Jag tycker att det är fascinerande med människor som tycker att jämställdheten gått för långt. ”Visst är jag för jämställdhet, men nu har det gått för långt” hör man ibland folk säga. Hur menar de då? Jämställdhet kan väl inte gå för långt? Själva definitionen av jämställdhet är väl att det är lika, samma, rättvist. Om man tycker att jämställdhet är bra, bara den inte är för överdriven har man ju inte fattat vad begreppet jämställt är. Om balansen tappas är det ju i själva verket ojämställt.
Extra intressant är det att höra människor som räknas som intelligenta, som Volvo och BPs styrelseordförande Carl-Henric Svanberg, diskutera begrepp som jämställdhet. På en fråga om vad som är en rimlig andel kvinnor i en styrelse säger han ”Det är många länder i Europa som jobbar med 30 procent. Det tror jag är en bra första tröskel att ta sig över. När du kommer till 30 procent är du inte längre i minoritet.” Med så pass grunda räknekunskaper undrar jag om Calle verkligen slutfört grundskolan?
Antingen är man väl för rättvisa: Att alla ska få en lika stor kaka. Eller så är man för orättvisa. Det vill säga, att man beroende på en sammansättning av kön, hudfärg, sexuell läggning och ekonomisk bakgrund ska få en lite större kaka än andra i samhället?
Jo, jag tycker att kvinnor ska tjäna lite minde än män för samma utfört arbete. Jo, jag tycker att det ska vara lite svårare att få ett jobb om man heter Muhammed. Inte mycket svårare, men en aning svårare. Jo, jag tycker att det är bra att manliga förskolepedagoger blir lite misstänkliggjorda sådär i allmänhet på jobbet. Jo, jag tycker nog ändå att en liten gnutta skuld ska ligga på den kvinna som våldtas, för hur hon valt att klä sig. Jo, jag tycker ändå att det är rätt så bra att barn till arbetslösa föräldrar inte riktigt har råd med vinterkläder. De ska inte frysa ihjäl, men det är rimligt att de fryser. Det får ju inte bli för jämställt!
Om jämställdheten i Sverige gått för långt skulle det betyda att kvinnor nu plötsligt besitter all den makt och det ekonomiska inflytande som män haft i tusentals år. Fast då skulle det ju inte vara jämställdheten som gått för långt. Utan då skulle det ju ha blivit ojämställt. Men än så länge dröjer det tills pendeln är ens i närheten att slå över åt det hållet. Kikar man på SCBs färska statistik i frågan så blir det snart uppenbart att jämställdheten inte gått för långt. Inte ens nästan.











103 svar
Så sant Clara! Verkligen! En undersökning jag gärna hade velat ta del av är hur föräldrapenningen fördelas i ett heteropar när kvinnan är den som har högre inkomst. Jag tycker det är det tråkigaste och vanligaste argumentet för att inte män tar ut föräldrarledighet och är helt övertygad om att resultatet kommer visa att kvinnan ändå tar ut mer eller jämlikt utan att hushållets ekonomi gått i stöpet. Vi är ett exempel på det, jag tjänar ca 10 000:- mer i mån än min sambo men vi har delat jämlikt, varför gör inte par i den omvända situationen det? Snark!
Mycket bra sammanfattat!! Tack <3
Du skriver så fantastiskt bra om samhällsproblem! Jag beundrar dig något otroligt!!! Önskade att fler hade lite mer vett bakom pannbenet och fattade ett och annat.. Du är så grym! 😀 Mot rätt håll!
Du är så klok!
””Det är många länder i Europa som jobbar med 30 procent. Det tror jag är en bra första tröskel att ta sig över. När du kommer till 30 procent är du inte längre i minoritet.””
Jag ser inte vad du menar nar du klagar pa hans matte kunskaper med det citet som bas. Visst, det ar inte 50/50 som vissa kanske tycker, men han pastar ju knappast i det citatet att 30% skulle vara jamnstallt?
Det hon syftar på när hon klagar på hans mattekunskaper är hans uttalande ”30 procent är du inte längre i minoritet”, det är väll självklart att 30 procent fortfarande är en minoritet.
Klok, det är vad du är. Jätteklok. Och jag håller med.
Det med jämställdhet håller jag med om, det kan bara bli jämt och inte för jämt. Och självklart ska en kvinna inte känna skuld i att ha blivit våldtagen, och det är en hemsk sak att ha blivit utsatt för. Vad jag stör mig på är att alla lägger ansvaret på männen. Jag hör sällan någon som påpekar att man inte ska gå själv på ödsliga stället om det är sent, eller att man inte ska dricka sig så full att man inte kan ta hand om sig själv. Jag säger inte att man får skylla sig själv, jag säger bara att varje människa har ett ansvar, vilket jag tycker ofta faller bort.
Jämställdheten har inte gått för långt, men pratet om den har. Det känns lite löjligt att säga att Sverige inte är jämställt när svenska kvinnor har jättebra förutsättningar. Visst ska vi ha in fler kvinnor i styrelser, men inte genom kvotering utan genom att människors syn på kvinnor och kompetens ändras. Det verkar idag finnas fler kvinnorättskämpar än kvinnor som är villiga och kompetenta till att ta en styrelsepost och då är det väl ingen större vits? Heja kvinnor som jobbar sig upp i arbetslivet och banar väg i praktiken istället för i teorin!
Hur menar du när du säger att pratet gått för långt? För det är väll diskussionen som är en viktig del och det som behövs för att få fler människor att få upp ögonen och förstå sig på jämställdheten och feminismen?
Tack för inlägget, du är alldeles otroligt pricksäker!!
Kvotering in i styrelser är fel. Platser skall tillsättas av kunskap och erfarenhet inte baserat på ett kön!
Poängen är ju att man väljer sin avbild, män väljer män. Det är också kvotering, kvinnors kompetens och erfarenhet räknas inte på samma sätt. Sitter man i en ledningsgrupp med bara män blir det inte samma diskussion som i en grupp med blandad bakgrund och båda könen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka
Det är inte jämställdheten som går för långt. Det är feminismen. Feminism är inte samma sak som jämställdhet. Lika utfall är inte samma sak som jämställdhet. Kvotering och ”positiv särbehandling” är inte jämställdhet. Härskartekniker mot människor pga av deras kön och hudfärg (”vita kränkta män”) är definitivt inte jämställdhet.
Nej, jämställdhet och feminism är inte samma sak. Däremot ger feminismen en lösning på ojämställdhet, en problemformulering, en maktanalys. Kvotering är en del av lösningen – med målet jämställdhet.
Kvotering är inte alls en lösning till ett mål om jämställdhet. I själva verket är kvotering ojämställt! Oavsett om det är män eller kvinnor som kvoteras. En styrelse som består av 60% män och 40% kvinnor, kan vara jämställd, om alla som sitter där kommit in på samma villkor, oavsett kön. En styrelse med 50% kvinnor och 50% män, där något av könen kvoterats in för att få lika, är inte jämställd, eftersom några då kommit in på andra villkor!
Jämställdhet handlar om inställning: Alla är lika mycket värda!
Jämställdhet handlar också om behandling: Alla behandlas lika! Vilket inte betyder att man gör lika mot alla, men att man möter var och ens olika behov med lika mycket omtanke och kärlek!
Fett, bästa inlägget i debatten hittills!
Bra skrivet, men du har helt förvrängt grunden till att folk säger saker som ”att nu har det gått för långt”. Du har helt rätt i att det är helt absurt att lika arbete inte
ska ge lika lön och att diskriminering inte ska vara tillåtet. Men jag tror
inte att det är detta som de flesta (om ens några) menar när de säger
att: ”Visst är jag för jämställdhet, men nu har det gått för långt”.
Jag kan bara tala för mig själv, men när jag hör saker som ”könsneutrala dagis”, ”hen” och ”dela lika på notan vid första dejten” så tycker jag verkligen att det
har gått för långt. Det är ett väldigt mekaniskt synsätt att hävda att
avskaffande av alla(!) könsroller är bra. Jag tror att det bara är ännu ett steg
mot ett ännu mer själlöst samhälle där allt följer standarder och regler.
Se bara vad vi gjorde under det förra seklet med våra städer. Vi skövlade allt gammalt till förmån för nya moderna och själlösa hyreskomplex. Det är en fysiskt miljö som människor vantrivs i.
Så låt oss inte göra samma sak med jämställdhet och feminism och allt vad det kan vara på de sociala och interpersonliga planen. Låt oss behålla någon liten del av vårt kulturarv. Bara en liten, snälla!
Det verkar svårt för vita människor med framgång och utan ekonomiska svårigheter att förstå att alla i inte är lika ”jämställd” som dem.
Så himlans bra skrivet. You go girl!
Så sant så bra!!
Mycket bra skrivet! Härlig reflektion som ger svar på tal!
Det fins många som säger att Sverige är jämställt, och i den här artikeln ser vi ett exempel på att så inte är fallet. I korthet kan man säga att den som är mamma och vill ringa sjukvårdsrådgivningen om sitt sjuka barn bör låta bli och låta en man ringa istället.
http://www.aftonbladet.se/wendela/article18296873.ab
Har själv skrivit om det:
http://www.casaannika.blogspot.com.es/2014/02/sjuk-hoppas-du-ar-man.html
Du är bäst!
Absolut! Men detta med 30% är inte helt taget ur hatten. Det är gränsen då en grupp går från minoritet till kritisk massa. Den kritiska massan kan man inte ignorera! Därav är just 30% ett särskilt viktigt delmål på vägen. //Kirsten
du sammanfattar det bra, liksom tecknaren pontus lundkvist som jag såg en teckning av häromdagen föreställande en man som slår ut med armarna och säger ”klart att det är fel att döda små barn, men det får inte gå till överdrift åt andra hållet heller”
Tack tack tack!
Jag har inte alltid hållit med dig, men i den här frågan är du underbar Clara! Bra!
Jämställdheten mellan könen i Claras skönlitterära hyllning, fâr mig emellertid att pâpeka -att om det ekonomiska uppsvinget, just nu, inte hâller i lângden, kanske det blir stor arbetslöshet.
Dâ kanske familjen mâste välja mellan en pappalön eller en mammalön för att alla skall fâ möjlighet till inkomst och inte sällan blir det pappan som gâr till jobbet och mamman som servar familjen i hemmet.
Vad är det för fel med det ? Man kan väl vara jämställda ändâ ! Huvudsaken är ju att man kan sitt jobb och att familjen har det bra.
Då kanske både mamma och pappa ska jobba deltid så att inte barnen drabbas av en frånvarande förälder..? Det ekonomiska uppsvinget påverkar dessutom fler ”mansjobb” än kvinnojobb (byggbranschen är mer konjunkturkänslig än vården osv).
Det som är fel med det är att familjen i fråga då på en strukturell nivå bidrar till ojämställdheten att mannen i familjen primärt ses som den inkomstbringande och kvinnan i familjen ses som ansvarig för hem/barn. Detta får följden att kvinnor som grupp räknas som mindre pålitlig arbetskraft, tjänar mindre, samtidigt som pappor generellt betraktas som andra klassens föräldrar, och barnen inte får lika stor tillgång till båda sina föräldrar.
Kvinnorna som grupp blir dâ hemmafruar med inriktning pa budgetinköp och allmânna fixare. Det var jag ocksâ, för det förväntades av mig i medelklassens Frankrike. Idag jobbar alla gifta kvinnor för att klara av de dyra lânen och barnen lämnas bort pâ dyra dagis tidigt till mycket sent.
Kvinnaan är familjens stöttepelare och pappan jultomten när han kommer hem pâ kvällen till de jublande barnen.
Arbetarklassen har det sämre men inte sämre än sina föräldrar trots stark konkurrans frän lâgavlönade immigranter frân Afrika vars antal i min stad ökas ideligen. Som ibland ger upphov till gräl och avundsjuka.
Jag föredrog att vara hemmafru och njuta av min frihet. Undrar om kvinnorna har det i Sverige ?
Men vad händer den dagen du kanske inte kan eller vill leva med din man längre? Då du varit borta från arbetsmarknaden under lång tid är det kanske inte är så lätt att få ett jobb. Om du får ett jobb kommer du få sämre lön än dina manliga kollegor och får svårare att försörja dina barn. När du sedan ska gå i pension blir det riktigt jobbigt eftersom du inte kunnat spara några pensionspengar.
Har arbetat i äldrevården och gamla kvinnor har det generellt sett mycket sämre ekonomiskt än männen pga att de varit hemma med barnen. Dessa kvinnor tvingades även att stanna hos en man som kunde vara elak mot dem eftersom de var ekonomiskt beroende av honom.
Har även haft äldre kvinnliga kollegor som tvingats fortsätta arbeta efter pensionen för att få ihop till en rimlig pension. Detta eftersom de arbetat deltid eller varit hemma med sina barn tidigare i livet. Förstår inte hur man kan tycka att det är ett bra alternativ.
Min man var medveten om det och tog därför en livförsäkring för mig och en för varje barn. Man skiljer sig inte gärna i det katolska Frankrike. Dessutom flyttas automatiskt mannens pension över till änkan och sist men inte minst fâr änkan det avgângskapital som mannen skulle ha fâtt när han skulle ha slutats.När jag började arbeta sporadiskt som 4sprakig sekreterare pâ olika firmor var inte lönen det drivande utan att lära känna andra miljöer och franskt arbetssätt. Jättekul och spännande ! Men livet som hemmafru var bäst !! Fast med min man.
Idag är arbetslösheten stor men välutbildad ungdom vill trots det inte gärna ta skitjobb för att försörja sig¨ De bor hemma hos föräldrarna.
Idag bor jag ensam hemma, men vet att mina vuxna barn har det bra.och följer gârna unga duktiiga kvinnors bloggar som klarar det mesta ensamma eller vid sin mans sida. Det är detta fria Sverige som jag är sâ stolt över
Ett väldigt tänkvärt inlägg! Bra skrivet!
Tack Clara! Jag har precis försvarat varför jag är feminist idag (tänk att det är nödvändigt att försvara… borde det inte vara tvärtom, de som är för orättvisor, mellan kön, kulturella grupper etc etc borde väl försvara och förklara varför de är det) Hursomhelst skönt att du finns och tar upp detta.
Förresten vill dela det här från den franska feministen Eléonore Pourriat: http://www.theguardian.com/lifeandstyle/womens-blog/2014/feb/11/oppressed-majority-film-women-eleonore-pourriat
Bra skrivet 🙂
Älskar när du skriver sådana här inlägg! Du sätter verkligen huvudet på spiken!
Fortsätt inspirera!
Sakligt, koncist, sant. Massor av tummar upp för att du lyfter en viktig fråga och samtidigt på ett nyanserat sätt.
Helt rätt!!
Så bra!
Då det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män; att män motarbetar jämställdhet kan jag på något sätt förstå (men det betyder inte att jag tycker att det är ok) eftersom de flesta människor i första hand månar om sitt eget välbefinnande, men när kvinnor motarbetar jämställdhet då blir jag minst sagt ilsken och oerhört besviken – om inte vi kvinnor kämpar tillsammans kommer det att ta ändå längre tid att komma i mål. Den unga KD-kvinnan som argumenterade mot kvotering i bolagsstyrelser är en sådan ”motarbetare”, naturligtvis i linje med partiets åsikter men att män har kvoterats in under all tid som bolag existerat det har man uppenbarligen inte förstått
Men att INSE att det inte är ”naturligt” att ordningen är som den är och att man/kvinna kan ändra på den är en så oerhört viktig del i en kamp för rättigheter. Att inte SE det ojämlika och möjligheterna att påverka det är ju en grundläggande del av det som bibehåller gamla maktstrukturer.
Fattar mig kort, utan att gå för långt. Förbannat bra skrivet.
Bara en invändning, rättvisa betyder inte alltid att alla ska få en lika stor kaka, utan snarare att alla ska ha lika möjlighet till att få lika stor andel av kakan. Och om det gäller sjukvård ska kakan delas efter behov om det ska anses rättvist.
Exakt!
Att det skall vara rättvist behöver inte heller betyda att alla skall äta samma kaka. Alla människor har olika smak och vill ha olika sorters kakor. Dessutom kan det hända att någon VILL ha en MINDRE kaka. Då borde man kunna välja det också. Annars är det nämligen inte heller rättvist.
Vad jag älskar människor som kan sätta ord på det som är så självklart men som tycks så svårt att förstå för många! <3
Fantastiskt bra skrivet!!!!
Visst vill jag tro pâ jämställdheten i Sverige, men knappast utanför. Kvinna/Man traditionerna är helt annorlunda för man lever där annorlunda utan garantier att bli rätt förstâdd. . Fattig/Rik traditionerna har sina etablerade platser och helst skall man inte rubba deras cirklar för att inte ställa till med problem, som kan drabba en själv. Allt beror pâ miljö och uppfostran.
Dessutom mâste det finnas en viss obalans i världen med fattiga och rika samhällen för att världsekonomin ekonomin skall röra pâ sig – ibland nerât med förlust och sen rakt uppât med vinst –
Annars skulle det bli en horisontalt rakt linje – död och pina !.
Livet är spânnande. Just nu är det lite uppât pâ Börsmarkanden, trots regn och översvämmningar i Frankrike, men kanske kommer det nâgot bra ut av det hela ? Fâr se.
Du tycker alltså det är okej med ”en viss obalans i världen med fattiga och rika”? Förstår jag dig verkligen rätt? Ska du säga till en ensamstående mamma som inte får pengarna att räcka eller för den delen en fattig familj på kinesiska landsbygden att: ja synd att just du är fattig, men det måste vara så! Det måste vara en obalans. Några måste vara fattiga och några måste vara fattiga. Trist att den lotten föll på dig.
Snälla sig att jag missförstod dig, annars tycker jag att du har en hemsk människosyn.
Kort sagt, skulle jag vilja att alla hade det bra och var friska o krya och vann pâ Tipset 1000000000 kr varje vecka ; men verkligheten är inte sâdan. Vädret med stormar, översvämmningar och regn….Allt beror pâ världskonjunkturerna där uppe ovan molnen och nere pâ jorden
Men ocksâ pâ dina val : om du har skaffat dig en yrkesutbildning med nâgra främmande sprâk och kan klara dig själv pâ den utan inblandning av andra nyfikna. Hittar du inget jobb i Sverige kan du ju flytta eller : sy, sticka, baka, frysa in, snickra, mâla, byta däck och bilbatteri,lâgga in ett golv, cykla till jobbet etc
Alla har en chans till val, men fâ orkar ta den för det är förbannat jobbigt om man tex är en ensam mor och inte har en partner som stöttar, eller föräldrar som ställer upp om nâgot gâr snett. Tänk om ! I Kina har man andra värderingar ân i Sverige och anser det normalt att jobba 16 tim/dygnet om man inte har kunnat skaffa sig utbildning. Dâ skaffar man andra slavar som jobbar för en.
Varför skulle det vara mer rättvist för dig än för andra ??! Varför har du barn när du inte kan försörja er ?!
Ta dig samman och fokusera envist pâ ditt mâl och glöm inte att den enda som kommer att döma dig det är din dotter.
Allt gott !
Hej! Det är intressant att du menar att rättvisa innebär att alla ska vara rika. Det är självklart att det inte fungerar så. Ifall man vill ha rättvisa och jämlikhet så måste ju många offra något. Men varför är det så jobbigt att offra något? Ifall man tjänar över 50 000 kr i månaden kan man gott offra 20 000 av dem och ändå ha ett underbart liv. Hur mycket pengar man har spelar ju egentligen inte någon roll så länge man har råd med tak över huvudet, mat och kanske ha lite kul. Jag bor i Tyskland, lever enbart på studielånet, har aldrig haft så mycket pengar i hela mitt liv och känner verkligen att jag behöver något mer än det. Jag har råd med allt jag behöver och kan till och med bila till Italien med mina kompisar i sommar!! Min mamma var ensamstående musiker, tog hand om mig och min bror, jag hade en underbar barndom och jag sket fullständigt i att jag fick ha ärvda / secondhand kläder eller att vi inte kunde åka på semester hela tiden. Jag var jättestolt över att ha en mamma som spelade musik. Att offra något för att någon annan ska få ta del av kakan/platsen/pengarna är verkligen inte så jobbigt tror jag, snarare skulle vi därmed kunna få ett jättefint samhälle som riktar sig till alla människor, musiker som läkare.
Och apropå din kommentar om hemmafruar. Tänk på att de flesta kvinnor idag faktiskt inte vill vara hemmafruar. Och att många män idag gärna vill vara hemmamän. Det är inte något negativt i att man som föräldrar bestämmer att en ska ta hand om barnen och den ska jobba. Men det måste inte alltid vara mannen som jobbar. Anledningen till att det för det mesta fortfarande blir så är ju att kvinnor i dagens samhälle tjänar mindre än män. Vilket är orättvist, och det behöver inte vara så faktiskt. Man kan ändra på det genom att diskutera det precis som vi gör nu och hitta på olika lösningar till det.
Allt gott till dig med!
Bra skrivit!!! Läste precis Blondinbellas blogg och blev lite rädd för hur en del tänker kring jämställdhet och feminism men sen kom jag in på din blogg och då blev jag lite lugnare igen!
Du har väldigt sunda tankar och idéer enligt mig!!
dette er det klokeste og beste jeg har lest om dette emnet!
Läste idag i DN om ett företag som var ’bäst i klassen’ på jämställdhet för de hade 60 % kvinnor i styrelsen/ledande positioner. Det är också ett gravt räknefel och felslut som ger upphov till den något konstiga idéen med för mycket jämställdhet!
Så bra skrivet!
Tack för detta inlägg! Så himla viktigt! <3
Jämställdhet = män och kvinnor ska ha samma rättigheter
Jämlikhet = alla människor (oavsett klass, etnicitet etc) ska ha samma rättigheter
Du har rätt i sak men i det kursiverade stycket i texten känns det som att du blandar ihop begreppen eftersom du pratar om jämställdhet i samma mening som fattiga barn. Och så har du stavat fel på fascinera.
Just så. Dessutom måste jag tillägga att rättighet egentligen är fel ord när vi talar om vissa sammanhang i jämställdheten. Att ha en styrelsepost är inte en rättighet, men det ska vara en möjlighet. Stor skillnad. Män och kvinnor ska ha samma möjligheter. Tillägg nummer två är att ibland kan det vara extremt orättvist att alla får lika stor kaka. Om en har arbetat hårt och den andra tagit sovmorgon är det inte rättvist att båda får lika stor kaka, det är är däremot orättvist. Lika lön för lika arbete är däremot en trevlig paroll.
Men att födas som kvinna är inte samma sak som att ta sovmorgon och inte arbeta lika hårt som någon annan. Förstår att det inte är riktigt det du menar, men tycker det var en lite onödig parentes i diskussionen om att män och kvinnor ska vara jämställda
Jag har läst och hört att det finns tex gränser på 30% som är avgörande för om hur i dessa fall en minoritet ska uppfattas eller hur man ska säga. Jag tror han på BP var medveten om det och menar att 30% är ett förstå mål. Eller? Finns fler som har 30% som ett lägsta mål.
Minoritet enligt nationalencyklopedin:
”minoritet, mindre tal (av röstande etc.), motsatsen till majoritet.”
(http://www.ne.se/minoritet)
Och ännu tydligare är beskrivningen av betydelsen av majoritet som altså är motsatsen:
”majoritet (sannolikt över ty. av medeltidslat. maio´ritas ’företräde’, ’försteg’, av lat. mai´or ’större’), flertal, flest av de röstande; motsats: minoritet.” (http://www.ne.se/majoritet).
Jag förstår att du vill förklara vad du tror han menar och du har säkert rätt. Men att säga att man inte längre är än minoritet om man är 30% är ju helt enkelt fel. Styrelsearbete bygger i slutändan på majoritetsprincipen och i fall av röstning så kommer inte 30% få igenom sitt beslut.
Jag får inte riktigt fram vad jag menar för jag minns inte när och vart jag hört och läst det. Men minns bara att det ”forskats” fram gränser för viktiga steg. Jag vill ju också gärna ha 50/50 så det är inte det jag menar. Men jag tror han kan mena det som jag tänker på men inte riktigt kan få fram. Lite surt att jag inte minns. Men syftet med den föreläsningen eller vad det var var att visa på vikten av att ha en jämnare könsfördelning. Min egna upplevelse är också att en jämn fördelning ger bättre resultat och miljö.
Jag får rysningar och tårar i ögonen av din text Clara! Det du beskriver är en så klockren skildring av sanningen! Dels skriver du ju alldeles fantastiskt men innehållet kan liksom inte bli tydligare! Keep up the good work! Hoppas verkligen vi kan nå ett jämställt mål en vacker dag!!! Kram!
Instämmer. Jag såg en dokumentär på Svtplay som heter Hjältekoden (rekommenderas!), som i stort grunnade på frågan ”finns det en hjältegen?”. Mycket intressant! Särskilt inslaget om aporna, som vi härstammar från: schimpanser. Men även en tills helt nyligen utesluten art, väldigt nära besläktad, som heter Bonobon. Medan schimpanser lever i patriarkat och miljön präglas av våld och mord, lever bonobon i matriarkat och löser konflikter med sex, samt aldrig, aldrig dödar varandra. Aldrig. Forskarna tror vi härstammar från bägge dessa arter. Då undrar jag; om vi lyckas få till ett matriarkat i världen, hade inte det rentav varit att föredra, trots att jämställdheten vore åt fel håll igen, fast åt andra hållet? 😉 bara en tanke.
Såå bra skrivet! Du är verkligen en klok kvinna som förklarar på ett föredömligt enkelt sätt. http://www.hyrestanten.blogspot.se/
Du är så klok Clara! Jämställdhet kan aldrig då för långt. Det handlar inte om att hata det andra könet, missunna den andra chanser, möjligheter etc. Utan enbart om att vi alla ska ha lika stor del av kakan, samma möjligheter oavsett kön, sexuell läggning, kultur etc.
När fördelningen av arbetet i hemmet kommer upp brukar jag ofta tänka på mina föräldrar. Båda ingenjörer inom teknik- och elektronik. Min mamma har under en lång period arbetat med flera stora forskningsprojekt där hon varit med och tagit fram elektronik som idag är spridda över hela världen och som vi inte kan leva utan. Hon jobbade i perioder mycket borta, långa dagar och även helger. Min pappa arbetade på ett då statligt bolag med telekommunikation, 8-17, måndag-fredag. När jag föddes så fick min pappa ta merparten av föräldraledigheten, likaså när min syster föddes några år senare. Det var liksom enklast så, för mamma behövdes i forskningsprojekten och min pappa älskade att vara hemma med oss ungar. I hemmet har de varit väldigt jämställda och delat på alla uppgifter. Min mamma har dock gjort lite mer av utearbetet, bytt däck på bilen, lagat trasiga maskiner, målat staket etc. . Min pappa har alltid fått väldigt mycket beröm för att han tagit så stor del av hushållssysslor, barn, matlagning och bakning.Det gör mig faktiskt jävligt förbannad. Inte för att han inte förtjänar berömmet, näe långt ifrån. Tänk om alla män var som han! Ojoj, vilken bra värld vi hade haft då. Näe, jag blir förbannad för att min mamma inte får cred för det hon gjort: målat hus, bytt däck på bilen, varit med och tagit fram världsledande teknik? Näe hon har snarare mött motstånd och varit ifrågasatt varför hon offrat barn, hus och hem för jobbet.
Hade det varit det omvända hade min pappa ALDRIG mött den attityden. Vet ni vad som gör mig mest ledsen, det är ofta att det största föraktet kommer från andra kvinnor.
Det jag vill säga med min utläggning är att det kanske viktigaste i debatten inte handlar om den exakta fördelningen utan om större saker. Om nöjdhet med situationen, om vi kan visa våra barn att det är okej att vara precis som man vill, att det inte är finare att pojkar jobbar än att flickor gör det, eller vice versa. Just den lilla detaljen att hur jämställda mina föräldrar än är i hemmet och hur mycket de än dragit upp SCB:s statistik över antalet utagna pappadagar kommer de aldrig bli jämställda i den stora världen. Min mamma får fortfarande sämre lön, sämre pension än sina manliga kollegor som gjort samma sak, ibland har sämre utbildning och forskningsmeriter än vad hon har. Det gör mig arg!
Näe, det handlar inte om att roffa åt sig den största biten av kakan, det handlar om att fördela kakan jämt. För att lyckas med det måste vi samarbeta.
Jag kan ibland bli förbannad när diskussionen kring jämställdhet
fokuserar på att vi ska hata det andra könet. Jag tror att det snarare
handlar om att engagera människor i diskussionen. Få män (och kvinnor)
att förstå att det handlar om dem, deras pensioner, döttrar,
systrar, mammor, bröder och pappor.
Mer kärlek, samarbete och jämställdhet åt folket!
Bra skrivet heobea, detta får mig att tänka på min ensamstående mamma som jobbat sig upp utan gymnasieutbildning. Mest troligen har hon fått känna på motstånd, vilket ger mig ilska.
Men vill bara förklara att rättvisa handlar inte om att alla ska få lika stor del av kakan utan det handlar om att alla ska få en möjlighet till att få den bit av kakan dom själva vill ha. Alla vill inte ha samma kaka, alla vill inte ha en stor bit av kakan o.s.v. Och då blir det inte rättvist att alla ska få lika stor del av samma kaka.
Det är en viktigt att förstå detta.
Rättvisa är att fâ en chans att visa vad man kan, antingen man är en utländska eller inhemska, fattig eller rik, katolik eller protestant. TYvärr fungerar inte rättvisan alltid därför att fängelserna är överfulla och det finns inga polisaspiranter pâ gatorna eller ute pâ landet, där man stjäl bikupor, höns, traktorer och allsköns verktyg som bönderna inte orkat ställa in pâ kvällen. . -Det är ju majoriteten som bestämmer, sa min franska granne i Frankrike, som besökt utlandet en vecka med sin man…och det är jag ! Jag har börjat drar öronen ât mig, för vilka är majoriteten ? De kriminella eller de ordentliga och ärliga människorna ?! Enligt statistiken klarar polisen endast av en brâkdel av alla brott. Man kan ju undra om majoriteten, som är katolsk, har läst katekesen ! Eller sâ är de uthungrade….
Så bra skrivet! Heja dig Clara!
Tack Clara! Du gjorde just en grå februaridag mycket ljusare. 🙂
Bra skrivet!
Tack för fantastiskt inlägg, som vanligt. Glasklart. Närhelst jag diskuterar med folk kommer strofen ”Underbaraclara skrev såhär…” – du är verkligen en inspirationskälla i stort och smått!
Jag har en fråga kring kommentarsfunktionen. I nuläget måste man på något sätt logga in eller lämna en anonym kommentar. Jag vill gärna dela min bloggadress när jag kommenterar men vill helst inte logga in. Går det att lösa (funktionen på din förra bloggplats var ju så)? Jag förstår att hela Ameliasajten påverkas men det är ändå en liten synpunkt.
Som många andra var jag något skeptisk till flytten men är helt såld – älskar att bloglovinfeeden typ svämmar över av Underbaraclara inlägg nu! Den enda lilla punkten som kvarstår är det förlorade bild- och formspråket på bakgrund, header osv (som passade så fint tillsammans med dina bilder). Jaja, allt som allt en toppenförändring! Heja dig!
Vad skönt det är att läsa lite kloka ord idag! Jag kände mig så otroligt trött när jag kollade igenom kommentarsfältet på twitter, Facebook och i några bloggar. Men blev såklart genast upplyft när jag såg ditt inlägg. Som alltid. Tack för att du formulerar dig så fint, tydligt och självklart för så många människor. /Lina
Det är så självklart det du skriver. Enkelt och tydligt! Och samtidigt så svårt att föra en diskussion med personer som är av motsatt åsikt, eftersom de ofta menar att alla har möjlighet att styra över sitt eget välbefinnande och sin egen situation. De tycker ju helt enkelt inte att det finns strukturella orättvisor, utan att det bara finns individer som har kontroll över sitt eget öde och att man gör människor till ”offer” när man försöker synliggöra dessa orättvisor. När man lever i så olika verkligheter så blir det väldigt svårt att mötas… Det gör mig ganska förbannad faktiskt, att man som en del av en priviligierade grupp väljer att tro att människors olika förutsättningar inte spelar någon roll för ens livssituation, som att de som mår bra och har det bra ekonomiskt faktiskt har det därför att de helt enkelt är lite bättre än de andra. Det tycker jag är en hemsk människosyn.
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
applåd!
DU är klok. Till skillnad från många andra som ger sig in i denna debatten…
Ungefär som att du är FÖR bra som var min första tanke, men det kan man ju inte vara heller! 😀
Riktigt bra skrivet!
alltså tack för att du skriver det här! du behövs!
I samband med att dessa siffror redovisas så växer sig en
fundering allt starkare – kan jämnställdhet alltid mätas i siffror? Lön talar
ju sitt tydliga språk, men inom andra områden som ex föräldraledighet och
hushållsgöramål? Självklart är siffror enklaste sättet att mäta och redovisa på
samhällsnivå, men jag kan önska att vissa frågor hade kompletteras med en eller
ett par mer kvalitativa frågor ex hur nöjd är du med din situation och känslan
av möjlighet till att påverka en förändring.
Denna fundering har växt fram ur min egna livssituation. Jag
är kvinna/mamma i ett heterosexuellt förhållande och tar ut majoriteten av
föräldraledigheten, lagar maten och sköter tvätten. Min man skottar snö, byter däck, snickrar på huset och drar in pengar. Min familj bidrar i allra högsta grad till statistikens ojämställda siffror. Ändå upplever jag inte att vi lever ojämställt, snarare ser jag oss som den ultimata jämställda familjen!
Jag och min man har i dialog och med respekt för varandra
kommit fram till den här fördelningen. Att det är den som i dagsläget passar
oss som individer, par och familj allra bäst för att kunna ha de drömmar och
det liv vi vill. Vi är båda nöjda med hur vi lever vårt liv och känner en
trygghet i att om det skulle uppstå otillfredsställelse i hur vi har fördelat,
så finns det en möjlighet till att påverka, att förändra, då vi båda två har
lika mycket att säga till om.
Jämnställdheten kan aldrig gå för lång, det är ständigt en fråga som måste hållas aktuell. Men kanske behöver debatten inom några områden nyanseras med lite fler värden än bara siffror.
KP frågade ett gäng femteklassare ”vem pratar du med när du är ledsen?”
Svaren blev:
1 mamma
2 en kompis
3 ingen
4 pappa.
SCB frågade vuxna ”har du en nära vän?” Av kvinnorna svarade en stor del upp till 70 års ålder ”ja”, där efter hade majoriteten ingen nära vän. Av männen svarade inte ens hälften yngre än 50 år att de hade en nära vän.
Jag tänker att det här är ett sätt att beskriva konsekvenserna av ojämställdhet. Använd gärna i diskussion!
Ja svårt det där. Men jag hoppas för din skull att ni sätter in extra pensionsinsättningar till dig. Och att du har tänkt igenom din ekonomiska situation om ni mot förmodan skulle behöva gå skilda vägar. Trist att behöva tänkta på men en verklighet för många. Och att din man funderar på sin relation till barnen och vad han förlorar på att inte spendera lika mycket tid med dem, jag tror att tid med barn mäts i kvantitet och inte kvalitet.
”jag tror att tid med barn mäts i kvantitet och inte kvalitet”. är du på riktigt? dummaste jag hört på länge!
Det är ju bättre att bli våldtagen av sin förälder 12 timmar om dagen, än att umgås på ett trevligt sätt i 7 timmar. Ja verkligen.
Å Kristina, va jag känner igen mig i det du skriver. Och oj va ojämnställd jag känner mig när jag verkligen börjar analysera mitt liv.
Jag vill verkligen att min son ska växa upp till en jämnställd person utan att ”stöpas” i en speciell form bara för att han är en pojke. Jag och min man försöker vara ”könsneutrala” i val av kläder och leksaker (vilket i sig inte är helt lätt då ”allt” är rosa eller blått). Men lik förbaskat så är jag mer intresserad av matlagning än av traktorer och min man tycker det är roligare att skruva med sin cykel än att plantera om våra blommor. Så hur sjutton gör man för att vara mer jämställd utan att göra avkall på vem man är och vad man tycker är kul?
Lika så ser jag en fantastisk möjlighet till att få gå ner i arbetstid nu när sonen ska få börja på förskola. Vi kommer att i stort dela lika på lämningar/hämtningar, men min man har ett flexiblare jobb och kan lösa detta utan att gå ner i arbetstid. Men blir det ju dock så att jag pga detta kommer att ta ut en större del föräldrapenning. Ojämställt, jag vet. Men det är det som just nu gör att vi båda kommer att få så mycket tid som möjligt med vår son och det borde väl i stället tyda på jämnställdhet?
Hur man en vänder sig har man rumpan bak. Men att fundera och reflektera över hur jämnställt man lever ser i alla fall jag som en liten del i arbetet att bli mer jämnställd. Kämpa på!
Bra poäng! Mjuka värden såsom ”nöjdhet” osv saknas ju helt i statistiken men de är såklart jätteviktiga för den enskilda individen. Dock bidrar ändå de normativa förhållandena till att bibehålla ojämställda strukturer.
Du och din partner är praktexempel på vilket håll samhället puttar de olika könen. Alla människor utsätts från första andetaget av strömningar som formar oss – det är ingen slump att de flesta kvinnor lagar maten i hemmet medan mannen skottar snön. Och som du skriver; många är nöjda med fördelningen. Men trots att individerna är nöjda kvarstår faktum att det är ojämställt. Du och din partner har stöpts i olika formar under hela livet pga era kön och det visar sig i tex hemarbetsfördelningen. I ett jämställt samhälle skulle fördelningen vara jämn.
En viktig aspekt i det hela är barnen (jag tolkar din formulering ”familjen” som att du har barn). Genom att du som kvinna sköter vissa traditionellt kvinnliga sysslor och din man de traditionellt manliga för ni de ojämställda strömningarna (tillsammans med resten av samhället) vidare till nästa generation. Även om ni skulle säga till barnen att de får göra vad de vill kommer de ändå att efterlikna er föräldrar efter vad ni gör. Risken är stor att de om trettio år också gör hemsysslorna som de tilldelats i livet pga kön och säkert är jättenöjda med den situationen.
Du verkar ju vara insatt i jämställdhetsdebatten och det finns flera sätt att påverka sina barn och sin omgivning – jag vill inte leverera kritik mot dig personligen utan bara använda din kommentar som exempel på hur normerna förs vidare. Och att uppmuntra folk till att gå utanför trygghetszoonen.
Jag håller med om att det du beskriver kan vara ett jämställt förhållande, förutsatt att det existerar i ett samhälle där det inte finns förväntningar på att ni ska göra just så. Ett samhälle där er son (låt säga att ni har en son) kan se sin pappa försörja familjen och sköta bilen utan att känna att han förväntas ta samma roll när han en dag bildar familj. För att han har sett mammor tjäna mer pengar än pappor utan att någon höjer på ögonbrynen. En värld där er son kan lämna in bilen för däckbyte utan att fundera på om en riktig karl borde byta däck själv. Och där ingen ifrågasätter att han vill ha alla sina föräldradagar själv när han får barn eftersom det är det normala för en man. Vilket kräver att hela samhället delar lika på föräldraledigheten, bara inte just er familj.
Märklig situation jag har hamnat i. Känner att jag är för opåläst för att ens kommentera ditt inlägg. Inte bra. Får ta och läsa på lite så jag kan haka på i debatten.
Laaaaaaajk!
Så himla bra skrivet! Du är verkligen en frisk fläkt bland alla andra bloggare.
Tack Clara. Skarpt, klokt och to the point!
Ibland är bloggvärlden väldigt provoaktiv och provocerande, vilket resulterar i att jag brusar upp mig. Men då gå jag bara in på din blogg, och plötsligt kan jag andas igen!
Du är en enormt bra förebild med otrolig sunda åsikter och du skriver mycket bra! Tack Clara! 🙂
Tycker att ditt raljerande och diskuterande ovan påminner lite om Tage Danielssons, jag kan nästa höra hans röst i huvudet när jag läser detta 🙂 Två oerhört kloka människor, bra skrivet Clara!
/http://lovlilett.com
Heja, så enkelt men ändå så svårt för vissa att förstå. Bra skrivet!
Bravo!
Heja dig!
Ja det kan väl inte sägas mer självklart. De som protesterar mot det har inte fattat nånting.
Kära Clara, du har fått många hårdhänta kommentarer av gamla läsare sedan du flyttade till Amelia. Men jag är en gammal läsare och även om jag var lite skeptisk i början så inser jag att du har rätt, som vanligt. Det är så underbart att en feministisk förebild som du når ut till så många. Kram för det fantastiska arbete du gör!
Tack Kära Lisa! Och stor kram till dig <3
Så bra skrivet!