Jag är verkligen ingen morgonmänniska. I vintras låg jag och Bertil i sängen till åtta nästan varje morgon för att sedan skynda oss att äta frukost så vi skulle vara färdiga för förskolan på en halvtimme. Jag prioriterar min sömn på vintern för jag är en så himla outhärdlig människa annars. Men den här årstiden försöker jag göra annorlunda. Nu har jag ställt klockan på en halvtimme innan Jakob och Bertil vaknar och så går jag ut med hunden. Av någon anledning är det alltid soligt den tiden och så fruktansvärt skönt att vara ute och gå själv och vakna till långsamt. Det känns som att jag fått ett försprång på dagen.

Nästan hela förra sommaren steg jag upp först i familjen och stack ut och joggade eller promenerade och kom hem lagom till frukost. Så det är det jag försöker återskapa nu. Den här suddig instagrambilden är tagen just en sådan morgon! Ljuvligt är ordet.