker så blir det aldrig naturnära på samma sätt som uppe i norr.
men ni borde ju bli träningskompisar, då kan ni motivera å peppa varandra. börja med powerwalks på bestämda tider å ta det därifrån om ni kommer överens 🙂
Jag tänkte också det. Kanske en blivande träningskompis.. 😉 var i malmö bor du? 🙂
Jag är också inflyttad Malmöbo som ogillar svettiga gym och saknar bra träningsspår. Bor nära Pildammsparken som funkar okej, men jag har kommit ut till torup ett fåtal gånger under hösten och älskar det. Ska vi träna ihop, Emma och Andrea? 🙂
Johanna! Det låter kul! Vi kan ju kolla upp om vi kan få ihop lite träningstider som kan funka. Se om vi trivs ihop så vi kan få till lite rolig träning.. 🙂 Du kan kontakta mig på emma@duvander.nu 🙂
Hej Clara!
Det som träffade mig rakt i hjärtat av den här listan var frågan om vad du var mest stolt över och ditt svar: ”Bara att jag fixar det.”
Det slog mig när jag läste det att jag är så himla dålig på att ge mig själv credd. Jag går just nu en väldigt tuff utbildning och jag känner verkligen då och då att jag har lust att bara drämma igen butiken och skita i allt. Men jag gör det inte. Jag fortsätter, jag lämnar in saker i tid, förbereder mig till tentorna, kommer upp varje morgon och går på föreläsning. Klart jag har dåliga dagar, men jag löser det alltid i slutändan. Jag fixar det helt enkelt 🙂
Att få ihop sitt liv med studier, jobb och allt runtomkring år efter år utan uppehåll är en utmaning och att fixa det är faktiskt väldigt strongt. Ska inte glömma detta!
Så du har inte heller TV. Ibland upplever jag att folk blir mer provocerade av att jag inte har nån TV än att jag inte vill ha barn…
Precis! Men jag har fått höra att folk tycker det verkar skönt att inte ha tv. Så städa bort den då tänker jag – mer tid och plats 🙂
Tack för dina fina tankar! Känner mig speciellt uppmuntrad av dina slutrader, när du säger att du önskar chilla och njuta lite mer i dina uppgifter. Något jag också önskar i mitt liv. (Också från en fd Norrbottning som hamnat i Skåne. Jmf föregående inlägg.)
Blir också så otroligt glad av att läsa det här, och fönsterbilden känns verkligen som pricken över i:et. Därför måste jag få fråga o jag kan få använda den som referensbild till en målning jag har funderat på men inte riktigt förstått hur jag ska komponera. Jag skulle naturligtvis hänvisa till dig som upphovsman!
Kram
Du är fantastisk! Tänk så mycket du har åstadkommit det senaste året. Det jag gjorde som förändrade min livsituation var att vi sålde vår underbara sekelskiftesvilla och flyttade till Spanien med familjen. Och nu har vi dessutom köpt ett nytt hus på annan ort i Sverige. Så nog har år 2013 varit ganska omtumlade, fast på ett positivt sätt.
Kram
Rebecca
http://pilotfrun.se
Så bra skrivet! Du är en inspirationskälla för mig. Tack!
Jag gillar dig! Det känns som att jag känner dig lite grann, märkligt kanske, men det är så det känns! Hoppas du får en fin jul på alla sätt och vis! Hejar lite extra för en alkoholfri jul!!
Mer ljuvligt juliga inspirationsbilder önskas även. Det går inte få för många från dig!
Vad härligt att du har hittat träningen igen och vad bra du ser ut att må! Heja!
Inspirerande skrivet, som alltid!
Ska ni inte fundera på ett barn till kanske 😉
Något som många inte tänker på när dom frågar folk om dom inte ska skaffa fler barn, eller om det inte är dags för ett syskon osv är att många många människor kämpar varje månad för att få till ett barn utan att det går vägen. Många par känner sig nedslagna varje månad mensen kommer och pressen blir mindre av att omvärlden frågar.
VISST det är inget man ska känna skam över om det inte går men många gör ju det ändå.
Nu säger jag inte att det är så Clara har det, utan vill bara poängtera det ändå.
jag känner mig så jävligt impad när jag ser hur mycket du orkar och fixar och jobbar och gör. Sjukt inspirerande! ♥
Vilken fin årssummering! Tror bestämt jag lånar rubrikerna till min blogg med. Bra reflektionspunkter. Härligt att du känner dig så hel. Att tio års kämpande på olika sätt liksom ladar. Things Take Time. Kram!
Hejsan! Jag tycker att det är kul att läsa din blogg. Du skriver mycket intressant och kan ofta sätta ord på det andra känner och tycker. Men jag undrar varför du svär en hel del i dina inlägg? Är inte du kristen? Trodde att man slutade att svära och använda sådana onödiga ord när man blev det. Reagerar inte dina kristna och icke-kristna vänner på det? Det är ju en del ganska grova svärord ibland också. Jag själv tycker väl att det är ganska onödigt med svärord och även att skriva snuskiga saker(vilket jag inte sett att du gjort) speciellt när det är skrivet. Det är ju lättare att reglera vad man skriver än vad man säger för en del ord kanske kan flyga ur munnen lättare. Samt att det som man skrivit står liksom alltid kvar på något sätt. Alla kan läsa det och även ens barn kan få höra av andra vad man själv skrivit. Detta är endast en fråga och en undran och jag vill absolut inte trycka ned dig på något sätt. Jag kommer att fortsätta att läsa din blogg för att den är väldigt givande. Jag handlade t.ex. på Rekolek för att jag hittade tipset på din sida ; ) Kram Elisabeth
Haha – men varför skulle kristna svära mindre än andra?! Låter befängt. Alltså, om man tror på Gud så får man inte säga fula ord åt saker man ogillar…?
Nej, det får man inte! Svordomar och kristen tro hör inte ihop!
har bloggat om det här
http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/men-svar-du-manniska/
Väldigt inspirerande lista!! Ska tänka över mina egna svar nu… Hälsningar från ett frostigt Skottland.
Så inspirerande du är Clara! TACK för det.
Jag vore jätteglad om du ville skriva ett inlägg om det här med alkohol och små barn, och hur du tänker där osv. Tror att du har mycket bra synpunkter och jag har själv en son på två år och en till på väg, och funderar mycket kring det här med alkohol och hur man ska relatera till det både vad gäller små och större barn…
Kram och GOD JUL!
Så fint och inspirerande!
Jag önskar också ett inlägg om alkohol. Om hur du bestämde dig för att avstå alkohol och varför, hur det funkar i din umgeängeskrets och liknande? Om du någon gång känt att det varit jobbigt att stå emot trycket?
Jag känner ibland att det blir väldigt mycket fokus på att man inte kan ha kul/vara trevlig om man avstår från att dricka i vissa sammanhang. Det värsta med det är väl att det inte verkar avta med åldern heller. Min far på 50+ går till baren och beställer alkoholfri öl i smyg, ber att få den upphälld i ett ”vanligt ölglas” för att slippa höra tjatet från jämnåriga vänner. Själv tycker jag att vin är gott till mat vid festliga tillfällen, men skulle egentligen kunna avstå helt.
Så roligt det är att läsa din sammanfattning och jag hoppas ditt kommande år blir precis som du önskar. Ju längre tid jag följt din blogg, desto mer förstår jag hur viktigt det du gör är, vilken bra motvikt till så mycket annat. Jag och mina väninnor, 50+, talar om dig och uppskattar ditt arbete och din förmåga att sätta ord på det som verkligen betyder något. Varmt lycka till i fortsättningen!
Å gud vad fint sagt! Tack snälla =)
Fint inlägg. Läste varje rad och fastnade särskilt för det du skrev om att du äntligen vågar lite på att inte braka ihop, eller hur du nu formulerade dig. Jag är inte där ännu, men kanske snart. Har man kraschat av någon anledning tar det tid att läka och att våga lite till sin förmåga.
Vilken härlig årssammanfattning! Nu blev jag jättenyfiken på vad det som du inte får berätta var! Säg snart!! Kram Maja!
Fint att se att fler än jag röstar för en vit jul (ett vitt liv i mitt fall). Kanske är du intresserad av min podd i ämnet? Det vore kul att höra din åsikt om det jag tar upp. Du hittar den här; http://www.alabamasthlm.se/pod/
Kram!
Vilket härligt år du haft!
Kul att läsa! Och ”de där” som gjorde dig ont eller ville skada, håll dem borta för alltid. Usch vad jag avskyr elaka människor som får drivkraft av att var just elaka mot oskyldiga. Grrrr.
Tyvärr är det så att en tioårsperiod krävs för att minska sorg, inget enda sorgeår är det som man populärt brukar säga, utan en lång lång tid innan det bleknar. Om det är något riktigt förödande. Vet. Tyvärr hinner oftast nya sorger ske under en sådan lång tid, även om en del verkar få leva på utan sorger och bedrövelser men de kommer.
Man blir styrkt och stark och klarar oerhört mycket om man är realist och varit med om verkliga motgångar. Det är positivt och någon gnällspik blir man aldrig.
Hoppas på ett toppenår 2014, går vi efter kyrkoåret är det redan här med 1:a advent så jag säger ett GOTT NYTT HÄRLIGT ÅR!
Det här var kul att läsa.
Du är underbar!! Varje rad du skriver är fantastisk att läsa. Stort tack.
Ta ställning för en vit Jul!
Julen är barnens högtid. Jag lovar därför att avstå drycker med en alkoholhalt över 2,25 volymprocent under julafton, juldagen och annandagen. För varje ställningstagande bidrar Upplevelsepresent.se med en krona till fina upplevelser åt barn.
http://vitjul.se/
Bra att sammanfatta tror jag. Det blir ett tillfälle för reflektion. Största förändringen för vår del var att vi flyttade från lägenhet till husbåt! Sedan provade vi för första gången att träna riktigt regelbundet också 🙂
Hej Clara!
Du inspirerar mig- jag är en ”tant” på snart 70, men njuter så att läsa vad Du skriver! Åldersskillnaden är stor , men jag känner igen mig en hel del i Dig!!
Åh Clara och alla fina kommenterare, tänk vad rätt texter ofta kommer.
Sitter och sliter, känner å ena sidan att jag har för mycket att göra, å andra sidan att jag gör ju ingenting, jag är så lat, vad håller jag på med! Kommer inte igång med det jag måste göra, flyr till Perez Hilton, fattar inte varför, ÅH dumma fördriv…. kommer hit, läser detta. Bröstet lättar.
Fin krönika. Låter som du haft ett fantastiskt år.
Härlig läsning, så roligt att få ta del av! Jag är full av beundran av din drivkraft, hejja:)
Hej Clara!
Det där du skrev om cancer alltså.. det är alltid hemskt, men idag stelnade jag till när jag läste det du skrivit. Det är såhär, att Anna, en mycket kär vän till mig förra veckan fick sitt cancerbesked. Hon har cancer i lymfsystemet och har nu börjat på cellgifter. Hon är en underbar och stark 26-årig kvinna med två små barn på 2 och 1 år och har uppenbarligen då fullt upp, men mitt i allt detta har hon startat en insamling på http://www.barncancerfonden.se/1309354342/, där alla hon känner nu samlar in pengar till det som till och med är viktigare än vuxnas cancer; barncancer. Om du på något vis någon gång får det att passa in i något sammanhang i något inlägg här på bloggen, hade jag (och Anna såklart) vart dig evigt tacksam. FUCK CANCER!! Och kram!
Jag blir så arg! Har kommenterat förut när jag läst inlägg om dina semesterturer om hur du ser på att flyga och vad det gör med miljön. Utan att få svar. Nu säger jag det igen: Det är jättekonstigt att du får pris som miljöhjälte när du flyger till dina semestrar……
Bara att ta tåget till Stockholm är längre för mig än för en Stockholmare att åka till Köpenhamn. Det är enorma avstånd i det här landet och nej, jag gillar inte att flyga. Så de flesta jobb tvingas jag tacka nej till för att jag inte vill behöva flyga till Stockholm i tid och otid och tåget helt enkelt inte funkar. (Jag kan inte lägga upp till fyra gånger så lång tid på resan. Det har inte kunden råd att betala). Men när jag vann priset så sa jag i mitt tacktal precis det – att jag inte är någon perfekt miljöförebild och att jag fick lite ont i magen av prestationsångest. Eftersom jag precis som alla som bor i ett samhälle baserat på fossila bränsle, använder mig av fossila bränslen. Men jag sa också att utmärkelsen inte går till en människa som är en perfekt miljöförebild (för några sådana finns inte) utan priset går till någon som försöker att göra gott i mycket. Och det gör jag, bland annat i min blogg. Att jag sen inte orkar eller förmår i alla led handlar om att jag bara är människa.
Tack för att du delar med dig <3
haha, kan inte se dig läsa kändisskvaller!
Fn årssummering, men trist att du pratar negativt om dina ”åtta mammakilon som kletat sig fast för länge”. Du är nog en inspiration för många och jag tycker det är tråkigt att du pratar illa om ”extrakilon” och på så sätt spär på myten om att kroppen ”ska” tillbaka till hur den var innan graviditet och förlossning. Dessutom känns det, som överviktig, tråkigt att även här läsa om hur oönskat det är med kletiga kilon osv. Tjockishatet är så stort och en kan välja att skriva om hälsa ur ett perspektiv som inte alls vidrör vikt. Du är inte skyldig att vara förebild, men du har ändå ett ansvar för hur det du skriver tolkas av andra. Fettförakt är något som finns i hela samhället och det kan handla om allt ifrån att ”unna sig sötsaker” (dvs påtala att en egentligen inte borde, men ”syndar”) och att skriva om kletiga kilon. Kroppspositiva förebilder behövs det fler av, fettskräck behövs det mindre av.
Det här måste jag verkligen hålla med om!
Det är inte det att jag inte fattar glädjen i att träna, eller att alla människor har olika trivselvikt och att man kanske vill sträva tillbaka till den även efter att man fått barn (om inte annat för att slippa köpa en ny garderob) men det vore så fint om vi alla bara kunde tänka oss lite för hur vi pratar om kropp och vikt. Jag personligen vill inte prata alls om varesig viktnedgång eller viktuppgång, men jag förstår också att man kan vara stolt över att ha gått ner (eller upp) i vikt, men att tala om kilona som något som kletat sig fast, något som är främmande och utanför den egna kroppen, det känns bara så onödigt.
Och nu kommer det säkert komma svar i stil med ”du är bara avundsjuk!”, men det är jag faktiskt genuint inte. Jag är bara urless på all denna kroppsnegativitet som strömmar in i min hjärna varje dag, genom tidningar, tv, bloggar, radio, vänner och bekanta. Jag kan naturligtvis sluta läsa den här bloggen, men jag tycker den är toppen i övrigt, och jag tror att Clara är en upplyst individ som tål att ta emot synpunkter på sina formuleringar.
Skönt att jag inte är ensam om att ha noterat detta. Och visst kan vi sluta läsa bloggen (det kommer jag nog tyvärr att göra, pallar inte att läsa om bantning och kroppskritik här också), men precis som du säger så känns det viktigt att föra fram den här synpunkten.
Du är fantastisk och så fin som delar med dig. Det är så kul att läsa och följa din utveckling som du har gjort genom åren! Du är en så härlig förebild som jag älskar. Tack för att du vill och orkar blogga – Kram
Ja, hoppas att cancern håller sig lugn – håller med
Jag bloggar om min cancer, har just inlett en tuff
behandling med cellgifter, vill dokumentera allt
vecka för vecka. Kanske kan det hjälpa andra att
dela med sig av erfarenheterna på vägen
Tack Clara! Ett så härligt inlägg – som alltid! Dina tankar gör skillnad i en värld som vår! Fint och spännande att få följa dig 2014!