Någonting jag är väldigt bra på som jag inte ens visste var en bra egenskap innan jag fick barn – det är att lata mig! Jag har verkligen inga problem med att ligga stilla i hängmattan i timmar eller jäsa på en filt på stranden. Eller sitta och fika och titta på utsikten hur länge som helst. Det är kanske ingen vidare bra egenskap alltid eftersom jag kan hänfalla åt lathet när det är som mest opassande (och enligt den svenska arbetskulturen och vårt dyrkande av arbetslinjen är ju lathet hin håles påfund). Men sedan jag fått barn och det är stökigt och stojigt och ofta känns som att jag är en vandrande serviceinrättning har latheten blivit en räddning.  När det blir för mycket då lägger jag mig bara pang ner och har inte ett dugg dåligt samvete över allt som behöver göras; rabatter som ska rensas, diskmaskiner som ska tömmas, papper som ska sorteras. Nä, då latar jag mig med gott samvete utan att stressas över måsten. Fy vad jag ska lata mig mycket i sommar! Precis som jag gjort i helgen.